| Subcribe via RSS

Curse Of Chucky

december 29th, 2013 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

Curse Of ChuckyDen deprimerade Sarah (Chantal Quesnelle) bor tillsammans med sin dotter Nica (Fiona Dourif), som är rullstolsbunden sedan födseln, i en avsides belagd gammal kåk. En dag får Sarah ett underligt paket, innehållandes en rödhårig docka – som hon kastar i soporna. Samma natt vaknar Nica av hennes mors skrik och hittar henne några minuter senare död i hallen. Dagen därpå dyker Nica’s syster Barb (Danielle Bisutti) upp med sin make Ian (Brennan Elliott), deras dotter Alice (Summer H. Howell), deras nanny Jill (Maitland McConnell) och prästen Frank (A Martinez) tack vare det plötsliga dödsfallet. Det visar sig dock snart att de inte är ensamma i huset…

Jag hade väntat i flera år på remaken av Child’s Play och när nyheten om att en sjätte film i serien, Curse Of Chucky, var på ingång blev jag ganska förvånad. Varför göra en uppföljare när de håller på med en remake? Mja, remaken kan vi ju nog glömma i ett par år till då det verkar som att Don Mancini (manusförfattaren av Chucky filmerna och regissör av Seed och Curse Of Chucky) är sugen på att göra en sjunde film i serien. Hur som helst…

Curse Of Chucky återgår till rötterna av serien. Istället för att vara rolig och blodig som de två tidigare installationerna i serien återgår den till att vara en ren skräckfilm där en stor del går åt till att bygga upp spänning i filmen. Tyvärr leder detta till flera sekvenser där det egentligen inte händer något av intresse (så som en lång middagsscen, som förvisso har en fin poäng i slutet men ändå) eller där ett falskt jump scare dyker upp, vilket blir jävligt förutsägbart och jävligt gammalt jävligt fort. Slutet var ett stort jävla meh också för den delen och lämnar tittaren med en enorm jävla cliffhanger. Nu menar jag inte att dörren är vidöppen för en till uppföljare, utan hela dörren är bortsliten och uppbränd; det behövs en till film för att klargöra alla frågetecken som uppstod tack vare det här slutet.

Skådespelarna är i alla fall bra. Brad Dourif är suverän i vanlig ordning (och droppar några oneliners som fick mig att garva högt) och det är intressant att se hans egen dotter i en av huvudrollerna. Resten är väl dussinskådisar och fyller ut birollerna, mer eller mindre, men gör ett hyfsat jobb med de rollsättningar de fått. Effekterna varierar. Till större delen ser allting bra ut, så när som på någon enstaka grej här och där. Till exempel tyckte jag Chucky såg förjävlig ut till en början tack vare CGI effekter, vilket bevisar återigen att animatroniska dockor ser betydligt bättre ut på film (i alla fall i det här fallet).

Nåja. Överlag är Curse Of Chucky okej. Det är inget mästerverk och är en rätt svag installation i serien (i ungefär samma klass som Seed Of Chucky). Största (och kanske enda) anledningen till att se filmen är väl Brad Dourif’s gestaltning av Chucky, även om den delen inte dyker upp förrän efter att runt halva filmen gått.

Läs gärna också mina tidigare recensioner på film nummer 1, 2, 3, 4 och 5 i serien.

No Comments

Leave a Reply

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud