Sucker Punch
Efter att en ung tjej (Emily Browning) råkat av misstag ha ihjäl sin yngre syster blir hon inspärrad på ett mentalsjukhus av sin girige styvfader, där hon ska genomgå en lobotomi inom loppet av fem dagar. Ställd framför omöjliga odds skapar hon sig en fantasivärld i sitt huvud där hon och fyra andra kvinnliga patienter gör upp en plan på hur de ska lyckas fly från institutionen.
Varför kunde de inte bara ha kallat Sucker Punch för Slow-mo Punch? Eller ännu bättre; varför kunde de inte helt enkelt ha gett fan i att göra den här dyngan? Stora delar av filmen går ut på att vi får se ”häftiga” slow-motion sekvenser där noll spänning inträffar följt av tre ton med action som, för oss som har något som helst intresse för actionfilm, är totalt ointressant just tack vare de urlöjliga slow-motion delarna. Men slow-motion bitarna är inte tillräckligt, oooh no, vi får också en jävla massa CGI-effekter slängda rakt i ansiktet och jag får den där känslan över att man som tittare ska sitta och säga ”Wooow!” och ”Ooooh!” när man tittar på den här skiten.
Storyn är usel, men har ett intressant koncept på sätt och vis, men genomförandet är så jävla skittråkigt att jag hade väldigt god lust att börja spola mig igenom filmen. Skådisarna är hyfsade, men deras karaktärer är så jävla platta och ytliga att det blir mest irriterande att se dem hoppa runt och göra ”häftiga” grejer i luften allt medans slow-motion sekvenserna fortgår.
Nä. Sucker Punch är ett jävla skämt och dynga. Zack Snyder borde ta sig själv i örat och rätta till det här rejäla snedsteget. Skäms på dig. Undvik den här pisshinken till skitfilm och se någonting annat där allting inte är baserat på hur ”häftigt” slow-motion sekvenser är. Läs gärna H’s sågning av den här dyngan också.
No Comments