Helt Perfekt Glob

Scum (1977) / Scum (1979) av J

Tre unga killar anländer till en borstal (institution för ungdomsbrottslingar). En av killarna, Carlin (Ray Winstone), har blivit förflyttad dit från en öppen anstalt efter att ha överfallit en skötare och får snabbt klart för sig vad de nya övervakarna tycker om honom. På Carlin’s förra anstalt var han en så kallad ”daddy” – dvs den av de intagna som styr över de andra – och på den nya anstalten finns det förstås redan en ”daddy”, vilket inte riktigt faller Carlin i smaken.

Jag tänker inte gå in något närmare på vad en borstal är, men de som vill ha lite mer information om dem kan kika på H’s recension av Scum, årgång 1979. Scum från 1977 blev skriven för BBC’s Play For Today dramaserie 1977, men tack vare dess våldsamma innehåll blev den stoppad från att sändas och visades inte förens efter regissören Alan Clarke’s död under 90-talet. Två år efter att TV-filmen blivit inspelad bestämde sig Clarke och manusförfattaren Roy Minton för att spela in filmen på nytt, den här gången som en biofilm – som visades på TV för första gången av Channel 4 1983. Året innan hade borstal systemet skrotats och gjorts om från grunden. Den brittiska moralveteranen (aka moralkärringen) Mary Whitehouse vann till en början sitt rättsfall mot Channel 4 för att ha visat filmen, men Channel 4 vann senare tack vare ett överklagande.

Bioversionen ifrån 79 släpptes först på VHS i UK 1983, men hamnade (självklart) på UK’s video nasty lista och blev förbjuden. Den släpptes senare på DVD i UK av Odyssey och Prism Leisure. Den var digitalt remastrad och oklippt, men i fullscreen och hade bara en trailer och en intervju som bonusmaterial. I USA släpptes en Alan Clarke box som innehöll flera filmer, däribland både BBC TV-versionen och bioversionen av filmen plus kommentatorspår. Prism Leisure släppte 2005 en limiterad 2-disk release i UK. Disk 1 innehöll BBC TV-versionen med kommentatorspår och två intervjuer. Disk 2 hade istället bioversionen tillsammans med kommentatorspår, flera intervjuer, två trailers och annat extramaterial. Och filmen i sig var digitalt remastrad ifrån en widescreen kopia. En Region 0 DVD – som var i princip samma som den i Alan Clarke boxen, men den här gången såld separat ifrån de andra Clarke filmerna – släpptes senare i USA av Blue Underground.

Om vi vrider tillbaka tiden till 1977 och tar oss en funderare på vad som ansågs vara ”för våldsamt för TV” då, så kan vi nog fastställa att Scum ’77 troligtvis var för magstark för den tidens TV-tittare. Det förekommer ganska gott om slagsmål och onödiga handlingar så som en bitchslap för att en karaktär har sagt fel eller öppnat munnen utan att ha blivit tillsagd att tala osv. Men om vi sedan vrider fram klockan till 2010 och vi funderar på vad som anses vara ”för våldsamt för TV” nu, så framstår Scum ’77 som ett dåligt skämt – för nog har det kommit våldsammare TV-filmer än BBC TV-versionen av Scum, efter den. Men samtidigt som våldet i Scum ’77 känns föråldrat så är det ändå en intressant skildring av hur det kan ha gått till på en brittisk ungdomsinstitution för ca 30 – 40 år sedan.

I Scum ’79 vrids emellertid det ganska ”harmlösa” våldet från 77ans årgång upp till snäppet värre och bitvis rynkar jag på näsan och börjar få förståelse för varför filmerna fått sin kultstatus. Många av de gamla skådespelarna är tillbaka i sina gamla roller och har man sett Scum ’77 känner man igen många av ansikten i Scum ’79.

Skillnaderna mellan de båda versionerna är få och de flesta scenerna och sekvenserna i Scum ’79 fanns även med i Scum ’77, med undantag på några få grejer som har antingen blivit ändrade eller laggts till. I Scum ’77 inträffar det exempelvis bara ett självmord, medans i Scum ’79 inträffar det två – varav ett är förvånansvärt blodigt för att vara en dramarulle från slutet av 70-talet.

Om jag skulle behöva välja mellan de två versionerna så skulle jag lätt plocka Scum ’79 före ’77 – mycket tack vare att den känns lite modernare, den är bitvis våldsammare och, ja, det känns helt enkelt som att den är lite bättre än sin TV-föregångare. Missförstå mig rätt; båda versionerna är bra och tankegivande, men samtidigt så känns ’79 mer sevärd än ’77. 4 år efter Scum ’79 kom släpptes även Scrubbers – en ”uppföljare” om unga kvinnor på en borstal, skriven delvis av Roy Minton – som jag kommer undvika att se.

Lisa, Lisa (aka California Axe Massacre, aka Axe, aka The Virgin Slaughter) av J

Efter att ha mördat två män och torterat ett butiksbiträde bestämmer sig tre gorillor (två sadistiska svin och en ”nice guy”) för att ligga lågt och finner en tillflyktsort på en isolerad farm där den söta tonåringen Lisa (Leslie Lee) och hennes paralyserade farfar (Douglas Powers) bor. Det dröjer inte länge förens medlemmarna med den lägre moralen i trion känner att de vill ha ett stycke av Lisa – som dessvärre, för deras del, inte är så försvarslös som hon verkade vara…

Lisa, Lisa (som hette California Axe Massacre eller Axe på biograferna, The Virgin Slaughter är en alternativ titel) är en av de där exploitation filmerna som kom under 70-talet och håller en hyfsad standard inom lågbudget genren. Filmen är ganska kort (strax under 70 minuter) och medför att vi slipper de där långa och utdragna scenerna där det enbart pratas i flera minuter utan att leda någonstans. Men samtidigt som det händer en del grejer i filmen så får vi oftast inte se någonting av direkt värde, utan nästan allting som kan ha varit av intresse i filmen inträffar off screen – vilket känns lite som en blåsning för oss gorehounds. Blodet ser dessutom ut som Falu Rödfärg. Skådisarna är helt okej, om än 70-tals stela. En komisk aspekt (i dagens läge) är hur mycket 70-tal filmen skriker tack vare kläder, skor och frisyrer. Men det som gör filmen hyfsat sevärd är dess stämning och att se hur Lee’s karaktär förändras allt eftersom filmen går, för att slutligen flippa.

Filmen blev dessutom inspelad under 11 dagar och tack vare produktionens brist på film spelades mycket av materialet in utan valet att kunna spela in samma sekvens flera gånger. Filmen blev ökänd 1984 då den blev utsedd till en ”video nasty” i UK och hamnade på listan över förbjudna filmer. Filmen var otillgänglig fram till så sent som 2005. Detta påvisar bara ytterligare hur mycket moralkärringar det bor i UK egentligen och hur löjliga regler som finns där.

Nåja. Lisa, Lisa är en okej film, även om den är föråldrad och känns ganska tam i dagens läge. Det är inget jag direkt skulle rekommendera någon, men är man ett hardcore fan av lågbudget rullar så kan det säkert vara något att sätta tänderna i.

Hetsjakten (The Gauntlet) av H

Regisserat och skådespelat av Clintan år 1977. Nersupna polisen Shockley skickas att transportera ett kvinnligt vittne från punkt A till punkt B. Det blir lurigt eftersom folk vill ta kål på henne, och vi får en rulle som ibland är lite underlig med några otroligt överdrivna skottlossningscener. En halvdan söndagsrulle.

Last Strike aka Soul Brothers Of Kung Fu aka The Tiger Strikes Again av H

Bruce Li och… äh, jag minns inte. Det är nån skurk och lite sånt. Det enda intressanta med filmen är att det finns två olika slut. I det ena dör den svarta killen och i det andra överlever han. Den svenska VHS jag såg var dessutom klippt, förmodligen en brittisk kopia. Fast jag har en tre-fyra kopior av filmen så nån dag när jag orkar kan jag se på nunchakuscenerna. Och det lär ju hända.

The Strange Case Of The End Of Civilization As We Know It av H

1977 gjorde John Cleese denna entimmes tv-film som handlar om Sherlock Holmes’ sonson, som tillsammans med en skarpt förvirrad, halvrobot-Watson (Arthur Lowe från Plankan) försöker stoppa den ondskefulle Professor Moriartys barnbarn från att göra slut på civilisationen.

Det hela är mycket underhållande i klassisk Cleese-stil och bjuder på många skratt. Tyvärr är det nog svårt att få tag i filmen på annat sätt än att skaffa sig en amerikansk DVD. Jag hade dock turen att hitta den i ett mörkt skrymsle på internetkanalen, så leta idogt för det är det värt. Also wik Connie Booth.

Recensionsarkivet: Mannaja av H

Jag har fortfarande inte sett någon ny film sen sist, så jag drar fram en recension ur arkivet. Den här gången om en film som släpps på DVD i Sverige på onsdag:

Nån gång på 80-talet såg jag en western. Det enda jag kom ihåg från den var titeln och öppningsscenen där prisjägaren Mannaja fångar en skurk genom att hugga av honom handen med sin kastyxa. Jag sprang på filmen på nätet och bestämde mig för att se om den.

Betyg: 7.5 av 10.