Les mémés cannibales (aka Rabid Grannies)
Det är dags för kalas! Två äldre och rika damer bjuder in deras giriga släktingar och deras anhöriga till sitt delade födelsedagskalas för att äta mat och tårta. Dessvärre har även det svarta fåret i släkten bestämt sig för att göra en snabb visit hos de två damerna och lämnar efter sig ett paket till dem. Under middagen öppnar de två damerna paketet, som till synes bara innehåller en välsnidad låda – men som innehåller någonting…
Strax efter att de öppnat paketet och lådan inträffar någonting; de två snälla och rara damerna förvandlas till två blodtörstiga, rabiata och kannibalistiska kärringar ifrån helvetet! Den trevliga födelsedagsfesten förvandlas väldigt snabbt till en kamp på liv och död för gästerna. Vem kommer överleva natten? Och vad kommer det vara kvar av dem?
Les mémés cannibales – eller Rabid Grannies – är en fin liten fransk/belgisk/nederländsk produktion ifrån 1988 som kan liknas vid Dèmoni (Demons) on crack. Transformationssekvensen påminner om den i Dèmoni och istället för biobesökare får vi här två gamla kärringar som går ett liknande öde till mötes som biobesökarna i Dèmoni. Fast.. förväntar man sig en storslagen, påkostad och välgjord film får man nog leta vidare.
Effekterna i filmen är fruktansvärt lågbudget och makeupen ser inte så värst ut, men det tillför även till den komiska aspekten med filmen. Skådespelarnas agerande är stelt och träaktigt, samtidigt som dubbningen är horribel emellanåt. Filmen spelades in med franska skådespelare som försökte tala engelska (vilket syns), men blev sedan överdubbat av engelsktalande skådespelare som fick lov att följa de ganska underliga läpprörelserna aktörerna har. Den komiska delen i filmen är helt okej hur som helst. Några gapskratt förekommer, men det är inte så att man sitter dubbelvikt och kvider av garv direkt.
Det som är bra med filmen är att den är så.. så.. morbid (ja, bara det gör filmen sevärd). Hela idéen om två besatta gamla kärringar som löper amok är rent av skrattretande och.. ja.. det är helt enkelt en film man ska ta med en nypa salt och inte ta på så stort allvar.
Så, fram med chipsen, läsken och bästa TV-fotöljen om du är en lågbudgetfilmstittare – annars undvik. Rekommenderas till den förstnämnda gruppen iaf.
No Comments