Helt Perfekt Glob

Teketeke

Det sägs att gångvägen ovanför Meishin tågspåren är hemsökt av en mordisk ande utan ben kallad Teketeke – vålnaden av en ung kvinna som tog sitt liv för 60 år sedan genom att kasta sig framför tåget, som klyvde henne på mitten. Det sägs att om man går på gångvägen efter mörkrets intrång kan man höra ett underligt bakom sig. Vänder man sig om snittar Teketeke en på mitten och även om man lyckas fly dör man ändå efter 3 dagar…

Efter att hennes vän blivit brutalt mördad på gångvägen ovanför Meishin tågspåren beger sig den unga Kana (Yûko Ôshima) till sin väns dödsplats för att lämna blommor. Väl där hör hon ett underligt ljud bakom sig men hon vänder sig inte om.. förrän hon hör rösten av sin avlidna vän, enbart för att se Teketeke komma rusande mot henne. Kana lyckas fly från platsen och med hjälp av sin kusin börjar hon att rota i legenden för att rädda sig själv.

För ett par månader sedan kom jag i kontakt med Asiatiska myter och legender. Spökhistorier från Asien, mer eller mindre. Det var två specifika berättelser jag fastnade för; Teke Teke och Kuchisake-onna (som också har fått filmatiseringar, vilka jag kommer återkomma till).

Teke Teke (som är en beskrivning av ljudet som vålnaden gör när den tar sig fram) handlar om hur en ung skolpojke var på väg hem en kväll när han plötsligt fick syn på en vacker ung flicka ståendes i ett fönster, vilandes på hennes armbågar. De log mot varandra för ett ögonblick. Pojken började undra vad en flicka gjorde på en pojkskola, men innan han hann fundera speciellt mycket mer om flickan hoppade hon ut från fönstret och uppenbarade hennes undre halva – som saknades. Vettskrämd, ståendes på trottoaren, betraktade han henne och innan han kunde springa därifrån snittade hon upp pojken i fyra delar.

En liknande legend (eller alternativ version om man så vill) handlar om en annan flicka, Kashima Reiko, som dog på ett tågspår och förlorade hennes ben. Kashima Reiko verkar vara en förkortning av Kamen Shinin Ma, vilket betyder Mask, Död Person, Demon. Kashima hemsöker toaletter och frågar den som sitter där vart hennes ben är. Svarar man fel sliter hon av dina ben. För att rädda dig själv måste du säga att hennes ben är på Meishin tågspåret och svara Kashima Reiko om hon frågar vem som har berättat detta. Ibland kan hon fråga vad hon heter, vilket är en trickfråga. Att svara ”Kashima Reiko” resulterar i att hon attackerar dig. Det korrekta svaret är ”Mask Död Demon”, som härstammar från hennes namn. Det sägs också att Kashima Reiko dyker upp en månad efter att du har hört berättelsen om henne…

Legenden om Kashima Reiko finns i flera olika varianter och påminner mycket om legenden om Hanako San, vålnaden av en ung flicka som hemsöker toaletter för att skrämma de som behöver uträtta sina ärenden, men även legenden om Aoi Manto; en manlig vålnad som sägs vänta i det sista båset inne på damernas toalett. Alla som kommer in hör en röst som frågar ”Vilket föredrar du, det röda eller det blå pappret?”. Om personen tar det röda pappret dödar han denne genom att upprepade gånger snitta dennes rygg eller nacke med ett sylvasst blad så att det ser ut som att denne bär en röd mantel. Tar personen det blå pappret blir de dödade genom hängning. Aoi Manto är även känd som Aka Manto, Aoi Hanten, Aka Kami och Aoi Kami.

Hur som helst; filmen Teketeke är, trots sin titel, baserad på legenden om Kashima Reiko och inte Teke Teke. Huruvida det spelar någon roll vet jag inte riktigt, då båda legenderna mer eller mindre involverar samma sak. Nåja…

Filmen Teketeke är sisådär. Det är en japansk lågbudget skräckis som snurrar på i ca 70 minuter och levererar inte speciellt många läskigheter eller ens något intressant egentligen. Skådespelarna är ganska bra och levererar, men effektmässigt är det skrattretande uselt med uppenbara CGI effekter och stora blodduschar som inte alls passar in i en läskig skräckfilm. Manuset är det inte något större fel på om man kan bortse ifrån att det blir förbannat långdraget efter en stund och trots att filmen bara har 70 minuters speltid känns det som en hel evighet innan något händer – och fem minuter senare är filmen slut.

Jag hade kunnat haft överseende med att filmen var en lågbudgetfilm om det faktiskt hade varit intressant att titta på filmen. En bra skräckfilm behöver inte alltid ha en fet Hollywood budget för att vara läskig, men det Teketeke gör fel (som så många andra japanska skräckfilmer) är att det ska tuggas och förklaras i 3000 år innan någonting av intresse händer. Detta medför så klart att filmen hinner ta slut lagomt till det att den börjar bli intressant.

Det finns fler filmatiseringar på legenden om Teke Teke och även om den här versionen var en hyfsat stor besvikelse kan det hända att jag införskaffar mig någon av de andra varianterna i framtiden – kanske. Teketeke behöver man i alla fall inte se. Det mest intressanta med Teketeke är troligtvis att dess uppföljare (som spelades in samtidigt som den första filmen) visades direkt efter den första filmen när de här filmerna hade biopremiär i Japan…