| Subcribe via RSS

The Funhouse

September 5th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

Fyra ungdomar beger sig iväg till en karneval som precis har kommit till staden för att ha en kul utekväll. När kvällen börjar närma sig sitt slut får en av ungdomarna den briljanta idéen att de ska stanna kvar i åkattraktionen “Funhouse” över natten. Alla fyra är med på det och tar den sista åkturen innan attraktionen stängs ner för natten. Väl inne i “Funhouse” bevittnar de ett mord och det dröjer inte länge förens den trevliga kvällen de hade förvandlas till en mardröm…

The Funhouse är en ganska regelrätt slasherfilm, även om den känns ganska tam i jämförelse med andra slashers som kom under 80-talet. Den har en viss stämning över sig som fungerar ganska bra, men samtidigt känns halva filmen ganska trög och utdragen då det inte händer någonting nämnvärt intressant förens strax efter 45 minuter har gått. När det väl börjar hända någonting av intresse blir det inte nämnvärt läskigt, så när som på några chockgrejer som inträffar.

I Västtyskland blev inte bara filmen klippt, utan fick även en 18 års åldersgräns. I Finland blev den förbjuden och i UK fick den till en början X rating, en 18 års åldersgräns på VHS releasen (1987) och senare en 15 års åldersgräns. I Norge var den förbjuden mellan 81 och 03 och i Sverige fick vi nöja oss med en klippt version från 15 år med hela 6 minuter klipp (enligt IMDB) – vad exakt de klippte bort vet jag inte, men det måste ha varit allt som kunnat vara av intresse iaf.

Nåja. För att vara en film som verkar vara uppenbart överskattad när det kommer till våld så är det en okej slasher, även om den har sin beskärda del av tröghet. Vi går vidare.

No Comments

The Forgotten (aka Don’t Look In The Basement)

September 5th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller av J

Sköterskan Charlotte Beale (Rosie Holotik) anländer till det isolerade Stephens Sanitarium för att arbeta, men får veta vid sin ankomst att Dr. Stephens (Michael Harvey) blev mördad av en av patienterna och att hans ersättare, Dr. Geraldine Masters (Annabelle Weenick), är inte speciellt ivrig till att ta in ny personal. Charlotte finner sitt arbete mycket svårt tack vare att patienterna plågar och trakasserar henne varje chans de får och det står snart klart för henne varför Dr. Masters är ivrig till att hålla utomstående ute…

The Forgotten – eller Don’t Look In The Basement som den är mer känd som – är en helt fantastiskt trög film som går på lågvarv ända fram till sista halvtimmen då den lägger i en högre växel och brakar på till den sjukt förutsägbara twisten och det ganska konstiga och vridna slutet. Största problemet med filmen är den första timmen som går fruktansvärt sakta och enda anledningen till att se den första timmen utan att spola är väl.. att.. jag vet inte. Den första timmen är sjukt seg och även om det faktiskt inträffar ett par få grejer som kan vara av intresse glömmer man snabbt bort dem tack vare att filmen återgår till den där sega och utdragna uppbyggnaden som den innehar. Jag kan emellertid ge ett plus till skådespelarna i filmen som gör ett fantastiskt jobb och som ger känslan av att man faktiskt sitter och tittar på mentalpatienter och att de effekter som förekommer är övertygande även om filmen både är gammal och hade en låg budget.

Filmen blev förbjuden på Island, fick 18 års åldersgräns i Norge när den släpptes på VHS och blev klippt i UK av BBFC inför biopremiären där en inzoomning av en yxa som slås in i en kvinnas kropp blev borttagen. Filmen hamnade givetvis senare på “Video Nasties”-listan och blev förbjuden. Den klippta versionen blev släppt på UK HHO bolaget 2005 och den oklippta versionen (nu med 15 års åldersgräns) blev släppt senare samma år på Stax bolaget. Filmen blev inspelad på 12 dagar och budgeten låg på under 100,000 dollar och släpptes till drive-in biografer i en double-feature tillsammans med Wes Craven’s och Sean S. Cunningham’s The Last House On The Left. Filmerna delade taglinen “To avoid fainting, keep repeating to yourself: ‘It’s only a movie.. it’s only a movie.. it’s only a movie..”.

The Forgotten är verkligen ingenting jag tänker rekommendera och även om de sista 30 minutrarna var hyfsat underhållande så duger det inte i slutändan. Glöm bort och se något annat. Punkt.

No Comments

Apocalypse Domani (aka Cannibal Apocalypse)

September 2nd, 2010 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare av J

Under Vietnamkriget skickas befälhavaren Norman Hopper (John Saxon) och hans grupp in i ett vietnamesiskt läger på ett räddningsuppdrag av två amerikanska soldater – Charlie Bukowski (Giovanni Lombardo Radice) och Tom Thompson (Tony King). När gruppen hittar de två soldaterna sitter de och festar på kvarlevorna av en ung vietnamesisk kvinna, för att sedan bita Hopper i armen.

Flera år senare lider Hopper fortfarande av mardrömmar kring händelserna i Vietnam och som om inte det vore nog följde även en törst med ifrån Vietnam – en törst för människokött. Men när Charlie plötsligt ringer honom, efter att ha blivit släppt ifrån mentalsjukhuset han suttit inspärrad på sen Vietnamkriget, dröjer det inte länge förens saker och ting börjar gå utför och Hopper’s törst tar över…

Apocalypse Domani är en okej italiensk exploitation film på kannibalism, även om händelseförloppet och storyn är jäkligt långsökta. Filmen är ganska blodig, men är inte nämnvärt uppseendeväckande eller ens äcklig på något högre plan. Dessutom blir filmen då och då rätt seg under första halvan, men vänder ganska tvärt i mitten och röjer på i ett hyfsat tempo resten av filmen för att sluta med en sån där twist som lämnar tittaren antingen chockerad eller leende.. eller fnysande, beroende på hur mycket man har hängt med i filmen.

Intressant fakta om filmen är att John Saxon (troligtvis mest känd för sin insats i A Nightmare On Elm Street 1 och 3, samt New Nightmare) tydligen var ovetandes om att det här var en exploitation film och att han ganska snabbt efter att ha fått veta detta tappade intresset för filmen, även om han redan skrivit på kontrakt att genomföra den. Han har också påståt sig aldrig ha tittat på den färdiga filmen och tyckte det var alldeles riktigt att den blev förbjuden i UK, då han tyckte att filmen var skamlig och dålig. Det har även sagts att Saxon’s deltagande i filmen berodde helt på att han precis hade skiljt sig och var i en finansiell kris och behövde helt enkelt pengarna. Filmen släpptes hur som helst oklippt på video i UK tidigt under 1980, men blev tillbakadragen då den hamnade på “Video Nasties”-listan och distributörerna för filmen blev fällda för obscenitet. Filmen släpptes på nytt i UK 2005, men fick ett kort klipp på ett 1 – 2 sekunder under “kloak eldstriden” där några råttor blir nerstänkta med brinnande napalm då BBFC (British Board of Film Classification) tyckte att detta motstred lagen om djurmisshandel. Detta påvisar återigen hur många moralkärringar och löjliga lagar det finns i UK… idioter.

Apocalypse Domani är en okej film i det stora hela, men den kan verkligen inte mäta sig med exempelvis Cannibal Holocaust – där det förekommer betydligt mer simulerad kannibalism än i den här.

2 Comments

Lisa, Lisa (aka California Axe Massacre, aka Axe, aka The Virgin Slaughter)

September 1st, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

Efter att ha mördat två män och torterat ett butiksbiträde bestämmer sig tre gorillor (två sadistiska svin och en “nice guy”) för att ligga lågt och finner en tillflyktsort på en isolerad farm där den söta tonåringen Lisa (Leslie Lee) och hennes paralyserade farfar (Douglas Powers) bor. Det dröjer inte länge förens medlemmarna med den lägre moralen i trion känner att de vill ha ett stycke av Lisa – som dessvärre, för deras del, inte är så försvarslös som hon verkade vara…

Lisa, Lisa (som hette California Axe Massacre eller Axe på biograferna, The Virgin Slaughter är en alternativ titel) är en av de där exploitation filmerna som kom under 70-talet och håller en hyfsad standard inom lågbudget genren. Filmen är ganska kort (strax under 70 minuter) och medför att vi slipper de där långa och utdragna scenerna där det enbart pratas i flera minuter utan att leda någonstans. Men samtidigt som det händer en del grejer i filmen så får vi oftast inte se någonting av direkt värde, utan nästan allting som kan ha varit av intresse i filmen inträffar off screen – vilket känns lite som en blåsning för oss gorehounds. Blodet ser dessutom ut som Falu Rödfärg. Skådisarna är helt okej, om än 70-tals stela. En komisk aspekt (i dagens läge) är hur mycket 70-tal filmen skriker tack vare kläder, skor och frisyrer. Men det som gör filmen hyfsat sevärd är dess stämning och att se hur Lee’s karaktär förändras allt eftersom filmen går, för att slutligen flippa.

Filmen blev dessutom inspelad under 11 dagar och tack vare produktionens brist på film spelades mycket av materialet in utan valet att kunna spela in samma sekvens flera gånger. Filmen blev ökänd 1984 då den blev utsedd till en “video nasty” i UK och hamnade på listan över förbjudna filmer. Filmen var otillgänglig fram till så sent som 2005. Detta påvisar bara ytterligare hur mycket moralkärringar det bor i UK egentligen och hur löjliga regler som finns där.

Nåja. Lisa, Lisa är en okej film, även om den är föråldrad och känns ganska tam i dagens läge. Det är inget jag direkt skulle rekommendera någon, men är man ett hardcore fan av lågbudget rullar så kan det säkert vara något att sätta tänderna i.

Tags: , ,
No Comments

Poltergeist III

August 24th, 2010 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare av J

Carol Anne (Heather O’Rourke) har skickats iväg till sin moster Patricia Gardner (Nancy Allen), hennes man Bruce (Tom Skerritt) och hans dotter Donna (Lara Flynn Boyle) i ett försök att undkomma pastor Kane (den här gången spelad av Nathan Davis) en gång för alla. Men när psykologen Dr. Seaton (Richard Fire) börjar rota runt i Carol Anne’s minne med hjälp av hypnos börjar hon minnas den ondskefulla anden, som i sin tur lyckas hitta henne på nytt och börjar terrorisera henne och hennes anhöriga i deras lägenheten i ett stort höghus av glas och speglar. Kommer han äntligen att lyckas med sitt mål att kidnappa Carol Anne en gång för alla eller kommer Tangina (Zelda Rubinstein) återigen lyckas slå tillbaka honom…?

Vart ska jag egentligen börja? Poltergeist III är… en stor besvikelse. Medans den första filmen är riktigt bra och den andra är hyfsad så får vi i trean en helt otroligt sullig story, karaktärer vi inte bryr oss ett skit i och ett gäspningsframkallande händelseförlopp – som dessutom är sjukt förutsägbart – vilket resulterar i ett stort fail.

Skådisarna är hyfsade så när som på en och annan idiot som inte vet vad han/hon håller på med. De flesta av karaktärerna (så som Dr. Seaton – som låter mer som Dr. Satan varje gång någon säger det) är irriterande och följer den typiska förnekelse-klichéen man ofta ser i såna här typer av filmer. Effekterna är hyfsade och står sig något så när än idag – om vi bortser ifrån en töntig blixt-effekt i slutsekunderna, som mer eller mindre lämnar dörren vidöppen för en fjärde film som vi aldrig kommer att få se… tack och lov.

Men sen har vi dessutom den sorgliga delen med Poltergeist III (bortsett från allt skräp) – Heather O’Rourke’s bortgång en kort tid efter det att filmen blev klar. Men tack vare att filmen bara fick betyget PG bestämde sig filmbolaget MGM (Metro-Goldwyn-Mayer) för att öka betyget till PG-13 och tvingade regissören, Gary Sherman, att spela in nya slutsekvenser med mer grafiskt innehåll – vilket innebar att de fick lov att sätta in en stand-in för O’Rourke. Vilket givetvis gör slutet ganska uselt, för att inte tala om snålt och förutsägbart.

Poltergeist III är en usel avslutning på trilogin och vilket jävla avslut på O’Rourke’s karriär. Well.. shit happens.

Tags: , , ,
No Comments

Poltergeist II: The Other Side

August 24th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

Ett år har gått sedan familjen Freeling blev hemsökta av onda andar och den yngsta dottern Carol Anne (Heather O’Rourke) blev bortrövad av dem. Familjen har nu flyttat in i mormoderns hus och försöker reda upp sitt liv. Men när en mystisk pastor, som säger att hans namn är Kane (Julian Beck), dyker upp börjar mystiska saker att inträffa och det står snart klart för familjen att vad som än fanns i deras gamla hus har återigen hittat dem…

Poltergeist II: The Other Side var.. sisådär. För det första så händer det inte speciellt mycket, det pratas mest en massa och det hela blir ganska långdraget i längden. Å andra sidan blev jag nog mest besviken på filmen för att jag inbillade mig att den skulle vara snabbare än originalet då den är närmare en halvtimme kortare (bioreleasen) – men icke. Det som är av intresse dyker egentligen inte upp förens det är ca 20 minuter kvar av filmen och avslutningen kändes bara jäkligt snål.

Många av namnen ifrån den första filmen dyker även upp i den här första uppföljaren, så som JoBeth Williams, Craig T. Nelson, Heather O’Rourke, Oliver Robins och Zelda Rubinstein. Vi ser även Will Sampson (ni vet den där biffiga indianen i One Flew Over the Cuckoo’s Nest, aka Gökboet) och Julian Beck – som faktiskt är filmens höjdpunkt. Hans insats räddar filmen (som även var hans sista) från total tristess och bara hans utseende är läbbigt och ger mig nästintill gåshud. Effekterna i filmen är ungefär som de i den första filmen – fast betydligt färre. Dessutom får vi se lite stopmotion-effekter mot slutet av filmen som ser hyfsat okej ut. Antar jag. Eller nåt. Whatever. Storyn är ungefär den samma som den första filmen, fast med några få ändringar för att kunna kalla den för uppföljare. Men vad Poltergeist inte behövde var ju en (eller flera) uppföljare då den slutar på ett sådant sätt att någon fortsättning inte är nödvändig. Nåja…

Poltergeist II: The Other Side är en hyfsad uppföljare, även om den inte har måste-se-värde eller ens är nödvändig.

Tags: , ,
No Comments

Poltergeist

August 24th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

Familjen Freeling lever i ett lugnt grannskap och allting är frid och fröjd.. tills det att den yngsta dottern, Carol Anne (Heather O’Rourke), verkar ha fått kontakt med någonting övernaturligt igenom en död kanal på TVn. Det dröjer inte länge förens de mystiska besökarna tar sig in mellan husets väggar. Till en början verkar andarna vara harmlösa och spelar familjen spratt och underhåller dem, men tar en plötslig vändning och börjar terrorisera familjen istället för att sedan kidnappa Carol Anne i hennes sovrums garderob – som verkar vara en ingång till den andra sidan…

Vad exakt finns det att skriva om Poltergeist som inte redan har skrivits och sagts i närmare 30 år? Inte ett skit egentligen, men något måste jag ju skriva, så jag börjar med lite trivia…

I credit-texterna står Steven Spielberg som producent och manusförfattare och som regissör står Tobe Hooper – och visserligen känner man av båda deras stilar. Spielberg för hans påkostade och vräkiga filmer med coola och snygga effekter och Hooper för stämningen och de chocksekvenser som filmen innehar. Men tar vi oss en titt i IMDB’s trivia om Poltergeist finner vi följande text; “Though on-screen credit goes to Tobe Hooper, a wealth of evidence suggests that most of the directorial decisions were made by Steven Spielberg. In fact, Spielberg had wanted to direct the film himself, but a clause in his contract stated that while still working on E.T.: The Extra-Terrestrial (1982), Spielberg could not direct another film. Members of the cast and crew, including Executive Producer Frank Marshall and actress Zelda Rubinstein, have stated that Spielberg cast the film, directed the actors, and designed every single storyboard for the movie himself. Based on this evidence, the DGA opened a probe into the matter, but found no reason that co-director credit should go to Spielberg.“.

Annan trivia som troligtvis ganska många redan känner till är att de använde riktiga skelett i filmen då det blev billigare än att konstruera fake-skelett – vilket JoBeth Williams inte hade en aning om förens efter att de spelat in pool-sekvensen. Och slutligen har vi “Poltergeist förbannelsen”, som många kallar den. För er som inte har koll så dog flera personer i samband med Poltergeist filmerna – och med bara några få år emellan. Två exempel är Dunne och O’Rourke. 19 dagar innan hennes 23 års dag blev Dominique Dunne (som spelade den äldre systern) mördad av sin ex-pojkvän John Thomas Sweeney. Sweeney, som var 26 vid dådet, blev dömd till 6 års fängelse för överfall och dråp, men friades efter mindre än 4 år. Och 6 år efter att den första Poltergeist blev klar dog även Heather O’Rourke, 12 år gammal, av hjärtstillestånd och pylorus förträngning (tarmsjukdom). Båda två är begravda på samma kyrkogård; Westwood Memorial Park.

Nåväl. Jag själv tycker att filmen är bra och att den står sig alldeles utmärkt än idag, även om den troligtvis imponerade mer och var läskigare när den kom. Det som gör filmen bra är.. det mesta som filmen har att erbjuda; effekter, stämning, goda skådespelare, en story som är intressant och småkuslig och ett händelseförlopp som brakar på hyfsat bra (så när som på ett par scener som känns mest utdragna).

Frågan är nu bara när idioterna i Hollywood har tänkt göra en remake på den – för en remake kommer vi säkerligen att få se i framtiden… eller? Hur som; jag rekommenderar Poltergeist varmt till de som gillar spökskräckisar och som vill ha något påkostat.

No Comments

Home Sweet Home

August 19th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

En grupp vänner ska fira Thanksgiving på en av vännernas avsides belagda gård och förbereder sig för en trevlig kväll tillsammans. De hade emellertid inte räknat med J. Jones (Jake Steinfeld) – en förrymd mentalpatient med både grova överarmar, ett PCP-begär och ett vansinnigt skratt, som har planerat att stycka upp någonting helt annat än Thanksgiving-kalkonen…

Vi alla är väl medvetna om vad som inträffade efter 1980 års dundersuccé Friday The 13th; 80-talets stora slashervåg. Filmmakare – både stora som små – haglade ut slasherfilmer till höger och vänster och en hel uppsjö av slasherfilmer tillkom. Många av dessa försvann i skuggan av de stora slasher-filmerna, så som Friday The 13th-filmerna och A Nightmare On Elm Street-filmerna, men en och annan av alla dessa slashers klarade sig ganska fint även om konkurransen var stor. Home Sweet Home är verkligen inte en av de filmerna…

Skådisarna är ett gäng sågbockar som beter sig helt fantastiskt stelt. Steinfeld är hyfsad som den fnittrande/gapskrattande galningen och är väl hyfsad fram till slutet då det hela börjar gå lite väl överstyr och man bara tröttnar på honom. De övriga karaktärerna är rätt stendumma och idioten med gitarr och joker-smink utkletat i hela ansiktet är fantastiskt irriterande. Det är ganska imponerande att de lyckas avverka tre bilar i filmen också, då karaktärerna verkar vara för korkade för att fixa dem INNAN de åker ut mitt ute i ingenstans för att partaja.

Filmen är helt sjukt mörk också. Jag skojar inte. Ungefär halvvägs in i filmen blir det så jävla mörkt att man ser nästintill inte ett piss vad som händer och det enda man hör är att någon brud skriker och att Steinfeld fnittrar/gapskrattar – sen byter de scen, där man återigen inte ser ett piss. Och mycket tack vare detta blir filmen helt sinnessjukt ointressant, tråkig och ospännande på ett sådant sätt som bara en usel kalkon-slasher kan bli.

Några direkta effekter får man knappt se (mycket tack vare det förbannade mörkret), men de få som går att urskilja är helt okej. Killsen är till större delen ingenting att lyfta på ögonbrynet för, men en och annan av dem är smått påhittiga där exempelvis en motorhuv och en gitarr används som mordvapen… men det har vi ju sett i bättre slasherfilmer som kom efter den här, så det är ju skit samma.

Home Sweet Home är en riktig kalkon (där fick jag till det) som blir bombarderad av klichéebomberna tills det inte finns speciellt mycket värde kvar i skiten. Usla skådisar, uselt manus, usel scenbelysning, usel redigering, uselt allting. Skitfilm.

Tags: , ,
No Comments

Splice

August 15th, 2010 | Postad i Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare av H

Några experter på genforskning (Adrien Brody och Sarah Polley (Dawn of the Dead)) har skapat några varelser genom att kombinera de bästa generna från flera olika djur. Syftet är att skapa ett protein som kan användas för att tillverka nya mediciner. Forskarna vill fortsätta genom att skapa fler och bättre varelser, men ekonomiavdelningen tycker att det är dags att gå till fas två, där man bara arbetar med de varelser man redan har för att skapa mediciner och proteiner. Brody och Polley smyger därför iväg och i hemlighet korsar sitt special-DNA med en människa…

Jag satte mig för att kolla på en monsterskräckis, men istället fick jag en hyfsat sjukt skruvad rulle med bra stämning och hyfsat oväntade händelser. Inga direkta skrämseleffekter eller större blodbad, istället förlitar man sig på “vanlig” spänning. Ni vet, sånt där som filmmakare verkar glömt bort.

Det var tur att jag medvetet valde att inte läsa några recensioner eller texter om filmen i förväg, för det verkar som om andra tycker att man behöver avslöja vad som händer två tredjedelar in i handlingen för att skapa intresse. Så icke jag. En helt okej rulle att spendera en popcornkväll med (kanske inte en förstadate om du inte satsar på att inte få ligga) även om slutet är förvånansvärt svagt.

No Comments

Cube, Cube 2: Hypercube & Cube Zero

August 15th, 2010 | Postad i Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare av H

I det att jag nu kommer recensera Vincenzo Natalis senaste film “Splice” så fyller jag på med en recension av filmtrilogin om Cube som han påbörjade 1997. På en helt död blogg någon annanstans skrev jag följande för länge sedan:

—-

1997 gjorde Vincenzo Natali (som trots sitt namn är amerikan) en film vid namn Cube. En smart och budgeterad scifi-thriller med en till synes enkel premiss, som blev en kultklassiker. I rollerna ser vi bl.a. David Hewlett (Stargate: Atlantis) och Nicole de Boer (tv-serien Dead Zone).

7 främlingar vaknar upp instängda i ett fyrkantigt rum med sex dörrar, en på varje sida av rummet. Varje dörr leder till ytterligare ett identiskt rum. De måste lura ut vad de gör där, och hur man hittar ut – utan att dö i någon av alla gömda fällor…

2002 kom straight-to-video-uppföljaren Cube 2: Hypercube, som innehåller ungefär samma premiss men ökar på effekterna och krånglar till problemet lite extra. Enligt mig även detta en bra film som lyckas hålla intresset uppe trots att storyn är mer en variant av ettan än nånting annat.

2004 drog man i bästa Ringu-stil till med uppföljaren Cube Zero, men det är inte en vanlig prequel. Istället för att bara slänga in ytterligare ett gäng folk i en labyrint av rum med fällor så får vi istället följa med bakom kulisserna. Det är dessutom mer av en komedi än nånting annat. De flesta recensioner av filmen du kan tänkas ha läst sågar friskt, förmodligen mestadels för att de inte väntat sig detta. Själv tycker jag det är skitkul att man vågar snedstega på det här sättet och göra en kul avslutning på filmserien.

Jag vill rekommendera alla tre dessa filmer till dig egentligen, men jag förstår om du nöjer dig med att se ettan – för det bör du göra.

Ni kan också läsa J:s recensioner av filmerna här på bloggen: Cube, Cube 2, Cube Zero

No Comments