| Subcribe via RSS

Underworld: Evolution av J

maj 6th, 2017 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare, Äventyr/Fantasy

Underworld - EvolutionSom jag skrev i min recension av Underworld misstänker jag att gänget bakom den filmen redan visste när de gjorde den att de skulle göra en uppföljare. Tre år efter Underworld släpptes kom således dess uppföljare, Underworld: Evolution, som tar vid precis där den första filmen slutar – vilket medför att vissa spoilers av den första filmen kommer att vara inkluderade i den här recensionen, you have been warned.

Selene (Kate Beckinsale) och Michael (Scott Speedman) är på flykt från vampyrerna. Selene har emellertid avsikt att avslöja sanningen bakom Viktor’s (Bill Nighy) död till den första riktiga vampyren, Marcus (Tony Curran), som hon tror fortfarande hibernerar. Det visar sig dock snart att Marcus redan har vaknat och har för avsikt att befria sin Lycan broder, William, från hans flera hundra år gamla fångenskap. Med kort om tid måste Selene och Michael försöka pussla ihop de sista ledtrådarna för att låsa upp deras blodlinjers hemligheter och sätta stopp för Marcus innan det är för sent…

Så.. Underworld: Evolution. Ska jag vara ärlig tycker jag den här är bättre än den första filmen. Manuset är inte lika välskrivet och det är väldigt många hål i storyn, men det skiter jag i. Filmen är mer actionpackad, mer högljudd, blodigare och har färre dialogscener där twistar ska slängas i ansiktet på tittaren. Med andra ord; God Underhållning. Enda problemet jag har med filmen är att många effekter ser väldigt utdaterade ut tack vare den förlegade CGI-teknologin som används under majoriteten av filmen, vilket bara påvisar att praktiska effekter fungerar så mycket bättre.

Underworld: Evolution är inte en perfekt film och den har en del rätt grova brister på sina ställen, men den underhåller och min åsikt har definitivt förändrats sen jag såg den för första gången; den är bättre än den första, underhållningsmässigt. Jag ger den här filmen en definitiv rekommendation, även om man bör ha sett den första innan.

Läs gärna H’s recension av filmen också.

No Comments

The Omen (2006) av J

september 25th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Omen (2006)Robert (Liev Schreiber) och Katherine Thorn (Julia Stiles) verkar ha allt. De är lyckligt gifta och de har en stadig ekonomi tack vare Robert’s jobb som diplomat i Italien, men de vill inget hellre än att få barn – vilket de väntar. Men kort efter förlossningen dör deras son. Robert blir kontaktad av en präst vid sjukhuset som erbjuder dem att ta en frisk nyfödd pojke vars moder precis har dött i barnsäng. Utan att berätta för sin fru tackar han ja till erbjudandet. Pojken ges namnet Damien. Detaljerna kring barnets födsel förblir hemliga.

När Robert utnämnd till amerikansk ambassadör för Court of St. James i Storbritannien, efter att den förra ambassadören omkom i en bisarr olycka, flyttar familjen Thorn till en stor herrgård strax utanför London. Fem år senare börjar mystiska dödsfall och märkliga omen att inträffa kring familjen, vilket gör att Robert sakta men säkert blir varse om att gossen han tog med sig från det italienska sjukhuset inte är som alla andra pojkar och om den fruktansvärda ondska som ruvar bakom Damien’s (Seamus Davey-Fitzpatrick) oskyldiga ansikte…

Det här är första gången jag har sett The Omen remaken (som hade världspremiär den 6 Juni, 2006) på nära tio år. Jag kommer inte ihåg vad jag tyckte om den vid min första titt och det spelar väl egentligen ingen roll då jag efter den här titten tycker att det är en helt okej remake. Den gör ungefär samma sak som originalfilmen och många scener är direkt tagna ur den filmen, men vissa ändringar här och där har gjorts och berättelsen är väl på sätt och vis uppdaterad för att filmen ska passa in år 2006. Skådespelarna är bra (även om jag tycker det är lustigt att Liev Schreiber gör en Gregory Peck och har i stort sett samma ansiktsuttryck under majoriteten av filmen) och effektmässigt ser det bra ut för att vara en film som har tio år på nacken. Originalet förlitade sig en hel del på en tät och tryckande atmosfär och stämning. Remaken försöker väl på sig det till en viss del men förlitar sig samtidigt på en handfull jumpscares som fungerar föga; har man sett skräckfilm förr så kan man förutse dem ganska enkelt.

The Omen från 2006 kanske inte var en speciellt nödvändig remake, men den är samtidigt inte speciellt dålig heller. Kort sagt så finns det betydligt mycket sämre remakes där ute.

No Comments

Drawn Together – Season 1 – 3 av J

juli 28th, 2016 | Postad i Komedi, Tecknat/CGI, TV

Drawn TogetherDrawn Together är en tecknad spoofserie för vuxna där varianter av välkända tecknade figurer blir parodiserade på ett ofta vulgärt vis. Idéen bakom serien är att dessa tecknade figurer blir placerade i ett Big Brother-liknande hus där de gör ungefär samma saker som i verkliga dokusåpaprogram – fast överdrivet till max så klart.

Det har tagit mig runt två år att orka mig igenom komediserien Drawn Together. Inte för att den är direkt dålig utan mer att jag har tyckt att serien varit lite ojämn. När den är kul är den verkligen gapflabbskul men när den börjar vandra iväg till en mer vulgär variant av Family Guy-humorn tappar jag intresset väldigt, väldigt snabbt. Scener där karaktärer upprepar saker i flera minuter eller där skämt dras ut till det yttersta som i Family Guy är inte kul i mina ögon utan enbart jävligt irriterande att titta på. Hur som helst så är säsong två den starkaste av de tre av Drawn Together. Majoriteten av säsongen fick mig att gapskratta och det är en väldigt underhållande säsong. De andra två säsongerna varierar som sagt och kör in på Family Guy-spåret flera gånger, vilket fick mig att vilja trycka på snabbspolningsknappen.

Överlag tycker jag att Drawn Together är en okej serie i alla fall. Den går lite upp och ner, varierar lite i kvalité och humor men den underhåller åtminstone till större delen. Skulle jag rekommendera den? Mjae, har man inga andra serier att se tycker jag att man kan ge den en chans om man har den här typen av humor, annars inte.

No Comments

Canes av J

april 22nd, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The CovenantDavid Goodman (Edward Furlong) hankar sig fram på PR-byrån han jobbar för och är nära en befordran till PR chef, som han dessvärre blir snuvad på av sin rival Tony (Tobias Mehler). Som om inte det räckte blir han samma kväll attackerad på väg från affären och sprayad i ansiktet med kemikalier som gör honom blind. Några dagar senare får han ett mystiskt meddelande på sin telefonsvarare som berättar om en viss Dr. Guillermo List (Michael Madsen), som säger sig kunna hjälpa David att återfå sin syn och sin karriär tillbaka på banan igen – till ett mycket högt pris…

Jag gick in på Amazon en kväll för att se om Laid To Rest och Laid To Rest 2 fanns att köpa där, vilket de gjorde. Jag bestämde mig för att beställa hem de tyska extreme uncut blurayerna av bägge filmerna, då de ska ses i oklippt format. Sagt och gjort, jag beställde och fick hem paketet från den ena säljaren (då jag fick lov att beställa från två olika) och fick mig en liten överraskning när jag sprättade upp paketet; där i låg inte bara Laid To Rest blurayen, utan även en penna med säljarens tryck och en nederländsk utgåva av filmen Canes, under titeln The Covenant.

Canes (som hette Brotherhood Of Evil i Sverige och Norge, The Covenant i Nederländerna och The Covenant: Brotherhood Of Evil i USA och Italien vid dess dvd release) är ett riktigt bottenskrap. Edward Furlong har medverkat i enstaka bra filmer efter Terminator 2, men man skulle väl kunna säga att han karriär har gått ner i rännstenen med tanke på vilken skit han oftast medverkar i. Michael Madsen medverkar ofta i B- och C-filmer och har väl alltid gjort det egentligen, men den här filmen måste vara utan tvekan en av hans sämsta val han gjort i sin karriär som skådespelare. Madsen är dock (till skillnad från Furlong) hyfsad här. Det är knappast en stjärnroll han har lagt labbarna på, men han gör så gott han kan med den skiten han har fått utdelad till sig.

Filmen hade en budget på cirka 2 400 000 dollar. Vad användes de pengarna till egentligen? Var majoriteten av dem arvode till Furlong och Madsen? Anledningen till att jag undrar är för att hela filmen ser ut som en billig TV-produktion med urusla CGI-effekter och typiska fade-övergångar mellan scenerna. Det hela påminner mycket starkt om något man troligen skulle kunna se i en Syfy (tidigare The Sci-Fi Channel) produktion. Manuset är dessutom fullständigt ointressant. Filmen har flera fullständigt onödiga drömsekvenser och smyga-runt-i-hus-montage som inte leder till direkt någonting överhuvudtaget mer än att man ser något springa förbi i tvåhundra knyck, vilket är varken läskigt eller spännande.

Canes är en av de där filmerna jag såg i hyllorna hos den lokala (och nu mer nedlagda) videobutiken under titeln Brotherhood Of Evil. Jag hyrde den aldrig. Och det var lika bra, då jag troligen hade begärt pengarna tillbaka om jag gjort det. Smörja.

No Comments

All The Boys Love Mandy Lane av J

april 15th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

All The Boys Love Mandy LaneSkolans hetaste tjej är utan tvekan Mandy Lane (Amber Heard). Killarna vill vara med henne och tjejerna vill vara henne. När Mandy tackar ja till att följa med skolans coolaste ungdomar till en ranch ute på vischan över en helg av festande hoppas alla på en oförglömlig helg. Vilket den också blir, men inte på det sättet som de hade tänkt sig. Festen hinner nämligen knappt komma igång innan en främling dyker upp på ranchen och börjar avverka ungdomarna, en efter en…

Jag har i nära tio års tid (sedan filmen kom ut på dvd, I guess) haft starka funderingar på att se All The Boys Love Mandy Lane, men har aldrig kommit till skott med det. Förrän nu. Uppenbarligen. Jag är hur som helst inte direkt jätteimponerad av den. Filmen är välspelad och har bra effekter, men manuset känns ganska tafatt och trots att de försöker med en och annan vändning faller filmen ganska platt på ansiktet och blir otroligt förutsägbar. Överanvändandet av slowmotion och snabba klippningar hjälper inte filmen heller direkt och när man dessutom får veta vem som står bakom alltihop ungefär halvvägs igenom blir filmen genast mindre intressant i mina ögon. Hade de kört på det klassiska whodunit konceptet, där mördarens identitet inte avslöjas förrän i slutskedet av filmen, hade jag troligen varit betydligt mer engagerad i filmen än vad jag var (mest tack vare att jag är en sucker för den typen av slashers).

All The Boys Love Mandy Lane är långt ifrån perfekt och har en hel del problem, men den är samtidigt bättre än en hel del annat skit som kommit efter 2000-talets intrång och skuggar även över en del av bottenskrapet från 80-talet som inte ens är värda att nämnas. Jag skulle kalla filmen för okej, men jag har svårt att tro att jag kommer se om den inom någon närmare framtid.

No Comments

(Sökarna) Återkomsten av J

januari 9th, 2016 | Postad i Film, Thriller

(Sökarna) ÅterkomstenDet har gått tio år sedan den ödesdigra natten då Jocke (Liam Norberg) av misstag sköt sin flickvän och han har sedan dess bestämt sig för att ändra på sig en gång för alla genom att börja studera och gå i gruppterapi innanför fängelsemurarna. Men mitt under en session störtar två maskbeklädda män in och fritar honom mot hans vilja. Det visar sig att hans ”bror”, Matte (Mats Helin), sitter rejält i klistret då han har lånat 250 000 kronor av gangstern Zoran (Thorsten Flinck) och att han behöver Jocke’s hjälp för att råna en bank för att komma över så pass med kontanter att han kan bli kvitt skulden. Saker och ting går emellertid inte riktigt som planerat och Jocke slungas återigen in i en spiral av våld och kriminalitet.

Ingen hade väl kunnat tro att (Sökarna) från 1993 skulle få en uppföljare, eller? 13 år efter dess release fick den slutligen en uppföljare i form av (Sökarna) Återkomsten. Tydligen tyckte Liam Norberg och Mårten Skogman att den var så pass bra att den behövde en uppföljare och skrev således ett manus för en till film. För regin stod Thorsten Flinck (som även medverkade i den första filmen), Lena Koppel och så klart Liam Norberg. Bortsett från de redan nämnda personerna som står framför kameran ser vi även Ray Jones IV (som återvänder från första filmen i samma roll), Johan Wahlström (som jag tror alla känner igen ifrån Parlamentet) och Johanna Sällström (som medverkade i en jävla massa Wallander-filmer och vars sista filmen blev den här innan hennes självmord i Februari 2007).

Med det sagt; (Sökarna) Återkomsten var inte så jävla dålig som jag trodde att den skulle vara. Det är absolut inget mästerverk men jag ville åtminstone inte gröpa ut mina ögon med en sked under tiden jag tittade på den. Filmen är mörkare och känns betydligt mer seriös i tonen än den första filmen, som kändes mest krystad och skitnödig på något sätt. Klippningen och hattandet är inte lika illa som i den första filmen och filmen håller sig på en hyfsat rak linje rakt igenom, vilket också medför att filmen faktiskt fläckvis blir smått spännande. Lite grann i alla fall.

Skådespelarinsatserna varierar från usla till bra. Liam Norberg är nog den som varierar mest av allihop framför kameran då han ena stunden skådespelar jättebra, för att i nästa scen vara urusel. Filmens manus är helt okej, men känns mer som en kritik mot polisväsendet än som kritik mot samhället i sig då många scener där polisiära karaktärer medverkar involverar i att de beter sig som jävla rövhål (vilket jag inte betvivlar en sekund att en del med bricka gör, just för att de har bricka). Men likt första filmen har även den här andra filmens manus också problem och även om det är ganska små sådana till större delen så irriterar de ungefär som hudutslag. Det största felet med manuset är dock dess slut, som gör hela filmen helt onödig egentligen.

Nåja. För att vara en uppföljare till en svensk kultfilm och som egentligen är helt onödig är (Sökarna) Återkomsten.. eh, okej. Den lär knappast gå till världshistorien som en bra film, men gillar man cheesiga B-rullar är den klart värd en titt.

No Comments

Black Christmas (2006) av J

december 24th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Black Christmas (2006)Det är jullov och föreningssystrarna i Delta Alpha Kappa ska fira högtiden tillsammans med deras husmor i deras föreningshus. Julefriden får emellertid ett abrupt slut då de börjar få underliga och hotfulla telefonsamtal från en svamlande man som hotar att döda dem och det dröjer inte länge förrän husets dystra förflutna kommer tillbaka…

Det är väldigt sällan jag håller en remake över ett original men när det gäller den amerikansk-kanadensiska Black Christmas från 2006 så gör jag det. Folk får tycka precis hur fan de vill om den här remaken (som ärligt talat bara är löst baserad på dess original), jag gillar den skarpt. Den har en hel del gore, blod och är en regelrätt slasher i moderna kläder. Tempot är betydligt högre och även om originalet är en klassiker så tycker jag att remaken är mer intressant och underhållande.

Jag drog mig bra länge för att se originalet och den här remaken hade jag inga som helst planer på att se överhuvudtaget egentligen, vilket visade sig ha kunnat bli ett rejält misstag. En klassiker i all ära, men en redigt blodig och slafsig slasherfilm slår (ofta) det mesta på fingrarna i mina ögon. Rekommenderas.

No Comments

The Hills Have Eyes (2006) av J

november 29th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Hills Have Eyes (2006)Familjen Carter är på väg igenom New Mexicos öken till Kalifornien för att fira föräldrarnas tjugofemårsjubileum och stannar till för att tanka vid en ensligt belagd bensinmack. Ägaren av bensinmacken tipsar dem om en avsides genväg som ska ta betydligt kortare tid än riksvägen, så de bestämmer sig för att ta den. Efter bara några kilometer händer något och de kraschar med bilen, varpå de bestämmer sig för att splittra på sig för att försöka hitta hjälp. Det de inte vet är att området är ett gammalt testområde för den amerikanska militären där de provsköt kärnvapen och hela området ska vara obebott sedan många år tillbaka, men någonting verkar ha överlevt och de har satt siktet på familjen Carter…

Det är inte ofta jag sätter en remake över ett original men när det kommer till The Hills Have Eyes från 2006 så tycker jag faktiskt att den här filmen är snäppet vassare än originalet. Sure, det kommer troligtvis aldrig bli en klassiker som originalet, men den är både trogen källmaterialet (vilket kanske går lite till en överdrift en bit in i filmen) samtidigt som den bjuder på någonting nytt (för att inte tala om blodigt) och underhåller gott de strax över 100 minuterna den rullar på under (vilket också gör filmen ungefär en kvart längre än originalet).

I regissörsstolen fick vi Alexandre Aja, som tidigare gjorde Haute tension (som också är känd som Switchblade Romance eller High Tension, beroende på om man är tysk eller inte) och som senare producerade Maniac remaken från 2012. Han gjorde ett bra jobb tycker jag, även om jag kan tycka att filmen gott hade kunnat stått lite mer på sina egna ben då den faktiskt börjar göra det under de sista fyrtiofem minuterna. I en av producentstolarna satt ingen mindre än originalets och dess uppföljares regissör och manusförfattare, Wes Craven, tillsammans med en av de andra producenterna för originalfilmerna, Peter Locke. Framför kameran är det väl egentligen inga direkt nämnvärda personer bortsett från kanske Greg Nicotero (som också var involverad i makeupen i filmen) och Billy Drago (som vi känner igen ifrån Tremors 4: The Legend Begins och Delta Force 2: The Colombian Connection).

En kul grej som bör nämnas med The Hills Have Eyes remaken och dess uppföljare är att de olika versionerna (R-rated och Unrated) har olika omslag; R-rated versionen har ett mildare omslag, medan Unrated versionen har ett mer våldsamt omslag. Personligen tycker jag att det är en lite lustig detalj som man vid första anblicken kanske inte tänker på.

The Hills Have Eyes från 2006 är hur som helst en bra film i mina ögon. Den tar det som gjorde den första filmen till en klassiker och blandar in lite nytt och eget, vilket fräschar upp konceptet. Jag såg den när den precis hade släppts på dvd back in the day och varför jag inte har sett om den tidigare förstår jag inte riktigt, i alla fall nu när jag äntligen har fått ur tummen och tittat på den igen. Rekommenderas.

No Comments

The Net 2.0 av J

september 11th, 2015 | Postad i Film, Thriller

The Net 2.0När datorsystem analytikern Hope Cassidy (Nikki Deloach) får ett erbjudande om ett jobb i Istanbul, Turkiet, tar hon genast chansen och beger sig iväg. Saker och ting är emellertid inte vad de verkar vara i Istanbul och det dröjer inte länge förrän Hope både har fått sitt bankkonto tömt och sin identitet stulen, vilket bara är början på problemen…

Så. Elva år efter sin release fick Sandra Bullock filmen The Net sin uppföljare, som blev regisserad av sonen, Charles Winkler, till den första filmens regissör, Irwin Winkler (som även producerade den här filmen). Behövde The Net en uppföljare? Nej. Speciellt inte en uppföljare som varken följer upp på den första filmen eller ens kommer med någonting nytt överhuvudtaget och som dessutom gör precis samma sak en gång till, men tio gånger sämre.

The Net 2.0 är något av det mest onödiga jag har sett på bra länge. Det är i princip samma film som den första fast med inga som helst headlinerskådisar, ett långtråkigt manus som försöker vara finurligt och en massa irriterande pauser som inträffar tretusen miljoner gånger genom filmen. Jag skojar inte. När något ”spännande” inträffar envisas de med att göra snabba pauser där bilden fryser, men ljudet fortsätter. Ni vet sånt där som kan förekomma i överdrivna actionfilmer som t ex Crank. The Net 2.0 är inte Crank. Den är inte ens i närheten, så lägg ägg.

Gillar man The Net ska man hålla sig långt ifrån det här skräpet. Även om skådespelarna var helt okej så räddar det inte filmen från det faktum att det är bara en billigare kopia av den första filmen.. även om det förekom lite mer ”action” i den här, som i sin tur är fullständigt ointressant. Undvik.

No Comments

Going To Pieces: The Rise And Fall Of The Slasher Film av J

augusti 17th, 2015 | Postad i Dokumentär

Going To Pieces - The Rise And Fall Of The Slasher FilmGoing To Pieces: The Rise And Fall Of The Slasher Film är en dokumentär från 2006 som är baserad på Adam Rockoff‘s bok med samma titel. Dokumentären gör en djupdykning i den genre jag troligtvis älskar mest; slashergenren. I dokumentären får vi höra och se många av de gamla slasherfilmsrävarna berätta om sina gamla klassiker och dokumentären sträcker sig ifrån slashergenrens födsel fram till dess fall.. och återuppståndelse.

Till en början pratar de kort om de flesta klassiker i genren (Halloween, Friday The 13th, Prom Night, A Nightmare On Elm Street och så vidare) och lite mindre klassiska/kända slashers från det ljuva 80-talet. De fortsätter med den film som många påstår återupplivade slashergenren (och skräckgenren i övrigt), Scream, och knyter slutligen ihop säcken med att prata kort om lite modernare verk (så som Hostel, Saw och Freddy vs. Jason). Inslängt mellan allt det här visas även gamla tidningsklipp, gamla filmprogram där de kritiserar genren och enstaka specifika filmer (The Boogeyman bland annat) och givetvis också filmklipp ur många av de filmer som det talas om.

Om man är ny till genren och har tänkt ta sig ann slasherfilmerna från 80-talet skulle jag nog faktiskt avråda att se den här dokumentären då de vid flera tillfällen spoilar slutet på flera filmer (bland annat slutet på Sleepaway Camp). Har man däremot sett alla klassiker och är ett inbitet fan av genren kan dokumentären vara hyfsat värd att se. Visst förekommer det en hel del ryggdunkande i den här dokumentären som många andra, men det är samtidigt ganska intressant att höra vad många av regissörerna bakom dessa verk har att säga om sina filmer och deras tankar kring genren i sig (även om många av dessa har sagt samma sak ungefär tre miljoner gånger i andra dokumentärer). Det dokumentären lider mest av är dess speltid egentligen. Jag hade gärna sett att den hade varit 3+ timmar lång där de hade gått in lite djupare på varje film (och eventuellt deras serier) och berättat lite mer ingående på hur de tänkte när de gjorde filmerna (mer än att de ville tjäna pengar).

Nåja. Dokumentären har nio år på nacken och en hel del har hänt med både slashergenren och skräckfilm i stort och jag hade faktiskt inte haft något emot att se någon form av uppföljare till den här dokumentären, där de hade kunnat koncentrera sig lite mer på de nyare slasherfilmerna (typ från år 2000 fram till dags datum). Hur som helst, det är en helt okej dokumentär – åtminstone för dig som har sett en del inom genren.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud