Helt Perfekt Glob

House On Haunted Hill av J

Den excentriske miljonären Frederick Loren (Vincent Price) har bjudit in fem personer till en fest han anordnat för sin fjärde fru, Annabelle (Carol Ohmart), i huset på Haunted Hill – ett hus där sju mord har inträffat tidigare och som nu sägs vara hemsökt av de mördades rastlösa själar. Gästerna har fått veta att om de vågar stanna i det kusliga huset över natten kommer de att bli belönade med tiotusen dollar var av Mr. Loren, men allt eftersom natten fortgår börjar gruppen att inse att berättelserna om huset på Haunted Hill kanske ändå har en gnutta sanning i sig… eller har de?

Jag är inget jättestort fan av riktigt gamla filmer. Alltså filmer som gjordes och släpptes mellan 1920- och 1960-talet. Det finns bra filmer från de årtiondena givetvis, men det är inte filmer som tilltalar mig nämnvärt – antagligen mest för att jag inte växte upp med filmer från de erorna, så det finns inte direkt något nostalgiskt band till dem för mig. Med det sagt så tycker jag att House On Haunted Hill – Skriet Vid Midnatt i Sverige – från 1959 är en okej gotisk spökhus-rysare, men det är ingenting jag kommer ha någon större brådska att se om.

Skådespelet varierar från att vara riktigt bra (Vincent Price briljerar stundtals här) till att vara riktigt ”campy” och så där stelt som skådespelet emellanåt är i filmer från ovannämnda årtionden inom filmindustrin. Manuset är helt okej men är idag extremt klyschigt och föga förvånande. Då jag inte är speciellt bevandrad inom så här pass gamla filmer vet jag inte riktigt hur vanligt det var med twister likt den som händer här, men personligen såg jag den komma tio minuter in vilket gjorde slutet lite till ett antiklimax. Filmen blir stundtals väldigt pratig också, vilket kanske inte är speciellt förvånansvärt men det resulterade nästan i att filmen tappade mig några gånger.

Nåja. House On Haunted Hill är okej för vad den är och den var säkerligen extremt effektiv när den släpptes för sextio år sedan och bidrog säkerligen till den moderna spökhus-subgenren på ett eller annat sätt. Då filmen är public domain kan man se den vart som helst i stort sett, bland annat på youtube finns det flera uppladdningar i olika bildkvalitér.

Läs gärna mina tio år (!) gamla recensioner av remaken från 1999 och uppföljaren till den.

Ben-Hur av H

Min megarecension av megautgåvan av megafilmen ”Ben-Hur” finns nu att läsa på DVDKritik.se. Jag tycker att det är ”en riktig klassiker i en mäktig utgåva”. Så det så.

The Twilight Zone (Säsong 1, 1959) (Blu-ray) av H

Om du inte har hört talas om ”Twilight Zone”, då har du förmodligen inte hört talas om nånting i hela ditt liv. Den klassiska tv-serien från 1959-1964 har blivit ett begrepp, titellåten världskänd (fast den kom först i säsong två) och ett flertal remakes (bland annat 80-talsversionen recenserad här) har utförts.

I slutet av 2010 började man ge ut originalserien på blu-ray, och vilken uppenbarelse! Inte trodde man att en tv-serie från denna tid filmades så väl! Kolla in den här detaljjämförelsen mellan den gamla DVD-utgåvan och blurayen (klicka för förstoring):

Denna säsong ett består av 36 halvtimmesavsnitt och det är förstås av varierad kvalité. En del odödliga klassiker blandas med en del lite mer fantasilösa historier. Allt som oftast kan det kännas lite förlegat och teatraliskt, men ibland bidrar det bara till känslan.

Avsnitt som ”The monsters are due on Maple Street” är tidlösa idéer som alltid funkar, och har ett meningsfullt budskap. Andra historier som ”I shot an arrow into the air” kör med stela moralkakor framförda med urvattnade scenarios. Det är som sagt lite hit-and-miss, men det är mest hittar utom när man försöker sig på komedi, då funkar det nästan aldrig.

Att det är klassisk tv, det är det ju ingen diskussion om. Vad du än tycker om själva programmet kan man inte hävda något annat än att det hade något som inget annat episoddrama tidigare haft. En stor del av framgången kan attribueras till Rod Serling, skaparen och presentatören.

Flera av historierna från originalet blev nyinspelade i senare upplagor av serien. Den jag mest lade märke till här var ”The After Hours” om kvinnan som efter stängningsdags i ett varuhus får det lite spännande. Denna version funkar hyfsat, men 80-talsversionen är ett av avsnitten jag minns allra bäst med en bra stämning som kryper mot ett skräckfyllt slut.

Blu-rayen är inte bara remastrad, den är fylld med extramaterial. Man får pilotavsnittet, såväl som två av historierna i inspelningar gjorda i andra tv-program från samma tid. Ljudet är mycket fint remastrat, men man får även det orörda originalljudet, såväl som spår med isolerad musik. Massor av kommentarsspår, intervjuer och radioteater-versioner finns det också. Dessutom har man sparat på alla trailers för andra program som följt på avsnitten, en skön detalj.

Jag kan inte annat än rekommendera detta till fans av serien, och nu är det bara att börja plöja säsong två…

I Sista Minuten / North By Northwest av H

Roger Thornhill (Cary Grant) misstas för att vara en fiktiv hemlig agent, uppfunnen för att dölja existensen av en riktig agent. Allteftersom han trasslar in sig i sina försök att rentvå sitt namn, nystar han upp den egentliga bakgrundshistorien.

Hitchcock, 1959. Första halvan är mer humoristisk, andra halvan mer spännande, men hela filmen har en välskriven story som fyller ut filmens alla 134 minuter. Innehåller den klassiska scenen där Grant jagas av ett flygplan.

Varför inte låta Hitchcock ge er ett erbjudande om en underbar semesterresa?