Chillerama
Det är sista visningen på den sista drive-in biografen i Amerika och kvällen är laddad med fyra filmer som aldrig tidigare har visats på någon biograf i Amerika, fram tills nu. Men samtidigt som filmerna rullar på den vita duken börjar en zombiesmitta sprida sig bland biobesökarna, som i godan ro tittar på film och käkar popcorn.
Jag läste H’s korta recension av Chillerama för snart en månad sedan och även om han sågade den tyckte jag idéen bakom filmen lät som något som skulle passa mig. Vilket den visserligen gjorde, men genomförandet var en helt annan femma. Filmen är inte på något som helst läskig (vilket den förvisso inte ens försöker vara) eller ens rolig (vilket den däremot försöker vara), utan röjer på i strax under 2 timmar med en massa kiss- och bajshumor, sexskämt och en massa överdrivna effekter (som ska vara roliga, men som misslyckas fatalt).
Skådespelarna är okej och ser man till vad för skitmanus de har att arbeta med så gör de en rätt hyfsad insats, samtidigt som jag själv mest tycker de är mer pinsamma än roliga. Manuset hade potential, men det mesta skiter sig redan ett par minuter in i filmen och jag, precis som H, småler inte en enda gång under hela filmen. Att filmjäveln är nästan 2 timmar lång gör inte saken så mycket bättre heller, då allting mest blir utdraget och påminner mig mer om ett avsnitt ur Family Guy än någonting annat.
Nej. Skippa den här dyngan och unna dig någonting bra i grindhouse väg istället, exempelvis Planet Terror. För den är ju bra.
No Comments