Død Snø 2 (aka Död Snö 2)
Jag bestämde mig för att se om den första Død Snø (recenserad här av mig och här av H) innan jag skulle se den här filmen, mest för att jag inte kom ihåg ett skit ifrån den filmen och ville fräscha upp minnet inför uppföljaren. Detta visade sig totalt onödigt då den andra filmen gör en snabb recap av den första filmen och börjar dessutom precis där den slutade.
Jag trodde faktiskt aldrig att vi skulle få se Død Snø 2 när jag såg den första filmen för fem år sedan. Förvisso lämnade de dörren öppen för en uppföljare, men i många fall kommer det aldrig någon. Uppföljaren visade sig hur som haver vara bättre än den första filmen (som jag för övrigt också gillar). Den är blodigare, roligare och mer kaotisk än den första filmen och det dröjer inte länge innan den kommer igång, jämfört med den första filmen som tog lite tid på sig att komma igång.
Jag skulle vilja påstå att Død Snø 2 är den bästa filmen som jag har sett under år 2014 och att det också är den bästa filmen från i år. En solklar rekommendation från min sida alltså. Sen vad alla andra tycker skiter jag i, det här är ren underhållning och väldigt god sådan.
Tvåan tar som sagt vid precis där första filmen slutar och att skriva om ploten i uppföljaren är omöjligt utan att spoila den första filmen. Har du tänkt att se den första filmen rekommenderar jag att du slutar läsa här.
Efter att med nöd och näppe lyckats undfly de blodtörstiga nazizombierna vaknar Martin (Vegar Hoel) upp i en sjukhussäng, misstänkt för att ha mördat sin flickvän och sina vänner. Hans berättelser om odöda nazistzombies får bara polisen att skratta åt honom och som om han inte sitter nog i skiten har även läkarna lyckats sy fast ”hans” arm igen…
Samtidigt är Herzog (Ørjan Gamst) och hans armé av odöda nazister på frammarsch mot Talvik, där de har oavklarade affärer att ta itu med…