| Subcribe via RSS

The Hitcher av J

september 2nd, 2017 | Postad i Film, Thriller

The HitcherJim Halsey (C. Thomas Howell) är på väg från Chicago till San Diego med en bil som ska överlämnas till dess ägare. Under en stormig natt stannar Jim till vid vägkanten för att plocka upp en liftande man som presenterar sig som John Ryder (Rutger Hauer). Halsey får dock snart ångra sitt beslut att plocka upp den mystiske liftaren då Ryder drar kniv och hotar honom till livet. Halsey lyckas med nöd och näppe att undfly den hotfulla situationen och lämnar Ryder kvar på vägen bakom sig efter att bokstavligt talat sparkat ut honom ur bilen. Men Halsey’s mardröm har bara börjat…

Jag såg The Hitcher – Liftaren i Sverige – för första gången efter att ha spelat in den på en VHS-kassett en sen kväll från Kanal 5 för omkring arton år sedan. Jag såg om filmen ett par gånger och sista gången var för omkring femton år sedan, tror jag. Hur som helst tyckte jag att det var hög tid att se om detta mästerverk och jag blev knappast besviken den här gången heller. Tvärtom. Jag tror nog faktiskt att jag tyckte filmen var ännu bättre nu än vad jag tyckte att den var sist jag såg den.

Filmen är givetvis orealistisk på flera plan (hur kunde exempelvis Hauer’s karaktär veta vart Howell’s karaktär var hela tiden?) men är samtidigt en skön berg- och dalbaneupplevelse med en hel del spänning och action rakt igenom. Filmens höjdpunkter är givetvis scenerna med Rutger Hauer, som ger en ordentligt kylig prestation så fort han kommer i bild – vilket är en av anledningarna till att jag älskar den här filmen. De övriga skådisarna i filmen gör givetvis också bra jobb, men Hauer roffar verkligen åt sig hela showen här.

The Hitcher var, är och förblir en favoritfilm för min del. Den är knappast felfri och en det finns en del logiska luckor här och där i den, men det är God Underhållning och en klar rekommendation från mig.

No Comments

Friday The 13th: The Complete Collection av J

december 22nd, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

I år är det 35 år sedan den första Friday The 13th släpptes och sparkade inte bara igång en egen serie av filmer utan var också startskottet för slasher genren, även om filmer så som A Bay Of Blood/Twitch Of The Death Nerve, Halloween och The Texas Chain Saw Massacre hade sått fröna för genren. I år inträffade det tre stycken Fredagen den 13de (13 Februari, 13 Mars och 13 November) och nästa år ska det även släppas ett helt nytt Friday The 13th spel, där en av spelarna kommer att anta rollen som Jason Voorhees (som är beräknat att släppas i Oktober till PC, Xbox One och PlayStation 4). Vi får inte heller glömma att en ny Friday The 13th TV-serie är på gång och kommer tydligen att vara ihopkopplad med filmerna på något sätt samtidigt som en ny reboot också är på väg. Vad passar då inte bättre än att skriva en stor och omfattande recension om bluray lådan Friday The 13th: The Complete Collection?

Friday The 13th CollectionLådan innehåller samtliga tio filmer, Freddy vs. Jason, remaken (både bio- och ”Killer Cut” Extended versionen ingår) samt en ”Killer Bonus Disc DVD” – samtliga skivor kommer med extra material i olika former och storlekar. Lådan innehåller även en booklet av Crystal Lake Memories: The Complete History Of Friday The 13th (inspirerad av dokumentären med samma namn, som var baserad på boken med samma namn), två par ”3D”-brillor till Friday The 13th part 3 och en patchgrej man kan fästa på valfritt plagg som säger ”Camp Crystal Lake Counselor”.

Jag har redan recenserat samtliga Friday The 13th filmer, men om jag inte minns helt tokigt skrev jag ur mitt eget minne; jag såg alltså inte filmerna innan jag skrev recensionerna. Den här recensionen (eller projektet om du så vill) kommer täcka samtliga filmer (som jag kommer skriva om direkt efter jag har sett om dem) och allt extra material på respektive skiva i boxen – och jag kommer så klart skriva vad jag tycker om allting också. Så, ha-ha.. ska vi börja?

Friday The 13th (1980)En grupp ungdomar anländer till sommarlägret Camp Crystal Lake för att rusta upp stället inför nyöppningen. Det de inte vet är att lägret har en mörk historia bakom sig; 22 år tidigare drunknade en ung pojke i den intilliggande sjön och året därpå blev två av lägerledarna mördade. Ingen kunde fästas vid morden. Flera år senare gjorde bränder och förgiftningar i vattnet att lägret inte kunde öppnas igen och det såg ut som att det skulle få stå och förfalla, fram till nu. Dessvärre för den här gruppen av ungdomar har någon bestämt sig för att lägret inte ska öppna det här året heller och det dröjer inte länge förrän de börjar minska i antal…

Den första Friday The 13th är för mig en klassiker. Jag minns så väl när jag såg den för första gången för kring 18 år sedan på klippt hyr-VHS och tyckte om den, även om jag just då inte riktigt begrep varför flera hyrfilmer jag hyrt hattade så mycket i händelserna. Det här var startskottet för mitt intresse av slasherfilmer (även om jag hade sett slasherfilmer innan, så som Halloween: The Curse Of Michael Myers och Friday The 13th: A New Beginning, så visste jag inte vad slasherfilm som genre var förrän nu) och jag hyrde tvåan, trean och fyran på klippta VHSer efteråt och jag ville bara ha mer. Många år senare, när jag var i de övre tonåren, såg jag i TV-tablån att SVT1 skulle visa Friday The 13th sent på kvällen och jag bestämde mig för att se om den – då oklippt. Jag var rent av i extas och älskade filmen! Nåt år senare köpte jag samtliga filmer på dvd…

Den första Friday The 13th är en långsam slasher. Det är en hel del dödtid och långa utfyllnadsscener genom filmen och den är rent av tråkig stundtals, men blir stundtals också en riktig nagelbitare (speciellt mot slutet). Effekterna är suveräna och står sig än idag väldigt bra trots en tight budget på kring femhundrafemtio tusen dollar – troligtvis mest tack vare att mästaren Tom Savini drog i de trådarna, vilket också ledde till ett problem för både filmen och resten av serien; MPAA. MPAA slaktade mer eller mindre samtliga Friday The 13th filmer och krävde av produktionsbolaget, Paramount Pictures under de första åtta filmerna, skulle saxa ner våldet avsevärt vilket gjorde dödsscenerna betydligt mindre detaljerade och kortare än vad de från början var meningen att vara.

Skådespelarna är bra i slasherfilmsmått mätta och likt A Nightmare On Elm Street’s Johnny Depp gjorde även den framtida stjärnan Kevin Bacon sin entré in i filmvärlden genom en slasherfilm. Betsy Palmer (som jag egentligen bara har sett i de två första Friday filmerna) är fantastisk under de få minuter hon är med i filmen och är, på sätt och vis, filmens stjärna och en av anledningarna till att jag återkommer till filmen. Hon gick tragiskt nog bort den 29 Maj i år av naturliga anledningar i Danbury, Connecticut. Detta var inte det första dödsfallet bland skådespelarna i den första Friday The 13th. Laurie Bartram, som spelade Brenda i filmen, gick bort i bukspottscancer den 25 Maj, 2007 i Lynchburg, Virginia. Må de vila i frid.

Friday The 13th må vara en långsam och stundtals tråkig slasher, men den levererar i slutändan och är en av mina favoritfilmer, inte bara i slasher genren utan överlag. Inget tvivel om saken; det här är en film jag rekommenderar, även om jag har svårt att tro att någon skulle ha missat den.

Extramaterial:
Utöver kommentarspår av Sean S. Cunningham och några andra i produktionsteamet och trailern för Friday The 13th får vi följande extramaterial:

Friday The 13th Reunion:
Ett knappt 17 minuter långt klipp där Betsy Palmer, Tom Savini, Adrienne King, Ari Lehman, Victor Miller och Harry Manfredini samlades för en Q&A den 13 September, 2008. Det mesta de berättar berättas även i Crystal Lake Memories och (om jag inte minns helt fel) i His Name Was Jason.

Fresh Cuts: New Tales From Friday The 13th:
14 minuter långt klipp där några korta intervjuer med flera personer ur teamet bakom den första filmen berättar saker vi fick veta i Crystal Lake Memories och His Name Was Jason, bortsett från en sak Victor Miller berättar hastigt om; Friday The 13th’s arbetstitel var A Long Night At Camp Blood.

The Man Behind The Legacy: Sean S. Cunningham:
9 minuter långt klipp där Sean S. Cunningham blir intervjuad, där han pratar lite kort om sig själv och Friday The 13th. Cunningham’s son, Noel, dyker upp i ett par sekunder och snackar om familjeliv eller nåt också.

Lost Tales From Camp Blood – Part 1:
Fan film på 7½ minuter. Ganska välgjord, men ingenting man skriker ”Wow!” åt. Första delen av sex.

The Friday The 13th Chronicles:
20½ minuter klipp där bland annat Tom Savini och Sean S. Cunningham pratar om Friday The 13th, helt enkelt.

Secrets Galore Behind The Gore:
9½ minuter långt klipp där Tom Savini (till större delen) pratar om hur de gjorde effekterna i Friday The 13th.

Har man sett Crystal Lake Memories och/eller His Name Was Jason så känns extramaterialet som bortkastad tid.. och egentligen ganska snålt. Jag hade hellre sett bortklippta scener, förlängda scener av mordscenerna eller en lite mer ingående video kring effekterna. Har man inte sett de ovannämnda dokumentärerna är troligtvis extramaterialet av större värde än vad det var för mig.

Friday The 13th Part 2Fem år har gått sedan massakern vid Camp Crystal Lake och platsen, som sägs vara förbannad, har sedan dess blivit igenbommad och fördömd. Inte långt därifrån har det nya lägret Packanack Lodge byggts som en träningsplats för lägerledare. Det dröjer dock inte länge förrän de blivande lägerledarna börjar avta i antal och det verkar som att någon har bestämt sig för att ta vid där massakern för fem år sedan slutade…

Friday The 13th Part 2 (vars originalmanustitel var Jason) har blivit bättre med tiden för mig. Första gången jag såg den gillade jag den inte alls minns jag. Jag hade förväntat mig någonting helt annat än vad jag fick och tyckte ärligt talat att det var en ganska sunkig uppföljare. Det var först efter att jag hade sett den några gånger på DVD som jag lärde mig att uppskatta den.

Det är inte fullt lika mycket utfyllnad som i den första filmen och tempot är lite högre i den här andra filmen, men samtidigt känns den inte alls lika nagelbitande som den första. Har man dessutom sett slashers förr (eller ens någon annan av Friday filmerna) så är det ganska skitenkelt att räkna ut vilka som kommer stryka med och vad som kommer hända när. Det som lyfter filmen dock är att en av slashergenrens största stjärnor gjorde sin ”riktiga” entré här, även om han inte bär sitt trademark.

Effekterna är fortfarande riktigt bra även om man inte får se så där värst mycket av dem egentligen, återigen på grund av MPAA. De lät dock ett av de mest minnesvärda morden vara hyfsat intakt i filmen och det tackar nog de flesta Friday fansen för. Bortsett från Betsy Palmer som gör en kort cameo i filmen är det inte speciellt många skådisar i filmen som är värda att nämna även om de gör ett ganska hyfsat jobb.

Även om inte Friday The 13th Part 2 inte är en av mina favoriter i serien tycker jag ändå att det är en bra uppföljare. Den la grundstenarna för den fortsatta serien och är egentligen det första steget mot det Friday The 13th serien troligtvis är mest känd för.

Extramaterial:
Utöver trailern för Friday The 13th Part 2 får vi följande extramaterial:

Inside ”Crystal Lake Memories”:
Strax över 11 minuter långt klipp där författaren till Crystal Lake Memories, Peter Bracke, blir intervjuad om hans bok och Friday The 13th serien i sig. Ganska intressant intervju där Bracke nämner några grejer som inte är med i alla andra dokumentärer (vad jag kan komma ihåg i alla fall).

Friday’s Legacy: Horror Conventions:
Knappt 7 minuter långt klipp där arrangörerna av Scarfest Festival och flera personer från den första Friday The 13th blir intervjuade. Inte speciellt intressant, såvida man inte har tänkt åka till USA och gå på ett konvent.

Lost Tales From Camp Blood – Part II:
Uppföljare på strax under 9 minuter till fan filmen som fanns med på Friday The 13th blurayen.. som slutar med en cliffhanger! Ungefär samma som den första; okej.

Jason Forever:
29½ minuter långt klipp där fyra av de som var Jason Voorhees (Ari Lehman, Warrington Gillette, C.J. Graham och Kane Hodder) samlades på en Q&A vid Fangoria Convention i New Jersey, den 14de Januari, 2004. Klipp från separata intervjuer är inkluderade också. Otroligt nog ganska intressant, mycket tack vare att grabbarna som spelat Jason berättar lite mer än allt som redan sagts tre miljoner gånger tidigare i intervjuer och annat.

En hyfsad samling av extramaterial följer alltså med film nummer två i boxen. Det som får mig att klia mig i huvudet är varför det inte finns något kommentarspår för Friday The 13th Part 2.

Friday The 13th Part IIIEn grupp vänner åker till en av tjejernas familjs stuga över helgen för att koppla av och umgås. Dessvärre ligger stugan inte allt för långt ifrån det igenbommade lägret Camp Crystal Lake och Jason Voorhees (Richard Brooker) är fortfarande i livet och har för avsyn att förstöra ungdomarnas helg…

Friday The 13th Part III (vars fejkade arbetstitel var Crystal Japan) är inte en av mina favoriter i serien heller, men det är samtidigt en av de viktigaste delarna då Jason äntligen får sitt trademark i den här filmen och som han har burit resten av serien. Richard Brooker, som spelade Jason i den här filmen, gick tragiskt nog bort i en hjärtinfarkt den 8 April, 2013, i London, England. Må han vila i frid.

Filmen lanserades som en 3D film och jag kan tänka mig att det var en ganska häftig upplevelse kring mitten av 80-talet att se den här filmen på bio i 3D-brillor, med grejer som kommer mot skärmen. Nu ser den dock ganska töntig ut och om man inte är fullständigt blind ser man en hel del trådar som dyker upp i många kill-scener. Effekterna består sig dock rätt hyfsat om man bortser från de synliga trådarna. En sak som bör påpekas med makeupen är att Stan Winston (som har gjort effekter och makeup i filmer så som Predator, Aliens och Jurassic Park) var även involverad i den här filmen.

Tredje filmen i serien fortsätter lite i tvåans fotspår. Tempot ligger på ungefär samma nivå och även om det är en och annan onödig utfyllnadsscen här och där så levererar filmen mot slutet med några hyfsat minnesvärda mordscener. Överlag tycker jag att trean är en bra och viktig film för serien, men den ligger samtidigt inte på min favoritlista över Friday filmer.

Extramaterial:
Utöver trailern för Friday The 13th Part III får vi följande extramaterial:

Fresh Cuts: 3D Terror:
Strax under 13 minuter långt klipp där de bland annat pratar om hur de gjorde 3D effekterna och hur de designade Jason’s utseende (här nämns även att Stan Winston blev inhyrd för att skulptera Jason’s makeup). Flera personer från teamet bakom filmen blir även intervjuade, där de berättar grejer som inträffade under inspelningen. De berättar även om hur filmens slut blev ändrat tre gånger (varav ett av dem faktiskt blev filmat, men kom slutligen inte med i den färdiga filmen) och hur varje alternativt slut skiljer sig ifrån den färdiga filmens slut. De avslutar klippet med lite ryggdunkande och berättar snabbt om hur filmen togs emot av fansen. Ganska intressant klipp som nämner några grejer jag inte hade någon större koll på egentligen.

Legacy Of The Mask:
9½ minuter långt klipp där de pratar om hur de kom på idéen att använda en hockeymask för att maskera Jason och hur den sedan har levt vidare igenom resten av serien och blivit hans trademark. De nämner lite snabbt om hur de tillverkade den första masken också. Intressant klipp måste jag säga. Det var faktiskt en hel del de berättade som jag inte hade en aning om, trots att jag har sett de dokumentärer som finns om Friday filmerna.

Slasher Films: Going For The Jugular:
Strax över 7 minuter långt klipp där de pratar om…. slashers! Inget speciellt egentligen. De pratar mestadels om genren överlag och det känns som ett ganska billigt extramaterial, för vem fan vet inte vad slasherfilm är och vad det går ut på?

Lost Tales From Camp Blood – Part III:
Tredje delen i serien av fan filmer som ligger på strax under 5 minuter. Slafsig fortsättning som förnöjer. Frågan är dock bara om man kanske skulle ha sett dem på rad istället för en och en…?

Återigen en hyfsad samling av extramaterial, även om jag gärna hade sett att de lagt in mer. En sak som bör påpekas dock är att man får två versioner av den här filmen på samma skiva; en 2D version och en 3D version, vilket kan kompensera bristen på extramaterial.

Friday The 13th - The Final ChapterEfter att ha fått en yxa i huvudet antas Jason Voorhees (Ted White) vara död och skickas till Wessex County Morgue. Det dröjer dock inte länge förrän han vaknar till och beger sig iväg tillbaka till Camp Crystal Lake. Dagen efter anländer en grupp ungdomar till en stuga de hyrt, intill familjen Jarvis’ stuga, för ett par dagar av fest och sex. Dessvärre för dem ligger stugan inte långt ifrån Camp Crystal Lake och de är i vägen för Jason. Men den här gången kan Jason ha mött sin överman, i form av pojken Tommy Jarvis (Corey Feldman)…

Friday The 13th: The Final Chapter (vars arbetstitel var Friday The 13th Part IV: The Final Chapter) var menad att bli den sista filmen i serien (därav undertiteln), men då intäkterna för filmen vid dess release blev enorma fortsatte så klart serien. Film nummer fyra är en av de bästa filmerna i serien i mitt tycke (det var väl ungefär här uppföljarna började falla mig ordentligt i smaken av någon underlig anledning). Varför vet jag inte riktigt. Filmen står inte direkt ut ur mängden utan är samma grej för fjärde gången, men det är något speciellt med den.

Skådespelarna håller ungefär samma nivå som de tidigare installationerna i serien och även om Corey Feldman ofta är den man tänker på när man pratar om Friday The 13th: The Final Chapter så gör stuntmannen Ted White ett ruskigt bra jobb som Jason, även om vi inte ser så mycket utav honom förrän mot slutet av filmen (om vi bortser ifrån att vi skymtar en hand eller arm då och då). Effektmakaren Tom Savini var tillbaka för ”den sista delen” och meckade ihop effekterna för filmen och det märks ganska väl. För att vara en film från 1984 ser effekterna (till större delen) riktigt bra och övertygande ut.

Filmens tempo följer de tidigare filmerna lite grann, med en ganska lugn första halva (bortsett ifrån inledningen) och runt 45 minuter in börjar rollistan att kortas ner successivt tills den sista konfrontationen utspelar sig. Slutet (och då menar jag de sista sekunderna av filmen innan sluttexten börjar rulla) ger ett ganska intressant förslag på en möjlig spin-off alternativt ytterligare en uppföljare, men den idéen slängde de ut genom fönstret ganska snabbt i nästa film i serien.. även om den bjuder på ett ganska intressant koncept ändå.

Hur som helst, film nummer fyra i serien är en av de bästa även om den inte är (tack och lov) den sista. Den bjuder inte på så mycket nytt, men det kompenseras med snygga effekter och några av de mest minnesvärda morden i hela filmserien. Filmens fodral är också troligtvis det mest minnesvärda i hela serien då det inte bara använts för filmen, utan också i Nintendo 8-bitar spelet Friday The 13th och en del annat Friday relaterat.

Extramaterial:
Utöver trailern för Friday The 13th: The Final Chapter, kommentarspår av regissören Joseph Zito, manusförfattaren Barney Cohen och redigeraren Joel Goodman, fan kommentarspår av Adam Green och Joe Lynch får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part IV:
Strax över 13 minuter långt klipp där Joseph Zito och Corey Feldman pratar om filmen i sig och lite grann om produktionen. Ganska intressant klipp faktiskt, även om det gärna hade kunnat få vara lite längre än vad det är.

Secrets Galore Behind The Gore: Tom Savini on Part IV:
13½ minuter långt klipp där Tom Savini berättar hur han blev involverad i filmen och hur de skapade effekterna. Riktigt intressant klipp för den som är nyfiken på hur de egentligen gjorde effekterna (vilket jag personligen är). Savini pratar också lite grann om en make-up skola han är involverad i, vilket är föga intressant. En av de andra instruktörerna/lärarna, Chris Pirt, och några av studenterna blir snabbt intervjuade också.

Lost Tales From Camp Blood – Part 4:
Del fyra i serien av fan filmer, som ligger på strax under 6½ minuter. Hyfsat obegriplig fortsättning även om avslutningen var ganska nice. Helt okej skulle jag väl säga.

Slashed Scenes With Commentary By Director Joseph Zito:
Nästan 15½ minuter långt klipp där vi får se outtakes från filmen. Inget av materialet har ljud, så vi får istället höra regissören Joseph Zito berätta om varje scen. Riktigt intressant klipp där Zito berättar ganska detaljrikt om hur de genomförde många scener (exempelvis slutscenen).

Jason’s Unlucky Day: 25 Years After Friday The 13th: The Final Chapter:
Strax över 11 minuter långt klipp där flera personer ur produktionsteamet pratar om filmen i sig. Inget märkvärdigt direkt, det mesta har sagts och berättats förr bortsett från nån enstaka grej här och där. Hyfsat intressant.

The Lost Ending:
Strax under 3½ minuter långt klipp där vi får se ett alternativt slut som aldrig användes. Dessvärre finns inget ljud i klippet, utan vi får istället höra Joseph Zito och Kimberly Beck prata lite grann under klippets gång. Idéen bakom det alternativa slutet är inte dum, men jag vet inte riktigt om jag tycker att det hade passat i den färdiga filmen.

The Crystal Lake Massacres Revisited, Part I:
Strax över 18 minuter lång mockumentär där ”lokalbefolkningen”, ”experter” och ”historiker” pratar om händelserna vid Camp Crystal Lake. Väldigt fyndigt, kul och intressant gjort.

Jimmy’s Dead Dance Moves:
Strax över 2 minuter långt klipp där Joseph Zito berättar om Crispin Glover‘s dansscen. Vi får även se några outtakes på just den scenen. Det må vara en minnesvärd scen, men jag personligen gillar den inte. Är det något jag blir sömnig av så är det dansscener – oavsett film, oavsett skådespelare.

Nu börjar det faktiskt likna något med extramaterialet. Större delen av extramaterialet som följde med film nummer fyra är faktiskt intressant och givande och jag blev faktiskt ganska förvånad när jag upptäckte hur mycket grejer de tryckt in på den här skivan jämfört med de tidigare.

Friday The 13th - A New BeginningFem år har gått sedan Tommy Jarvis (John Shepherd) lyckades med det ingen annan hade lyckats med tidigare; att döda den hockeymaskbärande seriemördaren Jason Voorhees. Sedan dess har Tommy bott och flyttats mellan flera olika mentalinstitutioner utan att ha lyckats undkomma sina mardrömmar om Jason’s återkomst. Tommy blir slutligen skickad till ett avsides belagt rehabiliteringshem i New Jersey för ungdomar med mentala svårigheter för att ta det första steget av många ut i ett nytt liv. Det dröjer dock inte länge förrän någon börjar att ha ihjäl de intagna ungdomarna och folk runtom residensen. Är Jason tillbaka från de döda för att ta vid där han slutade? Eller är det Tommy som beslutat sig för att fortsätta Jason’s verk? Eller har någon annan bestämt sig för det…?

Friday The 13th: A New Beginning är tillsammans med åttan och nian troligtvis den mest hatade Friday The 13th filmen i serien – jag själv älskar den. Hela filmen är som en fräsch fläkt i serien och twisten i slutet (som jag tror de flesta redan vet om vad som händer) är awesome, om än otroligt förutsägbar då manusförfattaren mer eller mindre skriver tittarna på näsan. Men vem bryr sig? Friday nummer fem har nästhögst bodycount i hela serien och den psykotiska känslan hela filmen har är rakt igenom underbar. Alla karaktärer hör hemma på ett dårhus och hela filmen är grymt underhållande. Likt Friday nummer fyras slut har även Friday nummer fem ett ganska intressant slut (återigen de sista sekunderna innan sluttexten) som de givetvis slängde ut genom fönstret i nästa installation i serien – vilket är lite på både gott och ont i mina ögon; å ena sidan hade det kunnat bli en ganska intressant fortsättning på serien, å andra sidan vill jag se Jason in action. Nåväl…

Bland skådespelarna finns ingen jag direkt vill nämna då det här är (vad jag vet) den enda filmen jag har sett dem i, men med tanke på vilken typ av film det är håller de givetvis måttet gott. Effekterna är bitvis ganska utdaterade, men ser samtidigt i andra scener riktigt bra ut.. åtminstone det vi får se då MPAA givetvis gick berserk även på den här filmen och lyfte mer än ett finger tack vare dess innehåll. Filmens tempo är betydligt högre än de fyra tidigare filmerna och mördandet sätter igång väldigt snabbt. Större delen av karaktärerna som är med i filmen är bara där som utfyllnad och offer och någon direkt fördjupning görs inte i någon av karaktärerna, vilket jag inte har något emot direkt då det är just det här jag tänker på när jag tänker på Friday The 13th. Ett extra stort plus i kanten på den här filmen är dessutom en av dess soundtrack låtar; Pseudo Echo med låten His Eyes, som passar in perfekt till temat på filmen.

Repition (Fake working title) Friday The 13th 5Friday The 13th: A New Beginning (vars fejkade arbetstitel var Repetition, för att hålla filmens story hemlig under produktionen valde de att döpa den till det efter en David Bowie låt) är en av de där filmerna i serien som man antingen hatar eller älskar och jag gör som sagt det sistnämnda. Jag gillar att de provade något nytt, ungefär som Halloween III. Men likt den filmen tappade fansen intresset för filmserien trots att nästa installation i serien hade en bekräftelse om vad den skulle handla om i titeln. Jag rekommenderar hur som helst femman och värderar den som en av de bästa i serien.

Extramaterial:
Utöver trailern och ett kommentarspår av regissören Danny Steinmann (som gick bort 2012) och några andra i produktionsteamet får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part V:
Ett nästan 6 minuter långt klipp där Corey Feldman pratar kort om hans korta medverkan i Friday nummer 5 (vi ser även Joseph Zito i ett par sekunder där han nämner att han lämnade en öppning för en uppföljare i slutet på fyran). Hyfsat intressant, moving on.

Lost Tales From Camp Blood – Part 5:
Del nummer 5 i fan film serien ligger på strax över 7 minuter och tar vid där nummer 4 slutade. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Del nummer 5 håller ungefär samma nivå som de tidigare 4 och det är återigen välgjort för att vara en fan kortfilm. Helt okej, I guess?

The Crystal Lake Massacres Revisited Part II:
Uppföljare till mockumentären som var extramaterial till Friday nummer 4 som ligger på strax över 10 minuter i speltid där, likt den första delen, ”experter” och en ”polis” bland annat berättar om händelserna i Friday nummer 4 och 5. Återigen ganska fyndigt, även om jag gillade första delen bättre. Slutar med en cliffhanger…

New Beginnings: The Making Of Friday The 13th: A New Beginning:
Ett strax över 11 minuter långt klipp där skådespelarna Shavar Ross, Tiffany Helm, Dick Wieand, Danny Steinmann, Harry Manfredini, stuntmannen Tom Morga och skräckgurun/dokumentärfilmaren Michael Felsher blir intervjuade om Friday The 13th: A New Beginning. Tom Savini syns till ett par sekunder också medan Felsher blir intervjuad, vilket var ganska skojigt med tanke på vad han pratade om. De räknar även upp samtliga kills (bortsett ifrån filmens allra sista) och hamnar på tjugostrecket. En grej jag måste hålla med Felsher om är att Friday nummer 5 är sjukt underskattad och att folk borde ta och inse att det är en bra installation i serien. Punkt. Det är för övrigt ett helt okej klipp med några givande intervjuer jag inte har sett tidigare (exempelvis Tiffany Helm har jag inte sett bli intervjuad överhuvudtaget bortsett ifrån här.. huh..).

Extramaterialet för Friday nummer 5 är lite glest måste jag säga, men med tanke på att de tryckt in Friday nummer 5 OCH 6 samt extramaterial för bägge filmerna på en och samma bluray skiva är det väl kanske inte alls jätteförvånande om det blev mindre än vad jag hade förväntat mig. Nåja, extramaterialet är både intressant och underhållande.

Jason Lives - Friday The 13th Part VIJason Voorhees (C.J. Graham) är död och begraven. Tommy Jarvis (Thom Mathews), som dödade honom många år tidigare, lider dock fortfarande av mardrömmar och psykiska problem sedan hans möte med Jason och har nu bestämt sig för att äntligen finna frid igenom att bränna Jason’s döda kropp. Men i ett vredesutbrott som resulterar i en staketpinne igenom Jason’s kropp som sedan blir träffad av en blixt vaknar Jason återigen till liv. När Tommy försöker att varna Sheriff Garris (David Kagen) i Forest Green, tidigare känt som Crystal Lake, om Jason’s återkomst blir han avfärdad som ett psykfall och det verkar som att Tommy, med hjälp av sheriffens dotter Megan (Jennifer Cooke), är den ende som kan sätta stopp för Jason – som i sin tur har satt siktet på Camp Forest Green, tidigare känt som Camp Crystal Lake, som nu är fullt med barn och lägerledare…

Jason Lives: Friday The 13th Part VI (vars fejkade arbetstitel var Aladdin Sane, från David Bowie plattan med samma namn) är, likt den första filmen och de två föregående uppföljarna, en av mina favoriter i serien. Den tar ett steg ifrån de tidigare filmernas seriösa (om man nu bortser från Friday nummer 5’s nattsvarta humor) ton och slänger in en rejäl näve med humor blandat med våld. Det är kul, hyfsat blodigt och filmen höll högst bodycount för Jason ända fram till Jason X, som toppade den med 10 (!) kills!

Hur som helst; storyn är inte speciellt originell och hela filmen är väl egentligen bara till för de som är antingen fans av slasherfilm (och Friday The 13th filmerna) eller för de som vill ha en kul popcornrulle att titta på. Skådespelarna är bra och jag har aldrig tänkt på det, men Thom Mathews medverkade inte bara i den här utan även i Return Of The Living Dead och dess första uppföljare som kom nåt år före och efter den här filmen. Huh. Effekterna är välgjorda och Jason-makeupen (åtminstone det lilla vi får se av den) i början på filmen är superb och rent av vidrig.

Filmens manusförfattare och regissör, Tom McLoughlin, la in många tributer till andra stora skräckrelaterade saker, så som hur Jason blir återupplivad (som är en klar tribut till Frankenstein) och att Tommy nämner i en replik att han står utanför en butik som heter Karloff’s (en klar tribut till skräckfilmslegenden Boris Karloff). Tre filmens låtar var dessutom inspelade av ingen mindre än chockrockaren Alice Cooper. De tre låtarna han hade med på soundtracket var Teenage Frankenstein, Hard Rock Summer och filmens huvudtema; He’s Back (The Man Behind The Mask). Den sistnämnda låten fick även en musikvideo som hade klipp ifrån filmen i sig och är även en personlig favorit (tillsammans med Pseudo Echo’s His Eyes från Friday nummer 5) bland soundtrack från 80-talsskräckfilmer. På tal om det; A Nightmare On Elm Street filmerna hade några rätt bra soundtracklåtar också……

Jason Lives: Friday The 13th Part VI är en hur som haver en klar favorit hos mig och är också en av de Friday filmer jag ser om och om igen utan att tröttna. Det var dessutom en av de sista Friday filmerna jag faktiskt såg för första gången, vilket var när jag lyckades köpa hem hela serien på dvd för 10 plus år sedan. Friday nummer 6 är en klar rekommendation från mig.

Extramaterial:
Utöver teasern för filmen (någon riktig trailer släpptes aldrig vad jag vet, istället fick fansen nöja sig med en kort teaser som jag personligen diggar stenhårt) och ett kommentarspår av manusförfattaren och regissören Tom McLoughlin där han pratar själv respektive ett till kommentarspår där McLoughlin pratar tillsammans med några andra i produktionsteamet får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part VI:
Ett lite mer än 14½ minuters långt klipp där Tom McLoughlin och C.J. Graham pratar om produktionen av filmen. Större delen av det som sägs återfinns även i Crystal Lake Memories dokumentären, men ett par grejer som McLoughlin berättar här hade jag faktiskt ingen aning om. Ganska intressant klipp hur som helst.

Lost Tales From Camp Blood – Part 6:
Del 6 i fan film serien, som också är den sista delen, spelar in på strax över 7 minuter och tar vid precis där del 5 slutade. Jag vet återigen inte vad jag ska skriva. Sista delen är väl okej som de tidigare. Visst är det väl kul att folk gör sina egna fan filmer/spin-offs på Friday filmerna, men jag känner samtidigt att jag hellre slår igång en riktig Friday film än att sitta och titta på något en grupp glada amatör-fans har gjort.

The Crystal Lake Massacres Revisited, Part III:
Tredje delen i mockumentärserien som släntrar in på strax över 9½ minuter och tar vid precis där del nummer 2 slutade. ”Experter”, ”lokalbefolkningen”, en ”läkare” och en ”polis” pratar om händelserna i slutet på Friday nummer 5 och om händelserna i Friday nummer 6. Fortfarande lika fyndigt som de två första delarna. Det borde göras mer sånt här i anknytning till populära skräckfilmsserier.

Jason Lives: The Making Of Friday The 13th, Part VI:
Ett nästan 13 minuter långt klipp där Tom McLoughlin, hans fru Nancy McLoughlin, Bob Larkin, David Kagen, Gabriel Bartalos och R. Christopher Biggs pratar om produktionen av filmen. Väldigt intressant klipp faktiskt där majoriteten av det de berättar var okänt för mig sedan tidigare. Det är alltid trevligt när man kommer över såna här klipp där man får ut något av det de berättar om.

Meeting Mr. Voorhees:
Ett strax under 3 minuter långt klipp där vi får se Tom McLoughlin’s originalidé för filmens slut i form av tecknade bilder med Bob Larkin’s röst som hans karaktär i filmen. Ärligt talat hade jag hellre sett den här idéen som McLoughlin hade än det slutet vi fick, då slutet hade satt en helt ny twist på serien. Hade filmen avslutats på det här sättet hade kanske inte de resterande filmerna sett ut som de gör. Tyvärr lär vi aldrig få veta det…

Slashed Scenes:
Ett strax över 6 minuter långt klipp med alla scener som antingen klipptes ner, blev förlängda eller omgjorda i sina originalkopior (vilket också innebär att kvalitén är ungefär den samma som på en VHS-kassett). Det är ganska tråkigt att flera av de här scenerna blev nedklippta från hur de från början var. Flera av dem har betydligt bättre punch i sig när man ser dem oredigerade än hur de ser ut i den färdiga filmen. Det är dock kul att äntligen få se dem.

Som jag skrev under Friday nummer 5 ligger den här filmen plus dess extramaterial på samma skiva som den filmen och den filmens extramaterial, därav det glesa extramaterialet. Men, samtidigt som det är glest så är det förbannat intressant för ett fan av Friday The 13th filmerna – som mig själv, exempelvis.

Friday The 13th Part VII - The New BloodTina Shepard (Lar Park-Lincoln) återvänder till huset intill Crystal Lake sjön där hennes far dog när hon var en liten flicka tillsammans med sin mor Amanda (Susan Blu) och hennes läkare Dr. Crews (Terry Kiser) för att försöka komma till rätta med hennes ångest kring faderns död. Men Tina är samtidigt en speciell ung kvinna, hon besitter nämligen en form av telekinetiska krafter som gör att hon kan flytta objekt med ren tankekraft under stor ilska – vilket också verkar vara det enda Dr. Crews egentligen är intresserad av. Efter en hetsig diskussion springer Tina ut på bryggan intill huset och i tron om att hennes far försöker sträcka ut en hand från den andra sidan råkar hon av misstag att frigöra sjöns fånge; Jason Voorhees (Kane Hodder). Samtidigt har en grupp ungdomar samlats i huset intill för att festa, vilket får ganska snart ett abrupt slut…

Friday The 13th Part VII: The New Blood (vars arbetstitel var från början Friday The 13th Part VII Jason’s Destroyer men blev sedan bytt till den titel som filmen har, fejkade arbetstiteln var Birthday Bash) följer de tre tidigare uppföljarnas trend för mig och är återigen en favorit. Filmen i sig är ingenting speciellt egentligen; det är samma film för sjunde gången (om vi bortser ifrån telekinesi-grejen), men den här gången iklär sig Kane Hodder Jason’s kläder för första gången och hans stuntarbete är helt fantastiskt. Samtidigt är effekterna (till större delen) sjukt bra och make-upen för Jason är en av de bästa i hela serien. Det är dock synd att MPAA la sin långa näsa i blöt och massakrerade filmen mer eller mindre då många av de grafiska scenerna fick lov att kortas ner för att filmen skulle undkomma en X-rating. Som jag har förstått det är det flera scener som inte existerar i sin helhet längre, vilket givetvis betyder att vi aldrig lär få se en fullständig och helt ocensurerad Friday nummer 7. Även om några av de grafiska scenerna och scener som helt enkelt blev borttagna ur filmen då de inte fyllde någon funktion fortfarande finns i workprint format lär vi aldrig få se en restaurerad version så som regissören och manusförfattarna tänkte att filmen skulle vara.

Redan här var det meningen att Freddy Krueger (ifrån A Nightmare On Elm Street filmerna) och Jason skulle mötas, men då Paramount Pictures (som just då hade rättigheterna för Friday The 13th namnet) och New Line Cinema (som håller rättigheterna för A Nightmare On Elm Street namnet) inte kunde komma överens om vad filmen skulle handla om skrevs manuset om till det vi fick se i den färdiga filmen. Det skulle dröja två filmer till innan vi fick en hint om att en Freddy vs. Jason film kunde komma, men det skulle sedan dröja ytterligare tio år innan vi äntligen fick den filmen…

Hur som helst är Friday nummer 7 mestadels riktad mot Friday/Jason fans och slasher entusiaster överlag, då den inte bjuder på speciellt många överraskningar eller vändningar likt flera av de tidigare installationerna. En kul grej med den här installationen i serien är dock att i en av scenerna mot slutet av filmen höjer Jason en yxa över huvudet. Detta pryder Friday The 13th spelet till Nintendo 8-bitar. Rekommenderas.

Extramaterial:
Utöver filmens trailer och ett kommentarspår av regissören John Carl Buechler (som också var involverad i filmens effekter) och skådisarna Lar Park-Lincoln Kane Hodder får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part VII:
Ett strax över 11½ minuter långt klipp där Kane Hodder, John Carl Buechler och Lar Park-Lincoln pratar om produktionen. Det Kane har att berätta är troligtvis det som intresserade mig mest, då han berättar kort om hur de mest imponerande stuntsen i filmen gick till och hur nära han var att skada sig ordentligt i trappscenen. Riktigt intressant klipp faktiskt.

Secrets Galore Behind The Gore – John Carl Buechler on Part VII:
Ett strax över 11 minuter långt klipp där John Carl Buechler och Kane Hodder berättar kort om make-upen och effekterna i filmen och även om Kane’s arbete i Jason utstyrseln och dess svårigheter. Återigen ett intressant klipp där de talar om saker jag inte hade en aning om.

Jason’s Destroyer: The Making Of Friday The 13th, Part VII – The New Blood:
Ett strax över 15 minuter långt klipp där John Carl Buechler, Lar-Park Lincoln, Kane Hodder, Kevin Blair, Barry Zetlin, Diana Barrows, Elizabeth KaitanFred Mollin och John Otrin pratar om produktionen och går in lite mer detaljer på vissa saker. Exempelvis berättar de här om hur MPAA slaktade filmen och krävde att de skulle klippa ner scener för att inte få en X-rating (som jag nämnde här ovanför). Vi får även se ett par outtakes och bortklippta scener från filmen som inte kom med i den färdiga filmen (tack vare MPAA’s krav). Klippet är hyfsat intressant, även om det mesta redan har sagts i de två tidigare klippen och i flera andra dokumentärer om Friday The 13th filmerna.

Mind Over Matter: The Truth About Telekinesis:
Ett nästan 7½ minuter långt klipp där parapsykologen Dr. Barry Taff, PHD. och mediet Jack Rourke som pratar om telekinesi. Hyfsat intressant, om än ganska onödigt klipp då jag lika gärna hade kunnat titta på dokumentär med en speltid på över en timme istället om jag hade varit intresserad av att få veta mer om telekinesi.

Makeover By Maddy: Need A Little Touch-Up Work, My Ass:
Ett klipp på kring 2 minuter och 45 minuter där Elizabeth Kaitan och Diana Barrows träffas för första gången på över 15 år för att ge Kaitan (och Barrows) en ”makeover”, vilket ska vara lite ironiskt med tanke på att Kaitan’s karaktär Robin säger åt Barrow’s karaktär Maddy att hon behöver en ”touch-up work” i filmen. De går sedan och shoppar kläder. What the fuck…? Vad i helvete har det här med något att göra överhuvudtaget, bortsett från att de bägge damerna spelade två karaktärer i Friday nummer 7? Fullständigt onödigt klipp.

Slashed Scenes:
Ett 17 minuter långt klipp som presenteras av John Carl Buechler där vi får se en del av de bortklippta scenerna som fortfarande existerar i deras workprint format. Många scener är jag ganska glad över att de inte inkluderade i den färdiga filmen då de inte tillför ett piss i storyn eller händelseförloppet, utan hade bara agerat som ren utfyllnad i filmen. Det är dock synd att de grafiska scenerna inte fick vara ifred från MPAA’s massaker och det gör rent utsagt ont i mitt hjärta att veta att vi (troligtvis) aldrig kommer få se dessa scener i deras fullständiga varianter i bra kvalité.

Överlag tycker jag att Friday nummer 7’s extramaterial är riktigt, riktigt bra och betydligt mer givande än flera av de tidigare filmernas extramaterial. Men samtidigt; vad i helvete tänkte de med när de la in klippet där Kaitan och Barrows går till en frisör och sedan shoppar ihop?

Friday The 13th Part VIII - Jason Takes ManhattanAvgångsklassen vid Lakeview High kliver ombord på ångaren SS Lazarus för att åka till New York där de ska fira att de ska ta studenten. Det de inte vet är att seriemördaren Jason Voorhees (Kane Hodder) har återigen uppstått från de döda och har tagit sig ombord på skeppet, med avsikt att se till att det här blir flera av passagerarnas sista resa…

Friday The 13th Part VIII: Jason Takes Manhattan (vars fejkade arbetstitel var Ashes To Ashes) är efter Jason Goes To Hell: The Final Friday den svagaste filmen i serien – och det märktes tydligen också när den släpptes. Fansen verkade ha tröttnat på Friday The 13th och då intäkterna för den här åttonde installationen i serien blev otillfredsställande beslutade Paramount Pictures att sälja rättigheterna för serien till New Line Cinema – som i sin tur tröck ut ytterligare två uppföljare samt mashupen Freddy vs. Jason innan Paramount Pictures kom tillbaka in i bilden när 2009 års remake av Friday The 13th skulle göras, men mer om det längre ner…

Även om Friday nummer 8 har en ny och fräsch idé (att de tog ut Jason från Crystal Lake och satte honom på en båt alltså) går den inte hem hela vägen för min del. Dels har hela filmen enorma logiska luckor som får mig att klia mig i huvudet varje gång jag ser filmen (speciellt slutet som är ett av mina största what the fuck?-moment någonsin i en slasherfilm) och dels har den egentligen ingenting av något större intresse att bjuda på. Liksom, det är Jason på en båt. Några större överraskningar än så är det ju tyvärr inte. Att MPAA gick berserk (återigen) och krävde flera klipp i filmen för att ge den en R-rating gör ju inte saken speciellt mycket bättre då filmen är otroligt gore-fattig mot de tidigare filmerna. Det bästa med hela filmen i min mening är Jason’s utstyrsel i filmen, trots att den inte överensstämmer överhuvudtaget med föregående films Jason (då Jason bland annat har handskar på sig som ruttnat sönder, där man kan klart och tydligt se att två av hans fingrar är helt oskadda och inte alls förruttnade som resten av honom).

Original poster Friday The 13th 8Filmens originalposter såg ut som den till vänster, med den lilla skillnaden att kniven var blodig. Paramount beslutade emellertid att ta bort blodet från kniven då de var rädda att det skulle bli liv över det hela och att postern skulle anses vara för grafisk. Men efter att New York Tourism Committee klagade över postern skrotades bägge och postern du kan se längre upp blev slutligen den som användes vid filmens release.

Jag tänker inte basha Friday nummer 8 allt för mycket. Även om filmen brister på en hel del punkter och borde egentligen ha varit nådaskottet för serien så duger den gott att titta på om man är ett die hard fan av serien – den har ju trots allt några highlights i sig (exempelvis boxningsmatchen mellan Jason och en av ungdomarna).

Extramaterial:
Utöver filmens trailer, ett kommentarspår av regissören/manusförfattaren Rob Hedden och ett kommentarspår av skådisarna Scott Reeves, Jensen Daggett och Kane Hodder får vi följande extramaterial:

The Friday The 13th Chronicles, Part VIII:
Ett 14½ minuter långt klipp där regissören Rob Hedden och Kane Hodder berättar kort om filmens produktion. Ganska intressant, även om majoriteten av det som sägs har sagts i Crystal Lake Memories dokumentären.

New York Has A New Problem: The Making Of Friday The 13th, Part VIII – Jason Takes Manhattan:
Ett 18 minuter långt klipp där Rob Hedden, Kane Hodder, Vincent Craig Dupree, Jensen Daggett, Scott Reeves, Peter Mark Richman, Steve Mirkovich, hans son Tim Mirkovich, Tiffany Paulsen, Sharlene Martin och Fred Mollin pratar om produktionen. Återigen ganska intressant, även om en del av det både Hedden och Hodder pratade om även blev sagt i föregående klipp.

Slashed Scenes:
Ett nästan 13 minuter långt klipp där vi får se bortklippta scener ur filmen, som varierar från onödiga till nedklippta för att filmen skulle få en R-rating. Scenerna är ihopredigerade med de scener man kan se i den färdiga filmen och klippen är i betydligt bättre kvalité än dem i 7an och skulle väl kunna jämföras med vanlig VHS-kvalité ungefär (inget att jubla sig hes över, men man ser betydligt bättre vad som händer). Några klipp är fullständigt orelevanta och tillför inget nytt till filmen medan klippen som förlänger de nedsaxade mordscenerna är highlighten i hela det här klippet (som kan delas upp i enstaka klipp om man så vill).

Gag Reel:
Ett strax under 5 minuter långt klipp där vi får se feltagningar och några av scenerna ifrån filmen där filmteamet har skämtat till det. Ganska skojigt klipp måste jag säga och jag är lite förvånad över att det ens är med då ingen av de tidigare filmerna har haft med det.

Det är halvsnålt med extramaterial för Friday nummer 8 och det är väl föga förvånande. Vill man veta mer om filmen kan man ju egentligen lika gärna se Crystal Lake Memories istället, där de pratar betydligt mycket mer om filmen än vad de gjorde i extramaterialet här.

Jason Goes To Hell - The Final FridayDen odöde seriemördaren Jason Voorhees (Kane Hodder) är tillbaka i Crystal Lake – men inte länge till. När han hamnar i ett bakhåll FBI har satt upp lyckas de både fylla honom med bly och sedan spränga honom i småbitar. I tron om att de äntligen har satt stopp för Jason packar de ihop likdelarna och skickar dem till ett bårhus där obducenten Phil (Richard Gant) börjar att gå igenom kvarlevorna av den beryktade seriemördaren. Det dröjer inte länge förrän han blir hypnotiserad av Jason’s mörka hjärta som fortfarande bultar starkt och äter det, varpå Jason’s ondskefulla själ besätter Phil. Jason, som nu besitter Phil’s kropp, beger sig sedan efter de enda personerna som kan pånyttföda honom och det verkar som att det bara är den beryktade prisjägaren Creighton Duke (Steven Williams) som vet hur man en gång för alla tar kol på Jason och skickar honom till helvetet…

Min enda tanke när jag tittar på Jason Goes To Hell: The Final Friday (vars original manustitel var Friday The 13th Part IX: The Dark Heart Of Jason Voorhees, men som sedan fick arbetstiteln Friday The 13th Part IX: Jason Goes To Hell – The Final Friday) är; vad fan tänkte de egentligen? Hur kan man misslyckas med ett så enkelt koncept som Friday The 13th? Dessutom, vad fan hände mellan Friday nummer 8 och den här filmen? Det känns som att det fattas en film eller två mellan dem, med tanke på hur film nummer 8 slutade och film nummer 9 börjar. Ingen som helst förklaring ges överhuvudtaget och förstagångstittarna lär göra som så många av oss andra Friday/Jason fans gjorde när vi såg den här filmen för första gången; klia sig i huvudet och undra vad det är för skit de egentligen tittar på. Istället för en film emellan gjordes en serietidning för att göra en sorts brygga mellan de bägge filmerna där man får följa Jason’s mordturné från New York till Crystal Lake. Den ska tydligen också förklara varför FBI har en specialstyrka enbart för Jason. Det är inget fel på serietidningar, men jag anser att jag inte ska behöva läsa en serietidning för att begripa en film – de hade gott kunnat skrivit om början på filmen (för att inte tala om hela).

Att de försökte vara kreativa med manuset och ge konceptet en ny infallsvinkel var inte en dålig sak egentligen, men då idéen gick ut på att mer eller mindre ta Jason karaktären och kasta ut honom genom ett fönster och låta andra skådespelare ”porträttera” honom i form av andra karaktärer och visa Jason i hans ”riktiga” form i ca 4 minuter i hela filmen var ett rejält jävla snedsteg (för att inte tala om jävligt korkat). Det är ungefär samma sak som att göra en Terminator film men inte ha med några terminators. Hur Adam Marcus och Jay Huguely inte begrep det är för mig ett mysterium. Att Jason’s pappa och skapare – Sean S. Cunningham – återvände som producent för filmen är också vedervärdigt, då det känns som att han mest gjorde det för att casha in på en populär franchisé han en gång i tiden skapade enbart för att förstöra den.

Filmens största problem är så klart manuset. Adam Marcus och Jay Huguely gjorde ett stort misstag att skriva en Friday The 13th film utan att ha med Jason i majoriteten av filmen. Det mest förbryllande är att New Line Cinema, som hade köpt upp rättigheterna på Friday The 13th namnet från Paramount Pictures, inte hade lärt sig av Paramount’s misstag med film nummer 5 i serien, som fick ett uselt mottagande just på grund av att fansen ville se Jason. Hur som helst är Jason Goes To Hell: The Final Friday en medioker slasher. Egentligen hade den lika gärna ha kunnat heta något annat och om de hade skrivit ut Jason ur berättelsen och gjort några förändringar här och där så hade den kanske blivit en bättre film än vad den faktiskt är. Skådespelarna är det inget större fel på och effekterna (som Robert Kurtzman och Greg Nicotero var involverade i) ser bra ut för sin tid.

En sista sak jag har att påpeka om den här filmen är att utgåvan som följer med i den här bluray lådan verkar vara editerad. Den omtalade tältscenen som är i början av filmen är betydligt kortare och mer editerad än den som är med på import dvdn jag äger av samma film, även om speltiden är den samma. Min rekommendation är att skaffa filmen separat på dvd för att få se filmen så oklippt som möjligt.

Jason Goes To Hell: The Final Friday (som inte alls blev den sista Friday filmen, igen) var hur som helst ett rejält snedsteg och misstag. Att sätta en helt oerfaren manusförfattare/regissör som Adam Marcus bakom spakarna för en så pass älskad filmserie var ett rejält fuck-up av New Line Cinema, som de 8 år senare rättade till…

Extramaterial:
Utöver filmens trailer får vi följande extramaterial:

TV Version Alternate Scenes:
9 scener som spelades in speciellt för TV versionen av filmen. Då jag inte har sett dem tidigare är det ganska kul att få se dem. Jag hade ärligt talat ingen som helst aning om att filmen ens hade alternativa scener för den amerikanska TV-publiken. Huh. Scenerna i sig tillför till större delen inte så jättemycket, utan är mestadels omgjorda scener från bioversionen av filmen för att få bort svordomar och naket.

Det här är det snålaste extramaterialet jag någonsin har sett tror jag. Förvisso finns det releaser där inte ens trailern för filmen följer med, men jag menar; det här är för helvete en Friday The 13th film och även om det är den svagaste delen i hela serien så förtjänar den bättre med extramaterial än så här! Jag tycker att det borde åtminstone ha följt med någon form av bakom kulisserna feature eller dylikt. Möjligtvis några extra intervjuer eller något. Vad fan som helst mer än det här hade väl varit bra, eller hur? Varför inte inkludera serietidningen som skulle vara en brygga mellan Friday nummer 8 och den här filmen? Jag skulle helt enkelt rekommendera att den som vill veta mer om filmen i sig tar sig en titt på Crystal Lake Memories dokumentären, där de pratar ganska ingående om hur filmen floppade – och varför.

Jason XÅret är 2455. Jorden har blivit obeboelig och mänskligheten har blivit tvungna att bosätta sig på en planet de funnit i ett annat stjärnsystem som de valt att kalla Jorden II. När en grupp studenter i sällskap av en grupp soldater besöker Jorden i forskningssyfte finner de en undangömd och sedan länge bortglömd forskningsbas. När de väl tagit sig in upptäcker de två kroppar, en man och en kvinna, som varit nedfrysta i över 400 år och bestämmer sig för att ta dem ombord på deras skepp. Väl ombord återuppväcker de kvinnan som visar sig vara forskaren Dr. Rowan (Lexa Doig), som berättar att hon var forskningsledaren för ett projekt i början på 2000-talet vid Crystal Lake’s forskningsbas där de försökte att avrätta den beryktade seriemördaren Jason Voorhees (Kane Hodder) men misslyckades. De bestämde sig för att frysa ned honom istället, men efter ett fatalt misstag blev både Jason och Rowan nedfrysta – och det visar sig ganska snart att det inte bara är Rowan som vaknat till liv igen…

Att Jason skulle bege sig ut i rymden var väl ganska tippat, med tanke på att andra skräckikoner har gjort det (Pinhead i Hellraiser: Bloodlines och Leprechaun i Leprechaun 4: In Space exempelvis). Många avskyr Jason X (vars arbetstitel var Friday The 13th Part X: Jason X) just på grund av det och jag tycker det är helt obegripligt. Vid det här laget handlar inte Friday filmerna längre om att vara läskiga eller kusliga, utan om ren underhållning i form av B-filmer och på den punkten levererar Jason X. Filmen känns dock ganska daterad så här 14 år efter dess release och många av effekterna ser inte speciellt bra ut längre. CGIn är väldigt, väldigt uppenbar och det hela tillför lite grann till cheese-faktorn hela filmen har.

Jag tycker att det är synd att de inte gjorde ytterligare en film i originalserien med tanke på hur de avslutar Jason X. De hade lätt kunnat spunnit vidare på framtidskonceptet en eller två filmer till, men tack vare att filmen fick ett ganska ljummet mottagande blev det aldrig så. Det skulle dröja två år till innan vi återigen fick se Jason i en ny film, då med Freddy Krueger på andra sidan ringen…

Hur som helst; Jason X är en av mina favoriter i Friday serien. Den bjuder på något nytt och fräscht (för serien that is), har den högsta bodycounten i hela serien och är regelrätt underhållande rakt igenom, vilket gör att jag ger den en rekommendation. Det är lite lustigt att se David Cronenberg i en snabb cameo också…

Extramaterial:
Utöver filmens trailer (som jag personligen ser som en av de bästa) och ett kommentarspår av filmens regissör James Isaac (som tragiskt nog gick bort 2012 i benmärgscancer), Todd Farmer och Noel Cunningham får vi följande extramaterial:

The Many Lives Of Jason Voorhees:
Ett klipp på nästan 30 minuter som fungerar som en minidokumentär där flera betydande namn inom skräckfilmsgenren pratar om Jason Voorhees och slasherfilmer överlag. Lagomt intressant, även om jag tyckte att Adam Marcus (regissören Jason Goes To Hell: The Final Friday) fick på tok för mycket tid framför kameran. Man får ha i åtanke att den här minidokumentären spelades in 2002 då de mot slutet nämner att fans har velat se en Freddy vs. Jason film sedan Jason Goes To Hell. Den filmen kom året därpå.

By Any Means Necessary: The Making Of Jason X:
Ett klipp på strax över 17½ minuter som fungerar som en behind the scenes till Jason X (surprise!). Ganska intressant, om än kort, behind the scenes feature där de berättar kort om filmproduktionen i sig. En del tid går åt att berätta om hur de skapade effekterna och miljöerna. Inte riktigt lika mycket ryggdunkande som jag trodde att det skulle vara. Helt okej feature.

Extramaterialet för Jason X är helt okej med tanke på speltiden man får av bägge klippen, men jag funderar samtidigt på om inte den svenska dvd utgåvan av Jason X hade mer extramaterial än så här? Kanske, kanske inte. Extramaterialet här kunde ha varit betydligt mer, men jag kan ursäkta det lilla utbudet då speltiden för det ligger på nära 50 minuter.

Freddy vs JasonFyra år har gått sedan myndigheterna i Springwood genomförde en mörkläggning av Freddy Krueger (Robert Englund) i ett försök till att få slut på den rad av mord som inträffat i staden. Planen fungerade och lämnade Freddy kraftlös tack vare att ingen kom ihåg honom och kunde vara rädd för honom… tills nu.

I skepnad av hans mor beordrar Freddy Jason Voorhees (Ken Kirzinger) att bege sig till Elm Street för att ta hand om de ”oansvariga ungdomarna” där, för att få människorna i staden att tro att det är Freddy som är i farten igen. Men ingenting går som planerat och Jason fortsätter att döda ”hans barn”. Det är nu upp till en grupp ungdomar att få tillbaka Jason till Camp Crystal Lake och Freddy ut ur drömvärlden, en gång för alla.

Jag gillar fortfarande Freddy vs. Jason. Filmen är inte speciellt originell eller oförutsägbar, men den är för den delen väldigt underhållande. Slutstriden mellan Freddy och Jason är fantastisk och ärligt talat hade jag inte kunnat bry mig mindre i någon av ungdomskaraktärerna. När jag slår igång Freddy vs. Jason är det för att se dessa två skräckikoner gå loss på varandra och så var det även denna gång. Filmen är inget mästerverk på något som helst sätt, men den levererar en hel del gore, humor och Freddy/Jason action vilket förnöjde mig lika mycket den här gången som första gången jag såg filmen… och alla andra gånger jag har sett filmen.

Jag stör mig dock fortfarande på Monica Keena och Kelly Rowland, som jag gjorde i min gamla recension. Jag kan förstå att Monica Keena fick rollen som Lori tack vare hennes sex appeal, men jag stör mig något fruktansvärt på hennes gestaltande av karaktären.. eller så är det kanske bara karaktären i sig jag stör mig på. Jag vet inte riktigt. Nåja. Kelly Rowland hade verkligen ingenting i den här filmen eller någon film överhuvudtaget att göra. Jag förstår inte varför hon ens fick rollen. Antagligen red hon på sitt kändisskap från Destiny’s Child – det är då den enda förklaringen jag kan komma på.

Nåja. Jag gillar fortfarande Freddy vs. Jason som sagt, även om den inte är helt felfri är det ändå en underhållande film och en rekommendation från mig. Jag hade så gärna velat se en uppföljare på den här filmen. Det finns betydligt mer att göra med bägge karaktärerna i en och samma film än vad de redan gjorde i den här. Synd nog tvivlar jag faktiskt på att det kommer att hända…

Extramaterial:
Utöver filmens trailer och TV spots för filmen och ett kommentarspår av regissören Ronny Yu, Robert Englund och Ken Kirzinger får vi följande extramaterial:

Genesis: Development Hell:
Ett nästan 10½ minuter långt klipp där Sean S. Cunningham, Robert Englund, Robert Shaye, Stokely Chaffin, Damian Shannon, Mark Swift och Ronny Yu pratar kort om hur idéen bakom filmen kom till, dess produktion och om svårigheterna att få ihop ett manus som höll. Hyfsat intressant även om det mesta redan sagts i många andra features och dokumentärer.

Springwood Revisited:
Ett strax över 14½ minuter långt klipp från Starz – On The Set, som är ett sorts bakom kulisserna program som även har gått på svensk kabel-TV. De intervjuar en hel del folk från produktionen och det dunkas ryggar till höger och vänster, vilket är föga intressant. Egentligen sägs det inte så mycket av intresse alls, då det hela känns mest som en reklam för filmen i sig.

Cabin Fever:
Ett strax över 6 minuter långt klipp där vi får se inspelningar bakom kulisserna under inspelningen av Freddy vs. Jason. Vi får se hur Kelly Rowland och Chris Marquette får instruktioner medan de håller på att spela in en av scenerna mot slutet av filmen. Här får vi även se hur jävla usel skådespelerska Rowland är. Mest irriterande att titta på, speciellt då hon verkar tro att hon faktiskt kan skådespela.

Jason’s Decorating Tips:
Ett strax över 11½ minuter långt klipp där Ronny Yu, John Willet och Robert Englund pratar om miljöerna och färgerna som använts i filmen. Vi får även se inspelningar från inspelningen av filmen där de går igenom hur de ska genomföra vissa scener. Inte jätteintressant, men nog finns det sämre extramaterial med i den här lådan än det här i alla fall.

When Push Comes To Shove:
Ett lite mer än 21½ minuter långt klipp där Ronny Yu, Monty L. Simons, Glenn Ennis, Robert Englund, Stokely Chaffin, Ken Kirzinger och Monica Keena pratar om stuntsen i filmen och hur de gjorde dem, samtidigt som vi får se flera av dem bli genomförda bakom kulisserna. Väldigt intressant klipp i min mening då jag ganska ofta sitter och funderar efter att jag har sett en film hur i helsike de lyckades egentligen.

Freddy’s Beauty Secrets:
Ett 6½ minuter långt klipp där Bill Terezakis berättar hur de skapade Freddy Krueger make-upen och där Robert Englund pratar kort om hur de lägger på make-upen och hur det är att ha den på sig. Ganska intressant, även om klippet inte hade lidit av att vara ett par minuter längre.

Visual Effects:
12 klipp som går att se i en följd på nästan 35½ minuter där Ariel Velasco-Shaw och Kevin Elam berättar hur de gjorde alla visuella effekter. Har man något som helst intresse av att få veta hur de gjorde de visuella effekterna är det här jävligt intressanta klipp, annars inte. Jag själv tycker att de var ganska intressanta, vissa mer än andra.

My Summer Vacation: A Visit To Camp Hackenslash:
Ett nästan 4 minuter långt klipp där vi får se… eh… fans av Nightmare och Friday filmerna jönsa runt på ett event belagt på ett sommarläger där de fick beskåda världspremiären av Freddy vs. Jason och där andra aktiviteter under dagen genomfördes. Ser det ut som i alla fall. Helt onödigt klipp i min mening som de lätt hade kunnat byta ut mot något betydligt mer intressant.

Pre-Fight Press Conference – Bally’s Casino Las Vegas, July 15, 2003:
Ett nästan 4 minuter långt klipp där vi får se ”pre-fighten” mellan Freddy Krueger och Jason Voorhees som hölls innan filmens premiär. Klippet har funnits ute på youtube i flera år och finns säkerligen kvar där att titta på. En ganska kul idé för att göra reklam för filmen. Ehm.. mer än så har jag väl inte att säga om det här klippet egentligen. Moving on.

Deleted Scenes:
21 borttagna och alternativa scener (däribland originalöppningen av filmen och originalslutet). Går att ses i en följd på strax över 16 minuter och går även att ses med ett kommentarspår av regissören Ronny Yu och den exekutiva producenten Douglas Curtis. Vissa scener är fullständigt onödiga, medan andra hade ökat creepyfaktorn på filmen något djävulskt om de inte valt att ta bort scenerna från filmen. En av de borttagna scenerna hade dessutom ökat på humorn lite grann. Att de tog bort den i den färdiga filmen tycker jag personligen är ganska synd.

How Can I Live by Ill Niño:
Musikvideo av Ill Niño till deras låt How Can I Live som ligger på strax över 3 minuter. Personligen tycker jag att låten är helt okej, men det är så klart en smaksak. Gillar man inte den här typen av musik (alternativ rock) så är nog den här extran ganska överflödig.

Extramaterialet för Freddy vs. Jason måste vara det mest innehållsrika av alla filmernas extramaterial, men jag misstänker samtidigt att det är ungefär samma extramaterial som finns med på den svenska dubbel-disk dvd utgåvan av filmen då jag känner igen en hel del av extramaterialet som finns här. Hur som helst är det en stor och fin samling extramaterial som ger en valuta för pengarna, så att säga.

Friday The 13th (2009)En grupp ungdomar åker till en av ungdomarnas fars semesterstuga över helgen för att supa, ha sex och knarka tillsammans. Huset ligger inte långt ifrån den beryktade sjön Crystal Lake, där någonting fruktansvärt inträffade för nästan 30 år sedan; Pamela Voorhees (Nana Visitor), en anställd på det intilliggande lägret Camp Crystal Lake, gick berserk och mördade flera av lägerledarna efter att hennes vanställde son Jason drunknade tack vare att lägerledarna inte haft uppsyn över honom. Endast en överlevde massakern och legenden säger att Jason inte alls drunknade, utan bevittnade sin moders död och växte upp i skogen kring sjön enbart för att fortsätta där hans mor slutade. Det dröjer inte länge förrän gruppen med ungdomar börjar inse att de inte är ensamma vid den beryktade sjön och att någon, iförd en hockeymask, väntar på dem där ute i skogen…

Jag hade inte sett den här filmen sedan jag såg den för första gången 2009 och jag måste säga att den faktiskt fortfarande håller måttet i mitt tycke. Jag förstår verkligen inte varför folk avskyr den här remaken. De har gjort nästintill allting rätt med filmen och den ligger utan tvekan i samma klass som flera av Friday uppföljarna; det är en trashig slasherfilm med (den mänsklige) Jason Voorhees, vad fan mer kan man önska sig? Den har gore, den har våld, den har tuttar och den har Jason. Mer än så behöver inte en Friday film. Är det för att det är en remake eller vadå? Remakes KAN vara bra om de är gjorda på rätt sätt och det är just den här remaken. Fuck the haters.

Skådespelarna är bra, effekterna är bra och Derek Mears (som jag har sett i flera filmer sedan jag såg den här för första gången) gör ett riktigt bra jobb som Jason. Till skillnad från första gången jag såg den gillade jag faktiskt Mears’ Jason mer nu än då. Anledningen till det var att jag troligtvis då tänkte mig Jason mer som en zombie (likt Hodder’s Jason) än som en helt vanlig människa, vilket han är i den här filmen. De övernaturliga elementen dök inte upp förrän i film nummer 6 och den här remaken är uppbyggd på element ifrån de tre första filmerna i originalserien.

Utgåvan som följde med i den här bluray lådan var Killer Cut utgåvan, som innehåller både bioversionen och den förlängda versionen (Killer Cut, som den kallas). Skillnaderna är inte gigantiska direkt då den förlängda versionen ligger på 9 minuter extra speltid (med sluttexterna inkluderade i tiden), men några scener har blivit förändrade i Killer Cut versionen mot bioversionen. Om du vill veta mer kan du titta här för att få veta skillnaderna mellan versionerna.

Hur som helst; fuck the haters, Friday The 13th från 2009 är en bra reboot av serien och jag tycker det är synd att de aldrig gick igenom och gjorde en uppföljare, som det till en början var tänkt att det skulle bli. Det sista jag har att säga om filmen är att jag fortfarande är lika förundrad över hur lång tid det tar innan titeln i filmen dyker upp och fick helt enkelt lov att kolla speltiden; 23 Minuter och 50 sekunder. Det måste nästan vara någon form av rekord? Rekommenderas.

Extramaterial:
Utöver bioversionen av filmen (som klassas som en extra feature tydligen) får vi följande extramaterial:

Pip With Trivia Track:
Väljer du den här featuren får du titta på Killer Cut versionen av filmen i sällskap av trivia rutor som ploppar upp då och då, där filmskaparna berättar om produktionen och visar exklusiva behind the scenes inspelningar.

The Rebirth Of Jason Voorhees:
Ett klipp på strax under 11½ minuter där regissören Marcus Nipel, Andrew Form, Bradley Fuller, Mark Swift, Damian Shannon, Derek Mears, Jonathan Sadowski, Willa Ford, Danielle Panabaker, Nick Mennell, Scott Stoddard, Amanda Righetti, Julianna Guill, Travis Van Winkle och Kyle Davis pratar kort om produktionen. Vi får även se en scen som blev skrotad från den färdiga filmen som de beslutade sig för att förändra och sedan spela in på nytt då den inte ”byggde upp någon spänning”. Ganska intressant klipp då jag personligen inte har jättestor koll på remaken, trots att jag gillar den.

Hacking Back / Slashing Forward:
Ett klipp på lite mer än 11½ minuter där regissören Marcus Nipel, Mark Swift, Damian Shannon, Amanda Righetti, Jared Padalecki, Travis Van Winkle, Julianna Guill, Arlen Escarpeta, Jonathan Sadowski, Derek Mears, Bradley Fuller, Willa Ford, Andrew Form och Scott Stoddard pratar om deras barndomsminnen och om hur det var att se originalfilmen när de var barn. Det blir lite ryggdunkande efter ett par minuter och det hela går över till att prata om remaken. Inte jätteintressant, men ändå småkul att höra vad de har att säga om originalet och deras tankar om remaken.. trots allt ryggdunkande.

The 7 Best Kills:
7 scener som är uppdelade på 7 klipp som kommer tillsammans med ett intro, men som kan ses efter varandra vilket ger en speltid på kring 22½ minuter där de visar ”de bästa dödsscenerna” från remaken och berättar och visar hur de genomförde dem. Intressanta klipp även om ryggdunkandet går igång lite hårt framåt de sista klippen.

Additional Scenes:
Ett klipp på nästan 8½ minuter med borttagna och ändrade scener. Vad ska jag skriva egentligen? En av scenerna blev helt omgjord, en blev helt borttagen och den sista scenen fick en liten förändring i slutet av sig i den färdiga filmen. Inget att jubla sig hes över alltså.

Överlag är det väl helt okej extramaterial med tanke på att man får bägge versionerna av filmen på en och samma skiva, men behind the scenes grejerna har lite väl mycket ryggdunkande i sig. Jag har bara så svårt att orka sitta och titta på folk som sitter och maler på om att en film är läskig när den inte är det. Förstå mig rätt; jag gillar remaken, men läskig är det sista den är.

Killer Bonus Disc DVD

Så, äntligen framme vid Killer Bonus Disc DVD, som kanske inte är fullt så överraskande en dvd med enbart extramaterial som berör Friday nummer 1 till och med 8.

The ”Friday The 13th” Chronicles:
Samma extramaterial som är inkluderat med filmerna 1, 4, 5, 6, 7 och 8 finns även här, samtidigt som Chronicles klippen för film nummer 2 och 3 också är inkluderade här. Man kan antingen välja att se dem var för sig eller allihop i ett svep (vilket blir en speltid på 1 timme och 43 minuter). Har man redan tittat på extramaterialet på respektive skiva är de här klippen ganska överflödiga, bortsett från nummer 2 och 3 som inte var med på de skivorna.

I Chronicles för Friday nummer 2 (som ligger på strax över 14 minuter i speltid) får vi se och höra Sean S. Cunningham, Amy Steel, Warrington Gillette och Adrienne King prata kort om filmens produktion. Hyfsat intressant, även om det känns som att ryggdunkandet börjar ta över lite grann efter en stund.

I Chronicles för Friday nummer 3 (som ligger på strax under 9 minuter) får vi se och höra Larry Zerner och Gerald Feil pratar kort om produktionen. Det här är nog en av de mer intressanta delarna i Chronicles serien om Friday filmerna då Feil pratar en hel del om 3D-effekterna de använde sig av i filmen och hur de genomförde vissa scener. Jag hade gärna sett att det här klippet hade varit betydligt längre då det faktiskt var väldigt intressant.

Secrets Galore Behind The Gore:
Samma extramaterial som är inkluderat med Friday nummer 1, 4 och 7, där Tom Savini och John Carl Buechler berättar om specialeffekterna i respektive film. Kan ses var för sig eller i ett svep (vilket blir en speltid på 34 minuter totalt, uppdelat på två klipp av någon anledning). Återigen, har man redan tittat på extramaterialet på respektive skiva är de här klippen ganska överflödiga. Såvida man inte vill se dem igen, direkt efter varandra. Eller nåt.

Crystal Lake Victims Tell All!:
Ett klipp på strax över 15½ minuter där Larry Zerner, William Butler, Lar Park Lincoln, Adrienne King, Tom Savini, Joseph Zito, Amy Steel och Corey Feldman pratar om.. Friday filmerna. I stort sett. Jag trodde till en början att man enbart skulle få se personer som spelade offer (det vill säga personer som man oftast inte får se i några intervjuer som berör dessa filmer) i filmerna och att man skulle få höra hur de fick rollerna och deras upplevelser under inspelningarna, men nä. Hyfsat intressant, moving on.

Tales From The Cutting Room Floor:
Ett klipp på strax över 17 minuter där vi får se bortklippta, förlängda och alternativa scener ifrån några av Friday The 13th filmerna (som bland annat jämförs med de scener som kom med i de slutliga filmerna). De som inkluderas är; Friday The 13th, Friday The 13th: The Final Chapter, Jason Lives: Friday The 13th Part VI och Friday The 13th Part VII: The New Blood (som har ett ljudspår med filmens regissör John Carl Buechler och Kane Hodder). Bortser man från de bortklippta och alternativa scenerna får vi här se hur flera av de våldsamma scenerna var betydligt mer grafiska i sina originalklippningar än vad de blev i de färdiga filmerna, vilket på sätt och vis känns piss. Kul extramaterial hur som helst.

Friday Artifacts And Collectibles:
Ett klipp på ganska precis 7 minuter där Rob Hedden, Tom McLoughlin, Warrington Gillette, John Carl Buechler och William Butler visar upp rekvisita från filmerna de medverkade i produktionen av. Nicolle Puzzo, associerad designer för NECA – ett företag som gör leksaker och samlargrejer för populära spel, filmer, serier och dylikt – berättar lite kort vad de sysslar med. Friday fanet Brooks Burton visar upp sin specialgjorda elgitarr med autografer av alla Jason-skådespelare och Betsy Palmer (om inte mina ögon såg helt fel). Småkul klipp faktiskt, speciellt när McLoughlin berättar om en incident som involverade Jason’s gravsten som han har uppställd i sin bakgård…

Original Trailers:
Alla trailers för Friday nummer 1 till och med nummer 8. Vad mer kan jag säga?

Sammanfattning
Friday The 13th: The Complete Collection är en fin box för fans av Friday filmerna, utan några tvivel, men jag tror att jag personligen förväntade mig lite mer än vad jag egentligen fick. Jag hade räknat med att samtliga skivor skulle vara fullsmockade med extramaterial och features vi aldrig tidigare fått se (åtminstone på Killer Bonus Disc DVDn), men icke. Boxens extramaterial var ganska enormt och det har tagit bra länge att gå igenom alltihop plus alla filmerna, men jag hade räknat med ännu mer än vad man fick. Men även om jag inte riktigt fick precis det jag förväntat mig så är jag ändå otroligt nöjd med att jag köpte hem den här fina samlingen som består av flera av mina favoritfilmer i genren och den kommer att gås igenom fler gånger, utan tvekan. Om du är ett fan av Friday The 13th filmerna och inte har dem redan på bluray är det här ett givet köp, helt enkelt.

Länkmaffian
Om du är sugen på mer läsning (varför du nu skulle vara det efter att ha läst igenom den här romanrecensionen) så kan du läsa samtliga av mina gamla Friday The 13th recensioner i nummerordning här; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10. Mina gamla recensioner av Freddy vs. Jason (som jag skrev medan jag gick igenom A Nightmare On Elm Street filmerna) och remaken från 2009 finns också att läsa och skulle inte det vara nog finns även mina gamla recensioner på fan-filmerna Friday The 13th: Mother’s Day och Friday The 13th: The Storm att läsa också. Läs gärna också mina recensioner av dokumentärerna His Name Was Jason: 30 Years Of Friday The 13th och Crystal Lake Memories: The Complete History Of Friday The 13th. Jag reserverar mig för att det kan stå annorlunda i de recensionerna mot vad som skrivits i den här, då mitt tycke om filmerna kan ha ändrats med åren. Vissa faktafel kan även förekomma då jag inte var riktigt lika påläst då som nu.

1 Comment

The Wraith av J

januari 12th, 2015 | Postad i Action, Film

The WraithPackard Walsh (Nick Cassavetes) och hans gäng terroriserar en liten stad i Arizona öknen, där de tvingar förare att köra dragracing mot dem för att de ska kunna ”vinna” deras fordon. Packard har dessutom bestämt sig för att den snygga Keri Johnson (Sherilyn Fenn) är hans och han kommer ta till vilka medel som helst för att se till att det förblir så. När tonåringen Jamie Hankins (Christopher Bradley) inledde ett förhållande med Keri blev Packard rasande och hade tillsammans med sitt gäng ihjäl Jamie. Kroppen återfanns aldrig…

Kort efter Jamie’s död och försvinnande dyker den mystiske Jake Kesey (Charlie Sheen) upp i staden och blir snabbt vän med Keri och Jamie’s yngre broder, Billy (Matthew Barry). Samtidigt börjar någon att ta livet av medlemmarna i Packards gäng genom att krascha deras bilar…

När jag var på Retrogathering i höstas mötte jag upp H och en till snubbe (som vi i den här recensionen kan kalla för L). Efter att vi hade varit på Retrogathering och tittat och handlat klart begav vi oss iväg till McDonalds för att käka lite. Väl där började vi prata om film (surprise) och vi kom in på Charlie Sheen av någon anledning, varpå L frågade H vad filmen som Charlie Sheen gjorde under 80-talet hette där han kör en racingbil hette. H svarade ”The Wraith”. Och i och med att jag är ett stort Charlie Sheen fan och för att jag inte hade sett den här filmen tidigare tog jag hem den…

Nu har jag sett den och den imponerade föga. Det är en ganska cheesig racing-actionfilm, där våldet består av att vi får se hur bilar och byggnader exploderar istället för ren skottlossning. Det är långt ifrån en Fast And Furious film om vi säger så…

Skådespelarna är dock ganska övertygande, även om karaktärerna är stereotypiska 80-talskaraktärer. Det som förvånade mig mest med hela filmen egentligen var att Sheen faktiskt inte är med så där jättemycket egentligen. Förvisso är hans karaktär med under en stor del av filmen, men han personligen syns inte till så där värst mycket. Clint Howard’s frisyr och utseende i den här filmen fick mig att gapskratta och Nick Cassavetes’ karaktär gjorde mig mest matt tack vare den klyschiga skitstövelakten som körts tre miljarder gånger förr.

Ett stort plus med filmen är dock att det nästan hela tiden händer något, från början till slut. Det blir aldrig långtråkigt och man behöver aldrig sitta och vänta på tuggande dialog som pågår i tusen år, utan filmen liksom gör det den ska göra och skippar allt (nästan i alla fall) onödigt dravel.

The Wraith var inte riktigt som jag tänkte att den skulle vara, men den fungerar ändå ganska bra. Det är en hyfsat underhållande actionrulle som duger att se en gång i alla fall. Gillar man cheesiga 80-tals actionrullar tycker jag att man ska ta sig en kik.

1 Comment

Slaughter High av J

juli 17th, 2014 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Slaughter HighDet är första April på Doddsville County High School och skolans grupp med populära elever bestämmer sig för att spela en av skolans nördar, Marty (Simon Scuddamore), ett elakt spratt, som i sin tur går fruktansvärt fel…

10 år senare blir gruppen med de populära eleverna inbjudna till en återföreningsträff på deras nu mer nedlagda high school. Väl där dröjer det inte länge förrän de inser att de inte är ensamma. Är det Marty som är tillbaka för att ge igen?

Efter lite funderingar på vad jag ska skriva har jag bestämt mig för att börja med vad jag tyckte var bra med Slaughter High; morden. Morden i filmen är ganska fyndiga och imponerande för en lågbudgetrulle som den här. Men det är ungefär där de imponerande faktorerna slutar också…

Skådespelarna ligger på ungefär samma nivå som något ur Teletubbies. De enda två som är värda att nämna av de som står framför kameran är väl Caroline Munro, som medverkade i Star Wars kalkon rip-offen Starcrash och kultrullen Maniac, och Simon Scuddamore, som tog sitt liv kort efter att filmen släpptes enligt IMDB (huruvida detta stämmer vet jag inte, då filmen släpptes 1986 medan Scuddamore enligt IMDB tog sitt liv 21 November, 1984). Filmen i sig blir ganska konstig allt eftersom den fortgår och mot slutet sitter jag mest och kliar mig i huvudet och undrar vad som egentligen försiggår. Karaktärerna är rätt blåsta och gör dumma saker på löpande band, men tillför å andra sidan lite komik till det hela (de är så jävla dumma att de blir roliga helt enkelt).

Slaughter High (vars arbetsnamn var April Fool’s Day, som de ändrade för att slippa förvirring med en annan film med samma titel släpptes samma år) är en riktig kalkon, men kan nog samtidigt ses som en kultrulle också. Filmen i sig är inte speciellt bra, men de fyndiga morden och de tillsynes hjärndöda karaktärerna är så pass underhållande att man står ut med filmen i alla fall. Slaughter High ramlar ner i ”så dålig att den blir bra” kategorin och känns nästan som ett måste för vilken slasherfantast som helst.

No Comments

Laputa – Slottet I Himlen av H

april 28th, 2012 | Postad i Action, Anime, Film, Äventyr/Fantasy

”Underbart fantasifull, fartfylld och tänkvärd” anser jag om nästa Ghibli-film, ”Laputa – Slottet I Himlen” som jag recenserat på DVDKritik.se. Läs den.

No Comments

From Beyond av H

februari 6th, 2012 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Det går inflation i recensioner av filmer som J redan recenserat på siten, men duuuuuuu, jag såg faktiskt filmen först. Jag är bara lite långsammare på att skriva recensioner, så det så. Pilutta dig.

Jag hade en period för 15-20 år sen då jag plöjde en helvetisk massa skräckfilmer, gärna totalförbjudna eller oklippta sådana i stundtals riktigt usla VHS-kopior. Jag såg så många att jag knappt minns alla, men förstås är det en del som dröjt sig kvar i minnet. En av dem var ”From Beyond” som totalförbjöds i Sverige. Jag kände igen huvudrollsinnehavaren Jeffrey Combs från ”Re-Animator” (även den förbjuden) och den galna handlingen och specialeffekterna stack ut i mängden, liksom ”Re-Animator”. Inte undra på det, då vi återfinner samma regissör/producent-team här: Stuart Gordon och Brian Yuzna.

De två forskarna Pretorius och Tillinghast experimenterar med en maskin som stimulerar tallkottskörteln i hjärnan. Tillinghast upptäcker att han kan se märkliga monster när maskinen är aktiv, och Pretorius blir uppäten av ett av monstren.

Pretorius hamnar på dårhus. Han har ju haft ihjäl sin kompanjon och yrar om monster från andra dimensioner! Den kvinnliga psykologen McMichaels anländer för att undersöka honom, och hon bestämmer sig för att den bästa terapin är att återvända till brottsplatsen och bemöta händelsen. De tar med sig Ken Foree (Dawn of the Dead) och åker till huset, där maskinen står kvar…

Den här fina rullen som nu har 25 år på nacken är helt enkelt finfin. Jeffrey Combs är som vanligt i toppform, men så även Stuart Gordon och Brian Yuzna som blandar slaskiga effekter med kinky fetishism och mörk, galen humor. Visst funkar inte alla specialeffekter, men det gör liksom inget när det görs så här galet och kul. I J:s recension säger han att den är ”lite märklig” och det är sant, men det är ju också bara till filmens fördel. Den skapar sin egen lilla värld och är med rätta en skräckklassiker från det goda 80-talet. Är du ett fan av ”Re-Animator” eller till exempel ”Return of the living dead 3” (och vem är inte det?) så är det här nästa film du ska se.

No Comments

Platoon av J

augusti 13th, 2011 | Postad i Drama, Film, Krig

Chris Taylor (Charlie Sheen) är en ung och naiv amerikan som hoppar av college och går frivilligt med i armén för att kriga i Vietnam. Han märker dock snabbt efter sitt anländande till Vietnam att hans närvaro är ovesäntlig och att han klassas som mindre värd av de övriga soldaterna, då han inte slagits lika länge som de andra och känt effekterna av kriget.

Chris får två stycken officerare; den sure och oförstörbare Stab-Sergeant Robert Barnes (Tom Berenger) och den lite mer lugne och samarbetsvillige Sergeant Elias Grodin (Willem Dafoe). Men efter en händelse i en by dras ett streck mellan de två officerarna och två läger bildas i plutonen, där vardera läger går efter vardera ledare. Allt eftersom att kriget fortsätter håller Chris på att knäckas psykiskt och samtidigt som han kämpar med att överleva inser han att han står inför två strider; konflikten med fienden och konflikten mellan männen i hans pluton.

Ibland när jag ser en film på nytt efter att inte ha sett den på bra många år så börjar jag fundera varför jag inte sett om filmen tidigare för. Platoon – eller Plutonen som den hette i Sverige när den kom – är just en sådan film. Jag såg den för bra många år sedan (över 10 år iaf) som barn och det lilla jag minns var något om att jag tyckte att den var seg.. eller iaf någonting åt det hållet.

Nu när jag sett om den som vuxen så tycker jag att det är en suverän krigsfilm med vissa drag av drama inblandat lite här och där. Filmen är suveränt spelad med många riktigt bra namn i hyfsat unga åldrar (de flesta av dem iaf); Charlie Sheen, Willem Dafoe, Tom Berenger, Tony Todd, Kevin Dillon, Keith David, John C. McGinley, Forest Whitaker och Johnny Depp. Krigssekvenserna är välgjorda och det smäller och skjuts om vartannat större delen av dessa, vilket tillför spänning det hela – vissa karaktärer vill man helt enkelt inte ska dö.

Nä, men… för att avrunda den här recensionen på Platoon (som jag misstänker varenda jävel redan har sett egentligen) så tycker jag att de som gillar krigsfilmer – eller pang pang filmer överlag – bör slänga ett getöga på den här filmen. Rekommenderas.

No Comments

From Beyond av J

juli 12th, 2011 | Postad i Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Dr. Edward Pretorius (Ted Sorel) och hans assistent Crawford Tillinghast (Jeffrey Combs) arbetar på ett sensationellt experiment: genom att stimulera epifyskörteln vill de öppna den mänskliga hjärnan för att kunna nå högre dimensioner. Men när experimentet lyckas blir de attackerade av fruktansvärda livsformer som, tydligen, flyter runt omkring oss hela tiden. När Dr. Pretorius blir dödad av en av dem blir Tillinghast den huvudmisstänkte och inlåst på en mentalinstitution tack vare hans historier.

Den ambitiösa psykologen Dr. Katherine McMichaels (Barbara Crampton) tar sig ann en utvärdering av Tillinghast, för att avgöra om han är tokig eller faktiskt talar sanning. Tillsammans med Tillinghast, och snuten Bubba (Ken Foree), beger hon sig till Dr. Pretorius hus för att genomgå samma experiment som de två forskarna gjorde innan – vilket kommer visa sig vara ett stort misstag…

From Beyond från 1986, som är baserad på en novel av H.P. Lovecraft, är en ganska typisk Yuzna film. Den innehåller en del gore, äckel och slisk, samtidigt som det finns en nypa humor under ytan – och så lite sci-fi på det. Jeffrey Combs och Ken Foree är som vanligt svinbra i sina roller och det märks rätt väl att Brian Yuzna producerat. För regin stod Stuart Gordon, som arbetade med Combs och Yuzna på Re-Animator.

Det som gör From Beyond bra är att man vet inte vad som skall komma härnäst. Yuzna och teamet bakom slänger den ena märkliga grejen efter den andra på tittaren och emellanåt sitter jag mest och lyfter på ögonbrynen och undrar hur de egentligen kom på det som inträffar framför mina ögon – även om effekterna är rätt utdaterade och är rätt skrattretande med dagens glasögon.

Jag gillar From Beyond iaf. Den är lite märklig och konstig, men den är underhållande på sitt egna lilla vis – som de flesta andra Yuzna produktioner. Är man inget fan av Yuzna’s andra produktioner kan man nog låta den här passera dock, annars bör man spana in den.

1 Comment

Blood Hook av J

maj 21st, 2011 | Postad i Film, Skräck/Rysare

När han var en liten grabb blev Peter van Clease (Mark Jacobs) vittne till hur hans farfar blev neddragen under mystiska omständigheter i sjön intill deras stuga när han fiskade – men han kom aldrig upp till ytan igen. 17 år senare återvänder Peter tillsammans med några vänner för att medverka i den årliga ”Muskie Madness” fisketävlingen, där den som fiskar upp den största firren vinner ett pris bestående av femtusen dollar.

Kort efter deras ankomst börjar dock folk att försvinna och tomma båtar hittas flytande ute i sjön med blodspår i sig. Peter är övertygad om att vad som än tog hans farfar är tillbaka för att hämta mer…

Blood Hook – eller Muskie Madness som den faktiskt hette innan Troma köpte upp den för att distributera den (de ändrade helt enkelt titeln då de trodde att folk inte skulle begripa vad en ”muskie” – dvs gädda – var) – är en hyfsad 80-tals slasher som till en början är ganska sevärd, men som dalar lite allt eftersom filmen rullar på. Vi får bland annat veta vem som är mördaren allt för tidigt vilket också gör att en stor del av andra halvan mest blir en massa dötid där de bara snackar om hur de ska hämnas på denne. Det är dessutom superlätt att lista ut vem som är mördaren innan man får veta vem det är, bara man är lite uppmärksam av sig och har sett en och annan slasher i sina dagar.

Effekterna är även de hyfsade. Blodet ser ganska realistiskt ut, men exempelvis ett par lik som syns till emot slutet av filmen ser väldigt, väldigt plastiga ut och får en att gapskratta mer än att flämta av rädsla. Skådisarna är inte så värst.. de flesta har inte ens fått någon roll i någon annan film än den här (vilket bör säga en del om dem). Storyn är faktiskt ganska intressant och originell (jag tror inte jag har sett någon annan slasher med fisketema förr, vad jag kan komma på iaf), men framförandet (skådisarna och det allt för tidiga avslöjandet av mördaren) gör att filmen får ett rejält handikapp och det slutar med att filmen mest blir en i mängden av alla halvsunkiga 80-tals slashers som finns.

Blood Hook – eller Muskie Madness – är inte ett direkt bottennapp (insert gapskratt), men det är inte heller en film man ser om flera gånger heller. Okej rulle även om den har sina brister. Nästa.

No Comments

Dèmoni 2: L’incubo ritorna av J

april 10th, 2011 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Födelsedagen blev inte riktigt som Sally (Coralina Cataldi- Tassoni) hade tänkt sig. Mitt under hennes fest går hon undan då hon får veta att en gammal pojkvän är på väg dit och sätter sig och tittar på en dokumentär som går på TVn. Dokumentären visar hur en grupp med ungdomar tar sig in i den ”förbjudna zonen” där det släpptes lös demoner (händelserna i den första filmen). Under dokumentärens gång hittar gruppen en demons livlösa kropp och lyckas, så klart, återuppväcka denne av misstag.

Sally’s födelsedag tar en tvär vändning då demonen tar över hennes kropp och den trevliga festen övergår till ett blodbad, som sedan sprider sig som en löpeld igenom lägenhetshuset där hon bor…

Dèmoni 2: L’incubo ritorna – eller bara Demons 2 – kom året efter den fina kultskräckisen från 85 och är inte riktigt lika bra som den första. Hela filmen är betydligt cheesigare än sin föregångare på mer eller mindre alla plan. Skådisarna är ungefär lika stela som i föregångaren och effekterna är lite sämre och bitvis ser de, i ärlighetens namn, ganska löjliga ut (så som en barndemon som dyker upp mot slutet av filmen). Och tycker man att den första filmens story är osammanhängande och har många obesvarade frågetecken i sig efter att sluttexten börjat rulla upp så, håll i hatten; Dèmoni nummer 2 har så många luckor i händelseförloppet och storyn att jag emellanåt sitter och kliar mig i huvudet och funderar hur i helskotta vissa saker egentligen kunde inträffa (t ex när Sally blir besatt).

Nåja. Tar man Dèmoni nummer 2 för vad den är så är det en okej B-skräckis som inte riktigt når ända fram till sin föregångare. Och jag kallar fortfarande demonerna för zombies – så det så.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud