Här kommer en mastodontrecension av Jackie Chan-rullarna om Police Story. Det är relativt enkelt. Relativt mot In The Line Of Duty-serien alltså. Den ska jag berätta allt om senare.
1985 kom Ging Chat Goo Si, mest känd som Police Story. 1988 kom Police Story 2 och här börjar det bli smått virrigt. I Sverige gav man ut filmen som Hatets Eld, Brasilien valde Kodnamn: Radikal, Spanien tog Superpolisen I Trubbel, medan Ungern av alla ställen nöjde sig med Polishistorien Fortsätter.
1992 kom så Police Story 3, med undertiteln Supercop. Värt att notera är att de kinesiska titlarna faktiskt är korrekt översatta till engelska, i det här fallet heter filmen 警察故事III超级警察 så det ser ni ju direkt. I vilket fall så lyckas de flesta med den här titeln, även om de oftast valde att bara kalla filmen Supercop. Portugal lade till “Blixtens Raseri” men vi förlåter dem.
1993 gjorde man en spinoff från Supercop med Michelle Yeohs karaktär. Dess titel översätts till “Superplaner” men fick förstås titeln Supercop 2. Och Mega Cop. Och Once A Cop, för att spela på John Woo-rullen Once A Thief.. I England tyckte man det räckte med Supercop. Sen fick den heta Project S, för att spela på Jackie Chan-rullarna Project A. Sen lite olika kombinatiooner: Police Story 3 Part 2, Police Story 3: Supercop 2 och Police Story 4: Project S. Den skippar jag i alla fall den här gången, eftersom Jackie inte är med.
Även 1992 gjorde Jackie den orelaterade filmen Crime Story, som förstås fick heta lite allt möjligt för att folk skulle se den. New Police Story, Police Story 4 och varför inte Police Dragon om något Bruce Lee-fan skulle råka befinna sig i videobutiken?
Den riktiga Police Story 4 blev dock mer känd som First Strike, även om de kinesiska titlarna var Jackie Chan’s First Fist och Police Story 4: Simple Task. Japan körde kombon Final Project, i övrigt verkar det ha funkat bra.
2004 års New Police Story verkar dock inte räknas till serien, men jag räknar med den. Om inte annat för att få berätta att den hette Raseriets Slag i Argentina.
Om du sett någon av filmerna i svensk utgåva så kan jag direkt tala om för dig att du missat en hel del. De fina amerikanska versionerna du då sett har trimmats med allt från 8 till 27 minuter, eftersom vi västerlänningar inte klarar av att se för mycket Hong Kong-film. Mer om detta vid varje film.
I Polishistoria nummer ett möter vi Ka-Koi Chan (Jackie) som vid ett tillslag arresterar storskurken Chu Tao. Denne släpps förstås dock fri, och Jackie sätts att bevaka Taos sekreterare för att försöka komma åt skurken.
Det är massvis med hård action hela tiden, och ett otal stunts av typen “aj FAN vad han slog sig”. Helt klart en sevärd film. Extramaterialet på Dragon Dynastys utgåva består av c:a 30 minuters intervjuer med medlemmar ur Jackie Chans stuntteam som jobbade på filmen, vilket är mycket intressant. En intervju med Jackie själv är hyfsat intressant, följt av diverse småkrafs såsom bortklippta scener och givetvis ett Bey Logan-kommentarsspår som man inte orkar med.
Det finns ungefär tre versioner av filmen. Hong Kong-originalet på strax över 100 minuter, den japanska förlängda versionen (varav inget är viktigt) på 106 minuter, och så förstås den dubbade, slaktade amerikanska versionen på 90 minuter. Mig veterligen släpptes denna film aldrig på VHS i Sverige (den fanns ett kort tag utgiven på DVD).
Efter ett montage av actionscenerna i ettan, börjar Polishistoria Nummer Två med att Jackie blir utskälld efter all förstörelse han orsakade. Dock visar han sig oumbärlig för polisstyrkan när de försöker lura ut vem som bombat ett köpcentrum.
Minnesvärd på grund av ett par bra scener, t.ex. den på en lekplats, samt att man är hyfsat icke-PK-elak mot en dövstum kille. Dock är det mestadels inte så spännande under filmens två timmar, ibland blir det faktiskt lite tråkigt. När det väl händer nåt, så är det sevärt i alla fall. När filmen släpptes i Hong Kong var den 101 minuter lång – kanske är det varit bättre. DVD:n bjuder dock på den långa japanska versionen.
Denna kanske du såg på VHS under titeln Hatets Eld på 90-talet – dock orörd av den svenska censuren – dock var det den dubbade versionen som är inte mindre än 29 minuter kortare.
Extramaterialet på Dragon Dynastys utgåva är ganska likt den första filmen: 30 minuter intressant intervju med stuntteamet, och så lite blandat skrufs och ett Bey Logan-kommentarsspår.
I Polishistoria Nummer Tre: Superpolis åker Jackie på hemligt uppdrag till fastlandet (Kina alltså, duh) där han ihop med Michelle Yeoh infiltrerar en liga som håller på med diverse. En hel del action, några hyfsat minnesvärda stunts och mer än ett par garv följer.
Här fick jag själv inte tag i den kinesiska originalversionen, utan fick nöja mig med den amerikanska som är nio minuter kortare. Dock verkar det mest vara några vanliga dialogscener utan konsekvens som saknas. Lyckligtvis har dock Dragon Dynasty-DVD:n originalljudspåret också, så jag slapp höra dubben. Inte bara för själva dubbningens skull, utan också för att slippa höra den amerikanska popmusik man lagt filmen genom.
Här följer en lista på låtar som filmbolaget Dimension tyckte passade in i filmen:
Warren G (minns ni honom?): What’s Love Got To Do With It
2Pac feat Outlawz – Made Niggas
No Doubt – Open The Gate
Tom Jones – Kung Fu Fighting (shit vad originellt, men det är åtminstone en cover)
I vilket fall som helst är Supercop en helt okej film som det går snabbt att se på. God underhållning helt enkelt.
Polishistoria Nummer Fyra: Första Slaget är det lite annorlunda med. Jag har nog aldrig tidigare sett en Jackie Chan-film där det tar hela 20 minuter innan den första actionsekvensen drar igång. Efter den tar det ända till 50-minutersstrecket innan den andra sekvensen kommer. Jag säger inte att det är tråkigt däremellan, bara ovanligt.
Jackie lånas ut till CIA, som drar in honom i ryska FSB (f.d. KGB) för att söka rätt på en stulen kärnvapenladdning. Det hela vecklar ihop sig till en historia med agenter och dubbelagenter i den ryska maffian. Det betyder med andra ord bara en sak: ryssar som talar usel engelska. En av FSB-killarna verkar ha lärt sig engelskan fonetiskt och kämpar hårt med att säga den så snabbt det bara går.
Actionscenerna är helt okej och lagom uppfinningsrika. En ganska lång undervattenssekvens är ganska imponerande, då man faktiskt lyckas få mig att tro att det går att sparka omkull nån under vattnet. På en 90-tals-HongKong-skala ligger filmen nånstans i övre medel kan man väl säga.
För att få se den kompletta 107-minuters versionen av filmen fick jag vända mig till piraterna på Interweb. En flitig kille har nämligen tagit den japanska oklippta DVD:n, och lagt till engelsk text till allas vår glädje. Skulle du se t.ex. den svenska DVD:n, så blir du snabbt förskonad inte mindre än 27 minuter av filmen. Kanske skulle det göra filmen mer tempofylld, men jag tror nog att det blir på bekostnad av handlingen.
I Ny Polishistoria möter vi en helt annan Jackie Chan. Här spelar han inte längre Ka-Koi, utan Wing som öppnar filmen starkt genom att rumla ut från en bar, spy, ramla omkull i spyorna och somna. Han är svagt deprimerad. Ett år tidigare ledde hans övermod till att hela hans team blivit ihjälmördade av ett gäng tossiga rikemansbarn. Wings förhållande med Ho Yee går inte så värst, och polis har han ju inte varit på bra länge. Dock kommer Nicholas Tse och hjälper honom att shejpa upp sig och nita ungjävlarna.
Jackie Chans insats i New Police Story skiljer sig ganska markant från hans övriga filmer. Han ser uppriktigt förkrossad ut filmen genom, och resten av filmen är riktigt bra den också. Actionscenerna är hårda och filmen är värdig att jämföras med den första Police Story.
Det är också den enda filmen i serien hittlls att ges ut i HD. Eller ja, Police Story 1-3 finns på blu-ray, men kvalitén på dessa skivor är att jämställa med DVD och bör inte under några som helst omständigheter inköpas. NPS ser och låter dock alldeles utmärkt ut på blu-ray, och extramaterialet är trevligt. Bland annat en 15-minuters featurette som visar en hel del bakom kameran, och talar om karaktärerna på ett intressant sätt.
I USA gjorde man bara ett litet klipp i filmen. Dock är det ett helt oförståeligt klipp, eftersom det förklarar motivationen bakom Nicholas Tses karaktär. Nåja.
Sammanfattning då! Pust… Bäst av alla är del 1, 3 och Ny, och du kan även se 2. 4 är ganska försumbar, men är du ett fan av Chan så tar du väl den också.
I det att jag nu kommer recensera Vincenzo Natalis senaste film “Splice” så fyller jag på med en recension av filmtrilogin om Cube som han påbörjade 1997. På en helt död blogg någon annanstans skrev jag följande för länge sedan:
