Helt Perfekt Glob

2012: The Avslutning av H

2012 är i princip slut och resultatet ska sammanställas. Tar även med filmer här som getts ut under de senaste åren som jag inte sett förrän i år. Såg återigen inte några rekordmängder film, men nog fanns det en hel del guldkorn och kånkelbär i gröten. Fan, vilken gräslig liknelse. Nåja, här är några topprekommendationer, några godkända grejer och lite skitusel dynga som förmodligen vunnit en massa priser.

The Raid: Redemption: ”Oj, oj, oj, vilket drag. Hårda fighter, grymma originella stunts, skottlossning, explosioner och inte en död sekund. […] det är mycket våldsam underhållning för hela slanten. Det finns inte mycket mer än att säga att det här nog är årets bästa actionrulle och en klar rekommendation.”

Merantau: ”Efter en något svag uppförsbacke avlöser actionscenerna varandra på ett mycket behagligt sätt med många fina stunts. Helt klart en rekommendation för actionfansen.”

The Cabin In The Woods: ”The Cabin In The Woods” är utsökt underhållning från början till (precis före) slutet. Man har kul och sitter på helspänn nästan hela tiden. Fingertoppskänslan är som på en blind snabbläsarmästare. En solklar rekommendation.”

Excision: Ännu inte recenserad på siten pga slapphet, men en suverän svart komisk psykologisk thriller med bl.a. en underbar Traci Lords som bekymrad familjemor. Originell och grym.

Some Guy Who Kills People (En Snubbe Som Dödar Folk): Inte heller orkat skriva den här recensionen. En svart komedi om en mobbad kille som kanske eller kanske inte har ihjäl folk. Plus för sheriffen spelad av Barry Bostwick, borgmästaren från ”Spin City”. Kul och knepig.

ParaNorman: Mer orecenserat, stopmotion-animerad rulle om en pojke som kan prata med spöken och tvingas ta hand om en häxa som återuppstår för att förstöra staden. Mer än lovligt spännande för barnen, och är faktiskt belagd med 11-årsgräns i Sverige. Snygg, rolig och spännande.

The Beaver: ”ett bra drama med skön humor som kanske inte har så mycket att säga egentligen, men det är kul att se Gibson i såna här halvgalna roller. Värd att se, om inte bara för den mycket roliga självmordsscenen.”

Rampage: ”Helt klart Uwe Bolls bästa film. Ja, alltså inte ens relativt – det är en BRA film. Skådisarna är bra, manuset är tänkvärt och det är en sjuhelvetes massa action samt en dos skön humor.”

The Crazies (2010): ”ett bra tempo med en del spännande sekvenser. Det är lite som en zombiefilm, fast folk är bara hackabitamördatokiga istället för levande döda. Det är helt okej underhållning bara”

I Saw The Devil: ”en bra och blodigt våldsam thriller, men […] var beredd på att klia dig i huvudet lite.”

Perfect Creature: ”Att den här filmen passerat under radarn är inte bara synd, det är lite konstigt. Det är Nya Zeelands sjätte dyraste film någonsin och det är en riktigt hygglig film. Det är snyggt, välgjort och originellt. Leta rätt på och se.”

Mission: Impossible – Ghost Protocol: ”det är betydligt roligare och mer underhållande än den ganska usla trean. Helt klart sevärd. När får Cruise headlina en riktig idiotkomedi egentligen?”

New Kids Nitro: ”Nu vet man hur karaktärerna är, vilka återkommande skämt som gäller (något som de själva satiriserar) och tempot är förstås inte lika bra. Ändå är det jävligt roligt emellanåt och man måste säga att det är en godkänd uppföljare.”

Confessions (Kokuhaku): ”En riktigt välgjord och genomarbetad thriller med både stil och substans i mängder. […] det är snyggt och smart, för att inte tala om intrikat och detaljrikt. Stil och klippning funkar utmärkt utan att ta över huvudrollen, och manuset är utsökt utformat med välutmejslad utportionering av avslöjanden. Rekommenderas.”

The Avengers: ”Det är underhållande, effekterna är toppen och det är härligt dunder och brak mest hela tiden. […] jag saknar en av Whedons största förmågor: den att plötsligt krossa hela ditt hjärta när du minst anar det. I övrigt: tjacka upp dig på en packe öl/cola och hugg in på popcornen.”

The Whisperer In Darkness: ”en underhållande och ganska originell film, om än kanske lite härligt cheesy med flit. Värd att se.”

Cell 211: ”Det här är en toppenrulle med bra spänning. Ibland känns det som det är lite luckor […] men det är ju film och då får man ha överseende med sånt när det funkar så bra i övrigt. Rekommenderas.”

The Expendables 2: ”Det är mer action i öppningsscenen, innan filmtiteln ens visas, än det är i första filmen eller för den delen nästan vilken annan actionfilm som helst. Våldet är i Rambo 4-klass och blod och kroppsdelar flyger och folk får stora hål i sig. Det skjuts, slåss och exploderar allteftersom one-liners kastas ut. Det blir snabbt överdrivet och direkt löjligt, men det är ju det som är poängen.”

Dredd: ”Det här är god underhållning. Inte nån PG-13 tonårsrulle, utan hård action. Blodet skvätter direkt när filmen börjar och sen flödar det tills den slutar. Om något så är serien mer lättsam!”

The Amazing Spider-Man: ”den har en skurk som är mångfacetterad som en betongvägg, logiska luckor i storlek med Grand Canyon och ett flertal karaktärer med samma djup som en torr vattenpöl. Men det är underhållande. Det har fart och fläkt, humor och spektakulära actionscener. Det är en film för en 130-minutersbunke med popcorn.”

The Skin I Live In: ”Flera vändningar i den här spanska dramathrillern av Pedro Almodóvar. Lätt förvirrande om du inte är uppmärksam, men en bra story med Almodóvars sedvanligt småbisarra karaktärer. Sevärd.”

Dirk Gently: Säsong 1: ”Knäppig humor, finurliga mysterier och härlig dialog. Skådespeleriet är toppen, med en perfekt Stephen Mangan i rollen som Dirk Gently. Det hela är roligt och underhållande och tre avsnitt är på tok för lite.”

The Big Bang Theory: Säsong 5-6: Fortfarande gapskratt rakt genom varje avsnitt.

NTSF:SD:SUV:: Säsong 2: Svagare än säsong ett, men ibland fullständigt genialiskt.

Castle: Säsong 1-4: Det är konstigt. Det är bara en vanlig omaka-par-deckare med veckans-brott-avsnitt. Men Nathan Fillion är med. Kan inte sluta titta.

Falling Skies: Säsong 1 & 2: Om säsong 1: ”Jag plöjde hela säsongen som en trimmad traktor, och cliffhangern sände mig i halv panik. […] en klockren rekommendation för scifi-fans.” Med glädje meddelar jag att säsong 2 är precis lika bra.

Melancholia: ”ÅÅÅÅÅHHHHHH UTTRÅKNINGEN! Fy fan, vilken outhärdlig och utdragen dynga!”

Piranha 3DD: ”Skit.”

Apflickorna: ”Jag kan ha nämnt det tidigare, men svensk film är skit. Apflickorna är skit med skit på. Skitnödig och pretentiös dynga […] Pisstråkigt skit utan story, utan känsla, utan poäng. BAJS BAJS BAJS BAJS”

Kill List: ”det funkar rätt bra fram till slutet där man försöker vara pretentiösa och originella och twista till det och tvinga folk att se om filmen för att se alla detaljerna som leder till finalen etc, men det är bara skräp, skräp, skräp, dumt och fullt med logiska luckor och andra dumheter så man bara blir trött, trött, trött. Se för Guds skull aldrig den här filmen.”

Prometheus: ”Hahahahaha, nej nej nej nej! Hahahahaha! Noomi Rapace pratar engelska som Björk, och MediPod-scenen kommer att hånas i tiotals år framöver! Jag skrattade högt under hela scenen. Ridley Scott regisserar som Spielberg och telegraferar varje vändning tio mil i förväg. Betyg: 0 av 5.”

Bridesmaids: ”Vad som tydligen skulle vara en av förra årets roligaste komedier visade sig vara en helt vanlig fullständigt förutsägbar chickflick med trötta skämt.”

Chillerama: ”Suck. Det är inte roligt, det är knappast läskigt (det försöker filmen iofs inte att vara, men ändå) och det är bara kasst. Jag småler inte en enda gång under hela filmen.”

Looper: ”Ååh, det börjar ju så bra. Sen når vi mitten av filmen och det blir dryyyygt. Det blir förutsägbart. Det står still. Nej. Det håller inte och det som kunde, det som SKULLE bli så bra… det faller. En stor besvikelse.”

Commoflage, C64-remixpodcast av H

Du där! Ja, just du! Du gillar C64-remixar. Visst gör du det.

Därför ska du bege dig till den nystartade podcasten – av yours truly – som heter Commoflage och har sin fina hemsida på adressen commoflage.heltperfekt.com.

Vad fint. Vad bra. Vad skönt. Vad underbart glittrande glatt.

2010: The Avslutning av H

2010 har varit ett okej år. Några vrickade rullar och lite kul grejer. Inte så mycket skitextremt pissuselt så man blir förbannad. Svårt att kora årets bästa rulle. Listar några hyfsade från året här nere… det känns som man skulle kunna tipsa om fler men de får ni hitta själva i bloggen. Alla filmer är som vanligt inte från 2010, jag har tagit med relativt nya filmer som jag sett under året bara. Let’s go, in order of tittning:

Drag Me To Hell: Sam Raimis bejublade återgång till skräckhumorn. Mycket underhållande.
Pontypool: Smart rysare om en småstad där invånarna blir komplett galna, sett inne från en radiostation.
Prinsessa: En svensk film? Vad i helvete… men bara för huvudrollsinnehaverskan som är smärtsamt perfekt i rollen.
Soraya M.: Verklighetsbaserat drama om kvinnoförtryck av ynkliga män som gömmer sig bakom skevtolkad religion.
Defendor: Woody Harrelson gör en grym insats i en svart drama någonstans mellan Kick-Ass och Observe And Report.
Flashforward: Najs scifi/thriller/action-serie som givetvis lades ner efter säsongen. Alla på jorden får en blackout och vaknar med en vision av sitt liv sex månader senare. FBI reder ut.
Thirst: Koreansk vrickad svart dramakomedi om en präst som blir vampyr.
The Good, The Bad, The Weird: Koreansk westernactionäventyr om tre män och en skattkarta. Full fart hela vägen.
Scott Pilgrim vs The World: Hade det inte varit för Michael Cera hade detta varit årets film. Det är ändå en rolig och hysterisk actionkomedi för damp/tv-spelsgenerationen.
Machete: Machete don’t write reviews.
La Horde: Fransk ”snabba zombier”-rulle. Action, blod och spänning. Inget speciellt egentligen, bara underhållande att se.
Monsters: Dramathriller om ett par som måste ta sig genom den ”infekterade zonen” där enorma utomjordingar tagit över. Kostade fem kronor att göra och har bättre specialeffekter än valfri Hollywood-produktion.
World’s Greatest Dad: Robin Williams gör ännu en skön vrickad roll i Bobcat Goldthwaits svarta komedi.
Dexter, Säsong 5: Fortfarande svinbra.
The Big Bang Theory, säsong 4: Fortfarande svinbra.

That’s it, that’s all. Mot stora äventyr 2011 där förhoppningsvis Helt Perfekt Glob expanderar på ännu hemliga sätt.

Status Kill: Världens Första Sociala Nätverkshjälte av J

I dagens läge har de flesta ett konto på exempelvis Facebook – eller någon annan form av community – världen över. Men hur går det då för en special agent som har ett beroende av just denna form av kommunikation under ett dödligt uppdrag? Well, det får vi reda på i Status Kill – en independent nätserie som för nuvarande i skrivande stund innehar tre korta episoder på ca 6 – 7 minuter stycket och som driver med den moderna kulturen av att ständigt vara uppkopplad – speciellt mot stora communitys som just Facebook.

Serien är inte hejdlöst och hysteriskt skitrolig på något sätt, men framkallar en och annan fnissning och ett och annat gapskratt här och där. Har man ingenting  bättre för sig kan man ju alltid kolla upp den här.

Helt Perfekt Bok av H

Andra kan dom. Och eftersom mina hjältar Surskägget och Vrångmannen gav ut en bok baserad på deras blogg Film 4 Fuck Sake så blev jag inspirerad att göra detsamma. Sen vet jag inte vad som hände, för jag gjorde nästan klart boken men blev distraherad eller nåt. Nyligen släppte männen ovan sin andra bok med recensionerna från 2009, och då fick jag förstås eld i baken och nu presenterar jag:

Helt Perfekt Bok 2006-2008

”Söker du massor av bra filmrecensioner, så kan du ha hittat rätt. Du kan också ha hittat väldigt fel. Vill du ha en seriös analys av konstnärlig italiensk 60-talsfilm så får du leta vidare, men lutar du mer åt respektlösa sågningar, skamlösa hyllningar och allmänna recensioner av medelgod intelligens så har du hittat rätt! En samling inlägg skrivna mellan 2006 och 2008 på den internationellt kända (en kille i Nya Zealand känner till den) bloggen Helt Perfekt Glob har här samlats i en händig bok, tillsammans med lite extra funderingar från den internationellt framgångsrike (detta ligger dock i framtiden) författaren Henrik Andersson.”

Köp nu! …för snart kommer boken om 2009.

2009: The Avslutning av H

År 2009 har jag tyvärr inte sett så otroligt mycket film. Det har funnits en del hyfsat bra film, och några få riktigt minnesvärda rullar. Tydligt är att 2009 är semikolonets år.

District 9 är klart årets bästa. Så var det avklarat.

Andra bra rullar: Coraline, Crank: High Voltage, Inglourious Basterds, Ink, Punisher: War Zone, Terminator: Salvation (bättre än väntat), Watchmen (Director’s Cut).

Bäst på tv var förstås Dexter, som hann med både säsong 3 & 4.
The Big Bang Theory är tveklöst den serie som får mig att garanterat gapskratta varje gång.

Tre minnesvärda individer gick också hädan: Dom DeLouise, David Carradine och John Hughes.

Har inte orkat se några riktigt ruttna filmer i år, så det slipper ni.

2008: The Avslutning av H

Några dagar för tidigt, men här kommer en sammanfattning av 2008.

[REC]: Spansk skräckis som gör allt rätt. Ett antal människor instängda i en byggnad med en zombiesmitta som sprider sig. Undvik för allt i världen USA-remaken Quarantine.

Asterix På Olympiaden: ”Denna tredje liveactionfilmen om Asterix är liksom föregångarna både välgjord och riktigt rolig. Det enda problemet är att nästan två timmar känns lite för långt (och de sista fem minuterna är bara dumma). […] Helt klart en sevärd film (liksom de två första filmerna) som passar både barn och vuxna.”

Baraka: Inte en ny film (från 1992) men ”det är nära på omöjligt att stänga av och sluta titta. Speciellt om man kollar på blu-ray:en som remastrats från 70mm-filmen. Bilden är sjukt detaljrik och, vågar jag säga det, helt perfekt.”

Diary Of The Dead: ”det är hyfsat smart, och några balla effekter fick mig att jubla hemma i soffan. […] Det är väl balanserat mellan det dramatiska och det “underhållande”, och man vågar sig till och med på ett och annat litet nattsvart skämt. Finns det inga fel på filmen då? Jovisst, men jag vill egentligen inte dra upp dom.”

Hancock: ”Jag tyckte det var en kul film. […] även om storyn inte bjuder på något överdrivet speciellt är det roligt och bra med action. God underhållning bara.”

Harold & Kumar Escape From Guantanamo Bay: ”Det här är fin, basic, hasch & sex-collegehumor. Gillade du den första filmen (och det lär du ska ha gjort) så gillar du den här filmen – jag undrar nästan om inte den här var bättre.”

Horton Hears A Who: ”Det här är en riktigt kul film. Man förlitar sig inte på att låta Jim Carrey härja runt med överdrifter och vilda röster, istället får vi mer välavvägda, roliga skämt och snygg animation. Jag skrattade i alla fall filmen genom, så värre kan man ha det.”

Iron Man: ”Filmen rör på sig riktigt bra i över två timmar, och det känns snarare som en halvtimme kortare än så. Downey Jr är i toppform, Jeff Bridges ser helt underbar ut med flint och helskägg, och till och med Gwyneth Paltrow är ett nöje att se. Hela filmen är ett stort nöje att se.”

Kung Fu Panda: ”en kul film som håller högt tempo, med en hyfsat vag moralisk lektion för barnen. Storyn är en bra blandning av klassiska kungfu-teman och animationen håller mycket hög klass.”

Mirrors: Jag vet att många sågat den här, eller bara tycker det är en vanlig skräckis, men jag hade väl en bra dag och blev aprädd av den.

My Name Is Bruce: Kul metafilm, speciellt om man känner till Bruce Campbell men säkert klart underhållande ändå.

Paprika: Vrickad och trippig animefilm som är ”Superflummig och lurig, men riktigt bra film […] den är verkligen detaljrik och riktigt snygg”

Poultrygeist: Night Of The Chicken Dead: ”Den mest politiskt inkorrekta humorn, mängder av omotiverade nakna tuttar, massor av fullständigt överdrivet kyckling-zombie-monster-våld, bajsskämt och några sångnummer. B-film på absolut högsta nivå.”

Rambo: ”Jag har väl egentligen bara ett ord för att beskriva den här filmen: Brutal. Man tonar verkligen inte ner på våldet när hela byar slaktas. Kroppsdelar kapas av, blodet forsar, och barn mördas. Det är inga små vapen som används, och folk som blir skjutna går i småbitar. Folk som exploderar slits i röda stycken som flyger åt alla håll. […] Som actionfilm sett är det helt klart en rejäl dos våld. Brutaliteten kan nog vara lite för mycket för gemene man. Själv sa jag “Oh. Shit.” flera gånger till mig själv under filmen gång. ”

Resident Evil: Degeneration: ”Jag skulle väl inte kalla filmen läbbig eller överdrivet blodig, men den har ett bra tempo och bra action med riktigt bra kameraarbete så intresset hålls uppe.”

Severance: Inte heller en ny film (2006) men tål ändå att nämnas som en av de bästa filmer jag sett i år.

Southland Tales: ”jag är mycket glad över att säga att Southland Tales helt enkelt är skitbra. Gud, ja. […] Jag har ingen aning om vad filmen egentligen handlar om. Jag är bara underhållen och intrigerad.”

Step Brothers: ”det är förstås väldigt underhållande med några sjukt roliga scener, även om filmen inte direkt är legendariskt bra.”

The Girl Who Leapt Through Time: ”inte bara en oerhört snygg film, utan även både rolig och dramatisk. […] Om jag har något klagomål så är det kanske att slutet inte griper mig lika mycket som det så gärna vill, men jag förlåter filmen det.”

The Machine Girl: ”Kataude Mashin Gâru är en komplett vansinnig japansk splatterrulle med enorma blodfontäner och mycket svart, sjuk och väldigt rolig humor. […] Det är som en galen kombination av Braindead, Planet Terror och Versus.”

The Ten: ”flera av filmerna vet jag knappt inte vad de hade med budorden att göra, men däremot vet jag att jag skrattade högt väldigt ofta. Det är helt enkelt en riktigt rolig film”

Zack And Miri Make A Porno: ”helt klart mer gapskrattig än underfundig. Det känns också skönt att se Seth Rogen prata om nåt annat än hasch. […] Smiths manus saknar onödig sentimentalitet och är oväntat tunt på popkulturreferenser. En helt klart värdig Smith-film”

Cloverfield: ”En mycket stor besvikelse. En fullkomligt menlös film. Jag satt bara och väntade på att den skulle ta slut.”

Creepshow 3: ”Creepshow 3 är avskräde. Det varierar mellan långdraget och idiotiskt, och det är aldrig varken spännande, läskigt eller roligt – vare sig avsiktligt eller oavsiktligt. Budgeten måste legat någonstans mellan en kopp kaffe och en chokladmunk.”

På Smällen (Knocked Up): ”Över två timmar lång “komedi” utan roliga skämt, och med grymt förutsägbar handling och irriterande karaktärer.”

Starship Troopers 3: Marauder: ”Skräp, skräp, skräp och i slutet blir det mer skräp.”

Superhero Movie: ”Att se en cam av en komedi är en mycket dum idé. Publikens skratt kan dränka filmens ljud så man inte hör någonting. Då är det tur att publiken på Superhero Movie inte skrattar. Alls.”

The Girls Rebel Force Of Competitive Swimmers: ”grym titel, grym poster, grym handling. Tyvärr, skitfilm. Hur fan kan man misslyckas? Hur går det egentligen till? Det måste vara fullständigt omöjligt, men man gör fel precis överallt.” (Släppt i USA som ”Attack Girls’ Swim Team Versus the Undead”)

The Mist: ”Idioter. IDIOTER. JAG HATAR ER.”

Bones: Säsong 3: Bones och Booth röjer vidare, mer humor än spännande fast fortfarande riktigt bra.

Chuck: Säsong 1: Egentligen en parentes här, eftersom säsong 2 inte lyckades komma med nåt nytt så jag slutade titta. Första säsongen är fortfarande bra underhållning, om än inte historiskt bra.

Reaper: Säsong 1: Återigen god underhållning även om den inte kommer gå till historien.

Terminator: The Sarah Connor Chronicles: Säsong 1: Den här serien kanske däremot går till historien, eftersom det är en spinoff på några av världens mest älskade filmer, och inte sabbar det arvet utan faktiskt utökar och förbättrar mytologin. Än så länge håller dessutom säsong 2 samma klass.

The Big Bang Theory: Säsong 1: ”Det är mycket roligt och som tur är så vattnar man inte ner skämten för mycket så gemene man ska förstå, utan lägger ribban ganska högt. Det är en serie om nördar för nördar helt enkelt.” Säsong 2 håller än så länge lika hög klass.

The Venture Bros: Säsong 3: ”Det är smart tv, helt enkelt. Den vet att vrida på klyschor, den vet att parodiera sin egen genre, den hittar en extra dimension till grundstoryn som gör allting mer underhållande och den är absolut inte rädd för att gå utanför mallarna.”

Family Guy: Blue Harvest: ”Jag hatar Family Guy, och jag hatar alla som tycker det är roligt.”

Så är det, gott folk. Så ligger landet. Also spracht Henriko. Ta mig på mitt ord. Gör som jag säger, inte som jag gör. Håll klaffen så syns vi nästa år.

2007: The Avslutning av H

Jaha, eftersom jag skippade att skriva ett halvårsavslut så är jag så illa tvungen att skriva en helårslista för att ni ska kunna sova gott om natten. Men kom ihåg att listan nedan bara innefattar material som haft premiär under 2007 (på ett ungefär iaf) och att alla äldre filmer och tv-serier inte innefattas. Ni måste helt enkelt läsa hela bloggen slaviskt.

Bäst film:

Apocalypto: ”låt dig inte luras av den storslagna ytan, det här är egentligen bara extremt påkostad (och blodig) underhållningsaction.”

Black Sheep: ”en kul liten halv-B skräckkomedi med flera roliga poänger och inte allt för överdrivet blodiga scener. Specialeffekterna kommer från WETA, men ser mer Braindead ut än Sagan Om Ringen – och det är ju lite roligare tycker jag.”

Blades Of Glory: ”en mycket underhållande komedi med Will Ferrell i högform.”

Children Of Men: ”Det här är en mycket bra film, helt enkelt. Den är spännande precis hela tiden, och välgjord och välspelad. Jag kan rekommendera den urskiljningslöst till alla. Till och med Michael Caine är bra i den.”

En Obekväm Sanning: ”Al Gore berättar att vi sabbar planeten och ber oss att källsortera och cykla. Do it.”

Event 16: ”en nyzealändsk nollbudget-scifi som faktiskt är riktigt hygglig. Visst är skådespeleriet ofta rejält styltigt, men som hemmagjord film betraktat är både specialeffekter och manus imponerande.”

Fido: ”en mycket underhållande, kolsvart och något blodig satir. Jag skrattade ofta och satt filmen genom med ett stort flin i ansiktet. Rekommenderas starkt!”

Grindhouse (Planet Terror): ”filmen lämnar ord som ”total överdrift” hostande i dammet bakom sig. Det är ohyggligt underhållande helt enkelt, och om du vill att film åtminstone ska vara någorlunda realistisk så kan du leta där borta på ”world cinema”-hyllan. Rodriguez visar att han faan vet var skåpet ska stå”

Shoot Em Up: ”Hela filmen är bara en extremt underhållande övning i att ta varje actionfilmskliché och vrida upp den till elva. Det är överdrifter och osannolikheter i mängder som bara går att mäta i kubikenheter, och det vet Shoot ’Em Up – det är därför filmen finns till.”

Stranger Than Fiction: ”en mycket bra film. Den är rolig, dramatisk, sorglig, vacker och allt sånt.”

The Bodyguard 2: ”En stor mängd action med fighter, skottlossning och explosioner överallt, och allt med en stor portion humor som fick mig direkt gråtfärdig ibland.”

Sämst film:

28 Weeks Later: ”Halva filmen består av långa utdragna svepande landskapsscenerier, och den andra halvan av fladdrig och alldeles för tajt filmad ”action” där man knappt ser ett skit av vad som händer.”

Alpha Dog: ”Stängde av efter c:a 40 minuter. Vem fan bryr sig om ett gäng jävla knarkare som bråkar med varann? Man har sett storyn tusen gånger förr. De är bara töntar som sabbar sina och andras liv och jag utgår ifrån att de dör allihop, det vore det enda rätta slutet.”

Grindhouse (Death Proof): ”Det är som om någon talanglös idiot försökt skriva Tarantino-dialog men inte kommit på nåt intressant att prata om. Sista tio minuterna rör det lite på sig, men det är too little, too late, och trots en halvinspirerad twist så är det en otroligt tråkig film.”

Hostel & Hostel: Part II: ”Hostel var skit. Hostel: Part II är ännu mer skit. Stoppa Eli Roth nu. Skriv till din lokala politiker.”

Halloween (2007): ”Kom tillbaka, Eli Roth, allt är förlåtet.”

The Fountain: ”Den är snygg och hyfsat intressant gjord, men den har inget att säga. Typ, döden är oundviklig och i jakten på evigt liv missar du själva livet. Oj, nu sabbade jag filmen för er – om ni inte har intellekt som en femåring och inte kände till den floskeln redan.”

Transformers: ”en stor, dum, klyschig, ospännande och direkt dålig film.”

Vacancy: ”Alltså, det börjar helt okej. Men det blir bara mer och mer överdrivet och osannolikt ju längre filmen går. Otaliga gånger skriker man åt karaktärerna att uppföra sig vettigt och bara springa därifrån”

Zodiac: ”Mördaren, som aldrig fångades, kallades liksom filmen för Zodiac, och nu vet ni hur filmen slutar så slipper ni nära 2½ timme av dramatiserat polisarbete.”

Bäst TV:

12 oz. Mouse: ”bland det bästa jag sett i hela mitt liv. Det tär på hjärnan att se på det, men det är fantastiskt. Det är hysteriskt roligt, det är fullständigt meningslöst och det kostade säkert nästan en femma att tillverka.”

Dexter: Säsong 2: ”I stort är Dexters andra säsong lika bra som den första, om än bara hälften så lång. Mitt största problem är att karaktären Lila är så irriterande. Jag har alltid problem med att orka se på folk som jag tycker är dumma i huvet (vilket är anledningen till att jag tokhatar The Office). Men Lila är högst nödvändig för berättelsen, utan henne skulle inte Dexters resa aldrig ens starta och det är ju den vi vill se.”

Heroes: Volym 1 & 2: ”Missa för fan inte Heroes. Det här är tv på absolut toppnivå.”

Psych – Säsong 1: ”En mycket rolig komediserie”

Suburban Shootout: ”en mycket underhållande, nattsvart actionkomedi”

The Lost Room: ”Det är ohyggligt bra. Det är roligt, spännande och min rädsla för att det hela skulle sluta på nåt fjantigt sätt visade sig vara obefogad.”

The Peter Serafinowicz Show: Säsong 1: ”I hans egen serie som precis visats på BBC antar han ett stort antal olika skepnader i en rad sketcher. Hans imitationer funkar inte alltid, men mängden bra inslag kompenserar mer än väl.”

Wonder Showzen: ”Varje avsnitt öppnar med texten: ”Warning: Wonder Showzen contains offensive, despicable content that is too controversional and too awesome for actual children. The stark, ugly, profound truths Wonder Showzen exposes may be soul-crushing to the weak of spirit. If you allow a child to watch this show, you are a bad parent or guardian.” och det är sällan en sån varningstext faktiskt levererar vad den lovar.”

Sämst TV:

Lost – Säsong 3: ”Skaparna av Lost är helt lost, Lost är lost, you have lost me. Jag tänker inte kolla på säsong 4. Typexempel av Hur Man Kör En Serie I Botten.”

Masters Of Science Fiction: ”Säkert jättebra för ungdomar som aldrig sett ett avsnitt av Outer Limits eller Twilight Zone, men för oss andra är det här tunt, billigt och bara jättegammalt.”

2006: The Avslutning av H

Helt sjukt nog har jag faktiskt lyckats hålla igång bloggen hela året. Fantastiskt.
Så nu är det dags att summera hela skiten såklart. Det måste man ju. Väl?
Som tur är gjorde jag en halvårsredovisning så jag besparar mig en massa jobb. Hah.

Vi kastar oss direkt på godiset, nämligen Årets Bästa Filmer:

Nästan lika bra filmer men som jag har vissa reservationer för och inte passar alla (härifrån listar jag inte saker som finns i halvtidsinlägget):

Andra filmer ni kan se om ni vill:

Sämsta Filmer:

Bästa TV:

Sämsta TV:

Ja, gott folk. Jag skulle ju kunna gräva djupare och leta upp mer godbitar men lite får ni fan göra själva. Jag har t.ex. inte nämnt någon av alla de gamla filmer jag sett också. Strax över 400 inlägg har jag lyckats med, ungefär en film om dagen då. Det låter gott. Jag ska försöka göra ett inlägg i Januari med en översikt över kommande filmer så ni får lite koll. Det är en service jag har. Gott nytt, era pappskallar.

Halvtid av H

• Slither. Jag känner att jag hittills bara sett en ny film i år som jag kan klassa som riktigt bra. Visst finns det bra, sevärda filmer, men Slither toppar de andra lite grann ändå. Inte alls en film för alla, långt ifrån, men gillar man slibbiga skräckkomedier så gillar man den här. Ännu enklare sagt: Gillar du Braindead?

• Overkill. ”Overkill är kanske Sveriges bästa film någonsin. (…) Sen staplar man actionscener och parodiska humorscener på varann tills sluttexterna börjar rulla nästan 90 minuter senare. Om svensk film såg ut mer såhär så skulle jag sluta hata den så innerligt.”
• Just Friends. ”Jag skrattade en hel del (…) fast filmen ibland snubblar till in i den pinsamma, förutsägbara romantiska komedin vi sett tusen gånger förut.”
• Kiss Kiss Bang Bang. ”Resultatet blir nån slags dumintellektuell thrillerkomedi som jag tyckte blev riktigt bra. (…) svängarna i mysteriet kräver en del koncentration för att man ska hänga med, men jag hade roligt och skrattade en hel del. ”
• Inside Man. ”Den kanske är aningen för lång, slutet känns lite utdraget men vägen dit är underhållande.”
• The Matador. ”…en rätt kul film som egentligen står och faller på Pierce Brosnans härligt instabila karaktär. En svart komedi som undviker de vanliga drama-fällorna.”

• Rosa Pantern. ”En av de minst roliga komedier jag sett (…) Spring. Spring för livet.”
• Date Movie. ”…Pink Panther inte längre är 2006 års sämsta film. (…) man [har] inte lyckats skriva ett enda roligt skämt, utan tror att enbart referenser till – eller rena rekonstruktioner av – andra filmers scener är roligt. ”

• Ice Age 2. ”Zzzz… va? Oj, förlåt. Jag somn… ”
• Chicken Little. ”Alla skämt är tvåtusen år gamla…”
• Seven Mummies. ”Det här är en skitfilm. Den är så straight-to-video att den ser ut som ett dåligt tv-program ibland.”
• Crash. ”En skitfilm för amerikaner som inte har nån insikt i sig själva och sin omvärld. Vi intelligenta människor har redan greppat filmens budskap som små barn.”
• Ultraviolet. ”Jag stängde av ungefär halvvägs (…) Tonvis med CGI för CGIs skull, actionscenerna blir bara ett stort ”jaha…”

• The Frighteners: Director’s Cut 3-Disc. Inte mer än 10 år efter laserdisc-släppet blev slutligen det hela tillgängligt för gemene man. Till skillnad från t.ex. Hajens specialutgåvor har man inte tummat på materialet utan fört över precis allt från laserdiscboxen, och mer därtill. Över 4½ timme med dokumentärer om inspelningen, anamorfisk widescreen, DTS-ljud och en rent idiotisk skivhållare i fodralet. Spring och köp.