| Subcribe via RSS

Backwoods Bloodbath av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Backwoods BloodbathSex vänner beger sig iväg till ett hus i Oneida County, Wisconsin, som de har hyrt för att umgås och festa. Vad de inte vet är att huset är beläget i ”Black Forest”, en plats som sägs vara jaktmarker för Bovinus Spiritualis – eller Black Hodag – en varelse som livnärt sig på lokalbefolkningen under decennier, som nu har satt sitt sikte på gruppen med vänner som sin nästa måltid…

Gode Gud… vart ska jag börja med Backwoods Bloodbath? Filmen är total jävla dynga. Personerna som står framför kameran har ingen som helst inlevelse i sina roller och står i stort sett och läser direkt ur manus. Styltiga prestationer är att vara mild i sin beskrivning. Karaktärerna är en bunt irriterande idioter som gör idiotiska saker. Exempelvis sitter en karaktär och lyssnar på en fotbollsmatch på radio, gapar och skriker åt de andra karaktärerna att de ska hålla käften för att efter matchen säga att ”I want to die.” efter att hans lag förlorat, varpå jag kände att jag behövde svara och sa ”Jag hoppas du gör det.”.

Något som slog mig under filmens gång var att musiken var överlag ganska bra. Även det förstör de med att antingen fadea ut det snabbt vid scenbyte eller så fort någon öppnar käften. Det kanske inte låter så farligt men efter att det skett tio gånger blir det ganska irriterande. Ljudupptagningen och mixningen måste ha genomförts med en potatis dessutom då en del dialog är svår att höra. Kameraarbetet är även det värdelöst och i stort sett alla mord som inträffar i filmen är offscreen, med den klassiska effekten att de kastar scenblod på en yta som ska visa hur brutalt mordet egentligen var men som vi aldrig får se. Manuset är även det värdelöst och mot slutet har de försökt att stoppa in en twist, som om de försökt att överraska tittaren på ett klyftigt sätt. Detta faller platt på sitt ansikte då tittaren (det vill säga jag) redan har tappat intresset för filmen för länge sen.

Det enda som är något så när okej med det här hopkoket av dynga är effekterna, vilka de inte har sparat på. Jag skulle tro att majoriteten av budgeten lades just på det här, vilket dessvärre visar sig väldigt tydligt i allt annat i filmen.

Backwoods Bloodbath är en irriterande skitfilm som försöker vara oldschool men som misslyckas på i stort sett varenda punkt. Det finns ingen charm, njutning eller underhållning att hämta här. Skippa.

No Comments

Squirm av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

SquirmUnder ett kraftigt åskoväder i den sömniga lilla fiskestaden Fly Creek, Georgia, rasar en elledning ned på den blöta marken nedanför och skickar starkström rakt ner i backen – vilket i sin tur gör maskarna som finns där under fullkomligt galna. Dagen efter anländer Mick (Don Scardino) från New York för att besöka sin nya flickvän Geri (Patricia Pearcy) som är bosatt i Fly Creek. Efter att de hittat kvarlevorna av en bekant till Geri börjar paret att ana att någonting mycket underligt pågår i den sömniga lilla staden, vilket de snart får bekräftat då de inser att staden är under attack av hundratusentals hungriga maskar…

Squirm (eller Maskarna i Sverige) är en nature takes revenge skräckfilm från 1976, skriven och regisserad av Jeff Lieberman – som skulle gå vidare några år senare med slasherklassikern Just Before Dawn. Hade det inte varit för att min kära gamla mor pratat med mig om den här filmen för några år sedan hade jag troligen aldrig köpt hem den på Arrow bluray/dvd-kombo. Jag gillar förvisso en handfull titlar från det glada 70-talet och det gjordes några odödliga klassiker under det årtiondet (Dawn Of The Dead och Alien exempelvis), men personligen föredrar jag 80-talets utbud av klassiska skräckfilmer. Nature takes revenge skräckfilmer brukar variera mycket i kvalité, speciellt de som gjordes under 70-talet. Squirm hör till den skaran filmer som är riktigt bra och jag ångrar inte en sekund att jag la ner tiden att titta på filmen.

Jag gillar hur de tagit ett så pass löjligt koncept som mördarmaskar och gjort en seriös skräckfilm av det hela. Visst finns det en gnutta humor inslängt och filmen blir smått cheesig på sina ställen, men är överlag seriös. Jag kan säga att den till och med blir lite småspännande på sina ställen och för att vara en film från 1976 blev jag ganska förvånad över hur grafisk den blir på sina ställen. Skådespelarna är riktigt bra, speciellt Scardino och Pearcy i de två huvudrollerna. Effekterna är imponerande och de står överlag sig väldigt bra än idag (så när som på en och annan grej som ser lite plastiga ut).

Jag gillar Squirm. Den både underhöll och fängslade mig som tittare genom att det nästan hela tiden hände något och även om filmens koncept är, i min mening, sjukt löjligt så fungerar det perfekt. Se den. Rekommenderas.

 

No Comments

Cheerleader Camp av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Cheerleader CampCheerleadern Alison (Betsy Russell) beger sig iväg till cheerleader-sommarlägret Camp Hurrah tillsammans med sina vänner och pojkvän, men lider samtidigt av fasansfulla mardrömmar. Inte så länge efter deras ankomst börjar tjejerna i gruppen att hittas brutalt mördade och Alison börjar undra om hon lider av en personlighetsklyvning och om det är hon som omedvetet har begått gärningarna.. eller är det någon annan?

Cheerleader Camp är en japansk-amerikansk samproducerad slasher-komedi som spelades in hösten 1987 men blev inte släppt förrän sommaren 1988. Hur som är filmen rent slasherfilmsguld i mina ögon. Den levererar på alla fronter; cheese, gapskratt, lättklädda damer, brutala mord och ett småkusligt slut som inte riktigt passar in med resten av filmen. Jag hade aldrig tidigare sett den här filmen och nu när jag har det så kan jag säga att den har glidit in på min topp-lista över 80-talsslashers och jag kommer definitivt att bänka mig framför den många gånger till. Skådespelarinsatserna är överlag bra och det är lite kul att se Betsy Russell (Jill Tuck – Jigsaws fru – i Saw 3 till 7) i en så pass ung roll. Effekterna ser väldigt bra ut och jag blev faktiskt lite förvånad över hur brutal filmen egentligen var då den samtidigt är väldigt cheesig och bitvis ganska löjlig.

Filmen har likt många andra filmer från 80-talet och bakåt en rad olika aka-titlar. I England och Västtyskland hette den Bloody Pom Poms (vilket också var dess originaltitel), i Italien hette den Bloody Nightmare och i Sverige hette den Bloody Scream.

Det var dessutom meningen att en uppföljare till Cheerleader Camp skulle göras men idéen skrotades, skrevs om och spelades in som en annan, orelaterad, film – Camp Fear från 1991 (vars omslag är delvis taget direkt från Ruggero Deodato‘s Camping del terrore aka Body Count från 1987). 2014 spelades emellertid en film in baserad på originalidéen bakom Cheerleader Camp 2 under titeln Cheerleader Camp: To The Death, med bland annat Ari Lehman (Jason i den första Friday The 13th) – som jag kommer återkomma till när jag lyckats lägga labbarna på den.

Hur som helst; Cheerleader Camp är en sjukt underhållande och kul slasherfilm från det sena och glada 80-talet som jag föll pladask för och som jag ger en stark rekommendation till!

No Comments

Cooties av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

CootiesClint (Elijah Wood) håller på att skriva en skräckroman och har flyttat hem till sin mor i Ft. Chicken, Illinois, för att kunna göra det i lugn och ro. Men för att dra in lite pengar har han tagit ann sig ett vikariejobb över sommaren som lärare på den isolerade Ft. Chicken Elementary skolan där han själv gick. Kort efter att han börjat den första lektionen attackerar en av eleverna en av sina klasskamrater och det dröjer inte länge förrän fler elever börjar attackera varandra och sina lärare. Det står snart klart för lärarna att ett virus har spridit sig bland barnen som förvandlar dem till blodtörstiga monster och att de måste samarbeta, trots sina olikheter, för att överleva det pågående kaoset.

Jag har haft Cooties stående i hyllan här hemma i nära två år och tyckte att det äntligen var dags att se den. Och jag blev verkligen inte besviken. Cooties är en hysterisk zombie-isch komedi i stuk med Shaun Of The Dead (om möjligt lite flamsigare och inte fullt lika bra, givetvis) som levererar en hel del gapskratt och gore. Hela filmen är fullständigt hysterisk och föll mig alldeles utmärkt i smaken då den aldrig blir tråkig och stannar nästintill aldrig upp under de cirka nittio minuter den rullar på under. Det enda jag egentligen skulle kunna klaga på är dess slut, det känns som att det fattas en halvtimmes speltid eller något då filmen slutar väldigt tvärt.

Bland skådespelarna kände jag inte igen direkt någon utöver Elijah Wood bortsett från Leigh Whannell (en av skaparna av Saw och Insidious filmerna), som också medverkade i manusskrivandet av filmen. Effekterna verkade vara praktiska (vilket oftast får mig att jubla när det gäller modern skräckfilm) och makeupen såg väldigt bra ut.

Hur som, Cooties är en underhållande film som jag kan rekommendera – även om man är jävligt trött på den extrema ström av zombiefilmer som kommit de senaste femton åren. Rekommenderas.

No Comments

Varsity Blood av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Varsity BloodDet är Halloween och en grupp atleter och cheerleaders med en mörk hemlighet har bestämt sig för att bege sig ut till en sedan länge övergiven och avsides bondgård för en natt av sprit och olämpligt beteende. De inser dock snart att de inte är ensamma där ute då någon klätt upp sig som deras lags maskot, en indiankrigare, och beväpnat sig med en yxa och pil och båge för att ta itu med dem…

Två år efter att han skrev manuset till Bloody Homecoming satte sig Jake Helgren i både manusförfattarstolen och registolen för slasherfilmen Varsity Blood. Resultatet blev.. sådär. Filmen inleds väldigt starkt men växlar sedan ner tempot avsevärt och det känns nästan som hela filmen stannar upp för att stå och trampa på samma ställe i nära en timme. Det som räddar filmen är dess sista akt som är rent slasherfilmsguld i mina ögon. Morden är brutala, blodiga och effekterna ser förvånansvärt bra ut (troligen då det verkar enbart ha använts praktiska effekter och inget CGI-tjafs). Skådespelarna varierar i kvalité men fungerar överlag. Deras karaktärer är emellertid mestadels irriterande idioter, som dessvärre är någon form av följetång i moderna skräckfilmer (speciellt slasherfilmer av någon anledning).

Jag föredrar Bloody Homecoming men tycker samtidigt att Varsity Blood är en okej film för vad den är. Hade Helgren gjort den mer händelserik i mitten istället för att spara på allt krut till de sista trettio minuterna hade den troligen varit mer sevärd i mina ögon, men det är väl som det är. Varsity Blood är en hyfsat sevärd film bland de mer moderna slasherfilmerna i alla fall och är ganska långt ifrån mycket av det som släppts sista femton åren.

No Comments

Bloody Homecoming av J

oktober 21st, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Bloody HomecomingTre år har gått sedan en tragisk olycka inträffade under hemvändardansen vid Winston High School då en elev omkom i en brand. Dödsfallet avskrevs som en olycka och de ansvariga ungdomarna för olyckan fick aldrig något straff. Det är hur som helst dags att återuppliva hemvändarfesten, vilket någon ser som ett ypperligt tillfälle att ta itu med de ansvariga för dödsolyckan tre år tidigare…

Bloody Homecoming är en underhållande hyllning till 80-talets slasherfilmer och det märks att filmens manusförfattare, Jake Helgren, har en kärlek till de filmerna. Skådespelarna är överlag okej men vissa scener känns smått styltiga (vilket i och för sig tillför till filmens cheesighet). En och annan aktris var rent av irriterande, men deras dödsscen var ack så belönande. Effektmässigt ser filmen väldigt bra och välgjord ut och majoriteten av effekterna verkar vara praktiska istället för usel CGI.

Det är ganska svårt att hitta något att klaga på med Bloody Homecoming då jag gillade den väldigt mycket. Den är långt ifrån felfri och det märks bitvis att det var ett tidigt manus Helgren fick filmat, men jag blev överlag underhållen och det är väl vad jag vill bli när jag sätter mig för att titta på den här typen av film. Rekommenderas.

No Comments

Gangster Squad av J

oktober 2nd, 2017 | Postad i Action, Drama, Film

gangster-squadÅret är 1949. Platsen, Los Angeles. Gangstern Mickey Cohen (Sean Penn) har ett järngrepp om staden och har för avsikt att kontrollera all kriminell aktivitet i delstaten. Han har köpt både lokala domare och poliser och ingen är villig att varken tjalla på honom eller vittna mot honom – alla förutom polisassistent John O’Mara (Josh Brolin), en före detta Andra Världskriget soldat vars mål är att slå sig ned med sin familj i ett lugnt Los Angeles. Polischefen William Parker (Nick Nolte) bestämmer sig för att sätta ihop en specialstyrka vars uppdrag kommer att bli att störta Cohen och väljer således O’Mara att leda styrkan.

Gangster Squad skulle egentligen haft premiär den 7 September 2012, men efter bioskjutningen i Aurora, Colorado den 20 Juli 2012, då tolv personer dödades och över sjuttio personer skadades under premiären av The Dark Knight Rises, flyttades premiären av Gangster Squad fram till den 11 Januari 2013 då filmen hade en scen där fyra gangsters sköt med maskingevär igenom en bioduk in i en fullsatt biosalong. Filmen kallades tillbaka för omskrivningar av manus och omtagningar. Med det sagt…

Gangster Squad är en film jag har haft ett ganska bra tag men som jag inte haft någon lust att se av någon anledning. Nu när jag äntligen har sett den så inser jag vilken total idiot jag har varit då filmen visade sig falla precis i min smak. Gangster Squad är en våldsam actionfilm – med stora drag av drama – inspirerad av tidningsartiklar om verkliga händelser. Filmen är välspelad, fläckvis spännande och väldigt underhållande, vilket jag blev lite förvånad över då gangsterfilmer överlag inte riktigt tilltalar mig personligen.

Hur som, Gangster Squad är en bra film överlag och jag gillar den skarpt. Rekommenderas.

No Comments

American Ultra av J

oktober 2nd, 2017 | Postad i Action, Film, Komedi

american-ultraMike (Jesse Eisenberg) är en småstadsstoner som lever ett ganska bekymmersfritt liv med sin flickvän Phoebe (Kristen Stewart). Han spenderar större delen av sin tid på att röka på, rita ett seriealbum om en superhjälte apa och jobba i den lokala matvarubutiken. Det Mike inte vet om är att han har blivit en måltavla för CIA efter ett misslyckat försök att åka till Hawaii med Phoebe då han anses vara en fara för landets säkerhet efter att ha medverkat i ett av deras topphemliga projekt – vilket han inte heller vet om. Efter att ha fått sina vilande kunskaper aktiverade av sin före detta tränare, agent Lasseter (Connie Britton) förvandlas den annars så lugna latmasken till ett dödligt vapen och måste nu använda sig av sina nyfunna förmågor för att rädda både sig själv och sin flickvän från de misslyckade testobjekt, från samma projekt, som CIA har skickat efter honom.

Den amerikansk-schweiziska samproduktionen American Ultra är en stoner-komedi i grund och botten men involverar även en hel del action – och en nypa drama inklämt i mixen. Filmen är dessutom överraskande våldsam för att vara en stoner-komedi, vilket definitivt höjer betyget hos mig. Men medan filmens action levererar bättre än vad jag hade förväntat mig så faller humorn lite platt till och från. Ibland slänger jag bak huvudet och lägger av ett gapflabb, medan andra gånger skakar jag bara på huvudet och suckar. Droghumorn är så pass uttjatad vid det här laget att det är förvånansvärt att filmmakare fortfarande försöker med den typen av humor då den oftast slår fel hos publiken nu för tiden.

Speltiden på strax över nittio minuter springer iväg utan några som helst problem och jag hade aldrig tråkigt under filmens gång, så även om filmen inte är felfri så levererar den tillräckligt med underhållning för att jag ska ge den en rekommendation.

No Comments

Driftwood av J

september 29th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

DriftwoodNedtyngd av skuld efter sin rockstjärnebroders bortgång blir sextonåringen David Forrester (Raviv Ullman) besatt av döden, vilket leder till att hans vilseleda föräldrar skickar iväg honom till Driftwood – ett läger drivet av den sadistiske Captain Doug Kennedy (Dallas Page) där plågade och misskötsamma ungdomar placeras för attitydanpassning. Väl där börjar David att bli hemsökt av mystiska syner och hallucinationer kopplade till en tidigare intagen pojke som sägs ha försvunnit under mystiska omständigheter. David inser snart att svaret på gåtan han står inför kanske är den enda utvägen för honom själv…

Driftwood är en film jag troligen inte hade sett om det inte vore för att en nära vän till mig ville se om den tillsammans med mig, vilket hade varit synd då filmen är riktigt bra. Skådespelarna är bra och makeupen som använts är jäkligt snygg, men jag tycker samtidigt att filmens paranormala och övernaturliga delar känns väldigt påklistrade – att de är där bara för att vara där, liksom. Filmen hade klarat sig finfint utan de övernaturliga vinklarna och hade kunnat varit ett gripande thriller-drama om ett ungdomsfängelse där de intagna behandlas som ren skit och att i slutändan gör de intagna revolt mot ledningen. Eller nåt. Personligen hade jag nog faktiskt gett ett ännu högre betyg än vad jag redan ger filmen om de valt att gå den vägen, men det gjorde de inte…

Hur som helst är Driftwood lite av en hidden gem. Det är inget mästerverk, men den fängslar under de nittio minuter den rullar på under och den blir aldrig tråkig. Rekommenderas.

No Comments

The Sleeper av J

september 25th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Sleeper1981. I samband med att tjejerna vid Alpha Gamma Theta föreningen ska ha fest för att bekanta sig med de senaste ansökande till föreningen börjar de motta underliga samtal, ovetandes att en psykotisk galning har satt siktet på dem som sina nästa offer…

The Sleeper är en slasherfilm från 2012 som är en tydlig hyllning till 80-talets slasherfilmer. Det märks lång väg att personerna bakom filmen är slasherfans (att filmen i stort sett har tagit handlingen från Black Christmas är ett av alla tecken på det) och även om jag inte tycker att den når hela vägen med det den försöker göra så är det ändå en underhållande (och våldsam) slasherfilm.

Effektmässigt brister filmen lite grann och man ser att det knappast fanns några miljonbelopp i budgeten. Bästa exemplet på det är troligtvis ett avhugget huvud som inte ens liknar skådespelerskan som det ska likna (vilket ökar cheese-faktorn på filmen, men ändå). Jaktscenen i slutet på filmen är helt okej, men slutstriden blir ett enda stort antiklimax tack vare att den är över innan man hinner blinka.

Jag har inte så mycket mer att klaga på egentligen när det kommer till The Sleeper. Visst är den bristfällig och den når inte riktigt ända fram till vad den försöker att göra, men jag gillar den ändå. Jag ger den en försiktig rekommendation.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud