| Subcribe via RSS

Blood On Satan’s Claw

juli 29th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

1800-talets England. När en dräng plöjer en åker hittar han kvarlevor efter någonting som inte är av denna värld. Kort därefter börjar mystiska saker att inträffa; en ung kvinna blir oförklarligt galen, en gammal sjuk kärring försvinner spårlöst utan att någon har sett henne och ungdomarna i byn börjar bete sig mysko osv.

Att kalla Blood On Satan’s Claw för en klassiker skulle vara ungefär som att skjuta sig själv i foten med en spikpistol; det gör förbannat ont och det är helt jävla fel att göra det. Visst har jag väl respekt för att filmen har närmare 40 år på nacken, men för helvete.. replikerna läses nästan direkt ur manus, agerandet är lika stelt som en sågbock och filmen är helt spänningsbefriad. Det spelar ingen roll hur många inzoomade-ögon-sekvenser Piers Haggard har tryckt in i filmen, det blir ändå inte spännande. Och när det faktiskt är på gång att något intressant ska inträffa slutar det hela antingen i att det bara ser mjäkigt ut eller att kameran byter vinkel så att vi inte får se vad som hände.

Om man dessutom lyckas hålla ögonen öppna igenom hela filmen väntar ett slut som är ett av de största skämt jag har sett på väldigt, väldigt länge. Den slutgiltiga uppgörelsen är snabbt överstökad på ca 2 minuter och när sluttexten rullar upp sitter jag bara och gapar över hur förvånansvärt jävla uselt slut det var. Helt makalöst.

Blood On Satan’s Claw skrämde säkerligen skiten ur biopubliken under 70-talet, men känns idag bara som en långtråkig, ointressant och oläskig skitrulle. En kortare och mer optimistisk kommentar av H finner ni här.

No Comments

Leave a Reply

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud