| Subcribe via RSS

House IV

februari 24th, 2011 | Postad i Film, Skräck/Rysare av J

Roger Cobb (William Katt) och hans styvbroder Burke (Scott Burkholder) diskuterar huruvida de ska sälja Roger’s gammelfarfars hus eller inte. Roger bestämmer sig för att inte sälja kåken och de två styvbröderna skiljs åt som ovänner. Snett därefter beger sig Roger, hans nya fru Kelly (Terri Treas) och deras gemensamma dotter Laurel (Mellisa Clayton) hemåt. Dessvärre inträffar en bilolycka och resultatet blir att Roger hamnar i koma. Kelly skriver under papper om att dra ur pluggen åt Roger så att han får vila i frid.

Kort därefter flyttar Kelly och Laurel – som nu sitter i rullstol efter bilkraschen – in i den stora kåken. Kelly börjar kort därefter få märkliga syner och börjar ifrågasätta sig själv – håller hon på att bli tokig eller spökar det verkligen i det gamla huset? Samtidigt försöker Burke att övertala Kelly till att köpa huset av henne, då han har egna planer för platsen…

House var en bra, underhållande, skojig och spännande film. House II var en flamsig, oseriös och rätt osammanhängande soppa. The Horror Show/House III var en okej skräckis, som mestadels bjöd på gamla klyschor. House IV är.. en helt annan historia. House IV tar alltså vid någon gång efter House, men en hel del grejer är förändrade.

Exempelvis har nu Roger en dotter istället för en son (karaktären Jimmy i den första filmen), huset är placerat mitt ute i ingenstans istället för på en gata i en stad (vilket den är i den första filmen) och huset tillhörde Roger’s gammelfarfar istället för faster (som det gjorde i den första filmen). Jag, som nu har sett igenom alla fyra filmerna, hajar till på såna här punkter – mycket tack vare att Cunningham var involverad i samtliga fyra filmer och de kunde inte få storyn rätt i den enda av House filmerna som faktiskt är en direkt uppföljare till den första filmen?! För i helvete…

Filmen är dessutom befriad HELT ifrån läskigheter och är nästan mer osammanhängande än den andra filmen i serien – iaf händelsemässigt. Det dröjer dessutom närmare 40 minuter innan någonting (utöver bilkraschen i början av filmen) av intresse faktiskt händer i filmen. Humorn som fanns i de två första filmerna existerar inte så långt ögat kan nå och istället försöker sig filmen på att vara läskig (vilket den misslyckas med fatalt, som jag redan nämnt). Effekterna är iaf hyfsade och ett ”pizzaface” (som är gestaltat av ingen mindre än Kane Hodder) är en rätt cool effekt som jag faktiskt blev ganska förvånad över. Ja, vad fan.. det är en TV-film från 92, så varför skulle jag inte bli förvånad för?

Skådisarna är hyfsade och fungerar. Katt är med i ca 10 minuter i hela filmen och gör en hyfsad insats som Roger igen. Burkholder är helt okej som en av skummisarna och Treas gör ett helt okej jobb som Kelly. Sedan har vi Clayton, som irriterar mig något fruktansvärt. Dels för att hon skådespelar som en stelopererad apa och mestadels bara gnäller hela jävla tiden filmen igenom. Irriterande ungjävel.

House IV – som egentligen är den riktiga House III, men som producenterna döpte till House IV för att slippa förvirring av filmernas titlar – är definitivt den sämsta i serien och jag har full förståelse varför de inte gjorde en femte House film. Skippa och se den första filmen istället.

No Comments

Leave a Reply

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud