| Subcribe via RSS

Kemper av J

mars 18th, 2016 | Postad i Film, Thriller

Kemper1En amerikansk småstad skakas av en seriemördares framfart. Offren är alla unga kvinnor, men utförandet skiljer sig åt i samtliga fall och mordutredaren Tom Harris (Christopher Stapleton) har börjat ana att det troligtvis rör sig om två olika gärningsmän. I hemlighet får han hjälp av Ed Kemper (Robert Sisko), en hyperintelligent enstöring med ett sjätte sinne för en mördares sätt att tänka. Hans instinkter leder utredningen framåt, men Kemper har ett mörkt förflutet och frågan är om inte Tom i själv verket använder ett monster för att fånga ett annat…

Jag läste igenom de recensioner som finns att läsa på IMDB för den här filmen och nästan allihop sågar den. Flera av dessa recensioner klagar på att filmen inte är trogen de verkliga händelserna som inträffade mellan 1964 och 1973 i Santa Cruz, Kalifornien, då seriemördaren och nekrofilen Edmund Kemper härjade. Det alla dessa personer verkar ha missat är att filmen är inte baserad på de verkliga händelserna utan inspirerad av dem (vilket står klart och tydligt i inledningen av filmen), vilket gör att skaparna bakom filmen kunde göra en egen fiktiv vision av Kemper – vilket var precis vad de gjorde också.

I det stora hela är Kemper en halvdan thriller som börjar ganska intressant med en Dexter-aktig touch, men som kring tjugofem minuter in tvärvänder och börjar följa Standard Protokoll 125A för thriller-filmer. Det är ungefär här filmen fiser ur sig all potential och blir otroligt medelmåttig och emellanåt rent av tråkig. Det svajande skådespelet av många framför kameran hjälper inte heller och den enda som egentligen är riktigt sevärd är Robert Sisko i hans gestaltning av Kemper (även om den är otroligt löst baserad på honom).

Jag tycker inte Kemper är dålig, men den är samtidigt väldigt förutsägbar och utdragen. Vi tittare vet precis vad som kommer hända och det hela blir mer en kamp om att försöka hålla sig fokuserad på filmen än någonting annat. Hade de hållit sig till hur filmen inledes åtminstone halvvägs in hade filmen troligtvis blivit betydligt mer intressant och givande än vad den i slutändan blev.

Tags: , ,
No Comments

Home Movie av J

februari 5th, 2016 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

Home MovieClare Poe (Cady McClain) är en psykiatriker och är gift med prästen David (Adrian Pasdar). Paret bor tillsammans med deras två tvillingbarn, Jack (Austin Williams) och Emily (Amber Joy Williams), i en avsides skog någonstans i den norra delen av New York. Clare har nyligen skaffat sig en videokamera för att dokumentera sitt arbete, men David är den som använder den mestadels för att spela in en hemmavideo. Men efter Jack’s och Emily’s tionde födelsedag börjar barnen att bete sig underligt. Till en början är det småsaker, men allt eftersom börjar det hela eskalera och det står snart klart för Clare och David att någonting är väldigt, väldigt fel på deras tvillingbarn…

Home Movie är en found footage film i form av en hemmavideo. Mer eller mindre. Tråkig är den också. Så tråkig att jag tappade fokuset på den flertalet gånger och fick lov att spola tillbaka när det väl inträffade något. Det som händer i filmen är långt ifrån intressant och även om skådespelarna är ganska bra så är deras karaktärer rakt igenom stendumma. Jag menar, hade jag varit en av föräldrarna hade jag reagerat betydligt mer än vad de här två spånhuvudena gjorde redan efter första saken satungarna hittade på. Istället lallar de på ungefär som om ingenting hänt. Jag förstår att karaktärerna fick lov att göra som de gjorde (annars hade det troligtvis inte blivit någon film överhuvudtaget), men det hela känns bara som en urdum ursäkt för att göra ytterligare en i raden av snarkiga found footage filmer där det läskiga ska ligga i att tittaren ska fantisera ihop en massa saker själv.

Jag skiter fullständigt i vad folk säger; skräckfilmer där det inte händer ett jävla skit och du som tittare är menad att sitta och fantisera ihop något eget är ren jävla skit. Jag tittar väl på film för att SE saker? Om jag vill fantisera läser jag väl för helvete en bok? Argumentet att man ska sitta och fantisera ihop själv är bara ett uselt försök att backa upp usla och händelselösa ”skräckfilmer”.

Med det sagt; Home Movie är en stentrist dynga som du bör undvika.

No Comments

Joy Ride 2: Dead Ahead av J

januari 14th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

Joy Ride 2 - Dead AheadMedan de är på väg till Las Vegas för att genomföra svensexan och möhippan kombinerat för hennes syster Melissa (Nicki Aycox) och hennes fästman Bobby (Nick Zano) stannar Kayla (Laura Jordan) deras bil vid en bensinmack för att möta upp hennes date, Nik (Kyle Schmid), en snubbe hon har träffat på internet. Nik lyckas övertala de andra att de ska ta en avsides väg för att ta sig till Las Vegas snabbare, men det dröjer inte länge innan de får motorhaveri. De börjar gå och finner till slut ett hus mitt ute i ingenstans och bestämmer sig för att ta bilen som står parkerad i ladan som ligger intill huset till närmsta stad och sedan återvända med en hyrbil och betala för skadorna de orsakat på huset. Melissa lämnar sitt nummer så att ägaren ska kunna kontakta dem utan att behöva blanda in polisen. Det visar sig dock ganska snart att ägaren är en sadistisk lastbilschaffis som kallar sig för Rusty Nail (Mark Gibbon) och han tänker utkräva ett högt pris för vad de har gjort…

Joy Ride 2: Dead Ahead (vars releasetitel i Sverige är minst sagt underlig; Roadkill 2 – Joy Ride 2) är en direkt-till-dvd uppföljare till Paul Walker filmen från 2001 och fortsätter löst på karaktären Rusty Nail. Joy Ride 2: Dead Ahead är vad man kan förvänta sig av en sådan här uppföljare och bjuder inte på några större överraskningar. Den försöker att gå i föregående films fotspår och göra smarta twistar här och där och det funkar väl till en viss del, samtidigt som filmen drar sig lite mer åt skräck än thriller – vilket är på både gott och ont. Å ena sidan är det bra att de gjorde någonting nytt istället för att bara göra samma sak en gång till, å andra sidan saknar jag lite av den hyfsat täta thrillerkänslan som den första filmen hade som här har blivit till större delen utbytt till ett mer skräckorienterat tema. Filmens allra svagaste sida är emellertid offerkaraktärerna. Det är fyra totala idioter vi ska hålla på och följa igenom hela filmen och det dröjde inte speciellt länge innan jag började hålla på Rusty Nail istället för de där ärthjärnorna.

Med det sagt; filmen var överraskande bra för att vara en direkt-till-dvd uppföljare. Den är inte perfekt och är hyfsat trashig, men jag gillar den. Den gör det den ska och tempot igenom större delen av filmen är ganska högt. Dessutom gillar jag karaktären Rusty Nail sedan den första filmen. Man behöver egentligen inte direkt ha sett den första filmen för att begripa den här andra delen i serien, men det kanske är en fördel om man har gjort det. Om inte annat så för att se två bra filmer. Rekommenderas.

No Comments

The Dead Outside av J

oktober 4th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

The Dead OutsideEn epidemi sprider sig som en löpeld över Storbritannien. Det enda tillgängliga vaccinet fördröjer bara döden och i väntan på det ofrånkomliga slutet förvandlas de smittade till våldsamma psykopater. Ett halvår har gått efter det första utbrottet och Daniel (Alton Milne), en ensam man som jagas av sitt förflutna, söker tillflykt på en enslig bondgård på landsbygden. Där träffar han April (Sandra Louise Douglas), en hemlighetsfull ung kvinna med ett mörkt förflutet som i månader lyckats hålla sig isolerad från smittan. Deras bekantskap blir snabbt ansträngd och saker och ting blir inte bättre när en främling plötsligt dyker upp för att söka skydd hos dem.

The Dead Outside (vars titel blev Zombie Biohazard: The Dead Outside i Tyskland) är en brittisk thriller/rysare från 2008 som levererar nästintill inte ett piss. Hela filmen är så otroligt långsam och tråkig att även om skådisarna är hyfsade (och okända) så känns det som att den bara står och trampar på samma ställe igenom majoriteten av speltiden. Det händer helt enkelt knappt någonting om vi nu bortser ifrån den utdragna och stentrista dialogen som förs under 95% av filmens speltid. När det väl börjar hända något (i slutet) ser vi tittare inte ett piss tack vare en skakig kamera och inzoomade bilder i kombination med snabb klippning, som är ganska snabbt överstökat.

Jag förstår inte vart de ville komma med den här filmen. Det känns lite som att de ville göra en zombiefilm, men hade varken budgeten eller kunskapen att göra det. Istället gjorde de en trög thriller med influenser ifrån rysargenren som resulterade i en så otroligt ointressant och snarkningsframkallande film att det är för mig obegripligt. Låt den här passera även om du finner den billigt hos valfri filmhandlare.

No Comments

Transporter 3 av J

maj 1st, 2015 | Postad i Action, Film

Transporter 3Ex-militären Frank Martin (Jason Statham) har lagt transportörsjobben på hyllan och har dragit sig tillbaka till ett lugnt och stilla liv i Marseilles, Frankrike. När han får ett erbjudande om ett transportjobb tackar han nej och hänvisar arbetsgivaren till en vän. Inte långt efter kraschar hans vän, skottskadad, in i hans vardagsrum och dör kort därpå. Frank’s väns arbetsgivare dyker strax därpå upp och tvingar honom att ta jobbet och sätter på honom ett armband som exploderar om han kommer mer än 24 meter ifrån bilen. Frank’s uppdrag blir att köra någonting som ligger i skuffen österut allt eftersom han får koordinater av arbetsgivaren, samtidigt som han har en ung och tystlåten kvinna, Valentina (Natalya Rudakova), som passagerare.

Transporter 3 är lite för lång. Hade de saxat ner speltiden med en sisådär tio minuter hade den troligtvis blivit tightare och ösigare. Actionscenerna och biljakterna är fantastiska (och till en viss del helt orealistiska, men fan så underhållande). Problemet jag har med filmen är att den, likt den första filmen, har många scener där egentligen ingenting händer. Det blir helt enkelt rena transportsträckor (heh..) mellan actionscenerna och vi som tittare får sitta och vänta, vilket är synd då filmen faktiskt är bra som de två tidigare filmerna när det väl händer någonting. En annan grej jag inte riktigt gillade med filmen är att de försöker dölja motivet bakom allting som händer i filmen, vilket är menat att förklaras mot slutet av filmen. Motivet är löjligt lätt att räkna ut för tittaren, om inte denne sov under de fem första minuterna.

Transporter 3 är en bra film i alla fall, trots att den har en del dödtid i flera scener (för att inte tala om en totalt onödig romansscen mot slutet av filmen). Hade den varit tio minuter kortare hade jag utan tvekan kunnat rekommendera den, men som den är så, nej.

No Comments

Blackout av J

januari 12th, 2015 | Postad i Film, Thriller

BlackoutDen astmatiska Claudia (Amber Tamblyn) är traumatiserad efter att hennes mormor blivit påkörd och ligger inför döden. Hennes sista vilja är att Claudia ska hämta ett fotografi av henne och hennes bortgångne man i lägenheten där de bor. Doktorn Karl (Aidan Gillen) är en änkling vars fru tog sitt liv och lämnade honom ensam med deras dotter, som ska komma på besök i hans övernattningslägenhet som han behöver röja upp i. Tommy (Armie Hammer) är en ung man som bestämt sig tillsammans med sin flickvän Francesca (Katie Stuart) att rymma från hennes våldsamme och spelande fader till Paris.

Claudia, Karl och Tommy kliver in i hissen i lägenhetshuset de bor i och minuterna senare slår ett strömavbrott till och hissen stannar mellan två våningar. Timmarna går och ingen hjälp kommer och vad värre är, en av dem får allt svårare att dölja sitt rätta jag; en psykopat som snart inte kan hålla tillbaka impulsen att döda.

Blackout visades i en 120 minuters version på European Film Market, men när den senare släpptes på dvd fick filmen bara en speltid på ca 85 minuter (vilket är den versionen jag såg). Detta märks sisådär. Troligtvis går 120 minuters versionen in djupare på karaktärerna och utvecklar dem betydligt mer än vad 85 minuters versionen gör, men samtidigt räknar man ut vem som är psykopaten efter fem minuter så det spelar troligtvis inte någon större roll. Filmen i sig är fruktansvärt förutsägbar och blir man förvånad över någonting som händer i filmen lär man aldrig ha sett en thriller förr. Eller en hiss-film heller för den delen. Skådespelarna är väl bra, men manuset känns inte helt genomtänkt och de överraskningar som finns där dör ganska snabbt ut om man har mer än fem hjärnceller. Det är inte nämnvärt spännande och även om det inte blir skitsegt så känns det som att filmen står på tomgång under flera partier; det är helt enkelt inte intressant då vi redan vet vem som är psykopaten i hissen.

Det är synd att Blackout är så jävla förutsägbar, jag menar, den hade potential men det skiter sig ganska snabbt. Jag hade hoppats på en nagelbitare, men fick istället en film där jag visste hur det skulle sluta tio minuter in. Trist.

No Comments

Kuchisake-onna / Slit Mouthed Woman filmer av J

december 29th, 2014 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare, Övrigt

I min recension av Teketeke nämnde jag väldigt kort en annan legend jag hade fastnat för från de asiatiska delarna av världen; Kuchisake-onna. Legenden om Kuchisake-onna – eller Slit Mouthed Woman som hon kallas på engelska – berättar om en japansk kvinna vars svartsjuke make, som var samuraj, skar upp hennes mun från öra till öra för att göra henne oattraktiv för andra män.. för att slutligen döda henne.

Enligt legenden hemsöker Kuchisake-onna fortfarande platser i Japan och är man ute och går en dimmig kväll eller natt kan man stöta på en kvinna, bärandes en kirurgmask (vilket inte är speciellt konstigt då folk i Japan ofta bär såna för att skydda andra från att bli smittade av exempelvis en förkylning eller någon annan sjukdom), som stannar till och frågar blygsamt; ”Anata wa watashi ga utsukushii toomoimasu ka?” (Tycker du att jag är vacker?). Svarar man nej på frågan visar hon sitt offer en sax varpå hon dödar denne. Svarar man ja drar hon ner masken och frågar ”Nu då?”. Ett nej innebär döden, ett ja resulterar i att hon skär upp ett likadant ”leende” i sitt offers ansikte. Hon sägs ha setts till mellan 70-talet fram till i början av 2000-talet, ofta kring barn vars oskyldiga ”ja” svar på frågan om hon är ful ofta leder till deras död…

När rykten om påstådda iakttagelser av Kuchisake-onna började sprida sig 1979 kring Nagasaki prefekturen på den japanska ön Kyushu, spred det sig igenom Japan och orsakade panik på flera orter. Det finns till och med rapporter om att skolor på flera orter inte tillät barn att gå hem själva efter skolan, utan tvingades gå i grupper eskorterade av en lärare för säkerhetens skull och att polismakten ökade på sina patrulleringar. År 2004 kom det in många rapporter om iakttagelser i Sydkorea, där en kvinna i en röd mask som frekvent jagade barn. I Oktober, 2007, hittade en undersökningsdomare gamla dokument från sent 70-tal om en kvinna som jagade små barn. Hon blev påkörd och dog strax därefter. Hennes mun var uppskuren från öra till öra…

Av ren nyfikenhet bestämde jag mig för att kolla upp om det fanns några filmatiseringar av legenden om Kuchisake-onna. Det fanns det. En hel del, faktiskt. Jag hittade 11 filmer, en varieté och en AV (Adult Video aka censurerad japansk porr) film baserade på den här legenden. Flera av dessa hade ingen engelsk (eller svensk heller för den delen) undertext, men tack vare beskrivningar av handlingarna har jag lyckats traggla mig igenom dem…

Kannô byôtô - nureta akai kuchibiruFörsta filmen ut är Kannô byôtô: nureta akai kuchibiru (som även är känd som Kuchisake, som är dess re-release titel i Japan och The Slit-Mouthed Woman i USA) från 2005, där de gjort en liten egen variant på legenden om Kuchisake-onna.

Efter att hennes kollega Kato har spårlöst försvunnit blir journalisten Yoko satt på att ta över reportaget Kato höll på med; en artikelserie om urbana legender. Kato försvann medan han undersökte rykten om att den lokala kirurgmottagningen, som varit stängd i tre år, skulle vara hemsökt av en kvinna med uppskuren mun…

Kannô byôtô: nureta akai kuchibiru är en blandning av den japanska stilen Pinku Cinema (japansk mjukporr) och J-horror (japansk skräck, för dig som inte räknat ut det själv). Filmen är i runda slängar 63 minuter, men känns som att den är 3 timmar. Att sitta och titta på folk som torrjuckar är ungefär lika intressant som att titta på färg som torkar och ”läskigheterna” som händer i filmen framkallar fler gäspningar än skrik av skräck. Skådespelarna fungerar och effekterna ser vi knappt något av (lite makeup här och där, men ingenting iögonfallande). Skräp hur som haver.

Kuchisake-onnaNästa film är kanske lite mer känd utanför Japan. Kuchisake-onna från 2007 (som även är känd som Carved, Carved: The Slit-Mouthed Woman och A Slit-Mouthed Woman i bland annat USA) är den första av tre filmer i en trilogi, som slutar med en prequel…

Legenden säger att för 30 år sedan terroriserades ett litet samhälle någonstans i Japan av vålnaden av en kvinna vars mun var uppskuren från öra till öra. Strövande längs gatorna, bärande en långrock och kirurgmask, närmade hon sig sina unga offer medan hon drog bort sin mask och frågade om hon var vacker. Offrens respons resulterade nästan alltid i en våldsam död.

Nu har barnen börjat försvinna en efter en igen. Efter att ha bevittnat en kidnappning slår sig läraren Ms. Yamashita ihop med sin kollega Mr. Matsuzaki för att reda på sanningen bakom kidnappningarna. Vad de finner är en mörk hemlighet som legat begravd i 30 år…

Kuchisake-onna är ingenting speciellt egentligen. Läskig är den inte heller, men den har en bra stämning och ett lagomt fängslande mysterie som har en kort och enkel förklaring som inte behöver 2 timmar för knyta ihop säcken i slutet av filmen. Skådespelarna är bra och makeupen är fantastisk (och lite småläbbig också för den delen). Jag skulle kalla den för en sevärd film, även om den misslyckas med att skrämmas tyvärr.

Kuchisake-onna 2Året efter sin föregångare kom Kuchisake-onna 2 (som är känd som A Slit-Mouthed Woman 2, Carved 2 eller The Scissors Massacre utanför Japan) som inte har ett skit med den första filmen att göra och som tar ett helt annat närmande kring legenden om Kuchisake-onna.

Mayumi är en glad gymnasieelev som ingår i skolans friidrottslag. Hon är den yngsta systern av tre och bor tillsammans med sin far, mor och äldsta syster på deras kycklingfarm i den lilla staden Gifu. När hennes äldsta syster, Sachiko, ska gifta sig får Mayumi ta över hennes rum – vilket kommer visa sig vara ett stort misstag. Kvällen på bröllopsdagen dyker Sachiko’s ex-pojkvän upp och i tron om att det är Sachiko som ligger och sover i sängen häller han en burk med syra i ansiktet på Mayumi. Ryktena tar snabbt fart efter händelsen och Mayumi blir både deprimerad och ensam. Samtidigt har någon bestämt sig för att minska antalet studenter i Gifu…

Kuchisake-onna 2 är långsam.. ungefär lika långsam som när mossa växer. Det tar förvisso inte så lång tid innan filmen bjuder på lite gore, men efter det tar det ungefär 300 år innan någonting av intresse händer. Skådespelarna varierar lite grann, men är ingenting som direkt stör egentligen. Effekterna är skrattretande plastiga och får mig mer att fnissa än att flämta. I vanliga fall hade jag sagt att Kuchisake-onna 2 är en värdelös film, men tack vare twisten i slutet på filmen (som troligtvis är mest där för att kunna knyta ihop filmen med sin föregångare och för att försöka göra den här filmen till någon form av prequel till den och legenden om Kuchisake-onna överhuvudtaget) får jag ändå lov att säga att den är… okej. Ett väldigt svagt okej blir det.

Det sista jag har att säga om den här filmen är att den ska vara (enligt texter före och efter filmen) baserad på verkliga händelser som inträffade 1978 i staden Gifu och att fallet än idag är olöst… spännande…

Kuchisake-onna 0 - BigininguDen sista filmen i Kuchisake-onna trilogin är Kuchisake-onna 0: Biginingu (vars alternativa titel är The Slit-Mouthed Woman 0: The Beginning), som är meningen att vara en prequel men som samtidigt inte har ett piss med någon av de två första filmerna att göra. Filmen släpptes dessutom samma år som tvåan, vilket kanske säger en del om produktionsvärdet.

Misato och Yayoi är två systrar som har en väldigt nära relation till varandra. Misato har alltid varit osäker kring ett fult ärr hon haft i ansiktet sedan hon brände sig som barn. Men efter att hon har fått ärret borttaget med hjälp av kirurgi börjar underliga saker att hända och allt medans relationen mellan de två systrarna blir allt mer påfrestande börjar Misato att bete sig konstigare och konstigare…

Jag tyckte den andra filmen var långsam, men den är ingenting i jämförelse med den här ”prequelen”. Visst händer det lite grejer då och då filmen igenom, men det hela blir föga intressant och det känns mest som att filmen står på tomgång 95% av speltiden. Skådespelarna är rätt usla och deras agerande känns otroligt taffligt bitvis (speciellt i en scen där Yayoi slår Misato i bakhuvudet med en flaska, där man klart och tydligt ser att hon inte träffar huvudet med flaskan). Effekterna är till större delen skrattretande usla och känns som vilken direkt-till-video-trash som helst.

Uppenbarligen behövde inte Kuchisake-onna en uppföljare eller en prequel… speciellt inte två filmer som på sätt och vis försöker utge sig för att vara prequels.

Kaiki toshi-densetsu - Kuchisake-onna (Slit Mouth Woman, 2008)Nästa film kom samma år som de två tidigare filmerna och har titeln Kaiki toshi-densetsu – Kuchisake-onna (som har aka titlarna Slit Mouthed Woman i Kanada och Slit Mouth Woman i USA).

Shiori Ayakawa, en gymnasietjej som vill bli journalist, har hittat ett sätt att ta sig dit hon vill. En seriemördare är lös i staden och polisen står handfallna inför fallet och Shiori har hittat ett spår som kan leda henne till den skyldige; en ledsen röst har hörts vid varje brottsplats. Rösten låter som en kvinna som sjunger. Sången som hörts är den samma som Idol sångerskan Mika Shiratori sjöng för flera år sedan. Hon försvann spårlöst efter att hennes lovande karriär gick i stöpet då hennes ansikte blev ärrat efter en olycka. Kort efter olyckan förlorade Mika förståndet och skar upp sin mun med en kniv, från öra till öra…

Den här filmen ligger utan tvekan på min topp fem sämsta filmer jag någonsin har sett. Jag skulle tro att det är svårt att toppa den här filmen i uselhet. Precis allting är värdelöst med den; filmningen, storyn, skådespelarna, effekterna, tempot – ALLT. Det finns ingenting överhuvudtaget som är bra med den här filmen. Produktionskostnaderna lär ha legat kring en kopp kaffe och en bulle och hela projektet var troligtvis någon form av skolarbete för en mediastudent som de, på något konstigt sätt, lyckades få släppt på dvd. Herregud vilken jävla skit.

Slit Mouth Woman 2 (2010)Nästa film är, som jag har förstått det, en uppföljare till föregående film. Den enda information jag kan hitta om den här filmen är att den heter Slit Mouth Woman 2 (eller Slit Mouth Woman The Second som titelbilden säger) och att den släpptes år 2010.

Saaya är en författare som kört fast. Hennes vän Yukie föreslår att hon ska börja på en bok baserad på legenden om Kuchisake-onna. Saaya bestämmer sig för att göra det och börjar undersöka legenden och snart börjar underliga saker att inträffa…

Uppföljaren är inte fullt lika horribel som föregångaren, men det säger inte speciellt mycket. Filmen i sig är kortare än den första filmen, men är ungefär lika dyngtråkig som den. Skådespelarna är snäppet bättre och de få effekter som används ser inte fullt lika amatörmässiga ut, även om det doftar lågbudgetskräp lång väg. Sen kan man ju undra varför de valde att göra en uppföljare till en av filmhistoriens sämsta skitfilmer också. Onödig uppföljare till en totalt onödig film.

Keitai Ura SaitoKeitai Ura Saito är den nästa filmen i ordningen och den släpptes även den 2010.

Efter att ha sett ett TV-program om ett hus ute i skogen som ska vara hemsökt av vålnaden av en kvinna med uppskuren mun bestämmer sig fyra gymnasieelever för att åka ut dit för att undersöka saken, ovetandes om ondskan som väntar på dem…

Keitai Ura Saito börjar ganska hyfsat, men fiser ur sig de sista 30 minuterna. Produktionsvärdet är åt lågbudgethållet och effekterna ser gräsliga ut, men skådespelarna gör ett ganska hyfsat jobb. Filmens största problem ligger emellertid i manuset; hela filmen blir förbannat seg under de sista 30 minuterna, vilket är tråkigt då filmen verkade ha lite potential i jämförelse med de flesta andra skitfilmerna som är baserade på Kuchisake-onna legenden.

Keitai Ura Saito -Slit-Mouthed Woman-Samma år som de två tidigare filmerna jag skrivit om i den här löjligt långa recensionen släpptes även Keitai Ura Saito -Slit-Mouthed Woman- (vars fodral syns till lite hastigt i Keitai Ura Saito) som verkar vara en form av dokumentär där de undersöker legenden om Kuchisake-onna efter att ett kraftigt ökat antal blogginlägg om brott som påstås involvera den mystiska kvinnan. Under dokumentärens produktion börjar emellertid underliga saker att inträffa. Så, på sätt och vis har de här försökt göra en dokumentär som samtidigt ska ha en story i sig.. är det bara jag eller doftar det found footage? Nåja. Den här dokumentären, eller vad man nu vill kalla den, är säkerligen bra och givande om man fattar vad de säger i den. Jag själv satt mest som ett frågetecken och undrade vad som pågick.

Det är inte speciellt dåligt heller egentligen. De berättar en hel del om myten om Kuchisake-onna (tror jag) och en stor del av filmen/dokumentären har en rätt kuslig stämning över sig, det till de sista 20 minuterna då det skiter sig och det hela blir bara långdraget. Jag kan dock tycka att det är synd att det inte fanns svenska eller engelska undertexter då jag hade varit intresserad av att se en dokumentär om just det här ämnet…

Hikiko-san vs. Kuchisake-onna2011 släpptes ytterligare en film om Kuchisake-onna, i form av Hikiko-san vs. Kuchisake-onna. Hikiko-san är ytterligare en legend i Japan som berättar om en flicka som hette Mori Hikiko, vars föräldrar gav hennes stryk samtidigt som hennes klasskamrater mobbade henne. Allt våld resulterade i att hon blev extremt ful och för att utkräva hämnd fångade hon grundskoleelever och lemlästade dem…

Filmen handlar hur som haver om de två grundskoleeleverna Misaki och Hitomi, som vaknar upp efter att ha legat i koma i tio år efter att de blivit attackerade av Hikiko-san. Under tiden de legat i koma har en av sjuksystrarna lyckats spärra in Kuchisake-onna i källaren på sjukhuset.

Vilken jävla dynga! När filmmakare får lov att använda ljudeffekter som är direkt tagna ur tecknade serier och använder effekter som ser lika realistiska ut som en sexårings fantasier i kombination med ett manus som är trögare än färg som torkar så är det förvånansvärt att de ens fått skiten släppt på dvd. Det här är rent av bedrövligt. Skådespelarna ser ut som en bunt idioter och beter sig också som sådana (en av dem springer och skriker större delen av tiden hon är framför kameran, vilket gav mig hjärnblödningar).

Det roliga med den här filmen är att någon, någonstans, satt och tänkte ”Fan! Det här är bra!” och bestämde sedan att släppa skiten på dvd. HUR kan man tycka det här är bra? Inte ens jag som, ibland, kan gilla trashfilm tyckte att det fanns ett uns av underhållning i den här dyngan. Helt obegripligt.

Kuchisake onna ReturnsNästa film heter Kuchisake onna Returns, är från 2012 och är enbart släppt i Japan (vilket de flesta av de här filmerna är, skulle jag tro).

Airi är en avgångsstudent med folksägner som huvudämne. Som en del av hennes studier bestämmer hon sig för att åka iväg till ett litet samhälle tillsammans med några vänner för att undersöka de lokala legenderna. Det Airi och hennes vänner inte vet är att lokalbefolkningen är en sekt som dyrkar Kuchisake-onna som en gud och har för avsikt att offra henne och hennes vänner.

Ytterligare en bedrövlig film som till en början verkade hyfsat lovande, men som sedan stupar rakt ner. När budgeten uppenbarligen var lika stor som värdet av en muffins och en kopp kaffe på valfri bensinmack så kan man ju rätt enkelt räkna ut hur filmen är. Effekterna är bedrövliga och makeupen fick mig att gapskratta. Skådespelarna är amatörmässiga och beter sig som idioter och hela filmen är mer skrattretande än läskig. Filmen har dock (till skillnad från flera av de tidigare filmerna) ett visst underhållningsvärde; det är så uselt att det blir underhållande då och då (även om inte det är en anledning till att se skiten överhuvudtaget).

Senritsu Kaiki File Kowasugi! File 01 - Operation Capture the Slit-Mouthed WomanHärnäst är Senritsu Kaiki File Kowasugi! File 01 från 2012 och det är en found footage… på sätt och vis i alla fall.

Ett videoband dimper ner i brevlådan på ett produktionsbolag. På bandet kan de anställda på bolaget bevittna hur två män filmat en kvinna som passar in perfekt på beskrivningen av Kuchisake-onna. De anställda bestämmer sig för att påbörja en undersökning av det hela.

Den här filmen hade potential och den lyckas faktiskt få mig att känna obehag en eller två gånger, men det är samtidigt på tok för mycket snack och gaggande under de knappa 70 minuter filmen rullar på under. Dessutom har filmen mer en dokumentärkänsla över sig än found footage, tack vare en massa redigeringar och klippningar för att visa scener från olika vinklar (utan extra kameror).

Skådespelarna går att ta på allvar och de effekter som förekommer kanske inte kostade så mycket, men ger samtidigt den effekt de är till för. Manuset hade, som jag skrev här ovanför, kunnat varit mer händelserikt. Varför de i hela fridens namn valde att gagga runt större delen av speltiden istället för att göra något kreativt begriper jag inte. Synd är det hur som helst.

The Truth Behind the Rumors! - Slit-Mouthed Woman2008 kom en varieté, vars titel betyder The Truth Behind The Rumors! – Slit-Mouthed Woman, där de undersöker legenden om Kuchisake-onna. Hur föddes legenden? Vad ska man göra vid ett eventuellt möte med Kuchisake-onna? Med hjälp av rekonstruktioner analyserar de allt kring legenden.

Jag tittade ungefär 5 minuter på den här varietén innan jag tröck på spolknappen och körde skiten i 3 gånger hastigheten bara för att få det hela överstökat.

Ska man se den här varietén lär man antingen kunna japanska eller ha undertext som man förstår (vilket jag betvivlar att det finns). Jag kan förstå syftet med varietén i alla fall; att på ett satiriskt sätt berätta om legenden om Kuchisake-onna, kort och gott.

Den sista produktionen jag hittade som var baserad på Kuchisake-onna var en AV film som jag nämnde någonstans i början på recensionen. Titeln på AV filmen betyder ungefär Amazing Sucking Slit-Mouthed Woman Is Real och släpptes 2011. Det är också den enda av dessa produktioner som jag inte har sett, mest tack vare att mitt intresse för japansk censurerad porr som ligger strax under 2 timmars strecket är minimalt.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att majoriteten av filmatiseringarna av legenden om Kuchisake-onna är skit. De flesta av dem känns otroligt amatörmässiga, budgetfattiga och när man tittar på flera av dem kan man börja undra vad produktions- och utgivningsbolagen tänkte med egentligen, de lär knappast ha fått in kostnaderna för de här filmerna med tanke på vilken nivå de ligger på produktionsmässigt.

No Comments

Insanitarium av J

december 19th, 2014 | Postad i Film, Skräck/Rysare

InsanitariumJack (Jesse Metcalfe) får inte träffa sin psykiskt sjuka syster Lily (Kiele Sanchez), som efter att ha försökt ta sitt liv blivit tvångsomhändertagen och inspärrad på en vårdanstalt. Jack bestämmer sig sålunda att utge sig för att vara komplett galen och blir inspärrad på samma vårdanstalt som sin syster. Väl där upptäcker han att anstaltens ansvarige läkare, Dr. Gianetti (Peter Stormare), är ute efter någonting helt annat än att försöka göra sina patienter friska…

Insanitarium är en sån där film när man till en början undrar vad det är för skit man tittar på egentligen, men som visar sig vara en av de där filmerna som står ut ur mängden direkt-till-video filmer som släpps årligen. Skådespelarna är bra (speciellt Stormare, som snor större delen av showen med sin sedvanliga gestaltning av en fullkomligen galen karaktär) och effekterna (som det är en hel del av) ser riktigt bra ut för att vara en direkt-till-video film. Mer än så finns inte att säga om filmen…. eller jo; vill man ha filmens plot spoilad kan man läsa mer om den på IMDB.

Rekommenderas.

2 Comments

Babysitter Wanted av J

augusti 30th, 2014 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

Babysitter WantedDen religiösa tjejen Angie (Sarah Thompson) flyttar till en liten stad för att studera konsthistoria på college och upptäcker till sitt förtret att hon inte har någon säng på rummet. Hon bestämmer sig för att ta ett barnvaktsjobb ute på Stanton farmen som ligger en bit utanför staden för att tjäna ihop en slant så att hon kan köpa sig en säng. Hon åker ut till farmen och blir välkomnad av Jim Stanton (Bruce Thomas) och hans fru Violet (Kristen Dalton) och de bestämmer att Angie ska sitta barnvakt den kommande fredagen.

Fredag kommer och Angie beger sig ut till farmen med hjälp av sin nyfunne vän Rick (Matt Dallas), då hennes egen bil vägrar starta. Angie vinkar av paret Stanton och sätter sig för att plugga, men börjar snart att bli telefonterroriserad och upptäcker att en någon smyger runt utanför huset. Hennes problem har emellertid bara börjat….

Jag hade inga förhoppningar överhuvudtaget när jag satte mig för att se Babysitter Wanted, utan var en av de filmer jag fick syn på sist jag handlade film och bestämde mig för att ge den en chans efter att ha läst lite grann om den…

Det här är inget mästerverk på något som helst sätt, men den fungerar samtidigt ganska hyfsat. Första halvan av filmen är väldigt långsam och det händer inte så värst mycket nämnvärt intressant. Klyschorna haglar över filmen och har man sett en skräckfilm med ett tema på barnvakter så överraskar filmen föga. Det hela är väldigt förutsägbart och inte nämnvärt läskigt. Ungefär i mitten tvärvänder emellertid filmen helt och blir någonting helt annat tack vare en stor twist, som gjorde mig riktigt förvånad. Det blir inte speciellt mycket mer spännande eller läskigt trots twisten, men det börjar dock röra på sig betydligt mer och storyn i filmen blir betydligt mycket mer intressant.

Jag tänker inte rekommendera Babysitter Wanted, men vill samtidigt säga att det är en okej rulle. En sån där film man ser en gång och glömmer bort efter ett par dagar helt enkelt.

No Comments

Vacancy 2: The First Cut av J

juli 24th, 2014 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

Vacancy 2 - The First CutParet Caleb (Trevor Wright) och Jessica (Agnes Bruckner) är på väg från Chicago till Jessica’s föräldrar tillsammans med Caleb’s bästa vän Tanner (Arjay Smith), då Caleb har fått anställning hos Jessica’s far. De bestämmer sig för att övernatta på det ensliga Meadow View Motel som de finner längs vägen. De upptäcker dock snart att deras rum är riggat med kameror och att motellpersonalen är ute efter något annat än betalande kunder…

Vacancy 2: The First Cut är inte en uppföljare, utan en prequel. Är den nödvändig? Nej. Att de ens fick för sig att göra en prequel till en film som står sig jättebra på egna ben är rätt obegripligt. Varför inte bara göra en uppföljare som inte har något med föregående film att göra.. eller nåt? Nåja…

Den här filmen må vara onödig, men det gör den inte dålig. Nej, den är faktiskt helt okej. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt som att säga att den är faktiskt ganska bra, åtminstone den första halvan av filmen. Att man inte behöver ha sett den första filmen (på sätt och vis i alla fall) är väl ett till plus om man inte hittar något annat i videobutikshyllan.

Om än onödig, helt okej rulle som duger att slå ihjäl lite tid med.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud