Helt Perfekt Glob

A Fantastic Fear Of Everything

Jack (Simon Pegg) är en barnboksförfattare som gått över till att börja skriva kriminalare vars detaljerade forskning kring Viktorianska mördares liv har förvandlat honom till ett nervvrak, plågad av den orationella rädslan att bli mördad. När Jack får en sista livlina av sin agent och en mystisk storfräsare från Hollywood har visat ett plötsligt och oförklarligt intresse för hans manus, vilket borde bli hans stora genombrott vänder snabbt till hans stora sammanbrott, är Jack tvungen att konfrontera sina värsta demoner; bland annat hans kärleksliv, hans tvätt och rädslans ursprung.

Sedan 2004 års Shaun Of The Dead har jag älskat att se Simon Pegg framför kameran. Nästan alla filmer han har varit med i som jag har sett har jag gillat, mer eller mindre, men A Fantastic Fear Of Everything känns mest som ett snedsteg av Pegg. För det första är filmen så jävla skev att jag knappt förstår vad manusförfattaren vill ha sagt med den. För det andra är de skämt som är med i den inte så där värst roliga, även om filmen förvisso har sina stunder.

Men sen har vi ju också det jag irriterar mig mest på också; ljudet i filmen. När det pratas i filmen är volymen ganska låg, vilket så klart gör att man får lov att höja den för att höra vad de säger. Detta medför så klart också att man blir stendöv (eller bara irriterar grannarna) när de börjar spela musik som spelas SÅÅÅÅÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR HÖÖÖÖÖÖÖÖÖGT helt plötsligt från ingenstans. Detta förekommer igenom hela jävla filmen och blir ett riktigt irritationsmoment för mig som tittare då jag ska behöva sitta och justera det förbannade ljudet hela tiden medan jag tittar på filmen.

A Fantastic Fear Of Everything är för mig en av de sämre Pegg filmerna som kommit och är ingenting jag vill rekommendera. Se Shaun Of The Dead igen istället.