| Subcribe via RSS

Devil’s Nightmare

november 18th, 2012 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

Första gången jag fick nys om den belgiska/italienska filmen Devil’s Nightmare var när jag skulle se den urusla Messiah Of Evil (recenserad här), då jag såg ett double feature cover av Devil’s Nightmare och den filmen. Av ren nyfikenhet kollade jag upp Devil’s Nightmare och tyckte att filmens story verkade vara intressant, vilket lockade mig till att se den…

En grupp turister kör vilse när de är ute någonstans i Östeuropa. De stöter på en underlig gubbe ute på ett fält och får färdbeskrivning, men får också veta att de inte kommer hinna med den färjan de skulle med. Gubben föreslår att de ska åka till ett närliggande slott, vars ägare brukar släppa in turister för mat och säng för natten mot en mindre slant. Väl på slottet får gruppen både mat, rum och även berättat för sig om slottets blodiga och hårresande förflutna. Det dröjer inte länge förrän det dyker upp ytterligare en besökare vid slottet, men som inte är där för varken mat eller husrum, utan för att utkräva gruppens själar åt Satan…

Som sagt; storyn lockade mig och att den gjorde det handlade nog mycket om att jag hört/sett den i olika tappningar och vridningar förr och att jag tycker den är bra. Iaf idéen bakom den. Devil’s Nightmare gör en hyfsad tappning av historien, men faller hårt på flera punkter. Exempelvis skiter de fullkomligen i att dölja vem som är ansvarig för morden; de mer eller mindre slänger det rakt i ansiktet på tittaren vilket gör att man mest sitter och väntar på att karaktärerna ska avverkas en efter en. Ett annat bra exempel är att de fyller ut speltiden med en massa långtråkiga scener, däribland en totalt ointressant och onödig sexscen mellan två tjejer som inte tillför ett skit i storyn och känns enbart otroligt överflödig. Bortser man ifrån ett par scener i början av filmen där butlern berättar om slottets historia så är filmen ganska händelselös och långdragen runt timmen in i den, men när det väl börjar röra på sig så blir det hyfsat intressant och hela filmen avslutas med en fin twist som fick mig att småle lite grann. Kort sagt; det filmen gör fel är att den förlitar sig på stämning, vilket den inte direkt har egentligen.

Skådespelarna är dock bra, men uselt dubbade från franska till engelska. Effekterna är rätt minimala och det lilla blodet som finns med i filmen är så klart Falu Rödfärg-aktigt och inte speciellt övertygande.

Jag skulle inte kalla Devil’s Nightmare för en bra film, även om den har några ljuspunkter i sig (så som de kusliga berättelserna butlern berättar i början av filmen). Det hela är överlag på tok för långdraget och ointressant för att filmen ens ska vara värd att se en gång till, men har man en fetisch för äldre filmer med långsamma manus så är Devil’s Nightmare säkerligen ett givet val.

En sista grej jag vill påpeka är filmens titel. Devil’s Nightmare är den amerikanska utgåvans titel (åtminstone en av dem), medan den hette La plus longue nuit du diable i Belgien och La terrificante notte del demonio i Italien. Och yes; filmen har så klart ett tiotal andra aka-titlar under sig, däribland Vampire Playgirls – vad nu den titeln har med filmens handling att göra…

No Comments

Leave a Reply

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud