Helt Perfekt Glob

A Nightmare On Elm Street (2010)

En grupp med vänner har våldsamma mardrömmar som alla innehåller ett gemensamt element; en kraftigt sönderbränd man med en handske med knivar på sin högra hand. När flera i gruppen börjar att dö i sömnen inser två av vännerna, Nancy (Rooney Mara) och Quentin (Kyle Gallner), att de måste hålla sig vakna och försöka ta reda på sanningen kring mannen i drömmarna – innan de somnar för gott…

A Nightmare On Elm Street remaken var från början menad att bli designad som Platinum Dunes’ andra remake (Friday The 13th remaken), där författarna tog de bästa elementen ifrån originalfilmerna och skapade en story av dem. De beslutade emellertid att använda sig av Wes Craven’s original story och att försöka göra en mer skrämmande film. De bestämde sig för att ta bort den one-liner hånande Freddy – som blivit mindre läskig och mer komisk under årens gång – och ta tillbaka den mörkare sidan av honom. Det blev också beslutat att Freddy’s fysiska utseende skulle få sig en uppdatering igenom att få honom att likna ett riktigt brandoffer och med hjälp av datorgenererade effekter i vissa delar av Jackie Earle Haley’s ansikte få det att se ut som riktiga brännskador.

Så. Hur är filmen då? Mja, jag är rätt kluven kring filmen faktiskt. Å ena sidan tycker jag att filmen är helt okej, å andra sidan inte. Det som jag tycker var bra med filmen var dess effekter, till större delen; exempelvis hur de gjort med omgivningarna som ändras ser bra ut och Haley’s makeup är riktigt snygg, och påminner (till och från iaf) om ett riktigt brandoffer. Storyn är helt okej och har man sett originalfilmen känner man bitvis igen sig (men detta är också ett av filmens problem). Skådespelarna varierar mellan att vara helt okej och totalt värdelösa. De två personerna jag tittade extra mycket på var Haley och Mara (mest tack vare att de bar rollerna ifrån originalfilmen). Haley gör en bra prestation som Freddy (och jag gillar det mörka konceptet) – men jag känner att jag saknar Robert Englund (detta är nog mycket tack vare att jag har vuxit upp med Robert’s Freddy). Mara gör ett hyfsat jobb som den nya Nancy, men är verkligen ingen Heather Langenkamp. Ett extra plus i kanten är att de har fått med Freddy-ramsan från de äldre filmerna.

Men sen har vi ju – som sagt – filmens baksidor. Filmen är sjukt klichéefylld och förutsägbar och har du sett någon av de tidigare Nightmare filmerna, då kan du också förutsäga vad som kommer hända och du kommer även kunna förana när det är en drömsekvens på gång. Detta medför att det känns lite som att filmen är riktad mot kidsen som inte sett originalserien och att vi som sett originalserien kan sätta oss och glo på någonting annat (en av anledningarna till att jag skriver detta är att de faktiskt har snott drömsekvenser, repliker och vissa sekvenser direkt ur de tidigare filmerna). Filmen är dessutom inte speciellt mycket läskigare än originalfilmerna, även om den är mörkare och dystrare – detta beror givetvis mycket på att filmen är alldeles för förutsägbar. Och så har vi ju givetvis också de där skådespelarna som egentligen inte hade någonting framför kameran att göra. Och.. så är det en del därtill, fast det orkar jag inte skriva.

Jag har sett helvetes mycket sämre remakes än det här iaf, men å andra sidan; bara idéen om att göra en remake på ett sådant koncept som A Nightmare On Elm Street låter som ett skämt och att inte inkludera Robert Englund som Freddy låter som ett desto större skämt. Slutresultatet blev okej, ifrån min synvinkel iaf. Och precis som Friday The 13th remaken kommer även en uppföljare till den här remaken – och det om två år. Vi får väl se hur den blir…