| Subcribe via RSS

Girls Nite Out av J

juli 10th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Girls Nite OutDeWitt University’s basketlag har vunnit ett mästerskap och det vankas fest! Kvällen efter ska den årliga ”skattjakten” gå av stapeln där alla tjejer på skolan ska medverka och få instruktioner ifrån skolområdets DJ över skolradion vart och vad de ska finna. Men i år blir det annorlunda. En psykotisk galning har nämligen haft ihjäl skolans maskot och tagit hans björndräkt i syfte att förfölja och mörda skolans cheerleaders…

Girls Nite Out (eller The Scaremaker som den också är känd som) är en slasherfilm från 1982 som jag inte hade sett tidigare. Jag hade hört en del bra om den sedan tidigare och tyckte således det var dags att se en ”klassiker” jag missat i den här subgenren som jag håller så kär.

Jag måste nog ställa mig i den skaran av personer som tycker att Girls Nite Out är en bra slasherfilm. Den är cheesig på sina ställen, den har några småcreepy scener, en intressant (och unik) maskering av mördaren och ett slut som fick mina nackhår att stå rakt upp. Filmen är förvånansvärt välspelad och även om den på sätt och vis är en slowburn (det tar närmare fyrtiofem minuter innan det börjar röra på sig ordentligt) så är den ändå väldigt underhållande tack vare (hyfsat) välskrivna karaktärer i kombination med en nypa humor. Även om det är lite av charmen med den här typen av 80-talsfilm så är effekterna i filmen dess enda riktiga svaghet då de inte åldrats väl och ser väldigt fake ut till större delen, vilket är lite synd då filmen i övrigt är väldigt välgjord.

Det som får filmen att stå ut lite extra (i alla fall för mig) är de sista tjugo minuterna som känns mer som en kriminalfilm än en slasherfilm. Jag menar, oftast blir inte polisen inblandad i slasherfilmer förrän i slutscenerna av dem medan de dyker upp redan tjugo minuter innan sluttexterna här. Jag gillar den lite udda touchen på filmens sista akt, helt enkelt.

Hur som helst gillar jag Girls Nite Out. Det blir definitivt fler tittar på den här lite udda men ack så bra slasherfilmen. Rekommenderas.

No Comments

The Dorm That Dripped Blood av J

december 18th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

the-dorm-that-dripped-bloodFyra studenter har tagit på sig att städa ur ett elevhem under julledigheten då huset ska rivas. De är emellertid inte ensamma i byggnaden då en psykotisk galning smyger runt i skuggorna och som har bestämt sig för att plocka dem av daga en efter en.

The Dorm That Dripped Blood (som även är känd som Death Dorm och Pranks) är en julslasher som inte känns som en julfilm överhuvudtaget och släpptes 1982. Folket som står framför kameran är överlag ganska bra även om de flesta bara medverkade i några andra produktioner efter den här filmen (eller inga alls), bortsett från Daphne Zuniga som debuterade här och som har medverkat i bland annat Spaceballs, The Fly II och TV-såpan Melrose Place. Effekterna ser dock för gräsliga ut och det syns väldigt väl att de inte hade speciellt mycket pengar att jobba med, men det tillför å andra sidan bara till filmens cheesighet.

Överlag tycker jag filmen är helt okej, det är inget mästerverk men den är inte heller dålig om man bortser de långt ifrån övertygande effekterna. Å andra sidan har jag svårt att tro att någon annan än en slasherfilmstittare skulle vilja titta på den här filmen heller. Så råkar man vara en sådan person och man inte har sett den här filmen tycker jag att man kan ta sig en titt på den.

No Comments

The Last Horror Film av J

april 2nd, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Last Horror FilmVinny (Joe Spinell) är en taxichaufför som drömmer om att bli en stor Hollywood-producent och han har redan bestämt sig för vem som ska ha huvudrollen i hans genombrottsfilm; den berömda och vackra Jana Bates (Caroline Munro). Problemet är bara att hon själv inte vet om det än.

Med avsikt att försöka övertala henne att medverka i hans kommande film följer Vinny efter henne till Cannes Film Festival i Frankrike, där hon ska medverka som en av de nominerade efter hennes roll i en skräckfilm. Vinny’s plan går emellertid inte riktigt som han har tänkt sig och det dröjer inte länge förrän personer i Jana’s närhet börjar att försvinna spårlöst och det verkar som att Vinny’s besatthet av Jana börjat gå överstyr… eller?

Två år efter att de medverkade i den klassiska slashern Maniac (recenserad här) ställde sig alltså Joe Spinell och Caroline Munro återigen framför kameran tillsammans i The Last Horror Film, som jag hade tänkt se i bra många år innan jag nu slutligen satte mig och såg den. Igenom större delen av filmen satt jag och tänkte att den här filmen hade lika gärna kunnat varit en uppföljare till Maniac då den påminde mig fruktansvärt mycket om den filmen i både koncept och utförande.. åtminstone fram till slutet.

Spinell är fenomenal i sin rollsättning och även om hans prestation i Maniac var enastående så tycker jag nog att han är ännu bättre här. Det är tragiskt att denne man, som hade en speciell gåva för just såna här filmer, gick bort på tok för tidigt. Munro gör en helt okej insats och är filmens ögongodis. Finns väl inte så mycket mer att säga om det antar jag? Effekterna är imponerande för att vara av årgång 1982, men då det släppet av filmen jag såg var en restaurerad och fullständigt oklippt version av filmen som Troma släppte 2009 var vissa scener löjligt mörka och väldigt svåra att urskilja vad som egentligen hände i dem. Bluray utgåvan som 88 Films släppte 2014 kan vara bättre, kanske?

Jag gillar The Last Horror Film hur som helst och ångrar inte att jag (äntligen) har sett den, även om jag borde ha gjort det betydligt tidigare då den påminner extremt mycket om Maniac (som jag älskar). En klar rekommendation, även om jag nog skulle satsa en peng på att 88 Films bluray utgåvan är bättre restaurerad än Troma’s dvd-släpp.

No Comments

The Slayer av J

mars 28th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The SlayerKay (Sarah Kendall) är en konstnär som lider av underliga och skrämmande mardrömmar. För att komma ifrån den trista vardagen beger sig hon, hennes make David (Alan McRae), hennes bror Eric (Frederick Flynn) och hans fru Brooke (Carol Kottenbrook) iväg till en öde ö över helgen. Kay’s mardrömmar börjar att eskalera och hon blir vittne till hur någonting börjar ta livet av de andra i hennes drömmar. Det dröjer inte länge förrän gruppen inser att de inte är ensamma på ön…

The Slayer är en film jag under många år har funderat på att se och efter att jag lyssnade på The Hysteria Continues’ podcast om just den här filmen bestämde jag mig således att faktiskt göra det. Jag minns inte vad grabbarna i podcasten sa om filmen då det var ett par månader sedan jag lyssnade på det avsnittet men jag måste då säga att det här var en fruktansvärt långdragen filmen. Filmen har många långa scener där folk bara går runt, runt utan att någonting speciellt händer och jag skulle vilja skylla det lite grann på att filmen tyvärr har en väldigt låg bodycount. Det hela blir väldigt tråkigt och väldigt gammalt väldigt fort, vilket är väldigt synd då filmen faktiskt är ganska välgjord. Skådespelarna är helt okej och effekterna ser ganska bra ut för att vara en lågbudgetfilm från 1982. Mördarens utseende fick mig dock mest att tänka på Evil Dead II…

Med en titel som The Slayer förväntade jag mig en film där liken skulle staplas på hög, men icke. Istället fick jag en ganska sömnig slasher som har några enstaka ljusglimtar här och där, men som överlag är mestadels tråkig.

No Comments

Friday The 13th: The Complete Collection av J

december 22nd, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

I år är det 35 år sedan den första Friday The 13th släpptes och sparkade inte bara igång en egen serie av filmer utan var också startskottet för slasher genren, även om filmer så som A Bay Of Blood/Twitch Of The Death Nerve, Halloween och The Texas Chain Saw Massacre hade sått fröna för genren. I år inträffade det tre stycken Fredagen den 13de (13 Februari, 13 Mars och 13 November) och nästa år ska det även släppas ett helt nytt Friday The 13th spel, där en av spelarna kommer att anta rollen som Jason Voorhees (som är beräknat att släppas i Oktober till PC, Xbox One och PlayStation 4). Vi får inte heller glömma att en ny Friday The 13th TV-serie är på gång och kommer tydligen att vara ihopkopplad med filmerna på något sätt samtidigt som en ny reboot också är på väg. Vad passar då inte bättre än att skriva en stor och omfattande recension om bluray lådan Friday The 13th: The Complete Collection?

Friday The 13th CollectionLådan innehåller samtliga tio filmer, Freddy vs. Jason, remaken (både bio- och ”Killer Cut” Extended versionen ingår) samt en ”Killer Bonus Disc DVD” – samtliga skivor kommer med extra material i olika former och storlekar. Lådan innehåller även en booklet av Crystal Lake Memories: The Complete History Of Friday The 13th (inspirerad av dokumentären med samma namn, som var baserad på boken med samma namn), två par ”3D”-brillor till Friday The 13th part 3 och en patchgrej man kan fästa på valfritt plagg som säger ”Camp Crystal Lake Counselor”.

Jag har redan recenserat samtliga Friday The 13th filmer, men om jag inte minns helt tokigt skrev jag ur mitt eget minne; jag såg alltså inte filmerna innan jag skrev recensionerna. Den här recensionen (eller projektet om du så vill) kommer täcka samtliga filmer (som jag kommer skriva om direkt efter jag har sett om dem) och allt extra material på respektive skiva i boxen – och jag kommer så klart skriva vad jag tycker om allting också. Så, ha-ha.. ska vi börja?

Friday The 13th (1980)En grupp ungdomar anländer till sommarlägret Camp Crystal Lake för att rusta upp stället inför nyöppningen. Det de inte vet är att lägret har en mörk historia bakom sig; 22 år tidigare drunknade en ung pojke i den intilliggande sjön och året därpå blev två av lägerledarna mördade. Ingen kunde fästas vid morden. Flera år senare gjorde bränder och förgiftningar i vattnet att lägret inte kunde öppnas igen och det såg ut som att det skulle få stå och förfalla, fram till nu. Dessvärre för den här gruppen av ungdomar har någon bestämt sig för att lägret inte ska öppna det här året heller och det dröjer inte länge förrän de börjar minska i antal…

Den första Friday The 13th är för mig en klassiker. Jag minns så väl när jag såg den för första gången för kring 18 år sedan på klippt hyr-VHS och tyckte om den, även om jag just då inte riktigt begrep varför flera hyrfilmer jag hyrt hattade så mycket i händelserna. Det här var startskottet för mitt intresse av slasherfilmer (även om jag hade sett slasherfilmer innan, så som Halloween: The Curse Of Michael Myers och Friday The 13th: A New Beginning, så visste jag inte vad slasherfilm som genre var förrän nu) och jag hyrde tvåan, trean och fyran på klippta VHSer efteråt och jag ville bara ha mer. Många år senare, när jag var i de övre tonåren, såg jag i TV-tablån att SVT1 skulle visa Friday The 13th sent på kvällen och jag bestämde mig för att se om den – då oklippt. Jag var rent av i extas och älskade filmen! Nåt år senare köpte jag samtliga filmer på dvd…

Den första Friday The 13th är en långsam slasher. Det är en hel del dödtid och långa utfyllnadsscener genom filmen och den är rent av tråkig stundtals, men blir stundtals också en riktig nagelbitare (speciellt mot slutet). Effekterna är suveräna och står sig än idag väldigt bra trots en tight budget på kring femhundrafemtio tusen dollar – troligtvis mest tack vare att mästaren Tom Savini drog i de trådarna, vilket också ledde till ett problem för både filmen och resten av serien; MPAA. MPAA slaktade mer eller mindre samtliga Friday The 13th filmer och krävde av produktionsbolaget, Paramount Pictures under de första åtta filmerna, skulle saxa ner våldet avsevärt vilket gjorde dödsscenerna betydligt mindre detaljerade och kortare än vad de från början var meningen att vara.

Skådespelarna är bra i slasherfilmsmått mätta och likt A Nightmare On Elm Street’s Johnny Depp gjorde även den framtida stjärnan Kevin Bacon sin entré in i filmvärlden genom en slasherfilm. Betsy Palmer (som jag egentligen bara har sett i de två första Friday filmerna) är fantastisk under de få minuter hon är med i filmen och är, på sätt och vis, filmens stjärna och en av anledningarna till att jag återkommer till filmen. Hon gick tragiskt nog bort den 29 Maj i år av naturliga anledningar i Danbury, Connecticut. Detta var inte det första dödsfallet bland skådespelarna i den första Friday The 13th. Laurie Bartram, som spelade Brenda i filmen, gick bort i bukspottscancer den 25 Maj, 2007 i Lynchburg, Virginia. Må de vila i frid.

Friday The 13th må vara en långsam och stundtals tråkig slasher, men den levererar i slutändan och är en av mina favoritfilmer, inte bara i slasher genren utan överlag. Inget tvivel om saken; det här är en film jag rekommenderar, även om jag har svårt att tro att någon skulle ha missat den.

Extramaterial:
Utöver kommentarspår av Sean S. Cunningham och några andra i produktionsteamet och trailern för Friday The 13th får vi följande extramaterial:

Friday The 13th Reunion:
Ett knappt 17 minuter långt klipp där Betsy Palmer, Tom Savini, Adrienne King, Ari Lehman, Victor Miller och Harry Manfredini samlades för en Q&A den 13 September, 2008. Det mesta de berättar berättas även i Crystal Lake Memories och (om jag inte minns helt fel) i His Name Was Jason.

Fresh Cuts: New Tales From Friday The 13th:
14 minuter långt klipp där några korta intervjuer med flera personer ur teamet bakom den första filmen berättar saker vi fick veta i Crystal Lake Memories och His Name Was Jason, bortsett från en sak Victor Miller berättar hastigt om; Friday The 13th’s arbetstitel var A Long Night At Camp Blood.

The Man Behind The Legacy: Sean S. Cunningham:
9 minuter långt klipp där Sean S. Cunningham blir intervjuad, där han pratar lite kort om sig själv och Friday The 13th. Cunningham’s son, Noel, dyker upp i ett par sekunder och snackar om familjeliv eller nåt också.

Lost Tales From Camp Blood – Part 1:
Fan film på 7½ minuter. Ganska välgjord, men ingenting man skriker ”Wow!” åt. Första delen av sex.

The Friday The 13th Chronicles:
20½ minuter klipp där bland annat Tom Savini och Sean S. Cunningham pratar om Friday The 13th, helt enkelt.

Secrets Galore Behind The Gore:
9½ minuter långt klipp där Tom Savini (till större delen) pratar om hur de gjorde effekterna i Friday The 13th.

Har man sett Crystal Lake Memories och/eller His Name Was Jason så känns extramaterialet som bortkastad tid.. och egentligen ganska snålt. Jag hade hellre sett bortklippta scener, förlängda scener av mordscenerna eller en lite mer ingående video kring effekterna. Har man inte sett de ovannämnda dokumentärerna är troligtvis extramaterialet av större värde än vad det var för mig.

Friday The 13th Part 2Fem år har gått sedan massakern vid Camp Crystal Lake och platsen, som sägs vara förbannad, har sedan dess blivit igenbommad och fördömd. Inte långt därifrån har det nya lägret Packanack Lodge byggts som en träningsplats för lägerledare. Det dröjer dock inte länge förrän de blivande lägerledarna börjar avta i antal och det verkar som att någon har bestämt sig för att ta vid där massakern för fem år sedan slutade…

Friday The 13th Part 2 (vars originalmanustitel var Jason) har blivit bättre med tiden för mig. Första gången jag såg den gillade jag den inte alls minns jag. Jag hade förväntat mig någonting helt annat än vad jag fick och tyckte ärligt talat att det var en ganska sunkig uppföljare. Det var först efter att jag hade sett den några gånger på DVD som jag lärde mig att uppskatta den.

Det är inte fullt lika mycket utfyllnad som i den första filmen och tempot är lite högre i den här andra filmen, men samtidigt känns den inte alls lika nagelbitande som den första. Har man dessutom sett slashers förr (eller ens någon annan av Friday filmerna) så är det ganska skitenkelt att räkna ut vilka som kommer stryka med och vad som kommer hända när. Det som lyfter filmen dock är att en av slashergenrens största stjärnor gjorde sin ”riktiga” entré här, även om han inte bär sitt trademark.

Effekterna är fortfarande riktigt bra även om man inte får se så där värst mycket av dem egentligen, återigen på grund av MPAA. De lät dock ett av de mest minnesvärda morden vara hyfsat intakt i filmen och det tackar nog de flesta Friday fansen för. Bortsett från Betsy Palmer som gör en kort cameo i filmen är det inte speciellt många skådisar i filmen som är värda att nämna även om de gör ett ganska hyfsat jobb.

Även om inte Friday The 13th Part 2 inte är en av mina favoriter i serien tycker jag ändå att det är en bra uppföljare. Den la grundstenarna för den fortsatta serien och är egentligen det första steget mot det Friday The 13th serien troligtvis är mest känd för.

Extramaterial:
Utöver trailern för Friday The 13th Part 2 får vi följande extramaterial:

Inside ”Crystal Lake Memories”:
Strax över 11 minuter långt klipp där författaren till Crystal Lake Memories, Peter Bracke, blir intervjuad om hans bok och Friday The 13th serien i sig. Ganska intressant intervju där Bracke nämner några grejer som inte är med i alla andra dokumentärer (vad jag kan komma ihåg i alla fall).

Friday’s Legacy: Horror Conventions:
Knappt 7 minuter långt klipp där arrangörerna av Scarfest Festival och flera personer från den första Friday The 13th blir intervjuade. Inte speciellt intressant, såvida man inte har tänkt åka till USA och gå på ett konvent.

Lost Tales From Camp Blood – Part II:
Uppföljare på strax under 9 minuter till fan filmen som fanns med på Friday The 13th blurayen.. som slutar med en cliffhanger! Ungefär samma som den första; okej.

Jason Forever:
29½ minuter långt klipp där fyra av de som var Jason Voorhees (Ari Lehman, Warrington Gillette, C.J. Graham och Kane Hodder) samlades på en Q&A vid Fangoria Convention i New Jersey, den 14de Januari, 2004. Klipp från separata intervjuer är inkluderade också. Otroligt nog ganska intressant, mycket tack vare att grabbarna som spelat Jason berättar lite mer än allt som redan sagts tre miljoner gånger tidigare i intervjuer och annat.

En hyfsad samling av extramaterial följer alltså med film nummer två i boxen. Det som får mig att klia mig i huvudet är varför det inte finns något kommentarspår för Friday The 13th Part 2.

Friday The 13th Part IIIEn grupp vänner åker till en av tjejernas familjs stuga över helgen för att koppla av och umgås. Dessvärre ligger stugan inte allt för långt ifrån det igenbommade lägret Camp Crystal Lake och Jason Voorhees (Richard Brooker) är fortfarande i livet och har för avsyn att förstöra ungdomarnas helg…

Friday The 13th Part III (vars fejkade arbetstitel var Crystal Japan) är inte en av mina favoriter i serien heller, men det är samtidigt en av de viktigaste delarna då Jason äntligen får sitt trademark i den här filmen och som han har burit resten av serien. Richard Brooker, som spelade Jason i den här filmen, gick tragiskt nog bort i en hjärtinfarkt den 8 April, 2013, i London, England. Må han vila i frid.

Filmen lanserades som en 3D film och jag kan tänka mig att det var en ganska häftig upplevelse kring mitten av 80-talet att se den här filmen på bio i 3D-brillor, med grejer som kommer mot skärmen. Nu ser den dock ganska töntig ut och om man inte är fullständigt blind ser man en hel del trådar som dyker upp i många kill-scener. Effekterna består sig dock rätt hyfsat om man bortser från de synliga trådarna. En sak som bör påpekas med makeupen är att Stan Winston (som har gjort effekter och makeup i filmer så som Predator, Aliens och Jurassic Park) var även involverad i den här filmen.

Tredje filmen i serien fortsätter lite i tvåans fotspår. Tempot ligger på ungefär samma nivå och även om det är en och annan onödig utfyllnadsscen här och där så levererar filmen mot slutet med några hyfsat minnesvärda mordscener. Överlag tycker jag att trean är en bra och viktig film för serien, men den ligger samtidigt inte på min favoritlista över Friday filmer.

Extramaterial:
Utöver trailern för Friday The 13th Part III får vi följande extramaterial:

Fresh Cuts: 3D Terror:
Strax under 13 minuter långt klipp där de bland annat pratar om hur de gjorde 3D effekterna och hur de designade Jason’s utseende (här nämns även att Stan Winston blev inhyrd för att skulptera Jason’s makeup). Flera personer från teamet bakom filmen blir även intervjuade, där de berättar grejer som inträffade under inspelningen. De berättar även om hur filmens slut blev ändrat tre gånger (varav ett av dem faktiskt blev filmat, men kom slutligen inte med i den färdiga filmen) och hur varje alternativt slut skiljer sig ifrån den färdiga filmens slut. De avslutar klippet med lite ryggdunkande och berättar snabbt om hur filmen togs emot av fansen. Ganska intressant klipp som nämner några grejer jag inte hade någon större koll på egentligen.

Legacy Of The Mask:
9½ minuter långt klipp där de pratar om hur de kom på idéen att använda en hockeymask för att maskera Jason och hur den sedan har levt vidare igenom resten av serien och blivit hans trademark. De nämner lite snabbt om hur de tillverkade den första masken också. Intressant klipp måste jag säga. Det var faktiskt en hel del de berättade som jag inte hade en aning om, trots att jag har sett de dokumentärer som finns om Friday filmerna.

Slasher Films: Going For The Jugular:
Strax över 7 minuter långt klipp där de pratar om…. slashers! Inget speciellt egentligen. De pratar mestadels om genren överlag och det känns som ett ganska billigt extramaterial, för vem fan vet inte vad slasherfilm är och vad det går ut på?

Lost Tales From Camp Blood – Part III:
Tredje delen i serien av fan filmer som ligger på strax under 5 minuter. Slafsig fortsättning som förnöjer. Frågan är dock bara om man kanske skulle ha sett dem på rad istället för en och en…?

Återigen en hyfsad samling av extramaterial, även om jag gärna hade sett att de lagt in mer. En sak som bör påpekas dock är att man får två versioner av den här filmen på samma skiva; en 2D version och en 3D version, vilket kan kompensera bristen på extramaterial.

Friday The 13th - The Final ChapterEfter att ha fått en yxa i huvudet antas Jason Voorhees (Ted White) vara död och skickas till Wessex County Morgue. Det dröjer dock inte länge förrän han vaknar till och beger sig iväg tillbaka till Camp Crystal Lake. Dagen efter anländer en grupp ungdomar till en stuga de hyrt, intill familjen Jarvis’ stuga, för ett par dagar av fest och sex. Dessvärre för dem ligger stugan inte långt ifrån Camp Crystal Lake och de är i vägen för Jason. Men den här gången kan Jason ha mött sin överman, i form av pojken Tommy Jarvis (Corey Feldman)…

Friday The 13th: The Final Chapter (vars arbetstitel var Friday The 13th Part IV: The Final Chapter) var menad att bli den sista filmen i serien (därav undertiteln), men då intäkterna för filmen vid dess release blev enorma fortsatte så klart serien. Film nummer fyra är en av de bästa filmerna i serien i mitt tycke (det var väl ungefär här uppföljarna började falla mig ordentligt i smaken av någon underlig anledning). Varför vet jag inte riktigt. Filmen står inte direkt ut ur mängden utan är samma grej för fjärde gången, men det är något speciellt med den.

Skådespelarna håller ungefär samma nivå som de tidigare installationerna i serien och även om Corey Feldman ofta är den man tänker på när man pratar om Friday The 13th: The Final Chapter så gör stuntmannen Ted White ett ruskigt bra jobb som Jason, även om vi inte ser så mycket utav honom förrän mot slutet av filmen (om vi bortser ifrån att vi skymtar en hand eller arm då och då). Effektmakaren Tom Savini var tillbaka för ”den sista delen” och meckade ihop effekterna för filmen och det märks ganska väl. För att vara en film från 1984 ser effekterna (till större delen) riktigt bra och övertygande ut.

Filmens tempo följer de tidigare filmerna lite grann, med en ganska lugn första halva (bortsett ifrån inledningen) och runt 45 minuter in börjar rollistan att kortas ner successivt tills den sista konfrontationen utspelar sig. Slutet (och då menar jag de sista sekunderna av filmen innan sluttexten börjar rulla) ger ett ganska intressant förslag på en möjlig spin-off alternativt ytterligare en uppföljare, men den idéen slängde de ut genom fönstret ganska snabbt i nästa film i serien.. även om den bjuder på ett ganska intressant koncept ändå.

Hur som helst, film nummer fyra i serien är en av de bästa även om den inte är (tack och lov) den sista. Den bjuder inte på så mycket nytt, men det kompenseras med snygga effekter och några av de mest minnesvärda morden i hela filmserien. Filmens fodral är också troligtvis det mest minnesvärda i hela serien då det inte bara använts för filmen, utan också i Nintendo 8-bitar spelet Friday The 13th och en del annat Friday relaterat.

Extramaterial:
Utöver trailern för Friday The 13th: The Final Chapter, kommentarspår av regissören Joseph Zito, manusförfattaren Barney Cohen och redigeraren Joel Goodman, fan kommentarspår av Adam Green och Joe Lynch får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part IV:
Strax över 13 minuter långt klipp där Joseph Zito och Corey Feldman pratar om filmen i sig och lite grann om produktionen. Ganska intressant klipp faktiskt, även om det gärna hade kunnat få vara lite längre än vad det är.

Secrets Galore Behind The Gore: Tom Savini on Part IV:
13½ minuter långt klipp där Tom Savini berättar hur han blev involverad i filmen och hur de skapade effekterna. Riktigt intressant klipp för den som är nyfiken på hur de egentligen gjorde effekterna (vilket jag personligen är). Savini pratar också lite grann om en make-up skola han är involverad i, vilket är föga intressant. En av de andra instruktörerna/lärarna, Chris Pirt, och några av studenterna blir snabbt intervjuade också.

Lost Tales From Camp Blood – Part 4:
Del fyra i serien av fan filmer, som ligger på strax under 6½ minuter. Hyfsat obegriplig fortsättning även om avslutningen var ganska nice. Helt okej skulle jag väl säga.

Slashed Scenes With Commentary By Director Joseph Zito:
Nästan 15½ minuter långt klipp där vi får se outtakes från filmen. Inget av materialet har ljud, så vi får istället höra regissören Joseph Zito berätta om varje scen. Riktigt intressant klipp där Zito berättar ganska detaljrikt om hur de genomförde många scener (exempelvis slutscenen).

Jason’s Unlucky Day: 25 Years After Friday The 13th: The Final Chapter:
Strax över 11 minuter långt klipp där flera personer ur produktionsteamet pratar om filmen i sig. Inget märkvärdigt direkt, det mesta har sagts och berättats förr bortsett från nån enstaka grej här och där. Hyfsat intressant.

The Lost Ending:
Strax under 3½ minuter långt klipp där vi får se ett alternativt slut som aldrig användes. Dessvärre finns inget ljud i klippet, utan vi får istället höra Joseph Zito och Kimberly Beck prata lite grann under klippets gång. Idéen bakom det alternativa slutet är inte dum, men jag vet inte riktigt om jag tycker att det hade passat i den färdiga filmen.

The Crystal Lake Massacres Revisited, Part I:
Strax över 18 minuter lång mockumentär där ”lokalbefolkningen”, ”experter” och ”historiker” pratar om händelserna vid Camp Crystal Lake. Väldigt fyndigt, kul och intressant gjort.

Jimmy’s Dead Dance Moves:
Strax över 2 minuter långt klipp där Joseph Zito berättar om Crispin Glover‘s dansscen. Vi får även se några outtakes på just den scenen. Det må vara en minnesvärd scen, men jag personligen gillar den inte. Är det något jag blir sömnig av så är det dansscener – oavsett film, oavsett skådespelare.

Nu börjar det faktiskt likna något med extramaterialet. Större delen av extramaterialet som följde med film nummer fyra är faktiskt intressant och givande och jag blev faktiskt ganska förvånad när jag upptäckte hur mycket grejer de tryckt in på den här skivan jämfört med de tidigare.

Friday The 13th - A New BeginningFem år har gått sedan Tommy Jarvis (John Shepherd) lyckades med det ingen annan hade lyckats med tidigare; att döda den hockeymaskbärande seriemördaren Jason Voorhees. Sedan dess har Tommy bott och flyttats mellan flera olika mentalinstitutioner utan att ha lyckats undkomma sina mardrömmar om Jason’s återkomst. Tommy blir slutligen skickad till ett avsides belagt rehabiliteringshem i New Jersey för ungdomar med mentala svårigheter för att ta det första steget av många ut i ett nytt liv. Det dröjer dock inte länge förrän någon börjar att ha ihjäl de intagna ungdomarna och folk runtom residensen. Är Jason tillbaka från de döda för att ta vid där han slutade? Eller är det Tommy som beslutat sig för att fortsätta Jason’s verk? Eller har någon annan bestämt sig för det…?

Friday The 13th: A New Beginning är tillsammans med åttan och nian troligtvis den mest hatade Friday The 13th filmen i serien – jag själv älskar den. Hela filmen är som en fräsch fläkt i serien och twisten i slutet (som jag tror de flesta redan vet om vad som händer) är awesome, om än otroligt förutsägbar då manusförfattaren mer eller mindre skriver tittarna på näsan. Men vem bryr sig? Friday nummer fem har nästhögst bodycount i hela serien och den psykotiska känslan hela filmen har är rakt igenom underbar. Alla karaktärer hör hemma på ett dårhus och hela filmen är grymt underhållande. Likt Friday nummer fyras slut har även Friday nummer fem ett ganska intressant slut (återigen de sista sekunderna innan sluttexten) som de givetvis slängde ut genom fönstret i nästa installation i serien – vilket är lite på både gott och ont i mina ögon; å ena sidan hade det kunnat bli en ganska intressant fortsättning på serien, å andra sidan vill jag se Jason in action. Nåväl…

Bland skådespelarna finns ingen jag direkt vill nämna då det här är (vad jag vet) den enda filmen jag har sett dem i, men med tanke på vilken typ av film det är håller de givetvis måttet gott. Effekterna är bitvis ganska utdaterade, men ser samtidigt i andra scener riktigt bra ut.. åtminstone det vi får se då MPAA givetvis gick berserk även på den här filmen och lyfte mer än ett finger tack vare dess innehåll. Filmens tempo är betydligt högre än de fyra tidigare filmerna och mördandet sätter igång väldigt snabbt. Större delen av karaktärerna som är med i filmen är bara där som utfyllnad och offer och någon direkt fördjupning görs inte i någon av karaktärerna, vilket jag inte har något emot direkt då det är just det här jag tänker på när jag tänker på Friday The 13th. Ett extra stort plus i kanten på den här filmen är dessutom en av dess soundtrack låtar; Pseudo Echo med låten His Eyes, som passar in perfekt till temat på filmen.

Repition (Fake working title) Friday The 13th 5Friday The 13th: A New Beginning (vars fejkade arbetstitel var Repetition, för att hålla filmens story hemlig under produktionen valde de att döpa den till det efter en David Bowie låt) är en av de där filmerna i serien som man antingen hatar eller älskar och jag gör som sagt det sistnämnda. Jag gillar att de provade något nytt, ungefär som Halloween III. Men likt den filmen tappade fansen intresset för filmserien trots att nästa installation i serien hade en bekräftelse om vad den skulle handla om i titeln. Jag rekommenderar hur som helst femman och värderar den som en av de bästa i serien.

Extramaterial:
Utöver trailern och ett kommentarspår av regissören Danny Steinmann (som gick bort 2012) och några andra i produktionsteamet får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part V:
Ett nästan 6 minuter långt klipp där Corey Feldman pratar kort om hans korta medverkan i Friday nummer 5 (vi ser även Joseph Zito i ett par sekunder där han nämner att han lämnade en öppning för en uppföljare i slutet på fyran). Hyfsat intressant, moving on.

Lost Tales From Camp Blood – Part 5:
Del nummer 5 i fan film serien ligger på strax över 7 minuter och tar vid där nummer 4 slutade. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Del nummer 5 håller ungefär samma nivå som de tidigare 4 och det är återigen välgjort för att vara en fan kortfilm. Helt okej, I guess?

The Crystal Lake Massacres Revisited Part II:
Uppföljare till mockumentären som var extramaterial till Friday nummer 4 som ligger på strax över 10 minuter i speltid där, likt den första delen, ”experter” och en ”polis” bland annat berättar om händelserna i Friday nummer 4 och 5. Återigen ganska fyndigt, även om jag gillade första delen bättre. Slutar med en cliffhanger…

New Beginnings: The Making Of Friday The 13th: A New Beginning:
Ett strax över 11 minuter långt klipp där skådespelarna Shavar Ross, Tiffany Helm, Dick Wieand, Danny Steinmann, Harry Manfredini, stuntmannen Tom Morga och skräckgurun/dokumentärfilmaren Michael Felsher blir intervjuade om Friday The 13th: A New Beginning. Tom Savini syns till ett par sekunder också medan Felsher blir intervjuad, vilket var ganska skojigt med tanke på vad han pratade om. De räknar även upp samtliga kills (bortsett ifrån filmens allra sista) och hamnar på tjugostrecket. En grej jag måste hålla med Felsher om är att Friday nummer 5 är sjukt underskattad och att folk borde ta och inse att det är en bra installation i serien. Punkt. Det är för övrigt ett helt okej klipp med några givande intervjuer jag inte har sett tidigare (exempelvis Tiffany Helm har jag inte sett bli intervjuad överhuvudtaget bortsett ifrån här.. huh..).

Extramaterialet för Friday nummer 5 är lite glest måste jag säga, men med tanke på att de tryckt in Friday nummer 5 OCH 6 samt extramaterial för bägge filmerna på en och samma bluray skiva är det väl kanske inte alls jätteförvånande om det blev mindre än vad jag hade förväntat mig. Nåja, extramaterialet är både intressant och underhållande.

Jason Lives - Friday The 13th Part VIJason Voorhees (C.J. Graham) är död och begraven. Tommy Jarvis (Thom Mathews), som dödade honom många år tidigare, lider dock fortfarande av mardrömmar och psykiska problem sedan hans möte med Jason och har nu bestämt sig för att äntligen finna frid igenom att bränna Jason’s döda kropp. Men i ett vredesutbrott som resulterar i en staketpinne igenom Jason’s kropp som sedan blir träffad av en blixt vaknar Jason återigen till liv. När Tommy försöker att varna Sheriff Garris (David Kagen) i Forest Green, tidigare känt som Crystal Lake, om Jason’s återkomst blir han avfärdad som ett psykfall och det verkar som att Tommy, med hjälp av sheriffens dotter Megan (Jennifer Cooke), är den ende som kan sätta stopp för Jason – som i sin tur har satt siktet på Camp Forest Green, tidigare känt som Camp Crystal Lake, som nu är fullt med barn och lägerledare…

Jason Lives: Friday The 13th Part VI (vars fejkade arbetstitel var Aladdin Sane, från David Bowie plattan med samma namn) är, likt den första filmen och de två föregående uppföljarna, en av mina favoriter i serien. Den tar ett steg ifrån de tidigare filmernas seriösa (om man nu bortser från Friday nummer 5’s nattsvarta humor) ton och slänger in en rejäl näve med humor blandat med våld. Det är kul, hyfsat blodigt och filmen höll högst bodycount för Jason ända fram till Jason X, som toppade den med 10 (!) kills!

Hur som helst; storyn är inte speciellt originell och hela filmen är väl egentligen bara till för de som är antingen fans av slasherfilm (och Friday The 13th filmerna) eller för de som vill ha en kul popcornrulle att titta på. Skådespelarna är bra och jag har aldrig tänkt på det, men Thom Mathews medverkade inte bara i den här utan även i Return Of The Living Dead och dess första uppföljare som kom nåt år före och efter den här filmen. Huh. Effekterna är välgjorda och Jason-makeupen (åtminstone det lilla vi får se av den) i början på filmen är superb och rent av vidrig.

Filmens manusförfattare och regissör, Tom McLoughlin, la in många tributer till andra stora skräckrelaterade saker, så som hur Jason blir återupplivad (som är en klar tribut till Frankenstein) och att Tommy nämner i en replik att han står utanför en butik som heter Karloff’s (en klar tribut till skräckfilmslegenden Boris Karloff). Tre filmens låtar var dessutom inspelade av ingen mindre än chockrockaren Alice Cooper. De tre låtarna han hade med på soundtracket var Teenage Frankenstein, Hard Rock Summer och filmens huvudtema; He’s Back (The Man Behind The Mask). Den sistnämnda låten fick även en musikvideo som hade klipp ifrån filmen i sig och är även en personlig favorit (tillsammans med Pseudo Echo’s His Eyes från Friday nummer 5) bland soundtrack från 80-talsskräckfilmer. På tal om det; A Nightmare On Elm Street filmerna hade några rätt bra soundtracklåtar också……

Jason Lives: Friday The 13th Part VI är en hur som haver en klar favorit hos mig och är också en av de Friday filmer jag ser om och om igen utan att tröttna. Det var dessutom en av de sista Friday filmerna jag faktiskt såg för första gången, vilket var när jag lyckades köpa hem hela serien på dvd för 10 plus år sedan. Friday nummer 6 är en klar rekommendation från mig.

Extramaterial:
Utöver teasern för filmen (någon riktig trailer släpptes aldrig vad jag vet, istället fick fansen nöja sig med en kort teaser som jag personligen diggar stenhårt) och ett kommentarspår av manusförfattaren och regissören Tom McLoughlin där han pratar själv respektive ett till kommentarspår där McLoughlin pratar tillsammans med några andra i produktionsteamet får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part VI:
Ett lite mer än 14½ minuters långt klipp där Tom McLoughlin och C.J. Graham pratar om produktionen av filmen. Större delen av det som sägs återfinns även i Crystal Lake Memories dokumentären, men ett par grejer som McLoughlin berättar här hade jag faktiskt ingen aning om. Ganska intressant klipp hur som helst.

Lost Tales From Camp Blood – Part 6:
Del 6 i fan film serien, som också är den sista delen, spelar in på strax över 7 minuter och tar vid precis där del 5 slutade. Jag vet återigen inte vad jag ska skriva. Sista delen är väl okej som de tidigare. Visst är det väl kul att folk gör sina egna fan filmer/spin-offs på Friday filmerna, men jag känner samtidigt att jag hellre slår igång en riktig Friday film än att sitta och titta på något en grupp glada amatör-fans har gjort.

The Crystal Lake Massacres Revisited, Part III:
Tredje delen i mockumentärserien som släntrar in på strax över 9½ minuter och tar vid precis där del nummer 2 slutade. ”Experter”, ”lokalbefolkningen”, en ”läkare” och en ”polis” pratar om händelserna i slutet på Friday nummer 5 och om händelserna i Friday nummer 6. Fortfarande lika fyndigt som de två första delarna. Det borde göras mer sånt här i anknytning till populära skräckfilmsserier.

Jason Lives: The Making Of Friday The 13th, Part VI:
Ett nästan 13 minuter långt klipp där Tom McLoughlin, hans fru Nancy McLoughlin, Bob Larkin, David Kagen, Gabriel Bartalos och R. Christopher Biggs pratar om produktionen av filmen. Väldigt intressant klipp faktiskt där majoriteten av det de berättar var okänt för mig sedan tidigare. Det är alltid trevligt när man kommer över såna här klipp där man får ut något av det de berättar om.

Meeting Mr. Voorhees:
Ett strax under 3 minuter långt klipp där vi får se Tom McLoughlin’s originalidé för filmens slut i form av tecknade bilder med Bob Larkin’s röst som hans karaktär i filmen. Ärligt talat hade jag hellre sett den här idéen som McLoughlin hade än det slutet vi fick, då slutet hade satt en helt ny twist på serien. Hade filmen avslutats på det här sättet hade kanske inte de resterande filmerna sett ut som de gör. Tyvärr lär vi aldrig få veta det…

Slashed Scenes:
Ett strax över 6 minuter långt klipp med alla scener som antingen klipptes ner, blev förlängda eller omgjorda i sina originalkopior (vilket också innebär att kvalitén är ungefär den samma som på en VHS-kassett). Det är ganska tråkigt att flera av de här scenerna blev nedklippta från hur de från början var. Flera av dem har betydligt bättre punch i sig när man ser dem oredigerade än hur de ser ut i den färdiga filmen. Det är dock kul att äntligen få se dem.

Som jag skrev under Friday nummer 5 ligger den här filmen plus dess extramaterial på samma skiva som den filmen och den filmens extramaterial, därav det glesa extramaterialet. Men, samtidigt som det är glest så är det förbannat intressant för ett fan av Friday The 13th filmerna – som mig själv, exempelvis.

Friday The 13th Part VII - The New BloodTina Shepard (Lar Park-Lincoln) återvänder till huset intill Crystal Lake sjön där hennes far dog när hon var en liten flicka tillsammans med sin mor Amanda (Susan Blu) och hennes läkare Dr. Crews (Terry Kiser) för att försöka komma till rätta med hennes ångest kring faderns död. Men Tina är samtidigt en speciell ung kvinna, hon besitter nämligen en form av telekinetiska krafter som gör att hon kan flytta objekt med ren tankekraft under stor ilska – vilket också verkar vara det enda Dr. Crews egentligen är intresserad av. Efter en hetsig diskussion springer Tina ut på bryggan intill huset och i tron om att hennes far försöker sträcka ut en hand från den andra sidan råkar hon av misstag att frigöra sjöns fånge; Jason Voorhees (Kane Hodder). Samtidigt har en grupp ungdomar samlats i huset intill för att festa, vilket får ganska snart ett abrupt slut…

Friday The 13th Part VII: The New Blood (vars arbetstitel var från början Friday The 13th Part VII Jason’s Destroyer men blev sedan bytt till den titel som filmen har, fejkade arbetstiteln var Birthday Bash) följer de tre tidigare uppföljarnas trend för mig och är återigen en favorit. Filmen i sig är ingenting speciellt egentligen; det är samma film för sjunde gången (om vi bortser ifrån telekinesi-grejen), men den här gången iklär sig Kane Hodder Jason’s kläder för första gången och hans stuntarbete är helt fantastiskt. Samtidigt är effekterna (till större delen) sjukt bra och make-upen för Jason är en av de bästa i hela serien. Det är dock synd att MPAA la sin långa näsa i blöt och massakrerade filmen mer eller mindre då många av de grafiska scenerna fick lov att kortas ner för att filmen skulle undkomma en X-rating. Som jag har förstått det är det flera scener som inte existerar i sin helhet längre, vilket givetvis betyder att vi aldrig lär få se en fullständig och helt ocensurerad Friday nummer 7. Även om några av de grafiska scenerna och scener som helt enkelt blev borttagna ur filmen då de inte fyllde någon funktion fortfarande finns i workprint format lär vi aldrig få se en restaurerad version så som regissören och manusförfattarna tänkte att filmen skulle vara.

Redan här var det meningen att Freddy Krueger (ifrån A Nightmare On Elm Street filmerna) och Jason skulle mötas, men då Paramount Pictures (som just då hade rättigheterna för Friday The 13th namnet) och New Line Cinema (som håller rättigheterna för A Nightmare On Elm Street namnet) inte kunde komma överens om vad filmen skulle handla om skrevs manuset om till det vi fick se i den färdiga filmen. Det skulle dröja två filmer till innan vi fick en hint om att en Freddy vs. Jason film kunde komma, men det skulle sedan dröja ytterligare tio år innan vi äntligen fick den filmen…

Hur som helst är Friday nummer 7 mestadels riktad mot Friday/Jason fans och slasher entusiaster överlag, då den inte bjuder på speciellt många överraskningar eller vändningar likt flera av de tidigare installationerna. En kul grej med den här installationen i serien är dock att i en av scenerna mot slutet av filmen höjer Jason en yxa över huvudet. Detta pryder Friday The 13th spelet till Nintendo 8-bitar. Rekommenderas.

Extramaterial:
Utöver filmens trailer och ett kommentarspår av regissören John Carl Buechler (som också var involverad i filmens effekter) och skådisarna Lar Park-Lincoln Kane Hodder får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part VII:
Ett strax över 11½ minuter långt klipp där Kane Hodder, John Carl Buechler och Lar Park-Lincoln pratar om produktionen. Det Kane har att berätta är troligtvis det som intresserade mig mest, då han berättar kort om hur de mest imponerande stuntsen i filmen gick till och hur nära han var att skada sig ordentligt i trappscenen. Riktigt intressant klipp faktiskt.

Secrets Galore Behind The Gore – John Carl Buechler on Part VII:
Ett strax över 11 minuter långt klipp där John Carl Buechler och Kane Hodder berättar kort om make-upen och effekterna i filmen och även om Kane’s arbete i Jason utstyrseln och dess svårigheter. Återigen ett intressant klipp där de talar om saker jag inte hade en aning om.

Jason’s Destroyer: The Making Of Friday The 13th, Part VII – The New Blood:
Ett strax över 15 minuter långt klipp där John Carl Buechler, Lar-Park Lincoln, Kane Hodder, Kevin Blair, Barry Zetlin, Diana Barrows, Elizabeth KaitanFred Mollin och John Otrin pratar om produktionen och går in lite mer detaljer på vissa saker. Exempelvis berättar de här om hur MPAA slaktade filmen och krävde att de skulle klippa ner scener för att inte få en X-rating (som jag nämnde här ovanför). Vi får även se ett par outtakes och bortklippta scener från filmen som inte kom med i den färdiga filmen (tack vare MPAA’s krav). Klippet är hyfsat intressant, även om det mesta redan har sagts i de två tidigare klippen och i flera andra dokumentärer om Friday The 13th filmerna.

Mind Over Matter: The Truth About Telekinesis:
Ett nästan 7½ minuter långt klipp där parapsykologen Dr. Barry Taff, PHD. och mediet Jack Rourke som pratar om telekinesi. Hyfsat intressant, om än ganska onödigt klipp då jag lika gärna hade kunnat titta på dokumentär med en speltid på över en timme istället om jag hade varit intresserad av att få veta mer om telekinesi.

Makeover By Maddy: Need A Little Touch-Up Work, My Ass:
Ett klipp på kring 2 minuter och 45 minuter där Elizabeth Kaitan och Diana Barrows träffas för första gången på över 15 år för att ge Kaitan (och Barrows) en ”makeover”, vilket ska vara lite ironiskt med tanke på att Kaitan’s karaktär Robin säger åt Barrow’s karaktär Maddy att hon behöver en ”touch-up work” i filmen. De går sedan och shoppar kläder. What the fuck…? Vad i helvete har det här med något att göra överhuvudtaget, bortsett från att de bägge damerna spelade två karaktärer i Friday nummer 7? Fullständigt onödigt klipp.

Slashed Scenes:
Ett 17 minuter långt klipp som presenteras av John Carl Buechler där vi får se en del av de bortklippta scenerna som fortfarande existerar i deras workprint format. Många scener är jag ganska glad över att de inte inkluderade i den färdiga filmen då de inte tillför ett piss i storyn eller händelseförloppet, utan hade bara agerat som ren utfyllnad i filmen. Det är dock synd att de grafiska scenerna inte fick vara ifred från MPAA’s massaker och det gör rent utsagt ont i mitt hjärta att veta att vi (troligtvis) aldrig kommer få se dessa scener i deras fullständiga varianter i bra kvalité.

Överlag tycker jag att Friday nummer 7’s extramaterial är riktigt, riktigt bra och betydligt mer givande än flera av de tidigare filmernas extramaterial. Men samtidigt; vad i helvete tänkte de med när de la in klippet där Kaitan och Barrows går till en frisör och sedan shoppar ihop?

Friday The 13th Part VIII - Jason Takes ManhattanAvgångsklassen vid Lakeview High kliver ombord på ångaren SS Lazarus för att åka till New York där de ska fira att de ska ta studenten. Det de inte vet är att seriemördaren Jason Voorhees (Kane Hodder) har återigen uppstått från de döda och har tagit sig ombord på skeppet, med avsikt att se till att det här blir flera av passagerarnas sista resa…

Friday The 13th Part VIII: Jason Takes Manhattan (vars fejkade arbetstitel var Ashes To Ashes) är efter Jason Goes To Hell: The Final Friday den svagaste filmen i serien – och det märktes tydligen också när den släpptes. Fansen verkade ha tröttnat på Friday The 13th och då intäkterna för den här åttonde installationen i serien blev otillfredsställande beslutade Paramount Pictures att sälja rättigheterna för serien till New Line Cinema – som i sin tur tröck ut ytterligare två uppföljare samt mashupen Freddy vs. Jason innan Paramount Pictures kom tillbaka in i bilden när 2009 års remake av Friday The 13th skulle göras, men mer om det längre ner…

Även om Friday nummer 8 har en ny och fräsch idé (att de tog ut Jason från Crystal Lake och satte honom på en båt alltså) går den inte hem hela vägen för min del. Dels har hela filmen enorma logiska luckor som får mig att klia mig i huvudet varje gång jag ser filmen (speciellt slutet som är ett av mina största what the fuck?-moment någonsin i en slasherfilm) och dels har den egentligen ingenting av något större intresse att bjuda på. Liksom, det är Jason på en båt. Några större överraskningar än så är det ju tyvärr inte. Att MPAA gick berserk (återigen) och krävde flera klipp i filmen för att ge den en R-rating gör ju inte saken speciellt mycket bättre då filmen är otroligt gore-fattig mot de tidigare filmerna. Det bästa med hela filmen i min mening är Jason’s utstyrsel i filmen, trots att den inte överensstämmer överhuvudtaget med föregående films Jason (då Jason bland annat har handskar på sig som ruttnat sönder, där man kan klart och tydligt se att två av hans fingrar är helt oskadda och inte alls förruttnade som resten av honom).

Original poster Friday The 13th 8Filmens originalposter såg ut som den till vänster, med den lilla skillnaden att kniven var blodig. Paramount beslutade emellertid att ta bort blodet från kniven då de var rädda att det skulle bli liv över det hela och att postern skulle anses vara för grafisk. Men efter att New York Tourism Committee klagade över postern skrotades bägge och postern du kan se längre upp blev slutligen den som användes vid filmens release.

Jag tänker inte basha Friday nummer 8 allt för mycket. Även om filmen brister på en hel del punkter och borde egentligen ha varit nådaskottet för serien så duger den gott att titta på om man är ett die hard fan av serien – den har ju trots allt några highlights i sig (exempelvis boxningsmatchen mellan Jason och en av ungdomarna).

Extramaterial:
Utöver filmens trailer, ett kommentarspår av regissören/manusförfattaren Rob Hedden och ett kommentarspår av skådisarna Scott Reeves, Jensen Daggett och Kane Hodder får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part VIII:
Ett 14½ minuter långt klipp där regissören Rob Hedden och Kane Hodder berättar kort om filmens produktion. Ganska intressant, även om majoriteten av det som sägs har sagts i Crystal Lake Memories dokumentären.

New York Has A New Problem: The Making Of Friday The 13th, Part VIII – Jason Takes Manhattan:
Ett 18 minuter långt klipp där Rob Hedden, Kane Hodder, Vincent Craig Dupree, Jensen Daggett, Scott Reeves, Peter Mark Richman, Steve Mirkovich, hans son Tim Mirkovich, Tiffany Paulsen, Sharlene Martin och Fred Mollin pratar om produktionen. Återigen ganska intressant, även om en del av det både Hedden och Hodder pratade om även blev sagt i föregående klipp.

Slashed Scenes:
Ett nästan 13 minuter långt klipp där vi får se bortklippta scener ur filmen, som varierar från onödiga till nedklippta för att filmen skulle få en R-rating. Scenerna är ihopredigerade med de scener man kan se i den färdiga filmen och klippen är i betydligt bättre kvalité än dem i 7an och skulle väl kunna jämföras med vanlig VHS-kvalité ungefär (inget att jubla sig hes över, men man ser betydligt bättre vad som händer). Några klipp är fullständigt orelevanta och tillför inget nytt till filmen medan klippen som förlänger de nedsaxade mordscenerna är highlighten i hela det här klippet (som kan delas upp i enstaka klipp om man så vill).

Gag Reel:
Ett strax under 5 minuter långt klipp där vi får se feltagningar och några av scenerna ifrån filmen där filmteamet har skämtat till det. Ganska skojigt klipp måste jag säga och jag är lite förvånad över att det ens är med då ingen av de tidigare filmerna har haft med det.

Det är halvsnålt med extramaterial för Friday nummer 8 och det är väl föga förvånande. Vill man veta mer om filmen kan man ju egentligen lika gärna se Crystal Lake Memories istället, där de pratar betydligt mycket mer om filmen än vad de gjorde i extramaterialet här.

Jason Goes To Hell - The Final FridayDen odöde seriemördaren Jason Voorhees (Kane Hodder) är tillbaka i Crystal Lake – men inte länge till. När han hamnar i ett bakhåll FBI har satt upp lyckas de både fylla honom med bly och sedan spränga honom i småbitar. I tron om att de äntligen har satt stopp för Jason packar de ihop likdelarna och skickar dem till ett bårhus där obducenten Phil (Richard Gant) börjar att gå igenom kvarlevorna av den beryktade seriemördaren. Det dröjer inte länge förrän han blir hypnotiserad av Jason’s mörka hjärta som fortfarande bultar starkt och äter det, varpå Jason’s ondskefulla själ besätter Phil. Jason, som nu besitter Phil’s kropp, beger sig sedan efter de enda personerna som kan pånyttföda honom och det verkar som att det bara är den beryktade prisjägaren Creighton Duke (Steven Williams) som vet hur man en gång för alla tar kol på Jason och skickar honom till helvetet…

Min enda tanke när jag tittar på Jason Goes To Hell: The Final Friday (vars original manustitel var Friday The 13th Part IX: The Dark Heart Of Jason Voorhees, men som sedan fick arbetstiteln Friday The 13th Part IX: Jason Goes To Hell – The Final Friday) är; vad fan tänkte de egentligen? Hur kan man misslyckas med ett så enkelt koncept som Friday The 13th? Dessutom, vad fan hände mellan Friday nummer 8 och den här filmen? Det känns som att det fattas en film eller två mellan dem, med tanke på hur film nummer 8 slutade och film nummer 9 börjar. Ingen som helst förklaring ges överhuvudtaget och förstagångstittarna lär göra som så många av oss andra Friday/Jason fans gjorde när vi såg den här filmen för första gången; klia sig i huvudet och undra vad det är för skit de egentligen tittar på. Istället för en film emellan gjordes en serietidning för att göra en sorts brygga mellan de bägge filmerna där man får följa Jason’s mordturné från New York till Crystal Lake. Den ska tydligen också förklara varför FBI har en specialstyrka enbart för Jason. Det är inget fel på serietidningar, men jag anser att jag inte ska behöva läsa en serietidning för att begripa en film – de hade gott kunnat skrivit om början på filmen (för att inte tala om hela).

Att de försökte vara kreativa med manuset och ge konceptet en ny infallsvinkel var inte en dålig sak egentligen, men då idéen gick ut på att mer eller mindre ta Jason karaktären och kasta ut honom genom ett fönster och låta andra skådespelare ”porträttera” honom i form av andra karaktärer och visa Jason i hans ”riktiga” form i ca 4 minuter i hela filmen var ett rejält jävla snedsteg (för att inte tala om jävligt korkat). Det är ungefär samma sak som att göra en Terminator film men inte ha med några terminators. Hur Adam Marcus och Jay Huguely inte begrep det är för mig ett mysterium. Att Jason’s pappa och skapare – Sean S. Cunningham – återvände som producent för filmen är också vedervärdigt, då det känns som att han mest gjorde det för att casha in på en populär franchisé han en gång i tiden skapade enbart för att förstöra den.

Filmens största problem är så klart manuset. Adam Marcus och Jay Huguely gjorde ett stort misstag att skriva en Friday The 13th film utan att ha med Jason i majoriteten av filmen. Det mest förbryllande är att New Line Cinema, som hade köpt upp rättigheterna på Friday The 13th namnet från Paramount Pictures, inte hade lärt sig av Paramount’s misstag med film nummer 5 i serien, som fick ett uselt mottagande just på grund av att fansen ville se Jason. Hur som helst är Jason Goes To Hell: The Final Friday en medioker slasher. Egentligen hade den lika gärna ha kunnat heta något annat och om de hade skrivit ut Jason ur berättelsen och gjort några förändringar här och där så hade den kanske blivit en bättre film än vad den faktiskt är. Skådespelarna är det inget större fel på och effekterna (som Robert Kurtzman och Greg Nicotero var involverade i) ser bra ut för sin tid.

En sista sak jag har att påpeka om den här filmen är att utgåvan som följer med i den här bluray lådan verkar vara editerad. Den omtalade tältscenen som är i början av filmen är betydligt kortare och mer editerad än den som är med på import dvdn jag äger av samma film, även om speltiden är den samma. Min rekommendation är att skaffa filmen separat på dvd för att få se filmen så oklippt som möjligt.

Jason Goes To Hell: The Final Friday (som inte alls blev den sista Friday filmen, igen) var hur som helst ett rejält snedsteg och misstag. Att sätta en helt oerfaren manusförfattare/regissör som Adam Marcus bakom spakarna för en så pass älskad filmserie var ett rejält fuck-up av New Line Cinema, som de 8 år senare rättade till…

Extramaterial:
Utöver filmens trailer får vi följande extramaterial:

TV Version Alternate Scenes:
9 scener som spelades in speciellt för TV versionen av filmen. Då jag inte har sett dem tidigare är det ganska kul att få se dem. Jag hade ärligt talat ingen som helst aning om att filmen ens hade alternativa scener för den amerikanska TV-publiken. Huh. Scenerna i sig tillför till större delen inte så jättemycket, utan är mestadels omgjorda scener från bioversionen av filmen för att få bort svordomar och naket.

Det här är det snålaste extramaterialet jag någonsin har sett tror jag. Förvisso finns det releaser där inte ens trailern för filmen följer med, men jag menar; det här är för helvete en Friday The 13th film och även om det är den svagaste delen i hela serien så förtjänar den bättre med extramaterial än så här! Jag tycker att det borde åtminstone ha följt med någon form av bakom kulisserna feature eller dylikt. Möjligtvis några extra intervjuer eller något. Vad fan som helst mer än det här hade väl varit bra, eller hur? Varför inte inkludera serietidningen som skulle vara en brygga mellan Friday nummer 8 och den här filmen? Jag skulle helt enkelt rekommendera att den som vill veta mer om filmen i sig tar sig en titt på Crystal Lake Memories dokumentären, där de pratar ganska ingående om hur filmen floppade – och varför.

Jason XÅret är 2455. Jorden har blivit obeboelig och mänskligheten har blivit tvungna att bosätta sig på en planet de funnit i ett annat stjärnsystem som de valt att kalla Jorden II. När en grupp studenter i sällskap av en grupp soldater besöker Jorden i forskningssyfte finner de en undangömd och sedan länge bortglömd forskningsbas. När de väl tagit sig in upptäcker de två kroppar, en man och en kvinna, som varit nedfrysta i över 400 år och bestämmer sig för att ta dem ombord på deras skepp. Väl ombord återuppväcker de kvinnan som visar sig vara forskaren Dr. Rowan (Lexa Doig), som berättar att hon var forskningsledaren för ett projekt i början på 2000-talet vid Crystal Lake’s forskningsbas där de försökte att avrätta den beryktade seriemördaren Jason Voorhees (Kane Hodder) men misslyckades. De bestämde sig för att frysa ned honom istället, men efter ett fatalt misstag blev både Jason och Rowan nedfrysta – och det visar sig ganska snart att det inte bara är Rowan som vaknat till liv igen…

Att Jason skulle bege sig ut i rymden var väl ganska tippat, med tanke på att andra skräckikoner har gjort det (Pinhead i Hellraiser: Bloodlines och Leprechaun i Leprechaun 4: In Space exempelvis). Många avskyr Jason X (vars arbetstitel var Friday The 13th Part X: Jason X) just på grund av det och jag tycker det är helt obegripligt. Vid det här laget handlar inte Friday filmerna längre om att vara läskiga eller kusliga, utan om ren underhållning i form av B-filmer och på den punkten levererar Jason X. Filmen känns dock ganska daterad så här 14 år efter dess release och många av effekterna ser inte speciellt bra ut längre. CGIn är väldigt, väldigt uppenbar och det hela tillför lite grann till cheese-faktorn hela filmen har.

Jag tycker att det är synd att de inte gjorde ytterligare en film i originalserien med tanke på hur de avslutar Jason X. De hade lätt kunnat spunnit vidare på framtidskonceptet en eller två filmer till, men tack vare att filmen fick ett ganska ljummet mottagande blev det aldrig så. Det skulle dröja två år till innan vi återigen fick se Jason i en ny film, då med Freddy Krueger på andra sidan ringen…

Hur som helst; Jason X är en av mina favoriter i Friday serien. Den bjuder på något nytt och fräscht (för serien that is), har den högsta bodycounten i hela serien och är regelrätt underhållande rakt igenom, vilket gör att jag ger den en rekommendation. Det är lite lustigt att se David Cronenberg i en snabb cameo också…

Extramaterial:
Utöver filmens trailer (som jag personligen ser som en av de bästa) och ett kommentarspår av filmens regissör James Isaac (som tragiskt nog gick bort 2012 i benmärgscancer), Todd Farmer och Noel Cunningham får vi följande extramaterial:

The Many Lives Of Jason Voorhees:
Ett klipp på nästan 30 minuter som fungerar som en minidokumentär där flera betydande namn inom skräckfilmsgenren pratar om Jason Voorhees och slasherfilmer överlag. Lagomt intressant, även om jag tyckte att Adam Marcus (regissören Jason Goes To Hell: The Final Friday) fick på tok för mycket tid framför kameran. Man får ha i åtanke att den här minidokumentären spelades in 2002 då de mot slutet nämner att fans har velat se en Freddy vs. Jason film sedan Jason Goes To Hell. Den filmen kom året därpå.

By Any Means Necessary: The Making Of Jason X:
Ett klipp på strax över 17½ minuter som fungerar som en behind the scenes till Jason X (surprise!). Ganska intressant, om än kort, behind the scenes feature där de berättar kort om filmproduktionen i sig. En del tid går åt att berätta om hur de skapade effekterna och miljöerna. Inte riktigt lika mycket ryggdunkande som jag trodde att det skulle vara. Helt okej feature.

Extramaterialet för Jason X är helt okej med tanke på speltiden man får av bägge klippen, men jag funderar samtidigt på om inte den svenska dvd utgåvan av Jason X hade mer extramaterial än så här? Kanske, kanske inte. Extramaterialet här kunde ha varit betydligt mer, men jag kan ursäkta det lilla utbudet då speltiden för det ligger på nära 50 minuter.

Freddy vs JasonFyra år har gått sedan myndigheterna i Springwood genomförde en mörkläggning av Freddy Krueger (Robert Englund) i ett försök till att få slut på den rad av mord som inträffat i staden. Planen fungerade och lämnade Freddy kraftlös tack vare att ingen kom ihåg honom och kunde vara rädd för honom… tills nu.

I skepnad av hans mor beordrar Freddy Jason Voorhees (Ken Kirzinger) att bege sig till Elm Street för att ta hand om de ”oansvariga ungdomarna” där, för att få människorna i staden att tro att det är Freddy som är i farten igen. Men ingenting går som planerat och Jason fortsätter att döda ”hans barn”. Det är nu upp till en grupp ungdomar att få tillbaka Jason till Camp Crystal Lake och Freddy ut ur drömvärlden, en gång för alla.

Jag gillar fortfarande Freddy vs. Jason. Filmen är inte speciellt originell eller oförutsägbar, men den är för den delen väldigt underhållande. Slutstriden mellan Freddy och Jason är fantastisk och ärligt talat hade jag inte kunnat bry mig mindre i någon av ungdomskaraktärerna. När jag slår igång Freddy vs. Jason är det för att se dessa två skräckikoner gå loss på varandra och så var det även denna gång. Filmen är inget mästerverk på något som helst sätt, men den levererar en hel del gore, humor och Freddy/Jason action vilket förnöjde mig lika mycket den här gången som första gången jag såg filmen… och alla andra gånger jag har sett filmen.

Jag stör mig dock fortfarande på Monica Keena och Kelly Rowland, som jag gjorde i min gamla recension. Jag kan förstå att Monica Keena fick rollen som Lori tack vare hennes sex appeal, men jag stör mig något fruktansvärt på hennes gestaltande av karaktären.. eller så är det kanske bara karaktären i sig jag stör mig på. Jag vet inte riktigt. Nåja. Kelly Rowland hade verkligen ingenting i den här filmen eller någon film överhuvudtaget att göra. Jag förstår inte varför hon ens fick rollen. Antagligen red hon på sitt kändisskap från Destiny’s Child – det är då den enda förklaringen jag kan komma på.

Nåja. Jag gillar fortfarande Freddy vs. Jason som sagt, även om den inte är helt felfri är det ändå en underhållande film och en rekommendation från mig. Jag hade så gärna velat se en uppföljare på den här filmen. Det finns betydligt mer att göra med bägge karaktärerna i en och samma film än vad de redan gjorde i den här. Synd nog tvivlar jag faktiskt på att det kommer att hända…

Extramaterial:
Utöver filmens trailer och TV spots för filmen och ett kommentarspår av regissören Ronny Yu, Robert Englund och Ken Kirzinger får vi följande extramaterial:

Genesis: Development Hell:
Ett nästan 10½ minuter långt klipp där Sean S. Cunningham, Robert Englund, Robert Shaye, Stokely Chaffin, Damian Shannon, Mark Swift och Ronny Yu pratar kort om hur idéen bakom filmen kom till, dess produktion och om svårigheterna att få ihop ett manus som höll. Hyfsat intressant även om det mesta redan sagts i många andra features och dokumentärer.

Springwood Revisited:
Ett strax över 14½ minuter långt klipp från Starz – On The Set, som är ett sorts bakom kulisserna program som även har gått på svensk kabel-TV. De intervjuar en hel del folk från produktionen och det dunkas ryggar till höger och vänster, vilket är föga intressant. Egentligen sägs det inte så mycket av intresse alls, då det hela känns mest som en reklam för filmen i sig.

Cabin Fever:
Ett strax över 6 minuter långt klipp där vi får se inspelningar bakom kulisserna under inspelningen av Freddy vs. Jason. Vi får se hur Kelly Rowland och Chris Marquette får instruktioner medan de håller på att spela in en av scenerna mot slutet av filmen. Här får vi även se hur jävla usel skådespelerska Rowland är. Mest irriterande att titta på, speciellt då hon verkar tro att hon faktiskt kan skådespela.

Jason’s Decorating Tips:
Ett strax över 11½ minuter långt klipp där Ronny Yu, John Willet och Robert Englund pratar om miljöerna och färgerna som använts i filmen. Vi får även se inspelningar från inspelningen av filmen där de går igenom hur de ska genomföra vissa scener. Inte jätteintressant, men nog finns det sämre extramaterial med i den här lådan än det här i alla fall.

When Push Comes To Shove:
Ett lite mer än 21½ minuter långt klipp där Ronny Yu, Monty L. Simons, Glenn Ennis, Robert Englund, Stokely Chaffin, Ken Kirzinger och Monica Keena pratar om stuntsen i filmen och hur de gjorde dem, samtidigt som vi får se flera av dem bli genomförda bakom kulisserna. Väldigt intressant klipp i min mening då jag ganska ofta sitter och funderar efter att jag har sett en film hur i helsike de lyckades egentligen.

Freddy’s Beauty Secrets:
Ett 6½ minuter långt klipp där Bill Terezakis berättar hur de skapade Freddy Krueger make-upen och där Robert Englund pratar kort om hur de lägger på make-upen och hur det är att ha den på sig. Ganska intressant, även om klippet inte hade lidit av att vara ett par minuter längre.

Visual Effects:
12 klipp som går att se i en följd på nästan 35½ minuter där Ariel Velasco-Shaw och Kevin Elam berättar hur de gjorde alla visuella effekter. Har man något som helst intresse av att få veta hur de gjorde de visuella effekterna är det här jävligt intressanta klipp, annars inte. Jag själv tycker att de var ganska intressanta, vissa mer än andra.

My Summer Vacation: A Visit To Camp Hackenslash:
Ett nästan 4 minuter långt klipp där vi får se… eh… fans av Nightmare och Friday filmerna jönsa runt på ett event belagt på ett sommarläger där de fick beskåda världspremiären av Freddy vs. Jason och där andra aktiviteter under dagen genomfördes. Ser det ut som i alla fall. Helt onödigt klipp i min mening som de lätt hade kunnat byta ut mot något betydligt mer intressant.

Pre-Fight Press Conference – Bally’s Casino Las Vegas, July 15, 2003:
Ett nästan 4 minuter långt klipp där vi får se ”pre-fighten” mellan Freddy Krueger och Jason Voorhees som hölls innan filmens premiär. Klippet har funnits ute på youtube i flera år och finns säkerligen kvar där att titta på. En ganska kul idé för att göra reklam för filmen. Ehm.. mer än så har jag väl inte att säga om det här klippet egentligen. Moving on.

Deleted Scenes:
21 borttagna och alternativa scener (däribland originalöppningen av filmen och originalslutet). Går att ses i en följd på strax över 16 minuter och går även att ses med ett kommentarspår av regissören Ronny Yu och den exekutiva producenten Douglas Curtis. Vissa scener är fullständigt onödiga, medan andra hade ökat creepyfaktorn på filmen något djävulskt om de inte valt att ta bort scenerna från filmen. En av de borttagna scenerna hade dessutom ökat på humorn lite grann. Att de tog bort den i den färdiga filmen tycker jag personligen är ganska synd.

How Can I Live by Ill Niño:
Musikvideo av Ill Niño till deras låt How Can I Live som ligger på strax över 3 minuter. Personligen tycker jag att låten är helt okej, men det är så klart en smaksak. Gillar man inte den här typen av musik (alternativ rock) så är nog den här extran ganska överflödig.

Extramaterialet för Freddy vs. Jason måste vara det mest innehållsrika av alla filmernas extramaterial, men jag misstänker samtidigt att det är ungefär samma extramaterial som finns med på den svenska dubbel-disk dvd utgåvan av filmen då jag känner igen en hel del av extramaterialet som finns här. Hur som helst är det en stor och fin samling extramaterial som ger en valuta för pengarna, så att säga.

Friday The 13th (2009)En grupp ungdomar åker till en av ungdomarnas fars semesterstuga över helgen för att supa, ha sex och knarka tillsammans. Huset ligger inte långt ifrån den beryktade sjön Crystal Lake, där någonting fruktansvärt inträffade för nästan 30 år sedan; Pamela Voorhees (Nana Visitor), en anställd på det intilliggande lägret Camp Crystal Lake, gick berserk och mördade flera av lägerledarna efter att hennes vanställde son Jason drunknade tack vare att lägerledarna inte haft uppsyn över honom. Endast en överlevde massakern och legenden säger att Jason inte alls drunknade, utan bevittnade sin moders död och växte upp i skogen kring sjön enbart för att fortsätta där hans mor slutade. Det dröjer inte länge förrän gruppen med ungdomar börjar inse att de inte är ensamma vid den beryktade sjön och att någon, iförd en hockeymask, väntar på dem där ute i skogen…

Jag hade inte sett den här filmen sedan jag såg den för första gången 2009 och jag måste säga att den faktiskt fortfarande håller måttet i mitt tycke. Jag förstår verkligen inte varför folk avskyr den här remaken. De har gjort nästintill allting rätt med filmen och den ligger utan tvekan i samma klass som flera av Friday uppföljarna; det är en trashig slasherfilm med (den mänsklige) Jason Voorhees, vad fan mer kan man önska sig? Den har gore, den har våld, den har tuttar och den har Jason. Mer än så behöver inte en Friday film. Är det för att det är en remake eller vadå? Remakes KAN vara bra om de är gjorda på rätt sätt och det är just den här remaken. Fuck the haters.

Skådespelarna är bra, effekterna är bra och Derek Mears (som jag har sett i flera filmer sedan jag såg den här för första gången) gör ett riktigt bra jobb som Jason. Till skillnad från första gången jag såg den gillade jag faktiskt Mears’ Jason mer nu än då. Anledningen till det var att jag troligtvis då tänkte mig Jason mer som en zombie (likt Hodder’s Jason) än som en helt vanlig människa, vilket han är i den här filmen. De övernaturliga elementen dök inte upp förrän i film nummer 6 och den här remaken är uppbyggd på element ifrån de tre första filmerna i originalserien.

Utgåvan som följde med i den här bluray lådan var Killer Cut utgåvan, som innehåller både bioversionen och den förlängda versionen (Killer Cut, som den kallas). Skillnaderna är inte gigantiska direkt då den förlängda versionen ligger på 9 minuter extra speltid (med sluttexterna inkluderade i tiden), men några scener har blivit förändrade i Killer Cut versionen mot bioversionen. Om du vill veta mer kan du titta här för att få veta skillnaderna mellan versionerna.

Hur som helst; fuck the haters, Friday The 13th från 2009 är en bra reboot av serien och jag tycker det är synd att de aldrig gick igenom och gjorde en uppföljare, som det till en början var tänkt att det skulle bli. Det sista jag har att säga om filmen är att jag fortfarande är lika förundrad över hur lång tid det tar innan titeln i filmen dyker upp och fick helt enkelt lov att kolla speltiden; 23 Minuter och 50 sekunder. Det måste nästan vara någon form av rekord? Rekommenderas.

Extramaterial:
Utöver bioversionen av filmen (som klassas som en extra feature tydligen) får vi följande extramaterial:

Pip With Trivia Track:
Väljer du den här featuren får du titta på Killer Cut versionen av filmen i sällskap av trivia rutor som ploppar upp då och då, där filmskaparna berättar om produktionen och visar exklusiva behind the scenes inspelningar.

The Rebirth Of Jason Voorhees:
Ett klipp på strax under 11½ minuter där regissören Marcus Nipel, Andrew Form, Bradley Fuller, Mark Swift, Damian Shannon, Derek Mears, Jonathan Sadowski, Willa Ford, Danielle Panabaker, Nick Mennell, Scott Stoddard, Amanda Righetti, Julianna Guill, Travis Van Winkle och Kyle Davis pratar kort om produktionen. Vi får även se en scen som blev skrotad från den färdiga filmen som de beslutade sig för att förändra och sedan spela in på nytt då den inte ”byggde upp någon spänning”. Ganska intressant klipp då jag personligen inte har jättestor koll på remaken, trots att jag gillar den.

Hacking Back / Slashing Forward:
Ett klipp på lite mer än 11½ minuter där regissören Marcus Nipel, Mark Swift, Damian Shannon, Amanda Righetti, Jared Padalecki, Travis Van Winkle, Julianna Guill, Arlen Escarpeta, Jonathan Sadowski, Derek Mears, Bradley Fuller, Willa Ford, Andrew Form och Scott Stoddard pratar om deras barndomsminnen och om hur det var att se originalfilmen när de var barn. Det blir lite ryggdunkande efter ett par minuter och det hela går över till att prata om remaken. Inte jätteintressant, men ändå småkul att höra vad de har att säga om originalet och deras tankar om remaken.. trots allt ryggdunkande.

The 7 Best Kills:
7 scener som är uppdelade på 7 klipp som kommer tillsammans med ett intro, men som kan ses efter varandra vilket ger en speltid på kring 22½ minuter där de visar ”de bästa dödsscenerna” från remaken och berättar och visar hur de genomförde dem. Intressanta klipp även om ryggdunkandet går igång lite hårt framåt de sista klippen.

Additional Scenes:
Ett klipp på nästan 8½ minuter med borttagna och ändrade scener. Vad ska jag skriva egentligen? En av scenerna blev helt omgjord, en blev helt borttagen och den sista scenen fick en liten förändring i slutet av sig i den färdiga filmen. Inget att jubla sig hes över alltså.

Överlag är det väl helt okej extramaterial med tanke på att man får bägge versionerna av filmen på en och samma skiva, men behind the scenes grejerna har lite väl mycket ryggdunkande i sig. Jag har bara så svårt att orka sitta och titta på folk som sitter och maler på om att en film är läskig när den inte är det. Förstå mig rätt; jag gillar remaken, men läskig är det sista den är.

Killer Bonus Disc DVD

Så, äntligen framme vid Killer Bonus Disc DVD, som kanske inte är fullt så överraskande en dvd med enbart extramaterial som berör Friday nummer 1 till och med 8.

The ”Friday The 13th” Chronicles:
Samma extramaterial som är inkluderat med filmerna 1, 4, 5, 6, 7 och 8 finns även här, samtidigt som Chronicles klippen för film nummer 2 och 3 också är inkluderade här. Man kan antingen välja att se dem var för sig eller allihop i ett svep (vilket blir en speltid på 1 timme och 43 minuter). Har man redan tittat på extramaterialet på respektive skiva är de här klippen ganska överflödiga, bortsett från nummer 2 och 3 som inte var med på de skivorna.

I Chronicles för Friday nummer 2 (som ligger på strax över 14 minuter i speltid) får vi se och höra Sean S. Cunningham, Amy Steel, Warrington Gillette och Adrienne King prata kort om filmens produktion. Hyfsat intressant, även om det känns som att ryggdunkandet börjar ta över lite grann efter en stund.

I Chronicles för Friday nummer 3 (som ligger på strax under 9 minuter) får vi se och höra Larry Zerner och Gerald Feil pratar kort om produktionen. Det här är nog en av de mer intressanta delarna i Chronicles serien om Friday filmerna då Feil pratar en hel del om 3D-effekterna de använde sig av i filmen och hur de genomförde vissa scener. Jag hade gärna sett att det här klippet hade varit betydligt längre då det faktiskt var väldigt intressant.

Secrets Galore Behind The Gore:
Samma extramaterial som är inkluderat med Friday nummer 1, 4 och 7, där Tom Savini och John Carl Buechler berättar om specialeffekterna i respektive film. Kan ses var för sig eller i ett svep (vilket blir en speltid på 34 minuter totalt, uppdelat på två klipp av någon anledning). Återigen, har man redan tittat på extramaterialet på respektive skiva är de här klippen ganska överflödiga. Såvida man inte vill se dem igen, direkt efter varandra. Eller nåt.

Crystal Lake Victims Tell All!:
Ett klipp på strax över 15½ minuter där Larry Zerner, William Butler, Lar Park Lincoln, Adrienne King, Tom Savini, Joseph Zito, Amy Steel och Corey Feldman pratar om.. Friday filmerna. I stort sett. Jag trodde till en början att man enbart skulle få se personer som spelade offer (det vill säga personer som man oftast inte får se i några intervjuer som berör dessa filmer) i filmerna och att man skulle få höra hur de fick rollerna och deras upplevelser under inspelningarna, men nä. Hyfsat intressant, moving on.

Tales From The Cutting Room Floor:
Ett klipp på strax över 17 minuter där vi får se bortklippta, förlängda och alternativa scener ifrån några av Friday The 13th filmerna (som bland annat jämförs med de scener som kom med i de slutliga filmerna). De som inkluderas är; Friday The 13th, Friday The 13th: The Final Chapter, Jason Lives: Friday The 13th Part VI och Friday The 13th Part VII: The New Blood (som har ett ljudspår med filmens regissör John Carl Buechler och Kane Hodder). Bortser man från de bortklippta och alternativa scenerna får vi här se hur flera av de våldsamma scenerna var betydligt mer grafiska i sina originalklippningar än vad de blev i de färdiga filmerna, vilket på sätt och vis känns piss. Kul extramaterial hur som helst.

Friday Artifacts And Collectibles:
Ett klipp på ganska precis 7 minuter där Rob Hedden, Tom McLoughlin, Warrington Gillette, John Carl Buechler och William Butler visar upp rekvisita från filmerna de medverkade i produktionen av. Nicolle Puzzo, associerad designer för NECA – ett företag som gör leksaker och samlargrejer för populära spel, filmer, serier och dylikt – berättar lite kort vad de sysslar med. Friday fanet Brooks Burton visar upp sin specialgjorda elgitarr med autografer av alla Jason-skådespelare och Betsy Palmer (om inte mina ögon såg helt fel). Småkul klipp faktiskt, speciellt när McLoughlin berättar om en incident som involverade Jason’s gravsten som han har uppställd i sin bakgård…

Original Trailers:
Alla trailers för Friday nummer 1 till och med nummer 8. Vad mer kan jag säga?

Sammanfattning
Friday The 13th: The Complete Collection är en fin box för fans av Friday filmerna, utan några tvivel, men jag tror att jag personligen förväntade mig lite mer än vad jag egentligen fick. Jag hade räknat med att samtliga skivor skulle vara fullsmockade med extramaterial och features vi aldrig tidigare fått se (åtminstone på Killer Bonus Disc DVDn), men icke. Boxens extramaterial var ganska enormt och det har tagit bra länge att gå igenom alltihop plus alla filmerna, men jag hade räknat med ännu mer än vad man fick. Men även om jag inte riktigt fick precis det jag förväntat mig så är jag ändå otroligt nöjd med att jag köpte hem den här fina samlingen som består av flera av mina favoritfilmer i genren och den kommer att gås igenom fler gånger, utan tvekan. Om du är ett fan av Friday The 13th filmerna och inte har dem redan på bluray är det här ett givet köp, helt enkelt.

Länkmaffian
Om du är sugen på mer läsning (varför du nu skulle vara det efter att ha läst igenom den här romanrecensionen) så kan du läsa samtliga av mina gamla Friday The 13th recensioner i nummerordning här; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10. Mina gamla recensioner av Freddy vs. Jason (som jag skrev medan jag gick igenom A Nightmare On Elm Street filmerna) och remaken från 2009 finns också att läsa och skulle inte det vara nog finns även mina gamla recensioner på fan-filmerna Friday The 13th: Mother’s Day och Friday The 13th: The Storm att läsa också. Läs gärna också mina recensioner av dokumentärerna His Name Was Jason: 30 Years Of Friday The 13th och Crystal Lake Memories: The Complete History Of Friday The 13th. Jag reserverar mig för att det kan stå annorlunda i de recensionerna mot vad som skrivits i den här, då mitt tycke om filmerna kan ha ändrats med åren. Vissa faktafel kan även förekomma då jag inte var riktigt lika påläst då som nu.

1 Comment

Airplane II: The Sequel av J

oktober 6th, 2015 | Postad i Film, Komedi

Airplane II - The SequelMånga år har gått sedan Ted Striker (Robert Hays) lyckades rädda många liv igenom att landa ett passagerarflyg vars besättning blev allvarligt sjuka under flygningen. Efter att han arbetade som en testpilot för en ny månskyttel blev han inspärrad på ett mentalsjukhus efter att ha kraschat det uselt konstruerade datornavigerande rymdskeppet. När han får veta att en exakt samma typ av skyttel är planerad för en resa till månen snart bryter han sig ut för att stoppa uppskjutningen.

Väl på väg till månen får skeppets dator, ROK 9000, frispel och har ihjäl skeppets besättning och sätter kursen rakt mot solen. Det är nu upp till Ted och hans ex Elaine (Julie Hagerty), som nu mer jobbar som datorbefäl ombord på skeppet, att ta tillbaka kontrollen över skytteln och rädda passagerarna från en säker undergång.

Behövde Airplane! en uppföljare? Absolut inte. Är uppföljaren rolig? Definitivt. Den bjussar på en hel del rejäla gapskratt och även om Leslie Nielsen endast syns till i en snabb flashback till den första filmen är den fantastiskt rolig, även om den är en egentligen ganska onödig film om man ska se till att det faktiskt är en uppföljare. Men även om jag tycker att den är hysteriskt rolig blir den i slutändan lite för mycket. Skämten staplas på hög och vi som tittare får egentligen inte en lugn stund under hela filmen, vilket resulterade i att jag mest småfnissade mot slutet.

Airplane II: The Sequel må vara en onödig (och överdriven) uppföljare, men det är ändå en jäkla rolig film och även om det blir lite mycket mot slutet av den tänker jag definitivt ge den en rekommendation.

No Comments

Madman av J

mars 8th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

MadmanDet är den sista kvällen vid sommarlägret North Sea Cottages, ett läger för begåvade barn och ungdomar, och alla sitter kring en lägereld och berättar kusliga berättelser för varandra. En av lägerledarna tar tillfället i akt och berättar om den lokala legenden Madman Marz; en ondsint bonde som en ödesdiger natt tog en yxa och hackade upp sin familj för att sedan gå till den lokala puben för att ta sig en öl. Några lokala bybor fick snart höra om det hemska som hänt och bestämde sig för att ta lagen i egna händer. De tvingade ut Marz i skogen, slog en yxa över hans ansikte och hängde honom i ett träd för att dö. När de skulle hämta ner honom dagen därpå var både han och kvarlevorna av hans familj spårlöst borta. Legenden säger att om man säger hans namn högre än en viskning kommer han att dyka upp.

En av ungdomarna tar givetvis inte legenden på allvar och börjar ropa ut hans namn i den mörka skogen och det dröjer inte länge förrän antalet lägerledare börjar avta…

Jag såg Madman för över 10 år sedan när jag precis hade köpt Anchor Bay dvdn och jag tyckte att hela filmen var ren skit, som jag vill minnas det i alla fall. Det här var innan jag hade börjat djupdyka i slashergenren och innan jag faktiskt hade sett de flesta av de mest trashiga slashers som finns där ute. Nu när jag har sett filmen igen kan jag säga att den inte tillhör de lägre delen av genren. Madman är verkligen inget mästerverk och inte heller är den felfri, men den har en ganska kuslig stämning i sig och inledningen, där de berättar om Madman Marz, gav mig rent av gåshud.

Skådespelarna varierar. Några är okej, några är rena träbockar som inte har något framför en kamera att göra. Men vad gör man när man ska göra en lågbudgetslasher ute i skogen i början av 80-talet, liksom? Effekterna varierar även de. Vissa grejer ser faktiskt rent av bra ut, medan andra får troligtvis de flesta att småfnissa åt dem istället för att dra efter andan av skräck.

Överlag skulle jag kalla Madman för en okej slasher. Vissa ser den tydligen som en kultklassiker, jag själv ser den mer som en film jag fått upp ögonen för även om jag sett den tidigare. Jag tänker inte rekommendera filmen, men om man gillar slasherfilmer och har råkat missa den här tycker jag att man kan ta sig en titt.. om man står ut med skådespelarna och de utdaterade effekterna alltså.

1 Comment

The Thing av J

september 30th, 2012 | Postad i Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Antarktis, vintern 1982. En grupp amerikanska forskare har blivit placerade vid den amerikanska utposten nummer 31 för att samla på sig fysisk och naturlig forskningsdata och har ett halvår av kyla och mörker framför sig. Saker och ting börjar inte något vidare då de får ett oväntat besök av en helikopter som börjar cirkla runt basen, jagande och skjutande mot en flyende hund. När helikoptern blir förstörd och passagerarna dödade släpps hunden in i basen och amerikanerna börjar undra vad som egentligen pågår.

Helikoptern hade norska märkningar och amerikanerna bestämmer sig för att ta sig bort till den närliggande norska basen för att undersöka saken. Väl där upptäcker de att basen är totalförstörd och att norrmännen måste ha hittat någonting som i sin tur utplånade dem. De finner även kvarlevorna efter någonting som verkar ha varit mänskligt och bestämmer sig för att ta med sig dem tillbaka till basen för att undersöka dem. Väl tillbaka på basen börjar pusselbitarna falla på plats då hunden de tog emot med öppna armar plötsligt utvecklar sig till en fruktansvärd varelse som attackerar forskarna. De lyckas slå tillbaka den, men inser nu att de har med en utomjordisk livsform att göra, som kan förvandla sig och ta vilken skepnad den vill bland dem. Vem är infekterad redan och vem kan man lita på?

Jag har redan nämnt den här filmen i min sågning av The Thing From Another World och vad jag tycker om den, så vad finns mer att säga egentligen? Inte speciellt mycket faktiskt. John Carpenter’s klassiska sci-fi skräckfilm The Thing från 1982 är en av mina absoluta favoritfilmer och det är en sån där film jag kan se hur många gånger som helst utan att tröttna på den. Skådespelarna är suveräna, manuset är fängslande och spännande och effekterna står sig ruskigt bra än, även om filmen är 30 år gammal. Dessutom har The Thing betydligt mer att erbjuda än The Thing From Another World, både händelsemässigt och effektmässigt, samtidigt som den tydligen ska vara mer trogen till ursprungsmaterialet (berättelsen ”Who Goes There?” av John W. Campbell Jr.).

Om du har missat John Carpenter’s The Thing tycker jag absolut du ska se den. Har du sett den redan kan du se den igen. Rekommenderas.

No Comments

Mil gritos tiene la noche (aka Pieces) av J

januari 25th, 2011 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Jag har skrivit om den här recensionen då min inställning till filmen har förändrats sedan jag skrev recensionen och för att ge filmen en rättvis recension beslöt jag mig således att skriva om den.

Polisinspektören Bracken (Christopher George) och hans kollegor får det hett om öronen i Boston då ett psycho plötsligt dyker upp och börjar slakta unga kvinnor med en stor motorsåg och tar vissa kroppsdelar från varje offer. Bracken gör en överenskommelse med skolans dekan (Edmund Purdom) och skickar in agenten Mary Riggs (Lynda Day George), för att infiltrera skolan som en tennislärare. Poliserna försöker, tillsammans med eleven Kendall James (Ian Sera), att luska ut vem den skyldige är.

Mil gritos tiene la noche – eller Pieces – är en slasherfilm och trash-klassiker från 1982 – producerad av duon Stephen Minasian och Dick Randall, producenterna bakom de två trash-klassikerna Don’t Open Till Christmas och Slaughter High, som kom två respektive fyra år efter den här. Det finns ganska mycket att säga om Pieces egentligen, men jag tänker å andra sidan inte bli långrandig. Pieces är inte en film man ska läsa om, utan se med egna ögon då det är den typen av film man knappt kan tro att den existerar om någon berättar om den.

Pieces är inte en bra film, men den är å andra sidan helt fantastiskt underhållande tack vare hur intelligensbefriad, absurd och oavsiktligt komisk den är. Jag menar, när såg du en film sist då polisen väljer att låta en elev, som borde vara misstänkt för morden, medverka och hjälpa till i utredningen? Ja, bland annat det händer i Pieces. Den engelska dubben av filmen är styltig som fan och många av dialogerna är skrattretande (och innehåller bland annat den legendariska ”BASTARD! BASTARD! BASTARD!” repliken som levereras av Lynda Day George), vilket givetvis tillför till underhållningsvärdet i filmen.

Om du är ett fan av slasherfilmer och av någon outgrundlig anledning inte sett Pieces – vad väntar du på? Pieces är en legendarisk guldgruva av cheese och trash och bör falla de flesta entusiaster av slasherfilmer i smaken. Rekommenderas.

No Comments

Poltergeist av J

augusti 24th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Familjen Freeling lever i ett lugnt grannskap och allting är frid och fröjd.. tills det att den yngsta dottern, Carol Anne (Heather O’Rourke), verkar ha fått kontakt med någonting övernaturligt igenom en död kanal på TVn. Det dröjer inte länge förens de mystiska besökarna tar sig in mellan husets väggar. Till en början verkar andarna vara harmlösa och spelar familjen spratt och underhåller dem, men tar en plötslig vändning och börjar terrorisera familjen istället för att sedan kidnappa Carol Anne i hennes sovrums garderob – som verkar vara en ingång till den andra sidan…

Vad exakt finns det att skriva om Poltergeist som inte redan har skrivits och sagts i närmare 30 år? Inte ett skit egentligen, men något måste jag ju skriva, så jag börjar med lite trivia…

I credit-texterna står Steven Spielberg som producent och manusförfattare och som regissör står Tobe Hooper – och visserligen känner man av båda deras stilar. Spielberg för hans påkostade och vräkiga filmer med coola och snygga effekter och Hooper för stämningen och de chocksekvenser som filmen innehar. Men tar vi oss en titt i IMDB’s trivia om Poltergeist finner vi följande text; ”Though on-screen credit goes to Tobe Hooper, a wealth of evidence suggests that most of the directorial decisions were made by Steven Spielberg. In fact, Spielberg had wanted to direct the film himself, but a clause in his contract stated that while still working on E.T.: The Extra-Terrestrial (1982), Spielberg could not direct another film. Members of the cast and crew, including Executive Producer Frank Marshall and actress Zelda Rubinstein, have stated that Spielberg cast the film, directed the actors, and designed every single storyboard for the movie himself. Based on this evidence, the DGA opened a probe into the matter, but found no reason that co-director credit should go to Spielberg.”.

Annan trivia som troligtvis ganska många redan känner till är att de använde riktiga skelett i filmen då det blev billigare än att konstruera fake-skelett – vilket JoBeth Williams inte hade en aning om förens efter att de spelat in pool-sekvensen. Och slutligen har vi ”Poltergeist förbannelsen”, som många kallar den. För er som inte har koll så dog flera personer i samband med Poltergeist filmerna – och med bara några få år emellan. Två exempel är Dunne och O’Rourke. 19 dagar innan hennes 23 års dag blev Dominique Dunne (som spelade den äldre systern) mördad av sin ex-pojkvän John Thomas Sweeney. Sweeney, som var 26 vid dådet, blev dömd till 6 års fängelse för överfall och dråp, men friades efter mindre än 4 år. Och 6 år efter att den första Poltergeist blev klar dog även Heather O’Rourke, 12 år gammal, av hjärtstillestånd och pylorus förträngning (tarmsjukdom). Båda två är begravda på samma kyrkogård; Westwood Memorial Park.

Nåväl. Jag själv tycker att filmen är bra och att den står sig alldeles utmärkt än idag, även om den troligtvis imponerade mer och var läskigare när den kom. Det som gör filmen bra är.. det mesta som filmen har att erbjuda; effekter, stämning, goda skådespelare, en story som är intressant och småkuslig och ett händelseförlopp som brakar på hyfsat bra (så när som på ett par scener som känns mest utdragna).

Frågan är nu bara när idioterna i Hollywood har tänkt göra en remake på den – för en remake kommer vi säkerligen att få se i framtiden… eller? Hur som; jag rekommenderar Poltergeist varmt till de som gillar spökskräckisar och som vill ha något påkostat.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud