| Subcribe via RSS

JCVD

december 7th, 2008 | Postad i Drama, Film av H

Jean-Claude Van Damme spelar Jean-Claude Van Damme, en b-skådis med karriären i stuprännan och familjen i barnavårdstvist. När han reser hem till Belgien får han reda på att hans check till sin advokat saknat täckning och går in på ett postkontor för att ordna pengar. Tyvärr kliver han rakt in i ett rån och blir del av en gisslansituation. Problem uppstår eftersom polisen tror att det är JVCD som rånar posten.

Vid en första anblick verkar JVCD ligga parallelt med My Name Is Bruce som jag precis recenserat. Men likheten börjar och slutar vid att en skådespelare spelar sig själv i en film. Där Bruce Campbell spelar sig själv som en svinig och egotrippad version av sig själv, spelar Van Damme en plågad själ som håller på att förlora sin dotter och sin väg i livet. JVCD är inte en komedi, inte en actionfilm och inte en satir eller parodi, utan mer eller mindre ett rent drama.

Filmen är mestadels på franska, och inspelad, skriven och gjord av belgare. Den är snyggt filmad med återhållna färger, och Van Damme är oväntat bra på dramatik (han har väl inte direkt fått så mycket chans till såna scener tidigare). Ska man klaga så är det väl på att filmens mitt blir lite utdragen, eftersom den delvis icke-linjära berättelsen gör att några saker visas två gånger i onödan. Mot slutet bryter Van Damme dessutom den ”fjärde väggen” och levererar en monolog som känns lite … sned på nåt sätt.

Som sagt är filmen inte action eller parodi, utan kanske en halvmotiverad egotripp med motivet att visa att en b-actionskådis också lider för sin konst. Eller nåt. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tyckte om den. Kanske blev den bättre bara för att det är så oväntat från just Van Damme.

No Comments

Leave a Reply

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud