Stranger Than Fiction
Skattmasen Harold (Will Ferrell) lever ett välinrutat och exakt liv. Han räknar antalet tandborsttag och vet exakt hur många steg han tar till bussen på morgonen. Hans kafferast är precis 4.7 minuter lång och han lägger sig vid exakt samma minut varje kväll. En morgon när han borstar tänderna börjar han plötsligt höra en berättarröst som beskriver Harolds liv och tankar som i en bok. Samtidigt sitter författarinnan Kay Eiffel (Emma Thompson) och försöker skriva sin senaste bok, som förstås handlar om Harold. En dag när Harold står i busskön hör han plötsligt berättarrösten säga: ”Föga anade han att han snart skulle dö…”
Stranger Than Fiction är en mycket bra film. Den är rolig, dramatisk, sorglig, vacker och allt sånt. Will Ferrell har tidigare försökt sig på drama i bl.a. Melinda Och Melinda, men är långt bättre här. Emma Thompson är suverän, och bara en sån sak att hon går genom större delen av filmen helt utan smink är härligt. Den påminner om I Heart Huckabees, en annan mycket bra film som jag rekommenderar, och båda filmerna har dessutom Dustin Hoffman, bara en sån sak. Andra som dyker upp är Maggie Gyllenhaal och Queen Latifah (som egentligen inte gör nåt speciellt). Soundtracket påminner om Lost In Translations, men inte lika klockrent. Regissören Marc Forster gjorde nyligen Finding Neverland, och har ett antal filmer på gång som jag absolut kommer hålla koll på. I vilket fall tycker jag att du ska se den här mysiga filmen nu direkt.
Jag skulle lägga en trailer här men den visar ju för fan nästan slutet så det blir inget.