| Subcribe via RSS

Ghost In The Machine

juli 16th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

Ghost In The MachineUtåt sett är Karl Hochman (Ted Marcoux) en tystlåten och tillbakadragen datortekniker som jobbar i en liten datorbutik, men det ingen vet är att han också är den ökände seriemördaren ”Adressboksmördaren” – ett smeknamn pressen har myntat då han stjäl folks adressböcker och mördar alla som står listade i dem.

Terry Munroe (Karen Allen) och hennes son Josh (Wil Horneff) kommer in i butiken en dag för att köpa mjukvara till Terry’s chef. Försäljaren hon pratar med använder Terry’s adressbok för att demonstrera en handhållen scanner, varpå hon glömmer den i butiken. Karl lägger vantarna på adressboken och kör av vägen på väg till Terry’s hus under ett kraftigt åskväder samma kväll. Medan Karl genomgår magnetröntgen på sjukhuset han blev förd till lyckas en svallvåg av elektricitet att transformera hans medvetande till elektrisk energi. I form av en elektronisk entitet fortsätter således Karl med sin mordvåg och han har nu satt siktet på personerna i Terry’s adressbok…

Ghost In The Machine (vars arbetstitel var Deadly Terror) är en slasherfilm från 1993 som regisserades av Rachel Talalay – en av producenterna till några av A Nightmare On Elm Street filmerna. Okej, nu ljög jag. Ghost In The Machine är inte en bonifierad slasherfilm men har så pass många likheter med den genren att den likaväl hade kunnat varit en – så jag trycker in den där med skohorn och glidmedel. Bra så? Bra. Då fortsätter vi…

Jag hörde om Ghost In The Machine på en podd där de pratade om 90-talets skräckfilmer varav denna var en av titlarna som dök upp. De pratade kort om dess premiss och jag vart givetvis genast intresserad och köpte hem den. I tron om att jag skulle få se någonting extremt cheesigt och 90-talssunkigt satte jag mig för att se filmen och blev förvånad över hur välspelad och underhållande filmen var. Men även om filmen hade en väldigt seriös ton och inte hade någon direkt form av humor i sig så var det svårt att ta konceptet på något större allvar. Filmen var dum och bitvis ganska cheesig, men inte alls i den grad jag trodde att den skulle vara.

Effekterna var så klart bedrövliga och fick mig att tänka på The Lawnmower Man (Gräsklipparmannen i Sverige) och dess fantastiskt utdaterade effekter och ”cybervärld”. Jag kan ursäkta det hur som helst då filmen är en produkt av sin tid och den här typen av utdaterade ”cybervärldar” och usla CGI-effekter hör till och är en liten del av den här typen av filmers charm.

Jag gillade Ghost In The Machine. Jag fick inte det jag trodde att jag skulle få (till större delen i alla fall) men klagar å andra sidan absolut inte. Det här är en underhållande och antagligen ganska bortglömd liten hidden gem i B-filmsarkivet. Rekommenderas.

No Comments

Leave a Reply

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud