Helt Perfekt Glob

Snuff av J

I mitt sökande efter den spanska filmen Tesis kom jag över den här filmen. I tron om att Snuff var Tesis – som hette Snuff Movie i Sverige – drog jag ner den.. men upptäckte till min fasa att det inte alls var filmen jag hade sökt…

Snuff handlar om en Manson-liknande kult med brudar som springer runt och dödar folk av en okänd anledning. Åker motorcykel gör de med.. i någon enstaka scen. Och så visas det en del tuttar, skrattretande våld med Falu Rödfärg som blod och dubbning som får den mest inbitne skitfilmstittaren att sätta kaffet i halsen. Skådespeleri existerar givetvis inte heller, utan vi får istället sitta och stirra på en bunt idioter som flamsar runt i nästan 80 minuter och det går långsamt. Långsamt. Låååååååååååångsaaaaaaaaaaaaamt. Herrejävlar vad långsamt det går.

För att göra en lång historia kort; Snuff är någonting av det sämsta jag någonsin har sett (eller rättare ”sett”, då jag halvsneglade på skiten bara) – och bara det säger en del då jag personligen har genomlidit en hel del skitfilmer och en och annan usel expolitation/grindhouse-rulle. Filmens bakgrundshistoria må vara lite luddig, men den är helvetes mycket mer intressant än den här ”filmen”.

Filmen började som en lågbudgetfilm med titeln The Slaughter som blev skriven och regisserad av man-och-hustru grindhouse-filmteamet Michael Findlay och Roberta Findlay. Filmen spelades in i Argentina 1971 och fick en väldigt limiterad biopremiär. Independent lågbudget distributören – och emellanåt producent – Allan Shackleton släppte 5 år senare filmen med ett nytt slut utan originalteamets kännedom. Efter att ha läst en artikel i kvällsblaskan om ryktena kring att snuff filmer spelats in i Sydamerika bestämde han sig för att dra in pengar på myten. Det spelades in ett nytt slut (spoilervarning!) där en kvinna blir mördad av ett filmteam – som antagligen ska föreställa Slaughter’s filmteam. Sekvensen spelades in av Simon Nuchtern och det nya materialet påstogs visa ett riktigt mord och trycktes in i slutet av Slaughter med hjälp av ett abrupt klipp för att ingiva känslan att materialet var oplanerat och att mordet inträffade på riktigt. Kikar man emellertid noga ser man att ett visst filmfel har smygit sig in – och ”blodet” ser även här ut som Falu Rödfärg. Den här nya versionen av filmen släpptes iaf på nytt under titeln Snuff med taglinen; ”The film that could only be made in South America… where life is CHEAP!”.

När filmen släpptes hyrde Shackleton enligt rykten in fejkade protestanter för att demonstrera vid biografer där filmen visades. Detta blev emellertid omtvistat när Women Against Pornography började genomföra riktiga protester – hatfulla gentemot filmens förskönande av sexuellt våld. Gruppens protester blev bevakade bland annat av CBS Evening News. Det ryktades också om att när makarna Findlay förstod att deras film hade blivit återutgiven i den här formen – och utan deras tillåtelse – började de hota med att stämma Shackleton, men godtog senare en överenskommelse utanför domstol.

I Nya Zeeland, UK och Japan (DVD releasen av filmen) fick filmen 18 års åldersgräns. I Västtyskland blev den förbjuden vid dess release, men fick senare en 18 års åldersgräns istället. I Australien blev den också förbjuden, men släpptes 2005 med åldersgränsen R i oklippt release. I USA åkte den på X som åldersgräns och i Kanada (Quebec) fick den 13+. Frågan är ju bara varför den fått så pass höga åldersgränser då filmen ser sjukt overklig ut. Jag har sett en hel del filmer ifrån 70-talet och visst, verklighetskänslan är väl sisådär i de flesta av dem – men den här filmen ser bara förjävlig ut.

Även om man gillar exploitation/grindhouse/skräpfilmer så är det här ett bottennapp. Att jag ens lyckades hålla mig vaken filmen igenom måste ha berott på att jag satt och pysslade med annat samtidigt som jag ”tittade” på den. Undvik och gå vidare.

Futureworld (igen) av H

Jag har tidigare recenserat Futureworld här på bloggen, men nu finns en förlängd version av recensionen på DVDKritik:

Futureworld

Arvet (Family Plot) av H

Hitchcocks sista film från 1976 handlar om Blanche som försörjer sig genom att låtsas vara ett medium, och hennes pojkvän som är taxichaufför. En dag när Blanche har ”kontakt” med en gammal dams släktingar, framkommer det att den försvunne, bortadopterade systersonen måste hittas så att han kan ärva familjens miljoner. Blanche får i uppgift att leta reda på honom.

Spåren leder till en man som fejkat sin egen död och bytt identitet. Det Blanche och hennes kille inte vet är att mannen numer är utpressningsexpert. Han kidnappar folk och släpper dem i utbyte mot dyrbara diamanter. När Blanche kommer snokandes tror han att ett avslöjande är förestående snarare än ett miljonarv, och försöker göra sig av med dem…

En helt okej rulle även om jag förväntade mig lite mer av en vändning mot slutet.

Ripping Yarns av H

Mellan Monty Python-filmerna Holy Grail och Life Of Brian så gjorde Michael Palin och Terry Jones en kortfilm för TV kallad Tomkinson’s Schooldays. Den blev väl mottagen, och de erbjöds att göra en serie liknande filmer vilket blev serien Ripping Yarns, som mestadels utspelar sig på tidigt 1900-tal.

De nio avsnitten är väldigt ojämna. Stundvis roligt, men ofta segt. Det är helt enkelt inte tillräckligt skruvat, utan mer som vanliga kortfilmer med lite dumheter i. The Testing Of Eric Olthwaite är mer eller mindre humorbefriad bortsett från att Eric framställs som svagt förståndshandikappad. Grundpremissen i Across The Andes By Frog fattar jag inte ens – vad ska grodorna göra? Golden Gordon trodde jag först var en känga mot sportfanatiker, men det negateras helt av slutet.

Men avsnitt som Escape from Stalag Luft 112 B, Murder at Moorstones Manor och Roger Of The Raj är åtminstone godkänt underhållande och lyckas bättre parodiera klassiska historier. På det hela taget är dock Ripping Yarns en långdragen serie som inte är värt ansträngningen.

Challenge Of The Masters av H

Huang Fei Hong (Gordon Liu) är helt värdelös på kung-fu, trots att hans far är en av områdets mästare. Medan alla hans vänner deltar i den årliga Pao-festivalen får han inte vara med och kämpa mot de konkurrerande skolorna. Huang lyckas till slut bli värvad av sin fars mästare, och de ger sig iväg för att träna upp honom.

En ganska försumbar film med en oerhört simpel story, som presenteras på ett sånt sätt att man ibland faktiskt undrar vad filmen går ut på. Det kanske är imponerande i sig, förresten. Nåväl, som alla Shaw Brothers-remasters är bilden är felfritt remastrad, men ljudet är sedvanligt 5.1-mono.

Se hela filmen på Google Video.

Supersnutarna av H

Terence Hill och Bud Spencer är trötta på att åka från stad till stad och försöka hitta arbete. De tänker därför råna en värdetransport så deras ekonomiska bekymmer försvinner, men istället råkar de kliva in i polisens rekryteringshus och så blir de poliser istället. De försöker lösa mysteriet med en död kines man hittat i hamnen.

1976 gjordes Supersnutarna (ej att förväxlas med Supersnuten, Miami Supercops, Fantomsnuten, Knockout-snuten eller någon annan av deras polisfilmer) och det är en ganska långsam historia med glest mellan storsmockorna. Det bevisas även med det fakta att den inte censurerades i Sverige.