Communion
Alice Spages (Paula E. Sheppard) är en tillbakadragen tolvårig flicka som bor tillsammans med sin mor, Catherine (Linda Miller), och hennes yngre syster, tioåriga Karen (Brooke Shields). Karen får mestadels deras moders uppmärksamhet medan Alice allt som oftast blir utelämnad från strålkastarljuset. Men när Karen hittas brutalt mördad i kyrkan precis innan hennes första nattvard riktas alla misstankar mot Alice. Saker och ting tar en ännu mer komplicerad vändning när fler av Alice’s familjemedlemmar och grannar i hennes lägenhetshus blir attackerade. Kan verkligen en tolv år gammal flicka vara kapabel till sådana här handlingar eller är det någon annan med en förvriden plan att ödelägga hennes familj?
Communion (som troligtvis är mer känd som Alice, Sweet Alice – eller Holy Terror i vissa länder) är en proto-slasher från 1976 som jag minns från mina tidiga dagar av skräckfilmstittande. Inte för att jag tyckte om den utan för att jag såg ungefär halva filmen innan jag gav upp och slängde i en våldsammare film i VHS-spelaren istället för det inspelade bandet jag hade filmen på. Communion är nämligen en slow burn; en film där skräcken kommer krypande istället för att den slängs i ansiktet på tittaren, vilket jag var allergisk mot i mina tidiga dagar som skräckfilmstittare.
Nu när jag (äntligen) har sett hela Communion (på 88 Films’ dvdutgåva under Alice, Sweet Alice namnet) från början till slut och med ett x antal år på nacken som inbiten skräckfantast (för att inte tala om slasherfan) så tycker jag att det är en okej film. Den är som sagt (väldigt) långsam och emellanåt hade jag smått svårt att hänga med i vad som hände tack vare att mina tankar seglade iväg åt ett annat håll än filmen.
Skådespelarinsatserna varierar. Större delen av dem är bra, men Paula E. Sheppard är fruktansvärd i rollen som Alice och Jane Lowry (som spelar karaktären moster Annie) gör förvisso ett rätt hyfsat jobb i sin rollsättning, men gode gud vilken irriterande kärring. Att de dessutom avslöjar vem som är bakom masken trettio minuter innan slutet dödar spänningen fullständigt (för mig) och även om slutet är hela filmens höjdpunkt så är jag inte helt nöjd med det valet…
Jag skulle inte kalla Communion för ett mästerverk, men den har sina stunder och är överlag en ganska förbisedd film. Står man ut med att den inte är perfekt på alla sätt och vis och vill se en hygglig (och bitvis ganska brutal) slasherfilm från eran innan uttrycket myntades tycker jag absolut man kan ge Communion/Alice, Sweet Alice en chans.
No Comments