Helt Perfekt Glob

Silent Hill: Revelation 3D

Kort efter att den första Silent Hill filmen (recenserad här och här) kom släpptes nyheten om att en tvåa skulle komma. Det dröjde emellertid hela 6 år innan vi såg röken av någon uppföljare och i alla fall jag var sjukt förväntansfull när den kom. Men av någon anledning lät jag den ligga tills nu. Det visade sig emellertid att jag lika gärna kunnat skita i den helt och hållet och låta den första (och bra) filmen vara en egen film istället för att involvera det här skräpet. Jag såg filmen hemma hos en polare som råkar ha en 3D TV. Givetvis såg vi den i 3D och det var ju coolt. Men det är ungefär vad filmen går ut på också; att vara en cash in på Silent Hill namnet och för att visa så mycket 3D effekter som möjligt i ett så rörigt och hattigt manus som möjligt.

Filmen är en fortsättning på den föregående filmen (som i mitt tycke klarar sig fint på egen hand) och följer Heather Mason (Adelaide Clemens), som lidit av underliga hallucinationer och mardrömmar sedan barnsbenen. Hon och hennes far, Harry (Sean Bean), har precis flyttat till en ny stad. Det dröjer dock inte länge förrän Harry plötsligt blir kidnappad och Heather får instruktioner av kidnapparna att bege sig till Silent Hill.

Det händer lite mer däremellan men jag orkar inte lägga ner någon större energi på den här filmen mer än nödvändigt, så…

Det som sumpade hela filmen för min del var manuset (som jag troligtvis gjort klart här ovanför). Skådisarna var bra och effekterna såg faktiskt bra ut (åtminstone i 3D), men manuset känns inte utvecklat och allting känns så jävla snabbt överstökat med tanke på att filmen ligger på 90 minuter i runda slängar. Silent Hill: Revelation 3D är en ren cash in och kärleken till spelen och berättelsen om spökstaden Silent Hill är nästintill helt bortblåst. Skippa den här.