| Subcribe via RSS

Silent Night av J

december 2nd, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

silent-nightJulen har kommit till den lilla staden Cryer, Wisconsin och julstämningen är på topp – fram tills det att staden får en oönskad gäst i form av en galning iklädd en tomtedräkt som bestämt sig för att bestraffa de som varit stygga. Kommer sheriff Cooper (Malcolm McDowell) och hans biträde Aubrey (Jaime King) kunna stoppa galningen innan han har gått igenom hela sin stygg-lista?

Silent Night från 2012 är en lös remake av 1984 års klassiska tomte-slasher Silent Night, Deadly Night och baseras även på Covina massakern som inträffade under julen 2008 i Los Angeles, Kalifornien. I förberedelse för remaken bestämde jag mig för att klämma mig igenom de fem originalfilmerna på nytt då jag inte hade sett dem på några år och jag tänkte inleda den här recensionen med en snabb resumé av vad jag tycker om just dessa fem filmer.

Silent Night, Deadly Night (vars arbetstitel var Slayride) är en av tungviktarna inom slashergenren, kanske tack vare den kontrovers som inträffade vid dess första release då arga föräldrar gick ur hem och hus för att protestera mot filmen. Filmen drogs efter någon vecka tillbaka av utgivningsbolaget TriStar Pictures tack vare kritiken bolaget fick och släpptes på nytt i Maj året därpå. Jag personligen älskar den här filmen. Den är både välgjord och välspelad, den har en intressant story och en härligt cheesig ton över sig utan att trava in i självparodi. Det är en av de bästa slasherfilmerna som gjorts i min mening.

Silent Night, Deadly Night 2 från 1987 å andra sidan är det totalt motsatta till vad den första filmen är. Den är uselt spelad, skrattretande kass och två tredjedelar av dess speltid är scener tagna direkt ur den första filmen bara för att kavla ut speltiden utan att behöva spendera några pengar. Hade de ansträngt sig och faktiskt spelat in en helt ny film istället för att ha snålat så hade nog den här filmen kunnat bli en cheesig kultklassiker, men icke. Silent Night, Deadly Night 3: Better Watch Out! från 1989 är snäppet bättre än tvåan och har bland annat Bill Moseley i skurkrollen. Dessvärre är det en ganska långtråkig slasherfilm som mestadels går på tomgång och efter fyrtio, fyrtiofem minuter började jag tappa intresset riktigt ordentligt. Okej film skulle jag väl säga, men har man tålamod som en femåring likt mig så kanske man borde se något annat.

Initiation: Silent Night, Deadly Night 4 från 1990 regisserades av allas våran Brian Yuzna (som även var med och skrev manuset) och lämnar slashergenren bakom sig och kliver istället in i body horror genren. Den är bättre än de två första uppföljarna men känns överlag ganska långtråkig. Den räddas dock av några riktigt snygga (och äckliga) scener i sann Yuzna-anda. Silent Night, Deadly Night 5: The Toy Maker från 1991 är Yuzna-producerad (han var även här med och skrev manus) och fortsätter att skippa slashertemat och koncentrerar sig istället här på mördarleksaker. Det är utan tvekan den bästa uppföljaren med några riktigt fräna effekter av Screaming Mad George och jag skulle nog faktiskt säga att den är rent av bra för att vara en direkt-till-video-uppföljare. Nåväl…

Jag hade ingen aning om att en remake hade kommit på Silent Night, Deadly Night i form av Silent Night och fick inte nys om det förrän jag lyssnade på The Hysteria Continues. Skeptikern i mig skrek hejdlöst men nu när jag har sett den så är jag minst sagt förvånad; den var förbannat jävla bra. Den är välspelad, har en lagom dos humor, en handfull referenser till originalet medans den gör någonting eget (och den gör det jävligt bra dessutom) och riktigt brutala mord. Jag gillar dessutom att de valt att ta filmen i en whodunit-riktning (även om den på sätt och vis fuskar lite grann) istället för en karaktärsstudie som i originalet. Absolut inget ont om originalet, men jag föredrar mina slashers som whodunit framför en karaktärsstudie – just sayin’…

Hur som helst tycker jag Silent Night är en riktigt, riktigt bra remake och hamnar i samma liga som My Bloody Valentine remaken (som har fäst sig vid mig mer och mer på senare år); en remake som är jävligt bra, men som inte riktigt når fram till originalet. Jag ger Silent Night två stora tummar upp hur som helst och en solklar rekommendation.

Läs gärna mina åtta (!) år gamla recensioner av Silent Night, Deadly Night 1, 2, 3, 4 och 5 också.

No Comments

Kingdom Hospital av J

november 28th, 2016 | Postad i Drama, Skräck/Rysare, TV

_Kingdom Hospital_Välkommen till Kingdom sjukhuset i Lewiston, Maine. Det här är ett högteknologiskt sjukhus med den senaste utrustningen och den mest kompetenta personalen man kan finna inom yrket. Det är bara ett problem; sjukhuset är hemsökt. Kingdom sjukhuset är nämligen byggt på samma plats där en fabrik som framställde militäruniformer under det amerikanska inbördeskriget brann ned och där många av barnarbetarna som jobbade i fabriken omkom.

När konstnären Peter Rickman (Jack Coleman) är ute och morgonjoggar råkar han ut för en smitningsolycka och hamnar i koma. Han blir intagen på Kingdom sjukhuset och får snart kontakt med spöket av den nioåriga flickan Mary (Jodelle Ferland) och den underliga varelsen Antubis (Kett Turton) som vädjar till honom om hjälp. Samtidigt har mediet Mrs. Sally Druse (Diane Ladd) blivit inskriven och kommer snart i kontakt med Mary. Hon inser snart att hon måste finna sanningen bakom Mary’s död och ber den cyniske men medkännande Dr. Hook (Andrew McCarthy) och några andra minst sagt udda figurer på sjukhuset om hjälp för att stoppa en inkommande katastrof för Kingdom sjukhuset…

Kingdom Hospital är en miniserie på tretton delar, skapad, utvecklad för amerikansk TV och producerad av Stephen King. Serien är baserad på Lars von Trier‘s Riget som tydligen ska involvera en liknande berättelse. Lars von Trier var för övrigt även med på det här skeppet som manusförfattare och producent. Hur som helst…

Kingdom Hospital är en serie jag har haft liggandes i nära tio års tid. Jag har försökt se serien vid ett par tillfällen men aldrig kommit till skott med att se hela serien förrän nu av någon anledning. Varför begriper jag inte då det faktiskt är en riktigt bra serie. Jag har inte sett Riget och tänker därmed inte göra några jämförelser, men är den serien i samma klass som den här så kan det faktiskt vara något jag kan tänka mig att sätta tänderna i vid ett senare tillfälle.

Skådespelet här är bra, det är en intressant berättelse och en del av den svarta humorn som förekommer fick mig att gapflabba några gånger. Alla knäppa karaktärer som är med (till exempel sjuksköterskan som svimmar vid minsta åsyn av blod) fick mig att tänka på Scrubs och på sätt och vis finns det en del likheter mellan serierna, även om den här serien är riktad mot en mer mogen publik. Det enda jag inte riktigt gillade med serien var dess slut. Jag menar, de bygger upp allting riktigt bra fram till de sista tio minuterna då det känns som att serien halkar och faceplantar ordentligt. Slutet känns bara som ett stort ”meh” och det verkar som att dörren lämnades halvöppen för någon form av fortsättning också, vilket jag har svårt att tro att det kommer bli något av.

Bör man se serien då? Ja, absolut. Är man ett fan av King’s berättelser och har råkat missat den här serien tycker jag absolut att man ska se den. Den är ju inte speciellt lång heller så det finns ju ingen direkt ursäkt till att inte se den, trots det ganska usla slutet. Jag ger den en rekommendation mer reservation för, som sagt, slutet.

No Comments

My Little Eye av J

november 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

my-little-eyeFem unga hoppfulla får chansen att vara med i en reality show på internet med miljoner av tittare och en vinstpott på 1 miljon dollar. Det enda de behöver göra är att spendera sex månader i ett isolerat hus tillsammans och skulle någon av dem lämna huset tidigare än den utsatta tiden förlorar allihop.

När underliga saker börjar inträffa börjar gruppen att misstänka att någon försöker skrämma dem ur huset. De inser dock snart att sanningen är betydligt mer olycksbådande än så…

Den engelsk-amerikansk-fransk-kanadensiska samproduktionen My Little Eye var en av de där filmerna jag såg i hyllan hos den lokala videobutiken när den precis släppts men som jag aldrig hyrde. Fodralet tilltalade mig helt enkelt inte och det var knappast en speciellt omtalad film heller (i alla fall inte i mina dåvarande umgängeskretsar) så intresset var minst sagt ljummet från min sida. När jag för ett tag sedan lyckades komma över filmen för en löjligt liten slant så köpte jag hem den och har nu således sett den.

Filmen är en ganska typisk slowburn. Det tar ganska lång tid innan det börjar röra på sig och det är inte förrän i den tredje akten av filmen som det verkligen börjar röra på sig. Men även om den är långsam och dess upplösning går att förutse några minuter in så lyfter den tredje akten hela filmen i mitt tycke – mest för att jag gillar hela idéen bakom den. Skådespelarinsatserna är helt okej och vi får bland annat se Bradley Cooper i en av hans första roller.

My Little Eye är knappast perfekt, men tack vare den starka tredje akten får den en marginell rekommendation från mig.

No Comments

Speed 2: Cruise Control av J

november 13th, 2016 | Postad i Action, Film

speed-2-cruise-controlEfter att Annie Porter (Sandra Bullock) kommit på sina pojkvän Alex Shaw (Jason Patric) med att ljuga för henne om att han jobbar som strandpolis, när han i själva verket ingår i ett SWAT team, bjuder han ut henne på en lyxkryssning till Karibien. Men deras paradisresa förvandlas snart till en helvetesresa när det vansinniga datorgeniet John Geiger (Willem Dafoe) tar kontroll över båten och ändrar kurs rakt mot en oljetanker som förankrat sig strax utanför ön St. Martin.

Speed 2: Cruise Control är inte i närheten så bra som den första filmen men har samtidigt fått oförtjänt mycket skit genom åren. Jag menar, vad förväntade sig folk egentligen? Den första filmen var en stor, högljudd och dum blockbuster-actionfilm och ingenting annat. Den här filmen är precis samma sak – fast på en båt. Och med en ny manlig huvudkaraktär som spelas av en ny manlig skådespelare i form av Jason Patric. Personligen tycker jag att den är underhållande trots sina brister och även om den inte kommer i närheten av den första filmen har den sina stunder (speciellt slutet som är en uppvisning av massiv förstörelse).

Även om filmen är bristfällig på sina ställen och satte mer eller mindre den sista spiken i kistan för franchisén så tycker jag ändå det är en kul och underhållande film som fungerar perfekt tillsammans med en påse chips. Jag ger den en svag rekommendation, även om jag kanske inte borde göra det.

No Comments

Speed av J

november 13th, 2016 | Postad i Action, Film

speedSWAT medlemmarna Jack Traven (Keanu Reeves) och Harry Temple (Jeff Daniels) blir inkallade till ett höghus i Los Angeles där en psykotisk bombare (Dennis Hopper) har planterat bomber på en hiss och kräver 3 miljoner dollar i lösensumma för de tretton personerna som sitter fast i hissen. Jack och Harry lyckas sabotera hans plan och rädda gisslan, varpå han bestämmer sig för att hämnas.

Efter att ha sprängt en buss i luften kontaktar han Jack och varnar honom för att han har planterat ytterligare en bomb på en annan buss och att om bussen åker över 80km/h armeras bomben och om hastigheten efter det skulle understiga 80km/h kommer den att detonera. Bombaren varnar Jack för att om någon försöker ta sig av bussen kommer bomben också att detonera. En kamp mot klockan påbörjas och frågan är; kommer Jack och hans SWAT team kunna stoppa den psykotiska bombaren eller kommer passagerarna att dö när bussen får soppatorsk?

Speed var och är en riktigt bra film från 1994 med solida skådespelarinsatser, högt tempo och bra action i form av ren popcornunderhållning. Är man ute efter en orealistisk och högljudd pulshöjande actionfilm är Speed ett mycket bra val helt enkelt. Skådespelarna är solida som sagt och bortsett från de redan nämnda bör det även nämnas att Sandra Bullock och Joe Morton har varsina viktiga roller. Den enda i ensamblén jag direkt började gnissla tänder av var Keanu Reeves som i ett par scener kändes rent av styltig i sin prestation. Förstå mig rätt; han gör ett väldigt bra jobb här, men i ett par scener levererar han sina repliker på ett inte allt för övertygande sätt och känns som sagt mest styltig i sitt agerande.

Jag tror hur som helst de flesta redan har sett Speed minst en gång och avrundar således med att säga att har man av någon anledning missat filmen tycker jag att man ska ta och se den – den är förbannat bra och underhållande. Rekommenderas.

No Comments

Dead Rising: Endgame av J

november 12th, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

dead-rising-endgameTvå år har gått sedan den tredje zombieepidemin bröt ut i East Mission, Oregon. Reportern Chase Carter (Jesse Metcalfe) lyckades med nöd och näppe att ta sig ut ur karantänområdet innan platsen blev eldbombad av den amerikanska militären. Efter att ha återvänt till East Mission för att exponera arkitekterna av utbrottet från två år tidigare upptäcker han att någonting mer ondskefullt än vad han hade kunnat tro är på väg att inträffa. När han senare kommer i kontakt med den före detta chefen för läkemedelsföretaget Phenotrans, George Hancock (Ian Tracey), inser han vad; militären, med General Lyons (Dennis Haysbert) i spetsen för operationen, har planer på att utplåna 1,5 miljoner smittade, men icke zombiefierade, människor genom att detonera chip de har fått implanterade i sig. Enda sättet att stoppa operationen är att infiltrera East Mission och stänga ner servrarna som är programmerade att utlösa chipen, vilket kommer bli betydligt lättare sagt än gjort…

I förberedelse inför Dead Rising: Endgame såg jag om den första Dead Rising filmen (som vid dess release fick titeln Dead Rising: Watchtower, trots att dess inspelningstitel var rätt och slätt Dead Rising). Jag tycker fortfarande den filmen har en del problem här och där, men att den fortfarande underhåller och är klart mer sevärd än mycket annat skit som kommit i zombiegenren de senaste femton åren. Och tur var det väl att jag faktiskt tog mig tiden att se om den då jag ärligt talat inte mindes så mycket från den mer än en handfull scener och då den här filmen återkopplar en hel del saker från sin föregångare hade jag nog fått sitta och klia mig en del i huvudet annars.

Hur som så är Dead Rising: Endgame en energisk och fartfylld uppföljare som tack vare sin ca tjugofem minuter kortare speltid är tightare än sin föregångare och jag skulle nog våga säga att den är lite mer actionpackad också för den delen. Handlingen kanske inte är lika välskriven och känns bitvis lite som en ursäkt för att visa CGI-fyllda actionscener där zombies massakreras men tempot är högre och de smått långdragna partierna från den föregående filmen är nästintill icke-existerande här. Det jag skulle kunna tänka mig att klaga på är väl att kameraarbetet inte är det bästa och emellanåt blir det lite väl skakigt (speciellt om man ska jämföra med den första filmen). Sen undrar jag vart den välkända Dead Rising-humorn tog vägen då det verkar som att de slängt ut den genom fönstret här.

Jag tycker Dead Rising: Endgame är God Underhållning och även om den inte är felfri (likt sin föregångare) så underhåller den gott de strax över nittio minuterna den rullar på under. Nu är det bara att vänta till nästa år då ytterligare en Dead Rising film verkar vara planerad att släppas, då i form av en prequel till den här filmen tydligen.

Läs gärna min recension av den första filmen också.

No Comments

Nightcrawler av J

november 12th, 2016 | Postad i Drama, Film, Thriller

NightcrawlerLouis Bloom (Jake Gyllenhaal) är en ensamvarg som är arbetslös och ägnar sig åt att stjäla och sälja av koppartråd, stängsel och i stort sett allting han lyckas lägga vantarna på. När han en sen kväll snavar över en olycka som blir filmad av frilansjournalisten Joe Loder (Bill Paxton) tror han sig ha hittat någonting han kan bli bra på. Han skaffar sig en billig videokamera och polisradio och spenderar snart sina nätter med att jaga de senaste heta scoopen i form av bilolyckor, eldsvådor, mord och annan förödelse. Han utvecklar snabbt ett arbetsförhållande med Nina Romina (Rene Russo), en redaktör på en lokal Los Angeles TV-station.

Allt eftersom kvalitén på hans videoinspelningar blir bättre desto mer ökar hans arvode varpå han hyr in Rick (Riz Ahmed), en arbetslös yngling, för att få hjälp med sitt arbete. Men ju mer framgångsrik han blir desto mer står det klart att Louis kommer att göra vad som helst – vad som helst – för att få de bästa vinklarna och inspelningarna från brotts- och olycksplatser.

Nightcrawler är nog en film jag troligtvis inte hade ens tänkt tanken att se om det inte vore för att jag blev tipsad om den i en Facebook grupp där jag är med i, där det diskuteras filmer av olika slag och former. Jag ångrar hur som helst inte att jag sett den, tvärtom. Nightcrawler är utan tvekan en förbannat bra film och kanske en av 2014 års bästa filmer? Skildringen av den ensamme nattugglan som inte riktigt klickar socialt med andra människor och som lever sitt liv under nätterna framför datorn påminner mycket om mig själv. Jag tycker inte om sociala tillställningar och människor överlag och jag känner bitvis igen mig i en del av det som händer i filmen (inte för att jag är ett narcissistiskt rövhål som Jake Gyllenhaal’s karaktär är i filmen, utan för att jag föredrar att jobba och fördriva mitt liv under nattetid).

Hur som är Nightcrawler välspelad (Jake Gyllenhaal gör i synnerhet en suverän prestation här), intressant och underhållande rakt igenom. Har du missat den tycker jag att du ska ta och införskaffa och se den snarast. Jag ger den en stor tumme upp och en solklar rekommendation.

No Comments

Communion av J

november 11th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

CommunionAlice Spages (Paula E. Sheppard) är en tillbakadragen tolvårig flicka som bor tillsammans med sin mor, Catherine (Linda Miller), och hennes yngre syster, tioåriga Karen (Brooke Shields). Karen får mestadels deras moders uppmärksamhet medan Alice allt som oftast blir utelämnad från strålkastarljuset. Men när Karen hittas brutalt mördad i kyrkan precis innan hennes första nattvard riktas alla misstankar mot Alice. Saker och ting tar en ännu mer komplicerad vändning när fler av Alice’s familjemedlemmar och grannar i hennes lägenhetshus blir attackerade. Kan verkligen en tolv år gammal flicka vara kapabel till sådana här handlingar eller är det någon annan med en förvriden plan att ödelägga hennes familj?

Communion (som troligtvis är mer känd som Alice, Sweet Alice – eller Holy Terror i vissa länder) är en proto-slasher från 1976 som jag minns från mina tidiga dagar av skräckfilmstittande. Inte för att jag tyckte om den utan för att jag såg ungefär halva filmen innan jag gav upp och slängde i en våldsammare film i VHS-spelaren istället för det inspelade bandet jag hade filmen på. Communion är nämligen en slowburn; en film där skräcken kommer krypande istället för att den slängs i ansiktet på tittaren, vilket jag var allergisk mot i mina tidiga dagar som skräckfilmstittare.

Nu när jag (äntligen) har sett hela Communion (på 88 Films’ dvdutgåva under Alice, Sweet Alice namnet) från början till slut och med ett x antal år på nacken som inbiten skräckfantast (för att inte tala om slasherfan) så tycker jag att det är en okej film. Den är som sagt (väldigt) långsam och emellanåt hade jag smått svårt att hänga med i vad som hände tack vare att mina tankar seglade iväg åt ett annat håll än filmen.

Skådespelarinsatserna varierar. Större delen av dem är bra, men Paula E. Sheppard är fruktansvärd i rollen som Alice och Jane Lowry (som spelar karaktären moster Annie) gör förvisso ett rätt hyfsat jobb i sin rollsättning, men gode gud vilken irriterande kärring. Att de dessutom avslöjar vem som är bakom masken trettio minuter innan slutet dödar spänningen fullständigt (för mig) och även om slutet är hela filmens höjdpunkt så är jag inte helt nöjd med det valet…

Jag skulle inte kalla Communion för ett mästerverk, men den har sina stunder och är överlag en ganska förbisedd film. Står man ut med att den inte är perfekt på alla sätt och vis och vill se en hygglig (och bitvis ganska brutal) slasherfilm från eran innan uttrycket myntades tycker jag absolut man kan ge Communion/Alice, Sweet Alice en chans.

No Comments

The Mule av J

november 11th, 2016 | Postad i Film, Thriller

The MuleDen amerikanska journalisten Sofie Talbert (Sharon Stone) är känd för att hänga ut liberala politiker som kämpar för illegala invandrare, men hennes ståndpunkt blir satt på prov då hennes bror Aaron (Billy Zane), som jobbar för en hjälporganisation som hjälper människor att ta sig över den amerikansk-mexikanska gränsen illegalt, plötsligt försvinner i Mexiko. I väntan på hjälp från polisen inleder hon sin egen efterforskning som i sin tur snabbt leder henne in i en mörk värld av människosmuggling.

The Mule (eller Border Run, som verkar vara en mer vanligt förekommande titel för filmen – däribland i Sverige) är en dussinthriller som berör ett allvarligt tema på ett ganska hyfsat sätt. Filmen är ganska välspelad och blir fläckvis spännande, men känns stundtals väldigt framstressad. Det hade nog inte skadat filmen om den hade fått tjugo minuter extra speltid så de hade kunnat fördjupa karaktärerna något, om vi säger så.

The Mule är en okej thriller hur som helst. Det är ingenting man behöver springa benen av sig för att få se, men kommer man över den på ett eller annat sätt duger den en slö söndag.

No Comments

Le pacte des loups av J

oktober 31st, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare, Äventyr/Fantasy

Le pacte des loups (Vargarnas Pakt)Året är 1764. Efter att hundratals människor har fått sätta livet till vid attacker från en mystisk best bestämmer sig Kung Ludvig XV av Frankrike för att skicka sin naturforskare Grégoire de Fronsac (Samuel Le Bihan) och hans bästa vän, indianen Mani (Mark Dacascos), till Gévaudan-provinsen i den södra delen av Frankrike för att undersöka fallet. Skeptisk till historierna han får berättade för sig sätter Fronsac igång med sin undersökning och börjar sakta men säkert att inse att det är mer i görningen än vad som till synes var.

Jag minns att jag såg Le pacte des loups (Vargarnas Pakt i Sverige och Brotherhood Of The Wolf internationellt) snett efter att den hade kommit ut på video och filmen lämnade aldrig något större intryck på mig mer än att jag tyckte att den var bra. Nu, cirka femton år efter att jag såg den för första (och enda) gången har jag sett om den och den håller sig ganska bra än idag. Skådespelarna är suveräna, storyn är fängslande och överlag intressant (och fläckvis spännande) och bitarna där det förekommer action (i det här fallet mestadels martial arts) är underhållande. Men även om filmen överlag är bra så märks det att den har femton år på nacken tack vare dess föråldrade och rent av fula CGI-effekter som porträtterar besten i filmen. Just CGI-delarna står ut som en sårig tumme i ögonen, men kan man ha överseende med dem har man en väldigt bra fransk film att kika på här. Jag ger den definitivt en rekommendation, med reservation för förlegade effekter.

Det sista jag har att säga om filmen är att den tydligen ska vara löst baserad (eller inspirerad) av verkliga händelser som inträffade i Gévaudan-provinsen år 1764 till och med 1767, då en vargliknande best ska ha attackerat och dödat mer än hundra personer. Vill du veta mer om ämnet kan du fortsätta läsa här.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud