Helt Perfekt Glob

Resident Evil: Afterlife

4½ år har gått sedan incidenten i Raccoon City – som var startskottet på mänsklighetens undergång. Alice (Milla Jovovich) beger sig iväg till Arcadia, i Alaska, för att försöka hitta de som sänder ut radiomedelanden om att platsen är orörd från smittan och att det finns skydd och mat där. Men då Alice inte hittar Arcadia, men däremot en gammal bekant, beger hon sig till Los Angeles där hon slår sig ihop med ett gäng överlevande som också försöker att ta sig till Arcadia – som visar sig vara någonting helt annat än en plats…

Kalla mig trög, men jag begriper mig inte riktigt på det här med ”3D-upplevelser” i filmer. För helvete, ge mig en film med ordentliga effekter utan att jag ska behöva sitta med ett par jävla brillor på mig för att tycka att de ser bra ut. Som 2D-upplevelse är Resident Evil: Afterlife inte speciellt imponerande. Effekterna ser rent utsagt förjävliga ut utan 3D-brillor och hela filmkänslan blir ganska värdelös.. speciellt när de tydligen tyckte det var en skitbra idé att trycka in tusen slowmotionsekvenser i filmen – som om vi inte redan har sett det 1 miljon gånger innan. Actionmomenten är hyfsade, även om jag emellanåt tycker det känns som en evighet emellan dem. Många av dem är dessutom nästintill helt anpassade för 3D-brillor och 2D-upplevelsen blir, som jag nämnde här ovanför, inte speciellt imponerande utan faller väldigt platt.

Storymässigt känns det hela rätt matt och klichéefyllt – för att inte tala om upprepande. Vi har sett det hela så många gånger innan att det blir bara löjligt. Filmen är sjukt förutsägbar och det slutar med att man bara sitter och väntar på att huvudkaraktärerna ska överleva och filmen ska ta slut (för man kan ju faktiskt räkna ut vilka som kommer överleva till slutet, duuh..). Storyn lånar dessutom delar ur Resident Evil Code: Veronica (som senare blev släppt på nytt som Resident Evil Code: Veronica X) och Resident Evil 5 – troligtvis mest för att faktiskt kunna koppla ihop filmjäveln med spelen på något sätt (utöver att ett par av karaktärernas namn ifrån spelen dyker upp även här).

Nåväl. Resident Evil: Afterlife blev inte direkt en besvikelse heller då jag inte hade några direkta förhoppningar på den – mycket tack vare att jag visste att det var en 3D-rulle. Filmen är hyfsat okej för vad den är, men den kunde ha varit så mycket bättre. Hade Anderson koncentrerat sig mer på en actionfylld och cool rulle (som de tidigare filmerna) så kanske den hade kunnat vara sevärd, även som en 2D-upplevelse. Har man sett de tidigare filmerna eller bara har en Jovovich-fetisch och måste absolut se allt hon är med i så kan man nog döglo igenom den här filmen – annars skippa. Läs gärna H’s kortare kommentar om filmen också. Och ja – Jovovich är fortfarande skitsnygg.