Lånaren Arrietty av H
May 19th, 2012 | Postad i Anime, Barn/Familj, Film
Ghiblis senaste, som jag tidigare kort recenserat här på bloggen, har jag nu recenserat ordentligt för DVDKritik.se här. Läs den.
No Comments
New Kids Nitro av H
En av förra årets bästa och roligaste filmer var den holländska “New Kids Turbo“. Ett gäng idioter ställer till med ett helvete i 90 minuter och man garvar sig helt fördärvad under tiden. Oundvikligen gjorde man en uppföljare, och lika oundvikligt är den inte lika bra. Men den är bra.
Grabbarna från Maaskantje står som vanligt och hejar på sitt lokala fotbollslag och skriker glåpord till supportrarna av motståndarlaget från Schijndel. Det mynnar ut i den slutliga fighten mellan byarna, samtidigt som en asteroid slår ner på ett fält och förvandlar kossorna till zombiemjölkproducenter.
Ja, vad ska man säga? Problemet – som med alla såna här filmer – är att den första filmen hade överraskningsmomentet. Nu vet man hur karaktärerna är, vilka återkommande skämt som gäller (något som de själva satiriserar) och tempot är förstås inte lika bra. Ändå är det jävligt roligt emellanåt och man måste säga att det är en godkänd uppföljare. Sen är ju Melodie MC med på soundtracket. Undrar om de här filmerna, eller deras tv-serie, någonsin kommer till Sverige?
Läs också min och J:s recensioner av den första filmen.
1 CommentMina Grannar Yamadas av H
I min recension på DVDKritik.se av Ghibli-filmen “Mina Grannar Yamadas” konstaterar jag att den är lika “rolig” som serien Laban.
No CommentsHora av J
May 12th, 2012 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller
Författarinnan Rikke (Isabel Vibe) håller på att skriva på en ny bok och behöver byta miljö för att få inspiration. Hon bestämmer sig för att besöka sin avlidna moders gamla stuga strax utanför en liten håla kallad Dokka. Det dröjer dock inte länge förrän hon får uppmärksamhet ifrån de lokala bråkstakarna, som snabbt övergår ifrån trakasserier till handlingar i form av våldtäkt och misshandel. Rikke överlever och börjar kort efter händelserna att förbereda sig på att utkräva hämnd.
Man skulle nästan kunna säga att Hora är norskarnas svar på Day Of The Woman/I Spit On Your Grave. Nästan. Skillnaden mellan Hora och Day Of The Woman/I Spit On Your Grave är väl att originalet och remaken av I Spit faktiskt är okej/hyfsat bra filmer, medans Hora bara är en ren skitfilm. Skådespelarna är helt värdelösa och framför sina repliker ungefär som att de står med manus i hand och läser direkt ur det. Isabel Vibe, som troligtvis är mest känd ifrån Mike Beck’s porrfilmer, är inte ett dugg övertygande när hon försöker agera nedbruten och förstörd, utan ser mest löjeväckande ut med sin stirriga blick och halvöppna mun.
Effekterna är hyfsade – iaf de man får se. Det mesta av våldet som inträffar i filmen inträffar off screen och resulterar alltså i att man får se lite blodstänk som kommer ifrån sidan av kameran, vilket givetvis blir en stor besvikelse då filmen är menad att vara en trashig exploitationrulle – i stuk med de från 70- och 80-talet. På tal om exploitation så har de här försökt vara lite finnurliga, precis som i Planet Terror, med att slänga in korta klipp där filmen “går sönder” och försöker skämta till det på så vis. I Planet Terror fungerade det utmärkt. Här fungerar det inte alls, utan drar bara ut på lidande ännu mer.
Filmens regissör och manusförfattare, Reinert Kiil, måste ha tyckt att han gjort ett jävligt bra jobb med den här filmen då den förra året fick en uppföljare i form av Inside The Whore (som är Hora 2, alltså). Jag har dock inte kunnat lägga labbarna på den än, så kommentar om den utelämnar jag för tillfället.
Har man sett Day Of The Woman eller remaken I Spit On Your Grave så har man mer eller mindre sett Hora och kan alltså då skita i att se den här filmen.
Läs gärna mina recensioner av Day Of The Woman (aka I Spit On Your Grave) och remaken I Spit On Your Grave också.
No CommentsSairen av J
May 11th, 2012 | Postad i Film, Skräck/Rysare
Efter en olycka bestämmer sig Shinichi Amamoto (Leo Morimoto) sig för att flytta till en avsides ö tillsammans med sin dotter Yuki (Yui Ichikawa) och son Hideo (Jun Nishiyama). Kort efter att de börjat installera sig i sitt nya hem dyker en granne upp för att välkomna dem och berätta lite om de lokala reglerna som råder – däribland den viktigaste; att man inte går ut när öns siren börjar tjuta…
Filmer baserade på spel har en tendens till att inte vara så där värst bra. Eller rent av usla. Sairen (eller Forbidden Siren), som är en spin off film på skräckspelet Siren 2 (som hette Forbidden Siren 2 internationellt), och jag måste faktiskt säga att den var betydligt jävla mycket bättre än vad jag förväntade mig att den skulle vara. Helt ärligt trodde jag att den skulle vara genomsyrad av skit, men ack så fel jag hade.
Filmens skådespelare är riktigt bra och storyn (som har en och annan twist, men som inte behöver 3 timmar förklaring i slutet av filmen) är enkel och effektiv, samtidigt som filmen har en fin och tung atmosfär över sig nästan rakt igenom. Vissa effekter såg ut som halvbilliga CGI-effekter, såvida de inte bara är utdaterade. Eller nåt. Men överlag är filmen jäkligt bra tycker jag.
Jag brukar i regel inte tycka asiatiska skräckfilmer och rysare är speciellt mycket att hänga i julgranen, men Sairen föll mig faktiskt i smaken. Att de inte förklarar i tretusen timmar i slutet av filmen är ett stort plus och att filmen ligger strax under 90 minuter i speltid skyndar på det hela avsevärt – vilket också gör att filmen blir mer spännande och faktiskt intressant, istället för långdragen och tråkig. Nåja. Jag rekommenderar Sairen iaf.
No CommentsAmasonkvinnornas Guld av H
En “lågbudgetbagatell med dubbelsvenskt” tycker jag om “Amasonkvinnornas Guld” i min recension på DVDKritik.se.
No CommentsUnknown av J
Biokemisten Dr. Martin Harris (Liam Neeson) och hans fru Elizabeth (January Jones) anländer till Berlin för att delta på en konferens där en forskare och hans kontroversiella arabiska finansiär ska tillkännage ett genombrott i deras forskning. Medans hans fru checkar in på hotellet tar Martin en taxi tillbaka till flygplatsen för att hämta sin portfölj, som blev kvarglömd där. På väg tillbaka till flygplatsen blir Martin involverad i en trafikolycka och hamnar i koma i fyra dagar, enbart för att vakna upp utan någon identifikation och minnesluckor.
Martin bestämmer sig för att bege sig till hotellet där han och hans fru skulle bo för att leta reda på henne. När han anländer verkar det som att hans fru inte känner igen honom och att en annan man har tagit hans identitet. Vad är det egentligen som pågår…?
Unknown är en rätt standard thriller – plain and simple. Den har ett par twistar filmen igenom, men hänger man med under dialogerna och händelserna så kan man säkerligen pussla ihop hur allting ligger till innan upplösningen inträffar. Jag själv blev inte speciellt förvånad över upplösningen men tycker samtidigt att filmen är helt okej, även om den påminner starkt om andra filmer i samma kategori (exempelvis Flightplan, som jag recenserat här), där en person blir utsatt för något och som sedan inte blir trodd av någon i deras omgivning. Tempot i filmen är hyfsat högt och blir fläckvis smått spännande, men är samtidigt ingenting man direkt kan lyfta till skyarna för. Skådespelarna levererar och höjer filmen en aning.
Unknown är en hyfsad thriller som håller måttena rätt okej. Har man sett den här typen av thriller förr kan man troligtvis räkna ut hur den kommer sluta efter en stunds tittande, vilket på sätt och vis pajar konceptet lite grann.
No CommentsPrinsessan Mononoke av H
May 5th, 2012 | Postad i Anime, Film, Äventyr/Fantasy
En recension av Studio Ghiblis bästa film “Prinsessan Mononoke” kan du nu läsa på DVDKritik.se. Så gör det.
In Time av H
Tyckte väl lite bättre om den än J, men det är ju ingen rulle man rekommenderar direkt. Även biroll av Johnny Galecki från Big Bang Theory, yay.
In Time av J
Genom att konstruera om den genetiska formen inom människosläktet har forskare lyckats göra så att det mänskliga släktet slutar åldras vid 25 års ålder – men det finns en hake: varje individ får ett år till att leva efter att 25 års sträcket passerats, såvida man inte fyller på med mer tid, genom att exempelvis köpa eller få… eller stjäla.
Will Salas (Justin Timberlake) är en av de som bor i slummen och måste varje dag kämpa för att inte hans tid ska ta slut. När han en kväll är på krogen tillsammans med en polare lyckas han rädda en, för honom, okänd man som besitter över 100 år i tid ifrån ett gäng gangsters. Mannen, som vill få ett slut på sitt liv, ger Will sin tid. Will, i sin tur, blir utpekad som mördare och tjuv och blir tvungen att ta dottern till en affärsman, Sylvia Weis (Amanda Seyfried), som gisslan och försöka undkomma lagens långa arm – allt medans han försöker att krascha systemet.
Som en sci-fi action film är In Time en jävligt mjäkig film. Det skjuts på tok för lite och någon enstaka biljakt och krasch är inte tillräckligt för att hålla tempot uppe under de nästan 2 timmarna filmen rullar på under. Som thriller fungerar den lite bättre, men jag får titt som tätt en avsmak av drama under filmens gång och kan allt som oftast inte låta bli att känna att de borde ha försökt göra filmen lite mer.. eh, röjigare. Konceptet är det ju absolut inget fel på, utan det är händelseförloppet som blir väldigt utdraget bitvis och jag börjar känna hur rastlösheten börjar komma efter en stunds tittande.
Skådespelarna är riktigt bra och den som imponerar mest är nog faktiskt Justin Timberlake, som jag aldrig sett som någon större kändis egentligen utan mer som ett bihang bland alla stora kändisar ifrån USA – även om herrn har lyckats prestera en del, vad jag har förståt det som. Amanda Seyfried kanske inte så många känner igen vid namn, men när man ser henne kan man kanske känna igen henne ifrån exempelvis Mamma Mia! och ett avsnitt ifrån säsong 1 av House M.D. Andra kändisar som dyker upp framför kameran (som jag kände igen iaf) är också Cillian Murphy (från Batman Begins, bland annat) och Olivia Wilde (som medverkade i nån säsong av House M.D., som karaktären 13).
Effektmässigt ser det bra och välgjort ut, men samtidigt så står inte effekterna speciellt mycket i fokus egentligen – om man bortser ifrån klockorna alla har på armarna – vilket också gör att filmen inte känns så där värst sci-fi aktig. Iaf inte effektmässigt.
In Time är inte en dålig film egentligen, men med en speltid på närmare 2 timmar där det är på tok för många utdragna dialogscener där det inte händer något speciellt gör iaf mig sjukt rastlös och gör att jag önskar att jag tittade på något som är lite mer.. fartfyllt. Nåja. En okej film som får passera, men det är ingenting jag direkt rekommenderar.
No Comments