| Subcribe via RSS

Night Screams av J

januari 11th, 2024 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Någonstans i Wichita, Kansas, har David (Joseph Paul Manno), en potentiell college fotbollsstjärna, precis vunnit ett fyraårigt stipendium till ett college någonstans i Oklahoma. Hans vänner bestämmer sig därför för att fixa en ordentlig avskedsfest för honom medan hans föräldrar är ute för kvällen, ovetandes om att två förrymda fängelsekunder har smugit sig in i källaren och att en psykotiska galning finns bland dem…

Night Screams var på sätt och vis anledningen till att jag äntligen fick tummen ur och såg Graduation Day, tack vare att jag visste att Night Screams hade scener ifrån den filmen. Föga anade jag att första scenen i Night Screams var just ett klipp ur Graduation Day, som används som en ”a movie in a movie” – som de dessutom spoilar skiten ur allt medan inledningen av filmen fortgår.

Men hur som helst, Night Screams är i sig en hyfsat underhållande, men ack så stendum och cheesig slasherrulle från sent 80-tal. Hela subploten med de förrymda fångarna är totalt onödig och leder (till större delen) ingen vart, för att inte tala om inledningsscenen som makes no sense bredvid resten av filmen. Men likt Graduation Day tycker jag att speltiden är något lång och en tio minuters saxning av den hade inte skadat då det blir en handfull transportsträckor här och där filmen igenom.

Överlag är det dumt, så dumt, men samtidigt hyfsat kul och underhållande. Night Screams är inte en bra film, men den underhåller definitivt för stunden, mest tack vare de ganska slafsiga morden – och mördarens motiv, som är något av det dummaste jag någonsin har hört i en slasherfilm.

Jag skulle dock säga att Graduation Day och Night Screams funkar som en hyfsad double-feature om man är sugen på att titta på dumma slasherfilmer från 80-talet, men om du bara tänkt se en av dem så skulle jag nog säga åt dig att se Graduation Day istället för den här – speciellt med tanke på att den här filmen tokspoilar Graduation Day, som i mångt och mycket är en bättre gjord och genomförd slasherfilm (även om Night Screams har sina stunder då den överträffar den filmen). Med det sagt tycker jag att Night Screams är okej för vad den är. Det finns bättre filmer i subgenren men det finns definitivt också sämre.

No Comments

Near Dark av J

januari 21st, 2023 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Småstadskillen Caleb Colton (Adrian Pasdar) är ute en sen kväll när han möter den vackra Mae (Jenny Wright) som ber honom om skjuts till hennes trailer innan gryningens intrång. På vägen dit stannar Caleb sin bil och ber om en kyss från Mae, som biter honom i halsen och springer därifrån. Då hans bil vägrar att starta igen börjar han att gå hemåt, men när han börjar närma sig farmen han bor på och de första solstrålarna träffar honom börjar han att självantända – enbart för att i nästa stund bli insliten i en van.

Caleb blir introducerad till Mae’s familj; ledaren Jesse Hooker (Lance Henriksen), hans flickvän Diamondback (Jenette Goldstein), den elake Severen (Bill Paxton) och pojken Homer (Joshua John Miller). De har alla en sak gemensamt; de är nattliga jägare som behöver blod för att överleva, vampyrer. Caleb står nu inför ett val, att antingen återvända till sin familj och försöka hitta någon form av botemedel eller stanna kvar med Mae och bli en nattens varelse…

Jag har aldrig varit något större fan av vampyrfilmer, likt varulvsfilmer. Visst, det finns en handfull av den typen av filmer jag är ett stort fan av, men varken vampyrer eller varulvar har tilltalat mig nämnvärt igenom åren som gedigen skräckfilmstittare. Jag finner bägge av dessa monster ganska ointressanta – och tråkiga. Jag minns inte första gången jag hörde talas om Near Dark, men det som cementerade min kännedom av filmen var för några år sedan då jag och några till startade en podcast med samma namn som filmen (som du finner här och här) – mestadels för att vi inte kunde komma på något bättre namn och då namnet Graveyard Shift (som var vår första idé till namn på podcasten) visade sig vara använt av flera andra podcasts. Hur som helst så har det tagit några år för mig att se filmen men nu har jag slutligen alltså gjort det.

Som jag har förstått det anses Near Dark vara en kultklassiker bland många och den verkar vara ansedd som en av de bättre vampyrfilmerna som gjorts. Jag tyckte att filmen överlag var okej, men inte mycket mer än så. Visst, den har en handfull set pieces som var helt suveräna (bland annat en shoot-out mellan vampyrerna och en grupp poliser), men det kändes samtidigt som att det fattades typ en timmes speltid; helt enkelt att filmen hoppade mellan scener utan ha någon direkt röd tråd mellan dem.

Jag blev en aningen trött på inledningen av filmen också. Jag förstår att karaktären Caleb till en början inte förstår vad som händer honom, men det hela dras verkligen ut så långt det bara går och då jag som tittare redan vet vad som pågår blir det hela jävligt långdraget. Slutet kändes dessutom jävligt taffligt och karaktärerna (som vi fått lära känna hyfsat under filmens gång) börjar bete sig som totala idioter med noll självbevarelsedrift – vilket är något de haft igenom hela filmen, i alla fall fram till slutet. Det kändes verkligen som att manusförfattarna inte riktigt visste hur de skulle avsluta filmen, så vad vi i slutändan fick var ett både abrupt och inte speciellt genomtänkt slut. Nåväl…

Filmen bjuder i alla fall som sagt på en handfull set pieces som är grymt underhållande. Filmens antagligen största behållning är Bill Paxton’s rollprestation som Severen då karln snor hela showen varenda gång han står framför kameran och jag vettefan om han inte hade fungerat lika bra (eller bättre) som ensam skurk här faktiskt – speciellt med tanke på att Lance Henriksen, Jenette Goldstein och Joshua John Miller egentligen inte har så där värst mycket att göra.

Nåja. Jag har sett sämre vampyrfilmer än Near Dark, men jag har definitivt sett bättre. Det var i alla fall kul att se Henriksen, Goldstein och Paxton återförenas efter Aliens, från året innan – och Miller, tre år innan han dök upp i Class Of 1999. Jag kommer hur som helst inte ha någon större brådska att se om den här filmen.

No Comments

Terror Night av J

maj 2nd, 2021 | Postad i Film, Skräck/Rysare

En grupp vänner bestämmer sig en kväll för att besöka den övergivna herrgården som tillhörde Lance Hayward (John Ireland) – en välkänd skådespelare från stumfilmseran. Väl där börjar dock någon – förklädd till de olika rollerna Hayward hade under sin karriär – att ha ihjäl dem en efter en.

Terror Night är en slasherfilm som spelades in 1987, men som tydligen inte ska ha fått en officiell release förrän 2004 när Retromedia släppte den på dvd under den alternativa titeln Bloody Movie. Legacy Entertainment släppte den senare under 2005 under dess originaltitel. Anledningarna till att filmen släpptes först sjutton år efter att den spelades in ska tydligen ha berott på problem med rättigheterna till de klipp från gamla filmer som använts i filmen – och att filmen ryktades ha blivit producerad med hjälp av pengar från maffian.

Med det sagt gick jag in i Terror Night i tron om att jag skulle lida i cirka nittio minuter. Det visade sig att jag hade fel. Terror Night föll mig alldeles utmärkt i smaken och jag fann den högst underhållande. Den tappar lite under de sista tjugo eller så minuterna, men är på det stora hela en riktigt bra och – vad jag vet – obskyr slasherfilm.

Skådespelet är överlag förvånansvärt bra (för den här typen av film givetvis), effekterna ser bra ut och filmen innehar en ganska unik mördare som jag fann intressant. Såatte…

Gillar man 80-talets slasherfilmer så tycker jag definitivt att man ska ge Terror Night en chans. Rekommenderas.

No Comments

Le foto di Gioia av J

augusti 12th, 2019 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

Gloria (Serena Grandi), en ex-modell som nu mer driver herrtidningen Pussycat, står inför ett problem; ett psykotiskt fan med vanföreställningar har ihjäl hennes modeller en efter en och skickar groteska fotografier med deras döda kroppar framför posters av hennes egna avklädda bilder. Allt medan hoten och kropparna staplas på hög måste Gloria klura ut vem galningen är innan hon själv blir den ultimata modellen…

Le foto di Gioia – som antagligen är mer känd som Delirium eller Delirium: Photo of Gioia utanför Italien – är en italiensk giallo från 1987, regisserad av Lamberto Bava och oh boy.. det här var en intressant film. Manuset är fullkomligen bonkers och mördarens psykotiska vanföreställningar – som vi får se flertalet gånger – är utan tvekan filmens highlights, samtidigt som filmen bjuder på en hel del lättklädda damer (däribland den då fagra Serena Grandi), over the top mord och en George Eastman i en mindre roll där han inte spelar en psykotiska galning. Med det sagt; ja, jag gillade den här filmen.

Le foto di Gioia är inte en bra film, men det är å andra sidan en underhållande sådan tack vare hur bonkers och over the top allting i den är. Den får en tumme upp och en rekommendation från mig – åtminstone till fans av sleaziga 80-talsfilmer.

No Comments

Summer Camp Nightmare av J

mars 6th, 2019 | Postad i Drama, Film, Thriller

Efter att den nya ägaren, Mr. Warren (Chuck Connors), av pojklägret Camp North Pines beslutat att ställa in dansen lägret skulle ha haft tillsammans med det intilliggande flicklägret efter att två av pojkarna på hans läger genomfört ett enligt honom obscent framträdande på talangjakten de bägge lägren hade får en grupp av pojkarna idéen om att göra revolt mot Mr. Warren och lägerledarna för att ta över lägret. De genomför sin kupp och till en början verkar de ha sitt sommarlov säkrat utan några dumma regler som vuxna sätter upp, men det dröjer inte speciellt länge innan saker och ting börjar spåra ur.

I och med att jag har blivit inlagd på sjukhus och då jag hade extremt tråkigt slösurfade jag runt på youtube och fick idéen att jag skulle se om jag kunde hitta på någon slasherfilm som finns uppladdad där för att slå ihjäl lite tid. I mitt sökande snavade jag över Summer Camp Nightmare från 1987 – vars titel skriker slasherfilm lång väg, men som inte ens är en skräckfilm.

Summer Camp Nightmare (eller The Butterfly Revolution som den även är känd som, vilket också är titeln på den roman som filmen är väldigt löst baserad på) var okej för vad den var. Chuck Connors var underanvänd och manuset vart ganska långdraget på sina ställen. Idéen bakom filmen – och antagligen boken – var det absolut inget fel på och hade nog fungerat bättre som en regelrätt skräckfilm och jag undrar om inte filmen faktiskt hade blivit bättre om en galen slasher hade blivit inkluderad i manuset. Jag menar, den här revolten grabbarna gör i filmen hade varit en perfekt backdrop för att introducera en galen slasher som börjar ha ihjäl huvudkaraktärerna en efter en på olika uppfinningsrika sätt som hämnd för.. ja, nåt. Bortkastad potential helt enkelt.

Jag tvivlar på att jag kommer ha någon större brådska att se om Summer Camp Nightmare inom någon närmare framtid, men det var ju ändå kul att se Tom Fridley i något annat än Jason Lives: Friday The 13th Part VI.

No Comments

Bloody New Year av J

december 31st, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

En grupp brittiska ungdomar går på grund med sin segelbåt och blir tvungna att simma i land till en ö. Väl på ön hittar de ett tillsynes övergivet hotell som är dekorerat för nyårsafton – det som gör det hela ännu märkligare är att det är mitt i sommaren…?! Det dröjer inte speciellt länge innan underligheter börjar inträffa i hotellet och gruppen inser att de svävar i livsfara.

Jag har alltid varit ett fan av Norman J. Warren sedan jag såg Alien klonen Inseminoid (recenserad här), från 1981, för första gången på sönderklippt hyr-VHS för omkring tjugo år sedan (vilket är en film jag tittar om till och från på min brittiska oklippta dvd). Sedan dess har jag även kommit över hans övernaturliga protoslasher Terror, från 1978, som jag gav ett halvljummet betyg i min recension. Så nu när det är nyår och allt så tyckte jag att det var dags att spana in Warren’s Bloody New Year från 1987, som var den sista filmen han gjorde innan han drog sig tillbaka fram till 2007.

Bloody New Year är en fullkomligen bonkers och underlig mash-up av slasher, hemsökt hus och zombies. Vill man beskriva filmen på ett extremt enkelt sätt kan man även säga att filmen är en Evil Dead rip-off med vissa små element ur slashergenren instoppat här och där. Filmen är i stort sett nittio minuter nonsens och skäms inte över det heller. Filmen är bitvis extremt cheesig och underhållande, men dippar på sina ställen och blir lite långdragen och tappar gnistan lite grann.

Skådespelarinsatserna är ingenting att skriva hem om direkt, men fungerar med hur resten av filmen är i åtanke. Effekterna är, förvånansvärt nog, ganska bra när de väl är i bild, men tack vare att de fegat ur (antagligen tack vare att budgeten inte tillät dem) så försvinner vissa sceners punch-line lite grann (så som när en person får huvudet slafsat med en båtmotor, vilket är helt off-screen).

Bloody New Year är en märklig film, men den lyckas samtidigt underhålla så pass att filmens nittio minuter svischar förbi utan några större bekymmer. De stunder då filmen blir långdragen känns mest som fartgupp och är över innan man tappat intresset för vad som händer i filmen. Det är inte en bra film, men den är så pass genomkorkad och dum att det är svårt att inte sitta och fnissa till den. Rekommenderas med vissa reservationer.

No Comments

Aenigma av J

augusti 16th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

AenigmaUnder ett elakt skämt av hennes mobbare blir den utstötta Kathy (Milijana Zirojevic) påkörd av en bil och faller således i koma. Senare anländer den nya eleven Eva (Lara Lamberti) till samma internatskola och kommer snabbt i kontakt med tjejerna som är ansvariga för Kathy’s tillstånd. Det visar sig emellertid snabbt att Eva egentligen bara är ett redskap under kontroll av den komatösa Kathy, som är ute efter hämnd.

Jag hade inte sett Aenigma på över tio år nu när jag satte mig för att se om den och jag ville minnas att det var en bra Lucio Fulci film. Det visade sig att det var mer nostalgiska och glada minnen än något annat. Aenigma från 1987 är en långsamtgående och bitvis rent av tråkig film där morden som inträffar är ungefär lika intressanta som Björnes Magasin (för att inte tala om oinspirerade), vilket är synd då storyn hade potential till att bli något riktigt bra. Skådespelarna är hyfsade, men tack vare den usla dubbningen blir det snabbt enerverande att både se och höra dem. Det största problemet med filmen är dock att det är långt mellan händelserna och när det väl händer något så är det så utdraget och ointressant att man mest sitter och väntar på att det ska bli överstökat.

Aenigma är utan tvekan en av Fulci’s sämre produktioner och även om den inte är i närheten så usel som exempelvis Il fantasma di Sodoma (aka Sodoma’s Ghost, recenserad här), som kom året därpå, så är den inte värd att lägga någon tid på. Se om hans mästerverk från det tidiga 80-talet istället.

No Comments

Deliria av J

april 25th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

DeliriaEn grupp teaterskådespelare kämpar med att repetera inför en skräckshow de ska sätta upp och ingenting verkar gå som det ska. Produktionen lider av stora problem och på kvällen, då de ska genomföra kostymrepetitionen, låser den frustrerade regissören dörrarna in till byggnaden i ett försök att genomföra generalrepetitionen. Olyckligtvis försvinner nyckeln och gruppen blir inlåsta i den avsides belägna byggnaden. Ännu värre är att de inte är ensamma…

Deliria är en italiensk slasher från 1987 som har en hel hög med aka-titlar. Några av dem är Bloody Bird, Stage Fright, Sound Stage Massacre, StageFright: Aquarius och Aquarius. Filmen i sig är en ganska långsam slasher. Den bygger upp sig sakta men säkert och följer väl mer eller mindre varenda klyscha som finns i boken, men det hela funkar ganska bra ändå tack vare de ganska grisiga mordscenerna och de hyfsat spännande smyg- och jaktscenerna.. och twisten på slutet. Skådespelarna är bra och effekterna är superba (för att vara av årgång 87 och ifrån Italien).

Deliria är kanske inte den mest omtalade slasherfilmen som finns där ute, men det är klart en av de bättre från det sköna 80-talet. Jag gillar den och tycker att om man gillar slashers borde man ta sig en närmare titt, om man inte redan har gjort det. Rekommenderas.

No Comments

Return To Horror High av J

april 16th, 2013 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

1982 inträffade en rad brutala mord på Crippen High School. Mördaren blev aldrig arresterad och försvann efter morden spårlöst. Filmbolaget Cosmic Pictures har nu bestämt sig för att göra en film baserad på händelserna och har valt att spela in den vid Crippen High School, som nu mer står tom. Det dröjer emellertid inte länge förrän skådespelare och arbetslaget bakom filmen börjar försvinna spårlöst och det verkar inte bättre än att historien upprepar sig…

Att jag skaffade hem Return To Horror High berodde helt på Horror High – som för övrigt inte har ett skit med den här filmen att göra bortsett ifrån att de har liknande titlar. I alla fall…

Return To Horror High är en rörig slasherfilm som hoppar mellan nutid och dåtid om vartannat och emellanåt sitter jag och kliar mig i huvudet och undrar vad som är vad. Det är inte speciellt fängslande eller intressant och hela filmen känns som en dussinslasher (en axelryckning, ungefär). Skådespelarna är emellertid bra och det är lite småintressant att se en ung George Clooney (även om han är med i typ 2 minuter i hela filmen) i början på filmen. Effekterna ser bra ut och det hela känns rätt påkostat och håller sig rätt hyfsat än idag. Bland allt blod finns även en nypa humor som fungerar sisådär. Vissa skämt är rätt långsökta och fungerade inte alls, medans några andra fungerade lite bättre och fick mig åtminstone att fnissa till.

Nåja. Return To Horror High är absolut ingenting jag vill rekommendera, men samtidigt kan jag inte direkt påstå att den är usel heller (även om den var jävligt rörig). En okej dussinslasher som säkert nån kan gilla.

No Comments

Beverly Hills Cop II av J

augusti 15th, 2012 | Postad i Action, Film, Komedi

Polisen i Beverly Hills står handfallna inför en ny brottsvåg kallad ”Alfabetsbrotten” och efter att poliskapten Bogomil (Ronny Cox) kommit brottslingarna på spåren blir han utsatt för ett mordförsök. När Detroit snuten Axel Foley (Eddie Murphy) får nys om det hela beger han sig till Beverly Hills för att ta reda på vem som står bakom ”Alfabetsbrotten” och mordförsöket på Bogomil. Väl i Beverly Hills slår han sig ihop med sina två gamla kamrater Taggart (John Ashton) och Rosewood (Judge Reinhold) för att finna de ansvariga.

Likt den första filmen har jag rätt lite att skriva om Beverly Hills Cop II. Det är en bra action/komedi som flyter förbi väldigt snabbt utan några som helst problem och är troligtvis den jag tycker bäst om i trilogin, även om de två andra filmerna också är suveräna. Eddie Murphy är top-notch och levererar riktigt många gapskratt och filmens action är lite mer utbredd än i den första filmen, där mycket av filmens action koncentrerades till slutet av filmen. Övriga skådespelare, som till en stor del var med i den första filmen, är även de suveräna och jag kan inte låta bli att garva åt Judge Reinhold’s karaktär som flippar ur mer och mer ju längre filmen går.

En suverän action/komedi som levererar det den ska och som, iaf jag, kan se om hur många gånger som helst – likt den första filmen. Rekommenderas.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud