| Subcribe via RSS

Amer av J

maj 13th, 2018 | Postad i Film, Thriller

Tre nyckelmoment, alla sensuella, definierar Ana’s liv. Hennes sinnliga sökan svajar mellan verklighet och färgade fantasier vilken blir mer och mer tryckande. En svartbeklädd hand hindrar henne från att skrika. Vinden lyfter hennes klänning och smeker hennes lår. Ett rakblad stryker längs hennes hud. Var kommer denna kaotiska och karnivoriska resa att lämna henne?

Har du varit med om någon gång att du tittat på en film som inte engagerar dig speciellt mycket, varpå du plockar fram telefonen för att kolla exempelvis Facebook eller något liknande lite kort under filmens gång? Den fransk-belgiska filmen Amer var just en sån film för mig. Skillnaden var dock att jag kunde inte slita ögonen från telefonen och fortsätta koncentrera mig på filmen runt tio minuter in.

Amer är något av den sämsta skiten jag någonsin har lagt mina ögon på. Hela filmen är ett misch-masch av starka färger, underlig klippning, underliga filmade vinklar, inget som helst manus att följa, minimal dialog, femhundra inzoomningar på ögon, trehundra inzoomningar på andra orelevanta saker och så vidare. Det hela blir väldigt gammalt, väldigt snabbt och det är överhuvudtaget inte intressant på något som helst vis. Att jag överhuvudtaget bestämde mig för att se filmen var på grund av att den följde med som en bonusfilm på Njutafilms dvd release av L’étrange couleur des larmes de ton corps – eller The Strange Colour Of Your Body’s Tears.

Hur som helst så tänker jag inte lägga ner mer tid på den här dyngan än vad jag redan har gjort. Jävla arthousesmörja.

No Comments

Cropsey av J

augusti 10th, 2017 | Postad i Dokumentär

CropseyVem är Cropsey? En bättre fråga är; vad är Cropsey? Cropsey är en gammal vandringssägen som ofta berättas kring lägereldarna på sommarlägren kring New York området, vilken också har varit inspirationskällan till slasherfilmer som Madman och The Burning. Som vilken annan vandringssägen har även den om Cropsey förändrats och utvecklats genom åren. En av versionerna berättar om en patient som lyckats fly från ett mentalsjukhus i New York och som sägs vandra runt i skogarna utanför, beväpnad med en sylvass yxa.. eller en krok.

En annan version berättar om två bröder vars föräldrar går bort, varpå den äldste fängslar sin yngre bror i källaren för att kunna ärva gården deras föräldrar lämnade efter sig ensam. Några år går och den yngre brodern drivs till vansinne och lyckas så småningom ha ihjäl sin äldre bror och ta sig fri, för att sedan hacka upp honom med en stor yxa. Medan han vandrade runt i skogarna kring gården fann han ett sommarläger för pojkar och snart började lägerdeltagarna att försvinna, en efter en…

Personligen älskar jag vandringssägner och har alltid varit fascinerad av dem. Dels för att de kan vara ganska ruskiga, men även att det kanske kan finnas en gnutta sanning bakom dem – vilket i sig är hårresande i vissa fall. Dokumentären Cropsey som släpptes 2009 handlar hur som helst inte om vandringssägnen Cropsey, utan om Andre Rand – en man som blivit utpekad och dömd för två kidnappningar på Staten Island, New York. Han tros även ha varit involverad i tre andra försvinnanden av barn och ungdomar under 70- och 80-talet. Dokumentärens titel anspelar på att Andre Rand – född Frank Rushan – är Staten Island’s verkliga Cropsey.

Ärligt talat trodde jag att Cropsey skulle handla om just den vandringssägnen och blev småpaff när jag insåg att så var inte fallet. Det visade sig dock vara en väldigt intressant dokumentär trots att den handlade om något helt annat (till större delen i alla fall) än vad jag trodde att den skulle göra. Mycket mer än så finns väl inte att säga egentligen – bortsett från att jag tycker att rättssystemet i USA verkar väldigt märkligt då det tydligen går att bli fälld för något enbart baserat på vittnesmål utan några som helst fysiska bevis, men det har ju ingenting med dokumentären i sig att göra…

Hur som helst, kommer du över Cropsey på ett eller annat sätt (exempelvis på deras hemsida som du finner här) tycker jag att du ska ta dig en kik. Rekommenderas.

No Comments

My Super Psycho Sweet 16 av J

juli 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

my-super-psycho-sweet-16Den bortskämda Madison Penrose (Julianna Guill) har övertalat sina föräldrar att renovera den igenbommade rullskridskorinken Rollerdome för att arrangera hennes 16 års födelsedag – hennes Sweet 16. Rollerdome stängdes igen efter att en rad bestialiska mord inträffade där tio år tidigare av Charlie Rotter (Alex Van), en av de anställda som höll i födelsedagsfesterna där. Men samtidigt som festen planeras har Madison’s ex, Brigg (Chris Zylka), börjat flörta med en av skolans utstötta, Charlie’s dotter Skye (Lauren McKnight) – vilket inte är något Madison gillar då hon vill ha tillbaka Brigg. När så dörrarna till Rollerdome öppnas och festen är igång börjar festbesökarna att minska i antal då någon har bestämt sig för att se till att staden aldrig kommer glömma den här Sweet 16 festen…

My Super Psycho Sweet 16 är en slasherfilm från 2009 och är en MTV-producerad film. Det kanske inte låter speciellt lockande, men i det här fallet skulle jag nog säga att du som är ett fan av den här typen av film borde ge den en chans. Hela filmen är en hyllning till 80-talets cheesiga slasherfilmer och det märks att de som ligger bakom den är fans av den typen av film. Med det sagt menar jag givetvis inte att filmen är precis som en 80-talsslasher utan att det märks att filmerna från den eran har influerat skaparna bakom den här filmen väldigt mycket. Filmen är förvånansvärt välspelad och underhållande, med både blodiga mordscener och en skopa cheesig humor inslängd. En och annan scen blir cringeaktig och påminner tittaren om att det faktiskt är en semi-modern (filmen har åtta år på nacken i skrivande stund) skräckfilm denne tittar på, vilket för mig är det enda problemet filmen egentligen har. Det är dock något jag kan ta då resten av filmen är så pass underhållande som den är.

My Super Psycho Sweet 16 kommer knappast höja intelligensen hos någon, men är å andra sidan en underhållande semi-modern slasherfilm som jag kommer se om fler gånger. Rekommenderas.

No Comments

Underworld: Rise Of The Lycans av J

maj 6th, 2017 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare, Äventyr/Fantasy

Underworld - Rise Of The LycansNågon gång under den mörka medeltiden föder en varulv en mänsklig son i en cell i en vampyrklans fängelsehålor. En av klanens ledare, Viktor (Bill Nighy), bestämmer sig för att skona varelsens liv och ger honom namnet Lucian. Under hans uppväxt tvingas Lucian att transformera andra människor till en ny ras – Lycans; hälften människor, hälften varulvar. Allt eftersom åren går växer Lucian (Michael Sheen) upp till en modig krigare som har inflytande över de andra Lycans och ses som deras ledare samtidigt som han försvarar de aristokratiska vampyrerna under dagtid från de blodtörstiga och smittosamma varulvarna, som inte kan förvandla sig till människor igen.

Utan hans vetskap har Viktor’s dotter, Sonja (Rhona Mitra), och Lucian inlett en kärleksaffär och träffas i hemlighet då och då – vilket skulle ses som en vedervärdig handling bland de andra vampyrerna. När så Lucian transformerar sig själv till en varulv för att rädda Sonja’s liv i ett slag mot varulvarna fängslas han av Viktor och planeras att bli avrättad. Lucian och Sonja gör upp en plan för att fly tillsammans, vilket snart får oanade konsekvenser för båda blodslinjerna…

I Underworld: Rise Of The Lycans har de alltså tagit flashbackscener ifrån den första Underworld och dragit ut det till cirka nittio minuter film. Och det fungerar ganska bra. Faktiskt. Det är hyfsat spännande, blodigt och berättelsen är ganska fängslande. Bill Nighy som ond vampyr är filmens starkaste kort och varje scen han är med i erövrar han fullständigt. Gubben är helt enkelt suverän. Övriga skådespelare (speciellt Michael Sheen) gör även de bra prestationer.

Filmens största problem är just dess story. Har man sett den första filmen vet man precis vad som kommer hända vilket dödar spänningen ganska ordentligt. Filmens känns lite grann som en filler för del fyra i serien, Underworld Awakening, som kom tre år senare. Effektmässigt fungerar filmen för vad den är. CGI-effekterna ser okej ut men jag hade gärna sett lite praktiska effekter också utöver dem.

Hur som helst blev jag ändå överraskad över hur väl filmen ändå fungerar då den berättar en berättelse vi redan har sett i en flashbackscen i den första filmen. Mitt råd är dock att se den här först innan man ser de två första filmerna i serien då det faktiskt är en bra film. Rekommenderas.

Läs gärna H’s recension av filmen också.

No Comments

Porn Shoot Massacre av J

oktober 2nd, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Porn Shoot MassacreSju stycken porraktriser har fått erbjudanden om att medverka i regissören Malfini’s (Robert Ambrose) senaste film. Det de inte vet om och kommer snart blir varse om är att de har blivit utvalda att medverka som offer på riktigt i en verklig skräckfilm.

Porn Shoot Massacre är en lågbudget slasher från 2009, regisserad av Corbin Timbrook (som verkar ha lyckats bättre som skådespelare än regissör) och skriven av Antonio Hernandez. Dessa två herrar hade jobbat tillsammans på filmen Blood Ranch tre år tidigare och att döma av recensionerna på IMDB verkar det vara en bättre film än den här stentrista skitfilmen.

Manuset bjöd inte på några som helst överraskningar och när det väl försökte att göra det hade jag tappat intresset för länge sedan. Dialogerna är bedrövligt skrivna och framförda och påminner mer om scener direkt ur en hårdporrfilm, där talang för skådespeleri inte direkt står högt upp på listan över nödvändiga kriterier. Skådespelarna (om man nu kan kalla dem det) består till större delen av personer som inte medverkat i något annat än den här filmen. Enstaka personer som medverkat i andra produktioner före och efter förekommer givetvis i kombination med porrskådisarna J.T., Naomi Cruz och Diana Prince (till vilka troligtvis större delen av den cirka 100 000 dollar stora budgeten gick till). Effekterna är sparsamt använda tack vare att majoriteten av morden som inträffar i filmen är off screen eller är väldigt dolda tack vare olika vinklar.

Filmens enda egentliga behållning är att det, så klart, visas en hel del hud och finner man lättklädda damer som något intressant att titta på finns det åtminstone någonting som håller intresset uppe, även om det inte väger upp allt annat som är fel med filmen på långa vägar. Skippa.

No Comments

The Devil’s Tomb av J

juli 24th, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

The Devil's TombMystisk seismisk aktivitet drabbar plötsligt en hemlig forskningsstation i öknen någonstans i mellanöstern. En grupp topptränade legosoldater, ledda av krigsveteranen Mack (Cuba Gooding Jr.) blir anlitade av den mystiska CIA agenten Dr. Elissa Cardell (Valerie Cruz) för att ta sig in i bunkern och rädda en av de stationerade forskarna där, Lee Wesley (Ron Perlman). Det dröjer inte länge förrän de inser vad som egentligen hänt där nere och att de måste ut – nu.

Jag köpte hem The Devil’s Tomb från Ginza för en guldpeng för ett tag sedan och nu var det således dags att se den. Jag skulle säga att det är en okej film. Filmen påminner starkt om den första Resident Evil filmadoptionen, fast med en religiös vinkel på det hela. Skådespelarna varierar lite grann. Flera stora namn står framför kameran så som Cuba Gooding Jr., Ron Perlman och Bill Moseley (vars roll jag aldrig lyckades klura ut vilken det var). Vi ser även Zack Ward (som medverkat i en hel del Uwe Boll filmer) i en liten roll. Effektmässigt är filmen rätt hyfsad. Gore-effekterna ser till större delen bra ut och filmen bjussar på en rätt lagom dos med action rakt igenom.

The Devil’s Tomb passerar utan några större bekymmer hur som helst. Det är en okej action-skräckis från B-filmsarkivet med några större namn fäst vid den och är en hyfsat sevärd film. Det är ingenting man behöver springa benen av sig för att se, men skulle den gå på TV duger den gott som en dötitt.

No Comments

Hachi: A Dog’s Tale av J

maj 21st, 2016 | Postad i Drama, Film

Hachi - A Dog's TaleEn dag när Professor Parker Wilson (Richard Gere) kliver av tåget på Bedridge Station när han kommer från jobbet hittar han en övergiven hundvalp av rasen Akita. Han bestämmer sig för att ta med sig hunden hem med avsikt att försöka hitta ägaren. Saker och ting går emellertid inte riktigt som han har tänkt sig och familjen Wilson beslutar sig för att behålla hunden och ger honom namnet Hachi.

Den amerikansk-engelska samproduktionen Hachi: A Dog’s Tale (Hachi – En vän för livet i Sverige), som är regisserad av svensken Lasse Hallström, är en hjärtvärmande och sorglig berättelse löst baserad på de verkliga händelserna som inträffade i Japan år 1924 till och med 1935 vid järnvägsstationen Shibuya. Filmen är väldigt välspelad och det är svårt att hålla ögonen torra halvvägs igenom fram till filmens slut. Det är väldigt gripande, sorgligt och även om man har svårt för att gråta till film så tror jag att majoriteten av dem som ser den här filmen åtminstone blir fuktiga i ögonen.

Hachi: A Dog’s Tale är en väldigt bra och känslosam film som jag ger en rekommendation. Vill du veta mer om de verkliga händelserna filmen är baserad på kan du läsa mer om dem här.

No Comments

American Virgin av J

maj 1st, 2016 | Postad i Film, Komedi

American VirginPriscilla (Jenna Dewan Tatum) ska börja på gymnasiet tack vare ett stipendium hon har fått från en avhållsamhetsgrupp som förespråkar att man ska vänta med att ha sex fram tills det att man har gift sig. Ett par veckor efter att hon har börjat på skolan hamnar hon på en fest och blir ovilligt full för första gången i sitt liv efter att ha blivit ilurad vodka. Saker och ting går överstyr och hon blir filmad topless av ‘Chicks Gone Crazy’, ett snuskvideoföretag som ägs av den sliskige Ed Curtzman (Rob Schneider). Dagen efter beger sig Priscilla tillsammans med tre vänner iväg för att leta reda på Curtzman och inspelningarna för att rädda hennes rykte och stipendiet.

American Virgin följer standardmallen för en sex/ungdomskomedi och har man sett filmer som American Pie och Road Trip så vet man precis vad som väntar här. Men med det sagt så tycker jag ändå den här filmen var jävligt rolig. Det var länge sen jag skrattade riktigt ordentligt åt en sån här film och även om det verkligen inte är någonting speciellt med filmen så tycker jag ändå den var riktigt bra. Så, om du inte redan är trött på sex/ungdomskomedier och har missat American Virgin tycker jag att du kan ta dig en titt. Den får en tumme upp och en rekommendation av mig i alla fall.

No Comments

Evil Things av J

februari 1st, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Evil ThingsFem ungdomar beger sig iväg till ett hus ute i skogen för att fira en av dem på dennes födelsedag. En av dem har med sig en videokamera för att dokumentera det hela. På vägen dit stöter de på en stor svart van som till en början verkar följa efter dem vart än de åker. Vanen försvinner så småningom och väl framme vid huset börjar vännerna att festa. De inser emellertid så småningom att de inte är ensamma där ute i den ensliga skogen.

Vad i helvete var det jag precis såg…? Evil Things är något av det mest inkompetenta jag har sett i found footage väg, någonsin. Manuset är nästintill helt händelselöst fram till de sista tio minuterna av filmen (och då menar jag inte scenerna som spelas under och efter eftertexterna, som för övrigt inte tillför storyn ett piss) och inte ens då blir det speciellt intressant eller spännande. Jag vet ärligt talat inte vad som ska vara läskigt med filmen för det varken visas eller händer någonting överhuvudtaget. Det känns nästan som att det fattas trettio minuter speltid där allt läskigt inträffade.

Med tanke på att det här ska föreställa en found footage film vet man ju hur det kommer gå för alla karaktärer i den och de här karaktärerna förtjänar det mer än några andra i någon annan film, då samtliga är irriterande idioter som inte förtjänar mindre. Fast, å andra sidan får man aldrig se vad som händer dem; de bara försvinner. Man får ingen som helst förklaring eller ens en vink om vad som hände dem. Vi som tittare ska bara anta att någonting hemskt hände dem. Större delen av skådespelarna i den här filmen är enbart krediterade till den här unkna skiten, vilket för mig inte är ett dugg förvånande…

Det är såna här filmer som gör att folk faller i koma av tristess. Dominic Perez är en jävla klåpare och frågan är; är det där ljudet av mördarens cirkelsåg eller publikens snarkande jag hör? Skippa den här stentrista dyngan.

No Comments

Silent Night, Zombie Night av J

december 24th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Silent Night, Zombie NightEn vecka innan julafton bryter ett virus ut i Los Angeles som muterar de smittade till köttätande zombies. Samtidigt är L.A.P.D. snuten Frank Talbot (Jack Forcinito) på gränsen till att bryta sina band till sin fru Sarah (Nadine Stenovitch) och hans partner Nash Jackson (Andy Hopper), som han har jobbat tillsammans med länge, enbart för att finna sig fångad bland den smittade befolkningen. Allt eftersom döden kommer närmare blir deras överlevnad hotad ytterligare av det faktum att båda männen älskar samma kvinna.

Vilken jävla soppa Silent Night, Zombie Night är. Hela filmen känns bara bortkastad. Liksom, den börjar någonstans men händelserna i filmen leder ingen vart. Alls, överhuvudtaget. Karaktärerna känns bara jävligt dumma och många av deras handlingar makes no sense med tanke på den situation de sitter i. Skådespelarna är inget vidare heller; under majoriteten av filmen spelas det över något fruktansvärt och jag tycker helt enkelt inte att de är övertygande. Som om allt detta inte var nog så är effekterna urusla. Allt våld är inlagt efteråt med datorer och allting ser bara jävligt konstigt ut. Makeupen ser löjlig ut och får mig mest att lyfta på ögonbrynen istället för att känna obehag.

Ska sanningen fram såg jag Silent Night, Zombie Night av en enda anledning och det var att titeln lät frän, filmen å andra sidan är ren dynga. Skippa.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud