| Subcribe via RSS

Mother’s Day (2010) av J

maj 5th, 2019 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Efter att ett bankrån har gått käpp rätt åt skogen beger sig de tre bröderna Ike (Patrick John Flueger), Addley (Warren Kole) och Johnny (Matt O’Leary) till deras barndomshem i förhoppning att kunna söka skydd hos sin mor samtidigt som en orkan håller på att driva in över staden. Men väl där upptäcker de att deras mor har blivit vräkt från fastigheten och att huset numer ägs av paret Beth (Jaime King) och Daniel (Frank Grillo), som har en grupp vänner över för festligheter i deras orkanbunker under huset. Bröderna bestämmer sig för att ta gruppen som gisslan allt medan de försöker att komma på ett sätt att ta sig ut ur landet och när Mor (Rebecca De Mornay) slutligen kommit hem igen, väntar en blodig och sadistisk natt av terror.

Mother’s Day remaken från 2010 är ett bevis på att remakes faktiskt kan vara bra, även om den här filmen hade kunnat stå helt på sina egna ben utan att ha några som helst kopplingar till originalfilmen från 1980. Medan originalfilmen från 1980 är en backwoods-slasher är dess remake från 2010 en regelrätt home invasion film och likheterna mellan de två filmerna är ganska minimala, så när som på några enstaka referenser här och där. Hur som helst så är filmen som sagt bra. Det rör hela tiden på sig, filmen är välspelad (Rebecca De Mornay är i synnerhet fantastisk som Mor) och det märks att det fanns en betydligt fläskigare budget bakom filmen mot vad de hade när de gjorde originalet. Något jag gillar med den här remaken också är att den har en betydligt mörkare ton och atmosfär mot vad originalet hade,

I regisstolen satt Darren Lynn Bousman, som även regisserade Saw II, Saw III och Saw IV och som också hade ett finger med i antologifilmen Tales Of Halloween. Charles Kaufman (originalets regissör) och hans bror Lloyd Kaufman (en av grundarna till filmbolaget Troma) medverkade som producenter här och dyker även upp i varsin liten cameo. Jaime King såg vi i Sin City filmerna, My Bloody Valentine remaken och Silent Night från 2012 medan Frank Grillo medverkade i bland annat The Purge: Anarchy och The Purge: Election Year, men också i Captain America: The Winter Soldier, Captain America: Civil War och Avengers: Endgame. Rebecca De Mornay minns jag bäst från The Hand That Rocks The Cradle från 1992.

Jag kommer högst troligen att se om den här filmen fler gånger, så jag ger Mother’s Day remaken en tumme upp och en rekommendation.

No Comments

God Of War (bok) av J

februari 25th, 2019 | Postad i Action, Äventyr/Fantasy, Övrigt

I tio långa år har den Spartanske krigaren Kratos tjänat gudarna i Olympus. Plågad av mardrömmar från sitt förflutna och med en längtan efter frihet från sin ständiga tortyr är han – Spartas Spöke – villig till att göra vad som helst för att återbetala sin skuld till gudarna. Ståendes på branten till att tappa allt hopp får han så en sista uppgift av gudarna för att avsluta hans slaveri; han måste förinta Ares – Krigets Gud.

Men vilken chans har en blott dödlig mot en gud? Beväpnad med de dödliga Kaosklingorna, guidad av gudinnan Athena och driven av sin omättliga törst efter hämnd beger sig Kratos iväg för att leta reda på den enda relik som är tillräckligt stark för att förinta Ares – Pandoras Ask.

2005 släpptes det första God Of War spelet till PlayStation 2 och nu fjorton år senare är God Of War ett husnamn för Sony’s Santa Monica Studio – och en av mina absoluta favoritserier i spelvärlden. Fem år efter att spelet släpptes kom så en bok baserad på det första spelet, som jag äntligen har orkat läsa klart (det har tagit ett tag, om vi säger så).

Till skillnad från spelet som är väldigt fokuserat på blodiga och actionpackade strider (men som samtidigt har en djup story som blir framförd i cutscenes) har författarna Matthew Stover och Robert E. Vardeman valt att ta boken i en lite annorlunda riktning. Boken går lite djupare in på storyn och istället för att allt fokus ligger på Kratos får man även läsa om vad gudarna gör samtidigt som Kratos är ute på sitt uppdrag, vilket ger storyn ett ytterligare djup. Med det sagt så är inte boken barnvänlig, tvärtom. De flesta av nyckelstriderna – samt en del av de mindre striderna – som är med i spelet är även med här (om än i vissa fall en aningen nedkortade). Att de gjort så är ganska förståeligt då jag har svårt att tro att någon hade orkat sitta och läsa om hur Kratos slaktar en odöd legionär för hundrafemtioelfte gången.

Jag gillade hur som helst boken. Den är välskriven och fördjupar det första spelets story en aning samtidigt som den är trogen sitt källmaterial – även om de som jag skrev här ovanför har gjort några förändringar eller kortat ner. Jag kan rekommendera boken både till fans av God Of War, men också till de som inte har något som helst intresse i spelserien då boken står bra på sina egna ben utan att man ska ha behövt spelat spelet boken bygger på.

No Comments

Wai dor lei ah yut ho (aka Dream Home) av J

maj 26th, 2018 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

Som barn kunde Cheng Lai Sheung (Josie Ho) se Hong Kong’s berömda Victoriahamn från hennes lägenhet. Men allt eftersom tiden gick blev de gamla byggnaderna framför hennes hem demolerade för att göra plats åt ett stort bostadsprojekt som nu blockerar utsikten av hennes kära hamn. Hon svär att hon ska spara ihop tillräckligt med pengar för att köpa en ny lägenhet med en magnifik havsutsikt, men trots att hon har flera jobb inser hon snart att hon aldrig kommer att ha råd med sin dröm. Men så plötsligt slår det henne; för att få vad hon vill ha måste hon ta saker och ting i egna händer – hur blodiga de än må bli…

Wai dor lei ah yut ho – eller Dream Home i Sverige – är en Hong Kong slasherfilm från 2010 – och det är en bra sådan. Storyn är fängslande, skådespelarna är bra och effektmässigt är filmen snygg och bitvis riktigt grisig, fast på ett satiriskt sätt. Med det sagt menar jag inte att filmen är speciellt rolig (med undantag för en och annan grej som fick mig att garva högt) utan mer att den har en viss ironi över sig.

Jag har inte så mycket mer att säga egentligen. Gillar man slasherfilmer med en mer seriös (om än ironisk och satirisk) ton är det här ett bra val för en filmkväll. Jag ger den en tumme upp och en rekommendation. Se den.

No Comments

Los ojos de Julia (aka Julia’s Eyes) av J

maj 7th, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

Tvillingsystrarna Julia (Belén Rueda) och Sara (Belén Rueda) bär båda på en ärftlig sjukdom som leder till total blindhet. Efter att ha fått en ond aning om att Sara, som har blivit blind av sjukdomen, råkat illa ut beger sig Julia och hennes man till systern för att kolla till henne – bara för att hitta henne död, tillsynes genom självmord. Julia vägrar hur som helst att tro på att systern skulle ha begått självmord, det är något som inte stämmer. Samtidigt som hon nu måste hantera sin egen sorg och förtvivlan måste hon dessutom leva med insikten att hon själv håller på att bli blind och i takt med att hennes värld mörknar börjar en dödlig fara närma sig…

Los ojos de Julia – eller Julias Ögon som den heter i Sverige – är en spansk thriller (med vissa influenser från skräckgenren) från 2010, producerad av bland annat Guillermo del Toro. Det är en välspelad film med en intressant idé som dessvärre faller lite platt tack vare ett otroligt förutsägbart manus och en lite för lång speltid. Det är alldeles för uppenbart vart allting är på väg och de vändningar som kommer går att förutse långt innan de presenteras för tittaren. Filmen har sina stunder då den är spännande men blir samtidigt lidande av hur förutsägbar den är.

Även om filmen är grymt förutsägbar så känner jag att jag tycker att den är helt okej. Står man ut med att vändningarna är väldigt förutsägbara fungerar Julias Ögon som en söndagstitt. Moving on.

No Comments

Don’t Be Afraid Of The Dark (2010) av J

januari 20th, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Den unga flickan Sally (Bailee Madison) anländer till sin frånskilda far Alex (Guy Pearce) och hans nya flickvän Kim (Katie Holmes) vid deras nya hem, som en gång i tiden tillhörde en känd konstnär som under mystiska omständigheter försvann. Alex’s plan är att rusta upp den gamla herrgården med hjälp av Kim. Kort efter deras ankomst upptäcker de att herrgården har en undangömd källare och det dröjer inte länge efter det förrän Sally upptäcker anledningen till konstnärens försvinnande…

Don’t Be Afraid Of The Dark från 2010 är en Guillermo del Toro producerad och skriven remake på en TV-skräckis från 1973 med samma titel. Jag har nämnt i tidigare recensioner att jag föredrar del Toro när han är involverad i actionfilmer över när han är involverad i skräckfilmer, så jag tror inte det är någon större överraskning att jag vart skeptisk när jag insåg att han var involverad.

Don’t Be Afraid Of The Dark remaken visade sig hur som helst vara en jävligt bra film – i mitt tycke så klart. Visst har den en del brister – så som att karaktärerna i filmen är ganska stereotypiska skräckfilmsidioter som gör dumma beslut gång på gång och inte tror på det gråtande barnet som hävdar att någonting är fruktansvärt fel igenom hela filmen förrän hotet kommer och slår dem bokstavligt talat i ansiktet – men filmen har å andra sidan en intressant och välberättad berättelse att visa, samtidigt som det nästan hela tiden händer något som håller intresset uppe. Jag kände mig aldrig uttråkad under de cirka hundra minuter filmen tuffade på under och om det är något jag överhuvudtaget skulle kunna tänka mig att klaga över är väl dess klimax som slutar på ett sätt jag inte riktigt gillade.

Hur som helst blev jag väldigt underhållen av filmen och kommer definitivt att se om den framöver. Har du missat den och gillar del Toro (eller creature features överlag) så tycker jag att du ska ta dig en titt. Rekommenderas.

No Comments

My Super Psycho Sweet 16: Part 2 av J

juli 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

my-super-psycho-sweet-16-part-2Efter massakern i rullskridskorinken Rollerdome beger sig Skye Rotter (Lauren McKnight) iväg för att börja om på ny kula. Hon letar upp sin biologiska moder, Carolyn Bell (Myndy Crist), och finner att hon har en halvsyster, Alex (Kirsten Prout). Carolyn bestämmer sig för att låta Skye bo hos dem efter att ha fått veta vad hon nyligen har gått igenom i utbyte mot att Skye håller tyst om händelserna till Alex, som har haft det svårt psykiskt.

Snart blir Alex övertalad av sina vänner att ha en fest i hennes faders strippklubb, som fortfarande är under uppbyggnad. Alla ungdomar pratar om den kommande festen – och desto fler kommer prata om den efteråt då Skye’s blodiga förflutna har hunnit ifatt henne och planerar att fortsätta vad denne påbörjade…

My Super Psycho Sweet 16: Part 2 kom redan året efter sin föregångare och tar, som jag tror att du förstått redan, vid där föregående film slutade. Den här andra filmen känns mer som ett highschool drama med en slasher inslängd än en bonifierad slasherfilm. De flesta morden inträffar i den sista akten av filmen och även om några av dem är väldigt over the top och blodiga kan jag inte se förbi det faktum att det känns som att filmen står och trampar vatten under större delen av speltiden. Förstå mig rätt; jag tycker inte filmen är dålig, men jag tycker å andra sidan att den första filmen är bättre. Filmen är likt den första välspelad och blodig på sina ställen, men tar samtidigt stundtals sig själv på lite för stort allvar för sitt eget bästa.

Nåja. Det finns definitivt sämre uppföljare där ute (speciellt i slashergenren) och även om jag tycker att den första är bättre så är ändå den här uppföljaren sevärd. Den får en rekommendation med reservationer från mig.

No Comments

The Burningmoore Incident av J

januari 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Burningmoore IncidentDen 22 December 2005 mottog operatörerna på 911 ett obehagligt samtal som de lyckades spåra till Selden, New York. Vid en undersökning av huset fann polisen kropparna efter Anne Parrish och hennes tre söner. Hennes man, James Parrish, var spårlöst försvunnen, men kunde tack vare DNA-prover kopplas till dådet som gärningsmannen. Man lyckades aldrig hitta James Parrish och frågetecken kring hans tillhåll kvarstod.

Den 8 Mars 2010 fick polisen till slut svar på sina frågor om vart James Parrish hade tagit vägen när ett renoveringsteam påbörjade sitt jobb med att spela in pilotavsnittet för det kommande husrenoveringsprogrammet Gettin’ Hammered vid 132 Burningmoore Lane, Bayside Queens…

The Burningmoore Incident (som också har släppts under titlarna Reality Kills och Reality Kills: The Burningmoore Incident) är en found footage/mockumentär med ett slashertema som släpptes 2010. Filmen är bra för vad den är och jag gillar att de valt att ha ett slashertema istället för de uttjatade och trötta spök-, besatthet- och zombieteman de flesta found footage filmer har. Även om jag alltid varit skeptisk till att baka ihop slasherfilm och found footage så fungerar det ganska bra här, även om jag kan tycka att de gott hade kunnat visat lite mer än vad de gjorde.

Filmen är inte felfri och har ett och annat problem här och där, men jag gillar den överlag. Den är klart värd en titt.

No Comments

The Feed av J

januari 4th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

the-feedDen väldigt populära realityshowen Ghost Chasers ska påbörja sitt fjärde år på TV och för att fira detta har gänget i Ghost Chasers bestämt sig för att sända deras jubileumsshow live från den beryktade Brenway biografen i Chatham, Pennsylvania – en biograf med ett tragiskt och våldsamt förflutet som sägs vara hemsökt.

Gänget låser in sig i byggnaden, släcker ned ljusen och påbörjar sina paranormala undersökningar, vilket snart visar sig vara ett stort misstag…

The Feed är en skräckfilm med en budget på cirka femtontusen dollar som släpptes 2010 i form av en mockumentär/found footage film. Hela filmen är uppbyggd som ett riktigt spökjägarprogram och har även då och då fejkade reklamavbrott, vilket är en kul idé som gjorts både före och efter den här filmen. Alla lär väl veta att de flesta av dessa program är fejk och billig underhållning, men vad skulle hända om ett riktigt team med spökjägare plötsligt kom ansikte mot ansikte med riktiga, ursinniga andar som vill dem ont? På riktigt? Det är den frågan filmen ställer och idéen bakom den är både intressant och underhållande – till en början.

Ungefär halvvägs igenom dyker en effekt upp som förstörde hela filmen för mig. Jag förstår att de gjorde det bästa de kunde med de pengarna de hade, men var det verkligen nödvändigt att ha med en så pass uppenbar effekt? Den sticker ut som en sårig tumme och gör att hela filmen faceplantar ordentligt för att sedan tappa momentumet fullständigt fram till de sista två minuterna av speltiden (som faktiskt blir ganska creepy). Skådespelarinsatserna kan jag emellertid inte klaga på då de faktiskt var ganska bra för att vara en så pass liten produktion som det faktiskt är.

Överlag skulle jag säga att The Feed är.. eh.. okej, antar jag. Det finns sämre filmer i den här subgenren, även om den här står och vickar på kanten.

No Comments

30 Days Of Night: Dark Days av J

september 10th, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

30 Days Of Night - Dark DaysNästan ett år har gått sedan den isolerade Alaska staden Barrow’s population blev decimerad av vampyrer under den årligt månadslånga solnedgången. Fylld av sorgen efter hennes mans död, bunden till mardrömmar och tömd på alla känslor bortsett från hat och sorg har Stella Oleson (Kiele Sanchez) spenderat de senaste månaderna med att resa runt i världen för att försöka övertyga människor att vampyrer existerar. Men efter månader av skepticism och hånskratt är hon redo att kasta in handduken, tills det att hon blir kontaktad av en grupp förtappade själar som erbjuder henne ett otroligt tillfälle; chansen att utkräva hämnd på Lilith (Mia Kirshner), vampyrdrottningen som låg bakom attacken mot Barrow. Med ingenting kvar att leva för och ingenting att frukta ansluter sig Stella till dem för att hindra ondskan från att slå till igen.

Samma år som 30 Days Of Night släpptes kom även en spin-off miniserie med titeln 30 Days Of Night: Blood Trails. Miniserien behandlade en subplot från källmaterialet som utlämnades i den första filmen och agerade som en prequel till den första filmen. Året därpå, 2008, släpptes ytterligare en spin-off miniserie med titeln 30 Days Of Night: Dust To Dust som utspelade sig en månad efter händelserna i den första filmen. Bägge miniserierna släpptes på FEARnet.com och FEARnet on Demand, som var en amerikansk kabel TV kanal, hemsida och video on demand service ägda av Comcast Corporation – ett av de största amerikanska betal-TV bolagen som existerar. FEARnet släpptes till Cox Communications den 13 Juni 2014 och stängdes ner den 30 July 2014, klockan 23.59. Två år efter att den andra miniserien hade släppts dök en direkt uppföljare till 30 Days Of Night upp på video – 30 Days Of Night: Dark Days, som tydligen ska vara baserad på den uppföljande serien med samma namn. Med allt det sagt så funderar jag på om inte den här franchisén var (eller kanske är?) ganska stor borta i staterna…

30 Days Of Night: Dark Days är hur som helst en ganska onödig film och känns överlag mest som en cash-in på den första filmen. Den är inte direkt dålig, men den håller ungefär samma nivå som så många andra direkt-till-video filmer och den lyckas väl således aldrig direkt imponera. Med generiska karaktärer, ett förutsägbart manus och inte speciellt jätteengagerande actionscener trillar den in i facket för filmer som man troligtvis kommer att ha glömt bort ett par dagar efter att man har sett dem.

No Comments

The Drawn Together Movie: The Movie! av J

juli 28th, 2016 | Postad i Film, Komedi, Tecknat/CGI

The Drawn Together MovieDe åtta tecknade figurerna i Drawn Together huset har insett någonting fruktansvärt; deras serie har blivit avslutad. De bestämmer sig för att bege sig ut för att se till att deras serie blir återupptagen, vilket kommer bli allt annat än lätt då TV-nätverkets chef (Vernon Well’s röst) har ett personligt vendetta med figurerna och har skickat ut roboten Intelligent Smart Robotic Animated Eraser Lady (Seth MacFarlane’s röst) – eller I.S.R.A.E.L – efter dem för att utplåna dem en gång för alla.

Två år efter att den tredje och sista säsongen av Drawn Together hade gått klart kom direkt-till-dvd-filmen ingen egentligen hade bett om och det märks rätt väl att den är riktad till fans av TV-serien. Filmen är rå, äcklig, snuskig, vulgär, hysterisk och over the top hela vägen igenom och jag garvade väldigt gott åt den. Det är tecknat för vuxna med snuskig humor och jag är en av dem.. I guess.

Hur som helst tycker jag att The Drawn Together Movie: The Movie! är en väldigt rolig film och det är rekommenderat från min sida att se TV-serien före man ser den här filmen så att man vet på ett ungefär vad som väntar. Filmen är gjord för fansen av TV-serien uppenbarligen och går man in blind i filmen finns det nog stor risk att man får ut mer avsmak än gapskratt ur den. Så, jag rekommenderar filmen till fansen av serien, ni andra kan gå och göra något annat. Typ diska.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud