Big Momma’s House
FBI agenten Malcolm (Martin Lawrence) är välkänd på byrån för sina briljanta förklädnader, vilket lett till flera lyckade tillslag. När den brutale bankrånaren Lester Vesco (Terrence Howard) lyckas fly från fängelset skickas Malcolm tillsammans med sin kollega John (Paul Giamatti) iväg till Cartersville, Georgia, då byrån tror att Vesco tänkt bege sig efter sin ex-flickvän Sherry (Nia Long) och hennes son Trent (Jascha Washington), som i sin tur möjligen kan vara på väg till sin mormor – Big Momma (Ella Mitchell). Malcolm och John sätter upp en station i kåken mitt emot Big Momma’s hus för att ha uppsikt utifall att Sherry skulle dyka upp. Men när Big Momma plötsligt sticker iväg för att hjälpa en väninna några dagar ringer Sherry, vilket tvingar Malcolm att hoppa in i Big Momma’s ställe och förklä sig till henne – vilket visar sig vara ett knepigare jobb än vad han någonsin kunnat ana.
Det står i skrivande stund helt jävla stilla i huvudet på mig vad jag ska skriva om Big Momma’s House. Vad finns att skriva om den egentligen som inte redan sagts (även om det sas för typ 13 år sen)? Den är rolig och underhållande och Martin Lawrence levererade i vanlig ordning (även om slutet kanske var lite förutsägbart och följde standardmall A131 för komedier). Så här 13 år efter sin release står sig filmen än idag väldigt bra och framkallar en hel del skrattsalvor. Öh.. ja, det var väl det jag kunde komma på att skriva om filmen.
No Comments