| Subcribe via RSS

The Rift av J

januari 16th, 2016 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

The RiftNär den experimentella ubåten Siren I försvinner på 30 000 fots djup bestämmer sig NATO för att skicka ner Siren II med ubåtarnas designer, Wick Hayes (Jack Scalia), för att undersöka vad som hänt. Ledda av Kapten Phillips (R. Lee Ermey) beger sig besättningen ner under ytan efter Siren I och dess svarta låda, som skickar ut signaler som de följer. Efter att nätt och jämnt ha tagit sig igenom en undervattenspricka börjar besättningen ombord på Siren II att hitta saker som inte ska vara där och de inser snart att det finns en risk att de inte kommer återvända till ytan…

Efter att James Cameron gjorde 1989 års The Abyss (recenserad här) började det dyka upp andra filmer som apade efter samma koncept, till exempel Leviathan (recenserad här), DeepStar Six och The Rift. Den här spansk-amerikanska samproduktionen regisserades av Juan Piquer Simón som tidigare hade gjort filmer som Mil gritos tiene la noche (aka Pieces, recenserad här) och Slugs, muerte viscosa (aka Slugs), vilket kanske säger en del om vart produktionsvärdet ligger…

The Rift är en lågbudget sci-fi skräckfilm med inslag av action och folk får tycka vad de vill, jag gillar den här filmen. Tempot i filmen är ganska långsamt och det dröjer en bra stund innan det faktiskt börjar hända saker, men det är samtidigt värt väntan. Enda problemet jag har med att filmen är långsam till en början är att speltiden (strax över 1 timme och 20 minuter) är löjligt kort för den här typen av film, vilket gör att slutet känns väldigt snabbt överstökat. De bygger liksom upp en ganska tät stämning och fimpar sedan av majoriteten av karaktärerna i en handvändning tack vare den korta speltiden.

Effekterna dyker till större delen upp mot slutet av filmen och varierar från cheesiga till imponerande och har man sett någon av Simón’s tidigare filmer vet man nog vad man har att vänta. Skådespelarna är bra, men R. Lee Ermey är den som lyser starkast här. Hans prestation är suverän och jag blev ganska förvånad att hans karaktär för en gångs skull inte är en gapande skitstövel som man är så van att se honom som.

Jag tycker The Rift är en fin B-film som (även om den har en del brister) är ganska underhållande för vad den är. Det är inget mästerverk, men den rullar förbi utan några större bekymmer och är en bra popcornrulle. Rekommenderas.

No Comments

Navy Seals av J

februari 8th, 2014 | Postad i Action, Film

Navy SealsUnder ett räddningsuppdrag av en amerikansk helikopterbesättning finner ett Navy SEALS team bevis på att terroristgruppen Al Shu-hada har kommit över amerikanska Stinger raketer, som de planerar att använda mot civila mål. Teamet hinner emellertid inte spränga raketerna i tumultet som uppstår under aktionen och raketerna försvinner spårlöst. En jakt på de spårlöst försvunna raketerna påbörjas och det är nu bara en tidsfråga innan terroristerna slår till mot sitt nästa mål.

Det var bra jävla länge sen jag såg den här filmen på en köpt VHS farsgubben hade och ska jag vara ärlig kom jag inte ihåg ett skit ifrån den när jag satte mig för att se den. Nu när jag har sett den igen efter en så där 15 till nästan 20 år så tycker jag att den är okej, men inte så mycket mer. Charlie Sheen och Michael Biehn är båda suveräna i vanlig ordning, Bill Paxton varken hörs eller syns speciellt mycket som han brukar göra i de filmer han är med i utan får nöja sig med att stå lite halvtyst i bakgrunden. Övriga skådisar är dussinskådisar man har sett i andra produktioner, ofta såna där skådisar som får bakgrundsroller – eller nåt åt det hållet. Jag kände då inte igen speciellt många fler än de här tre herrarna jag har nämnt nu. Skådisarna är hur som helst bra ganska rakt igenom.

Det filmen faller på är tempot. Under actionscenerna är det underhållande; det skjuts, det smäller och folk dör till höger och vänster. Men under scenerna mellan actionscenerna är det trögt.. ååååh så trögt. Ett bra exempel är runt en timme in i filmen, då det kommer en runt 20-25 minuter lång sektion i filmen där det mest pratas och det händer ungefär ingenting (av intresse åtminstone). Det känns som hela filmen tvärstannar och står på tomgång fram till den sista halvtimmen av filmen då vi får se lite mer action som förnöjer och underhåller. Hade de klippt ner filmen med runt en halvtimme (och möjligtvis ändrat lite i manuset) så hade man kunnat komma undan dödtiden som infinner sig under delar av filmen, då speltiden på nästan 1 timme och 50 minuter är på tok för lång för den här typen av film.

Nåja. Navy Seals är inte dålig, men det är ingen film man säger ”Wow” åt heller. Finns bättre, finns sämre.

No Comments

Edward Scissorhands (Blu-ray) av H

december 14th, 2012 | Postad i Drama, Film, Komedi, Äventyr/Fantasy

Såg den här klassikern på blu-ray och jag måste säga att jag inte är nöjd med kvalitén. Bilden är liksom lite murrig, och färgerna känns fel. Det kunde sett mycket bättre ut. Filmen i sig håller ganska bra. Jaa… det var väl det jag ville säga.

No Comments

Dark Angel av J

november 3rd, 2012 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Under en hemlig operation för att sätta dit knarkkungen Victor Manning (Sherman Howard) går någonting snett och den hårdföre snuten Jack Caine’s (Dolph Lundgren) partner blir dödad, samtidigt som flera av Manning’s män blir dödade av en ny, okänd, deltagare i kriget mellan polisen och maffian. Caine blir ihopsatt med FBI agenten Lawrence Smith (Brian Benben) – som till skillnad från Caine faktiskt går efter regelboken – för att försöka luska ut vad som egentligen inträffade. Samtidigt börjar en rad av mystiska dödsfall att inträffa runt om i staden; icke missbrukare som plötsligt dött av massiva heroin överdoser och som har samma underliga märke i pannan…

Jag såg en review av Mike Matei på Cinemassacre.com om en film som hette I Come In Peace, från 1990 med Dolph Lundgren i huvudrollen, vars originaltitel var Dark Angel – vilket kan vara lite vilseledande för de som inte är insatta, då Dark Angel oftast förknippas med Jessica Alba TV-serien Dark Angel. Nåväl..

Dark Angel är vad man kan förvänta sig av en Dolph Lundgren rulle från tidigt 90-tal; klyschigt, actionfyllt, några tuttar, explosioner, svordomar och så vidare. Manuset är till en viss del samma gamla trötta hämndhistoria som vi sett ungefär en miljard gånger förut, men bjuder samtidigt på någonting nytt (ja, åtminstone när den kom 1990 alltså). Det är välspelat om än lite B-aktigt och bortser man ifrån några tröga partier som är utspridda lite här och där filmen igenom så rör det på sig rätt skapligt och filmen blir i slutändan ganska underhållande.

Dark Angel är en bra B-action rulle som förnöjer för stunden, men sen om man minns den efteråt är ju en annan femma. Jag gillade den iaf och rekommenderar den till B-filmsfans där ute.

No Comments

It av J

december 28th, 2011 | Postad i Drama, Skräck/Rysare, TV

När en plötslig våg av mord på barn i den lilla sömniga (och fiktiva) småstaden Derry, Maine, inträffar börjar bibliotekarien Mike Hanlon (Tim Reid) misstänka att ”Det” som han och hans vänner kämpade mot som barn har återvänt till den lilla staden. Han börjar ringa runt till sina gamla vänner för att påminna dem om löftet de svor för 30 år sedan: att om ”Det” skulle återvända, skulle de komma tillbaka till Derry för att ta upp kampen mot ”Det” igen.

Jag tror inte It – eller Det, som den heter i Sverige – behöver någon närmare presentation egentligen. It är en sån där film/miniserie (beroende på hur man såg den) alla har sett nån gång och det är troligtvis en av de där filmerna som gjort så att många fått clown-skräck, eller nåt. Många jag pratat med om den här filmen har påpekat hur läbbig Tim Curry ser ut som Pennywise och till en viss del kan jag ju faktiskt hålla med. Under vissa sekvenser ser han jäkligt ruggig ut. Och nej, det här är givetvis inte första gången jag ser It, men jag har inte sett filmen på över 15 år och tyckte att det var dags att se om den.

Skådespelarna är suveräna (speciellt ungarna och Curry, som snor större delen av showen) och effekterna må vara utdaterade nu, men om man vrider tillbaka klockan lite mer än 20 år tillbaka i tiden och tänker hur effekterna var DÅ så är de faktiskt rätt bra. Dessutom är det lite småskojigt att se stop-motion effekter som dyker upp här och där.

Det enda jag skulle vilja klaga på är väl att It blir långdragen på sina ställen och att andra halvan blir ganska medelmåttig, då det blir otroligt mycket dialog och fläckvis lite spänning i jämförelse med den första halvan.

Nåja. Även om It miniserien inte är helt felfri så har den ändå sina stunder då den är jävligt bra, samtidigt som jag själv tycker att den har ett visst nostalgivärde i sig för mig, då det var en av de första skräckfilmerna/miniserierna jag såg. Har man missat It så tycker jag absolut man ska se den, har man emellertid sett den redan så kan man lika gärna se någonting annat.

No Comments

Pledge Night av J

augusti 20th, 2011 | Postad i Film, Skräck/Rysare

I slutet av 1960-talet skulle Sid (Joey Belladonna som den unge Sid), en ung hippie, genomföra en utmaning för att få komma in i studenthuset han ville in i. Sid skulle få lov att bada i ett badkar fullt med cornflakes, kaffesump, vinäger och andra äckliga substanser. Dessvärre för Sid så hade någon bytt ut vattnet mot syra. Sid blev allvarligt skadad och dog dagen därpå på akuten.

20 år senare ska ett gäng unga män genomgå flera utmaningar under ”Hell Week” för att få komma in i det studenthus de vill bli antagna till. Dessvärre för dem är det samma hus där Sid ådrog sig sina skador och det dröjer inte länge förrän Sid (Will Kempe som Syra Sid) kommer på besök för att se till att det här årets nya medlemmar blir betydligt mindre i antalet än vad de hade räknat med till en början…

Pledge Night är SKIT. SKIT, SKIT, SKIT! Det händer absolut inte ett jävla dugg de första 50 minutrarna och när det väl börjar hända någonting så är det så jävla uselt framfört och så jävla ointressant att det spelar ingen som helst roll hur många ”fyndiga” mord de försökt göra att jag känner mest för att gå och göra någonting annat, mer givande.. typ diska eller titta på en avstängd TV.

Pledge Night har bara usla effekter, ett sjukt tråkigt manus, ett händelseförloppet som får tittaren att somna av tristess och skådisar som är – tro det eller ej – hyfsade, men som får lov att kämpa med ett sånt jävla skitmanus att det hade inte spelat någon som helst roll om de hade haft stora skådisnamn i filmen.

Kommer man över en kopia av den här skiten bör man, snarast, bränna skiten och gräva ner den så långt det bara går. Det här är ett bevis på att idioter som varken har budget eller en vettig idé INTE ska göra film.

No Comments

Tremors av J

december 24th, 2010 | Postad i Action, Film, Komedi, Skräck/Rysare

De två ströjobbande bondlurkarna Valentine ”Val” McKee (Kevin Bacon) och Earl Bassett (Fred Ward) har fått nog av Perfection – en liten ökenhåla i Nevada – och bestämmer sig för att ta sitt pick och pack och dra därifrån en gång för alla för att söka lyckan ute i stora vida världen. Dessvärre sätts det käppar i hjulet för dem och deras planer då det plötsligt börjar dyka upp döda kroppar i närheten av Perfection, med minst sagt underliga dödsorsaker. Det dröjer emellertid inte länge förrens det står klart för Val och Earl vad som egentligen är i görningen, varpå de måste kämpa för sin egen och övriga ortsbors överlevnad i en dödlig katt- och råttalek…

Jag har i ärlighetens namn inte den blekaste jävla aning om vad jag ska skriva om den här odödliga klassikern från 1990, mer än att.. den är grisigt bra och ligger på min topp 10 lista över bästa filmerna som gjorts. Visst, den är cheesig på sina ställen. Visst, den är gammal. Och visst, vissa scener kan diskuteras hur övertygande de är, nu 20 år efter dess produktion. Men ska man se till helheten av filmen och se till hur pass spännande och nagelbitande den är, samt hur välgjorda modellerna och de animatroniska dockorna är så.. ja.. då kan iaf inte jag mer än att lyfta på hatten och buga mig för teamet bakom filmen – som bevisade att man inte behövde/behöver en enorm Hollywood-budget för att göra en riktigt bra film.

Och så har vi givetvis filmens karaktärer också (utöver Bacon’s och Ward’s karaktärer) – däribland det gifta vapengalna paret Burt och Heather Gummer, spelade av Michael Gross och Reba McEntire, som står för en del av den komiska sidan av filmen. Gross dök dessutom upp i uppföljarna och den kortlivade TV-serien, samt prequelen som en förfader till Burt Gummer. Karaktärerna är hur som helst välskrivna (även om vissa tidstypiska klichéer infinner sig då och då) och välspelade, vilket tillför att man som tittare vill att de ska överleva. Man får ett tycke för dem och följer spännt deras kamp om överlevnad från det att allt brakar igång på riktigt tills minutrarna innan sluttexten.

Nåja. Med två uppföljare, en prequel (som räknas som nummer 4 i filmserien) och en TV-serie står sig Tremors – eller Hotet Från Underjorden som den hette i Sverige – fortfarande bra än idag och det är en sån där film jag bara måste rekommendera. Vilket jag gör. Riktigt varmt.

No Comments

Psycho IV: The Beginning av J

augusti 4th, 2010 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare, Thriller

Under sändingen av radioprogrammet Fran Ambrose Show på radiostationen KTK tar de upp ämnet modermord och intervjuar flera personer som varit i kontakt med ämnet. Folk får ringa in och ställa frågor och ge med sig av sina egna funderingar som i vilket annat program som helst. Men den här kvällen blir annorlunda då de får ett telefonsamtal från en person som vill bli kallad för Ed – som påstår sig ha mördat sin mor och ett flertalet andra människor efter det – och vill berätta sin historia. När de på radiostationen börjar lägga ihop ett och ett begriper de att de har med Norman Bates (Anthony Perkins) att göra… och hans historia är inte slut än…

Fjärde och sista delen i Psycho serien blev producerad för TV och även om det var en av Perkins sista filmer så gör han ändå bra ifrån sig trots sin sjukdom – men filmen i helhet är ganska onödig. Delvis utspelar den sig efter första Psycho, men samtidigt före och den verkar skita fullkomligen i Psycho III’s avslutning av någon anledning. Det som gör den onödig är att vi som tittare redan VET vad som hände innan Psycho, då personerna i de tre första filmerna redan tuggat om det flertalet gånger, plus att den här fjärde delen är sjukt seg och faktiskt ganska långtråkig även om det inträffar en del grejer i den. Det är inte förens i slutsekvenserna jag vaknar till och faktiskt blir riktigt intresserad av vad som inträffar i filmen. Och slutet är sisådär. Den lämnar dörren vidöppen för ytterligare en uppföljare som vi aldrig kommer få se och det hela är ganska klichée.

Psycho IV: The Beginning är hur som haver en svag del och lyckligtvis den sista i en hyfsad serie rysare/thrillers med inslag av drama. Har man sett de tidigare filmerna i serien duger den nog att kika på, i annat fall kan man lika gärna avstå den.

2 Comments

Too Young To Die? av H

januari 3rd, 2009 | Postad i Drama, Film

too-young-to-dieAmanda (Juliette Lewis) blir arresterad för mord. Vi får via samtal med hennes advokat följa historien från början, där hon utsätts för övergrepp av sin styvfar och ignoreras av sin mor. Hon gifter sig dock med sin pojkvän, dock blir giftermålet kortvarigt och hon befinner sig på gatan ensam utan pengar och hem. När hon går in på en bowlinghall för att söka jobb stöter hon på den slemmige hallicken Billy (Brad Pitt) som ”tar hand om henne”.

Denna tv-film från 1990 är baserad på verkliga händelser (vilket gör att ni borde kunna räkna ut ifall hon får dödsdomen eller inte – gissa vilket som väckt uppmärksamhet) men man har ändrat en del.

Till exempel har man tagit bort en hel person. Filmen har också flyttats från Mississippi till Oklahoma, och Amanda får gå till gaskammaren – något som man aldrig ens använt i Oklahoma – när hon egentligen blev dömd till giftinjektion – något man använder i Oklahoma! Man passar också på att avsluta filmen direkt efter att domen läggs, för det blir ju inte lika hjärtskärande om man lägger till: ”Domen ändrades sedan till livstidsfängelse”. Enligt Wikipedia ska Amanda dessutom ha blivit frigiven under 2008.

Nåväl. Brad Pitt är ordentligt slemmig, inte helt olik sin roll tre år senare i Kalifornia, och Juliette Lewis är EXAKT likadan som alltid. Är det nån som vet om hon är lite efterbliven eller nåt? Hon talar alltid så jävla underligt. I vilket fall så passar hon rätt bra i den här rollen, och kan trycka på lite extra i snyftarscenerna. Bra film, men inte fantastisk.

1 Comment

Initiation: Silent Night, Deadly Night 4 av J

augusti 17th, 2008 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Fjärde installationen i Stilla Natt, Dödliga Natt-serien. Dom har dock valt att välja ett annat tema i den här fjärde delen. Dessutom är den regisserad av en av mina favoritregissörer, Brian Yuzna.. mannen bakom bland annat Re-Animator-filmerna.

Efter att en kvinna slängt sig från ett hustak, brinnande, börjar reportern Kim att rota i händelsen. Snart upptäcker hon dock att något övernaturligt står bakom händelsen.

Storyn är tunn, ja, men filmen är ganska bra faktiskt. Effekterna är imponerande och emellanåt ganska äckliga. Skådespelarna är dock lite mer åt andra hållet, dvs inte speciellt imponerande.

Clint Howard, som jag har nämt i tidigare recensioner, är med i den här filmen och har en ganska stor roll. Maud Adams har även en stor, och viktig, roll. Övriga skådespelare är ganska ointressanta att nämna, så jag skiter i det.

Vissa av skådespelarna spelar dock över, tyvärr.. t ex huvudrollsinnehaverskan, Neith Hunter, spelar över i vissa scener så det blir löjligt. Men till och från får även hon till det, och gör vissa scener riktigt bra.

Den här filmen har ingenting alls med att göra med dom tre föregående filmerna, utan bygger upp en ny story. Det finns bara tre saker som den här filmen har att göra med dom tre föregående;
1. Dom går under samma titel. 2. Dom är skräckfilmer. 3. Dom utspelar sig under julen.

Kort och gott är det här en ganska bra film som duger att fördriva en trög söndag med.

http://www.imdb.com/title/tt0100618/

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud