| Subcribe via RSS

Beetle Juice av J

november 3rd, 2012 | Postad i Film, Komedi

Adam (Alec Baldwin) och Barbara Maitland (Geena Davis) är ett normalt par… ja, om man bortser ifrån det faktum att de är döda. Fast i sitt gamla hus de bodde i när de levde försöker de förstå sig på reglerna för de döda, samtidigt som en ny familj håller på att flytta in i deras hus. Adam och Barbara vill verkligen inte ha den stökiga och socitetsaktiga familjen i sitt hus och försöker skrämma iväg dem, men blir istället deras huvudattraktion. De kallar på ”bio-exorcisten” Beetlejuice (Michael Keaton) för att få hjälp med utdrivningen av familjen, vilket visar sig vara ett stort misstag…

Såg om den här fina komedin för femtioelfte gången här om dagen med en person som inte sett den tidigare och den var fortfarande lika underhållande. Keaton är galen som Beetlejuice och får mig att flabba ordentligt, effekterna är suveräna om än smått utdaterade (filmen hade kanske behövt sig en ordentlig remake med kärlek för originalet?) och manuset håller till större delen om man bortser ifrån ett par sega partier som inträffar filmen igenom. Överlag är det en jävligt bra film hur som helst och flyter förbi utan några större bekymmer. Rekommenderas.

No Comments

Maniac Cop (Blu-Ray) av H

oktober 15th, 2011 | Postad i Action, Film

”Spännande våldsamheter man minns” skriver jag om ”Maniac Cop” på DVDKritik.se. Den är av bra kvalité, men riktiga fans bör söka sig till den amerikanska utgåvan.

No Comments

Red Scorpion (bluray) av H

oktober 6th, 2011 | Postad i Action, Film

Recenserat ”Red Scorpion” på DVDKritik.se. Läs om ”Ung och klassisk Dolph-action”.

.

.

.

No Comments

Les mémés cannibales (aka Rabid Grannies) av J

juni 20th, 2011 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Det är dags för kalas! Två äldre och rika damer bjuder in deras giriga släktingar och deras anhöriga till sitt delade födelsedagskalas för att äta mat och tårta. Dessvärre har även det svarta fåret i släkten bestämt sig för att göra en snabb visit hos de två damerna och lämnar efter sig ett paket till dem. Under middagen öppnar de två damerna paketet, som till synes bara innehåller en välsnidad låda – men som innehåller någonting…

Strax efter att de öppnat paketet och lådan inträffar någonting; de två snälla och rara damerna förvandlas till två blodtörstiga, rabiata och kannibalistiska kärringar ifrån helvetet! Den trevliga födelsedagsfesten förvandlas väldigt snabbt till en kamp på liv och död för gästerna. Vem kommer överleva natten? Och vad kommer det vara kvar av dem?

Les mémés cannibales – eller Rabid Grannies – är en fin liten fransk/belgisk/nederländsk produktion ifrån 1988 som kan liknas vid Dèmoni (Demons) on crack. Transformationssekvensen påminner om den i Dèmoni och istället för biobesökare får vi här två gamla kärringar som går ett liknande öde till mötes som biobesökarna i Dèmoni. Fast.. förväntar man sig en storslagen, påkostad och välgjord film får man nog leta vidare.

Effekterna i filmen är fruktansvärt lågbudget och makeupen ser inte så värst ut, men det tillför även till den komiska aspekten med filmen. Skådespelarnas agerande är stelt och träaktigt, samtidigt som dubbningen är horribel emellanåt. Filmen spelades in med franska skådespelare som försökte tala engelska (vilket syns), men blev sedan överdubbat av engelsktalande skådespelare som fick lov att följa de ganska underliga läpprörelserna aktörerna har. Den komiska delen i filmen är helt okej hur som helst. Några gapskratt förekommer, men det är inte så att man sitter dubbelvikt och kvider av garv direkt.

Det som är bra med filmen är att den är så.. så.. morbid (ja, bara det gör filmen sevärd). Hela idéen om två besatta gamla kärringar som löper amok är rent av skrattretande och.. ja.. det är helt enkelt en film man ska ta med en nypa salt och inte ta på så stort allvar.

Så, fram med chipsen, läsken och bästa TV-fotöljen om du är en lågbudgetfilmstittare – annars undvik. Rekommenderas till den förstnämnda gruppen iaf.

No Comments

They Live av J

juni 1st, 2011 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Nada (Roddy Piper) är en omkringdrivande man utan jobb eller hem som försöker att hitta någonting att göra. Han finner till slut ett jobb och en plats att spendera nätterna på – men hans lycka varar inte speciellt lång tid. Efter att polisen har gjort en raid mot stället där han spenderat sina nätter finner han ett par solglasögon som besitter en minst sagt underlig egenskap som får honom att vakna upp till det faktum att världen är styrd av utomjordiska varelser…

John Carpenter har gjort ett par riktigt bra (och klassiska) rullar i sina dagar och They Live är verkligen inte en av dem. Visst, den är inte genomusel, men den är inte så där värst bra heller. Det tar rätt lång tid innan någonting av intresse faktiskt inträffar, men samtidigt så är det långt mellan actionbitarna och de är på tok för få – filmen blir helt enkelt till en stor del jävligt seg.

Skådisarna är bra och så, men de kämpar mot ett rätt ojämnt manus. Utöver Piper ser vi även Keith David (som vi sett i Carpenter’s The Thing, Pitch Black och Requiem For A Dream) och Meg Foster (som vi också såg i en kort roll i Leviathan) i varsin viktig biroll. George ’Buck’ Flower (som vi har sett i en jävla massa filmer, oftast som luffare eller liknande) gör en kort och rätt oviktig roll, även om han blir ”viktig” i slutet. Effekterna är okej och makeupen på utomjordingarna är rätt frän. Men det lyfter inte filmen speciellt mycket. Filmens story är riktigt bra – men genomförandet och händelseförloppet är så trögt utfört att det känns mycket som att storyn blir sumpad.

Ja. Nej. They Live är en helt klart en av Carpenter’s sämre filmer – bättre än så här kan ju faktiskt karln prestera. Läs gärna också H’s korta recension av en Special Edition av filmen här.

No Comments

Besökarna av J

maj 16th, 2011 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Familjefadern Frank (Kjell Bergqvist) är mitt uppe i karriären; han driver en egen reklambyrå och har just snavat över sin livs chans, vilket kommer generera offantliga pengar till honom och hans familj. Han köper en ny bil och en kåk på landet till sig själv, hans fru Sara (Lena Endre) och deras gemensamma barn, Peter (Jonas Olsson) och Lotta (Joanna Berglund), som de flyttar in i.

Det dröjer dock inte länge förrän Frank börjar märka att allt inte står rätt till med huset; mystiska ljud kan höras i väggarna, tapetterna vägrar att sitta kvar på väggarna och skuggor syns i vindsfönstrena. Är familjen verkligen ensamma i det stora huset? Eller finns där någonting annat också…?

I mitt eget tycke så är Besökarna en helt okej svensk rysare – med en del influenser ifrån amerikanska rysare, exempelvis The Amityville Horror (även om Besökarna, faktiskt, är sjukt mycket bättre än den sunkrullen). Skådisarna är bra och det är rätt skoj att se Kjell Bergqvist i hyfsat ung ålder (då 35 år gammal). Johannes Brost är underhållande som mustaschprydd och snurrig spökjägare och Lena Endre gör bra ifrån sig som Bergqvist’s fruga som börjar fundera om hennes karl blivit tokig.

Som många andra filmer av samma typ förlitar sig även Besökarna på stämning och – till en viss del – spänning. Stämningen ligger hyfsat tät över filmen och (även om stora delar av den är rätt förutsägbara) så fungerar den bra. Spänningen kommer lite till och från; bitvis existerar den inte alls och bitvis finns den där och gör filmen småkuslig.

Besökarna är så klart inte en av de bästa filmer jag har sett, men det är definitivt en av de bättre som gjorts i vårat avlånga land. Gillar man småkusliga rysare med ett och annat garv (mest tack vare Brost i det här fallet) så är Besökarna ett givet kort – i annat fall kan man leta vidare.

No Comments

Hero Of Tomorrow av H

november 18th, 2010 | Postad i Action, Film, Thriller

Hong Kong-gangsterrulle som tack vare dess enkla story var lätt att hänga med i trots en engelsk textning som lämnar en hel del övrigt att önska. I slutändan en medioker lågbudgetrulle som följer mallen: kille går ihop med maffian för att tjäna pengar, han hamnar i bråk med sin boss, hans vän och flickvän dör och han hämnas på chefen och dör själv. Okej actionscener, men de är allt för få.





No Comments

Poltergeist III av J

augusti 24th, 2010 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

Carol Anne (Heather O’Rourke) har skickats iväg till sin moster Patricia Gardner (Nancy Allen), hennes man Bruce (Tom Skerritt) och hans dotter Donna (Lara Flynn Boyle) i ett försök att undkomma pastor Kane (den här gången spelad av Nathan Davis) en gång för alla. Men när psykologen Dr. Seaton (Richard Fire) börjar rota runt i Carol Anne’s minne med hjälp av hypnos börjar hon minnas den ondskefulla anden, som i sin tur lyckas hitta henne på nytt och börjar terrorisera henne och hennes anhöriga i deras lägenheten i ett stort höghus av glas och speglar. Kommer han äntligen att lyckas med sitt mål att kidnappa Carol Anne en gång för alla eller kommer Tangina (Zelda Rubinstein) återigen lyckas slå tillbaka honom…?

Vart ska jag egentligen börja? Poltergeist III är… en stor besvikelse. Medans den första filmen är riktigt bra och den andra är hyfsad så får vi i trean en helt otroligt sullig story, karaktärer vi inte bryr oss ett skit i och ett gäspningsframkallande händelseförlopp – som dessutom är sjukt förutsägbart – vilket resulterar i ett stort fail.

Skådisarna är hyfsade så när som på en och annan idiot som inte vet vad han/hon håller på med. De flesta av karaktärerna (så som Dr. Seaton – som låter mer som Dr. Satan varje gång någon säger det) är irriterande och följer den typiska förnekelse-klichéen man ofta ser i såna här typer av filmer. Effekterna är hyfsade och står sig något så när än idag – om vi bortser ifrån en töntig blixt-effekt i slutsekunderna, som mer eller mindre lämnar dörren vidöppen för en fjärde film som vi aldrig kommer att få se… tack och lov.

Men sen har vi dessutom den sorgliga delen med Poltergeist III (bortsett från allt skräp) – Heather O’Rourke’s bortgång en kort tid efter det att filmen blev klar. Men tack vare att filmen bara fick betyget PG bestämde sig filmbolaget MGM (Metro-Goldwyn-Mayer) för att öka betyget till PG-13 och tvingade regissören, Gary Sherman, att spela in nya slutsekvenser med mer grafiskt innehåll – vilket innebar att de fick lov att sätta in en stand-in för O’Rourke. Vilket givetvis gör slutet ganska uselt, för att inte tala om snålt och förutsägbart.

Poltergeist III är en usel avslutning på trilogin och vilket jävla avslut på O’Rourke’s karriär. Well.. shit happens.

No Comments

Die Hard (Blu-ray) av H

juni 19th, 2010 | Postad i Action, Film

Bytte till mig lite bra filmer mot lite usla filmer med nån snubbe (haha, loseeeeer, fnizz, etc) och så kollade vi på Die Hard.

Bildkvalité okej. Inte världens mest skarpt filmade film, och man har inte gjort nåt åt Alan Rickmans osnyggt intrickade fall på slutet. Förmodligen ser inte filmen bättre ut än såhär, helt enkelt. Ljudet är okej, halvlivligt i surrounden och inte så jättebrett frekvensomfång. Den svenska textningen är duglig, men lyckas ett par gånger med helt felaktiga översättningar och man tar inte heller med VHS:ens klassiska replik ”Gå och runka, Hans”.

Skivan saknar statisk meny, vilket är OTROLIGT irriterande eftersom filmen startar direkt när man stoppar i skivan utan att man får välja varken ljudspår eller text. Det får man göra via popup-menyn medan filmen rullar, och det är irriterande. Mer irriterande är att bara ungefär hälften av allt extramaterial från DVD:n fick följa med till blu-ray. Oh well.

No Comments

A Nightmare On Elm Street 4: The Dream Master av J

juni 9th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Observera; det kommer finnas spår av spoilers i den här recensionen då storyn är mer eller mindre omöjlig att förklara utan att spoila. Läs vidare på egen risk.

Freddy Krueger (Robert England) är död och begraven… eller? Efter att ha lyckats besegra honom försöker Kristen (nu spelad av Tuesday Knight), Joey (Rodney Eastman) och Kincaid (Ken Sagoes) att gå vidare med sina liv som att ingenting har hänt, men när Freddy plötsligt återuppstår letar han reda på de tre ungdomarna och dödar dem. Innan Kristen dör överför hon sin kraft (som låter henne dra in personer i hennes egna drömmar) till sin vän och pojkväns syster Alice (Lisa Wilcox)…

Och vad som följer är våld och snygga (till en viss del) 80-tals effekter som titt som tätt är hyfsat äckliga och de med svag mage borde kanske se någonting annat. Anyway; jag gillar Renny Harlin’s del i Nightmare serien (som bevisar att Harlin en gång i tiden kunde regissera bra filmer).

Våld, slasksekvenser, Englund i toppform och en söt Wilcox. Är något fel med Nightmare 4? Tyvärr, ja. Felet heter Tuesday Knight som tog över Kristen rollen från Patricia Arquette, som gjorde en betydligt bättre insats än Knight. Knight ser ut som en vandrande död, läspar, agerar tungstyrt och klumpigt och för att inte tala om att jag mest irriterar mig på henne. Tack och lov är hon inte med så där avsevärt länge i filmen och vi får istället vila våra ögon på den söta Wilcox. Thumbs up. Även om det inte är något större problem så tycker jag att slutet är lite snålt och snabbt överstökat jämfört med de tidigare delarna i serien.

Nightmare 4 kommer trea på listan över favoriterna i Nightmare serien för min del, utan tvekan.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0095742/

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud