Dead Rising: Endgame
Två år har gått sedan den tredje zombieepidemin bröt ut i East Mission, Oregon. Reportern Chase Carter (Jesse Metcalfe) lyckades med nöd och näppe att ta sig ut ur karantänområdet innan platsen blev eldbombad av den amerikanska militären. Efter att ha återvänt till East Mission för att exponera arkitekterna av utbrottet från två år tidigare upptäcker han att någonting mer ondskefullt än vad han hade kunnat tro är på väg att inträffa. När han senare kommer i kontakt med den före detta chefen för läkemedelsföretaget Phenotrans, George Hancock (Ian Tracey), inser han vad; militären, med General Lyons (Dennis Haysbert) i spetsen för operationen, har planer på att utplåna 1,5 miljoner smittade, men icke zombiefierade, människor genom att detonera chip de har fått implanterade i sig. Enda sättet att stoppa operationen är att infiltrera East Mission och stänga ner servrarna som är programmerade att utlösa chipen, vilket kommer bli betydligt lättare sagt än gjort…
I förberedelse inför Dead Rising: Endgame såg jag om den första Dead Rising filmen (som vid dess release fick titeln Dead Rising: Watchtower, trots att dess inspelningstitel var rätt och slätt Dead Rising). Jag tycker fortfarande den filmen har en del problem här och där, men att den fortfarande underhåller och är klart mer sevärd än mycket annat skit som kommit i zombiegenren de senaste femton åren. Och tur var det väl att jag faktiskt tog mig tiden att se om den då jag ärligt talat inte mindes så mycket från den mer än en handfull scener och då den här filmen återkopplar en hel del saker från sin föregångare hade jag nog fått sitta och klia mig en del i huvudet annars.
Hur som så är Dead Rising: Endgame en energisk och fartfylld uppföljare som tack vare sin ca tjugofem minuter kortare speltid är tightare än sin föregångare och jag skulle nog våga säga att den är lite mer actionpackad också för den delen. Handlingen kanske inte är lika välskriven och känns bitvis lite som en ursäkt för att visa CGI-fyllda actionscener där zombies massakreras men tempot är högre och de smått långdragna partierna från den föregående filmen är nästintill icke-existerande här. Det jag skulle kunna tänka mig att klaga på är väl att kameraarbetet inte är det bästa och emellanåt blir det lite väl skakigt (speciellt om man ska jämföra med den första filmen). Sen undrar jag vart den välkända Dead Rising-humorn tog vägen då det verkar som att de slängt ut den genom fönstret här.
Jag tycker Dead Rising: Endgame är God Underhållning och även om den inte är felfri (likt sin föregångare) så underhåller den gott de strax över nittio minuterna den rullar på under. Nu är det bara att vänta till nästa år då ytterligare en Dead Rising film verkar vara planerad att släppas, då i form av en prequel till den här filmen tydligen.
Läs gärna min recension av den första filmen också.
No Comments