Stage Fright
Center Stage sommarläger är stället för den som vill sjunga, dansa och sätta upp pjäser. Det här året har ägaren, Roger McCall (Meat Loaf), bestämt sig för att låta regissören Artie Getz (Brandon Uranowitz) sätta upp pjäsen The Haunting Of The Opera, som tio år tidigare hade blivit en succé om inte det hade varit för att huvudrollsinnehaverskan blev brutalt mördad efter första uppsättningen. Dessvärre har någon bestämt sig för att pjäsen inte ska bli av och börjar att avverka deltagarna på lägret, en efter en.
Jag blev väldigt skeptisk ett par minuter in i den här filmen då jag insåg att det var en musikal. När jag hör ordet ”musikal” blir mina ögonlock väldigt, väldigt tunga och gäspningar börjar infinna sig väldigt snabbt. Stage Fright, från 2014, visade sig dock vara en sjukt underhållande film som fick mig att både garva och faktiskt hoppa till en gång. Huruvida om filmen egentligen är menad att vara rolig eller ej vet jag inte riktigt, men jag kategoriserar den i alla fall delvis som en komedi…
Sångnumren är ingenting märkvärdigt direkt, men flera av dem fick mig att gapskratta och jag har väldigt svårt att ta hela filmen på allvar – trots att en text i början på filmen säger att filmen är baserad på verkliga händelser och att sångnumren är precis som de var i verkligheten, men att karaktärernas namn är ändrade på grund av respekt för de döda och deras familjer. Skådespelarna är riktigt bra (speciellt Meat Loaf, som brölar på i flera scener) och effekterna är superba.
Jag gillar Stage Fright. Den är lite udda mot allt annat man har sett i slashergenren (även om den här filmen också lider av en och annan klyscha) och underhåller riktigt bra hela vägen igenom. Rekommenderas.
No Comments