| Subcribe via RSS

The Mule av J

november 11th, 2016 | Postad i Film, Thriller

The MuleDen amerikanska journalisten Sofie Talbert (Sharon Stone) är känd för att hänga ut liberala politiker som kämpar för illegala invandrare, men hennes ståndpunkt blir satt på prov då hennes bror Aaron (Billy Zane), som jobbar för en hjälporganisation som hjälper människor att ta sig över den amerikansk-mexikanska gränsen illegalt, plötsligt försvinner i Mexiko. I väntan på hjälp från polisen inleder hon sin egen efterforskning som i sin tur snabbt leder henne in i en mörk värld av människosmuggling.

The Mule (eller Border Run, som verkar vara en mer vanligt förekommande titel för filmen – däribland i Sverige) är en dussinthriller som berör ett allvarligt tema på ett ganska hyfsat sätt. Filmen är ganska välspelad och blir fläckvis spännande, men känns stundtals väldigt framstressad. Det hade nog inte skadat filmen om den hade fått tjugo minuter extra speltid så de hade kunnat fördjupa karaktärerna något, om vi säger så.

The Mule är en okej thriller hur som helst. Det är ingenting man behöver springa benen av sig för att få se, men kommer man över den på ett eller annat sätt duger den en slö söndag.

No Comments

Room 237 av J

augusti 2nd, 2016 | Postad i Dokumentär

Room 237Wow. Bara… wow. Dokumentären Room 237 imponerar mig. Och inte på ett bra sätt. I dokumentären intervjuas fem stycken yahoo’s som är i princip fanatiker av Stanley Kubrick’s klassiska skräckfilm The Shining och vi får höra deras tolkningar av vad filmen egentligen handlar om. Till en början tyckte jag att några av teorierna de la fram lät ganska intressanta och att de vidrörde saker jag aldrig tänkt på under mina tittar av The Shining. Men, så, började de lägga fram teorier om att filmen egentligen handlar om förintelsen, de vitas massakrer på indianer och… att Kubrick på ett subtilt sätt ville avslöja sitt medverkande i de fejkade inspelningarna från Apollo 11’s månresa.

Deras analyser av enskilda scener är ungefär lika geniala. En av de intervjuade svamlar om att han kan se en avbildning av Kubrick’s ansikte i molnen någon frame efter att inledningstexten har gått klart. En av de andra mupparna påpekar en scen där en stol syns i bakgrunden som sedan har försvunnit efter två vinkelbyten, vilket i sin tur ska vara någon form av symbolism. Men det slutar inte där! Andra saker som nämns är att hotellchefen har ståfräs, Jack Nicholson läser en porrblaska, en skidposter är i själva verket en bild på Minotauros (ett monster ur den grekiska mytologin) och konservburkar med bakpulver ska vara placerade för att vara en form av metafor. Mot slutet av dokumentären spelas även en bit av filmen där de har lagt på filmen när den spelas baklänges för att framkalla en ny nivå av kopplingar, teorier och konspirationer.

Jag är alldeles tagen av den här dokumentären. Hur jävla lite måste man ha att göra om dagarna om man sitter och letar och fantiserar ihop såna här saker? Visst är det en bra film, men jag har väldigt, väldigt svårt att tro att Kubrick bestämde sig för att precis allting i hela filmen (och alla andra av hans filmer också för den delen) skulle vara symbolism för olika saker och att allting har en mening på ett eller annat sätt. Inget av det som sägs i den här dokumentären har någon som helst faktabaserad grund och är bara personliga åsikter och dravel, vilket i sig är troligtvis mer skrämmande än Kubrick’s vision av Stephen King’s bok…

Det finns mer att säga om det här skräpet men då jag redan har lagt ner cirka två timmar på att se skiten och sedan skriva den här dassiga recensionen känner jag att det får vara nog. Jag plockade upp det här skräpet för en guldpeng på Ginza och jag avråder dig som läser att göra det samma.

No Comments

Static av J

augusti 1st, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

StaticDet gifta paret Jonathan (Milo Ventimiglia) och Addie Dade (Sarah Shahi) kämpar fortfarande med att komma över sorgen efter att deras treårige son dog i en tragisk olycka. När så en natt när de ligger och sover bankar en ung kvinna på dörren och ber om att bli insläppt. Hon presenterar sig som Rachel (Sara Paxton) och berättar att hennes bil har gått sönder och att hon är förföljd av en grupp mystiska män i gasmasker. Ingen annan syns till, men mardrömmen har bara börjat…

Static är en långsamtgående home invasion film och känns lite som You’re Next’s motpol. Istället för gore, blod och våld försöker sig Static på en mer subtil spänning. Och det funkar.. till större delen. Även om jag gillar att de tar en lite annorlunda väg från de flesta andra home invasion filmer så tycker jag att de hade kunnat skruvat upp tempot lite grann ungefär halvvägs. Jag menar, okej att de bygger upp en tät stämning och spänning igenom att ta det långsamt men när det väl brakar loss bör även tempot öka.

Men även om filmen haltar lite mer än vad den egentligen borde ha gjort så tycker jag ändå att det är en okej film. Den är spännande majoriteten av speltiden och har ett slut jag inte alls kunde se skulle komma, vilket är ett stort plus i kanten. En mild rekommendation är väl på sin plats, men räkna inte med en till You’re Next.

No Comments

The Woman In Black (2012) av J

juli 31st, 2016 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

The Woman In Black (2012)London advokaten Arthur Kipps (Daniel Radcliffe) sörjer fortfarande sin älskade hustru Stella’s död vid förlossningen av deras son Joseph (Misha Handley). Hans arbetsgivare ger honom en sista chans att behålla sitt jobb och skickar iväg honom till den lilla byn Crythin Gifford för att gå igenom dokumentationen av Eel Marsh House herrgården som tillhörde den nyligen avlidna Mrs. Drablow då stället ska säljas. Väl framme i Crythin Gifford får Arthur ett väldigt kyligt mottagande av lokalbefolkningen och hans juridiska kontakt, Mr. Jerome (Tim McMullan), försöker schasa iväg honom tillbaka till London varpå han bestämmer sig för att åka ut till den isolerade herrgården som ligger en bit utanför Crythin Gifford. Det dröjer dock inte länge förrän Arthur inser varför lokalbefolkningen inte ville ha honom där och att han har genom att åka dit väckt någonting ondskefullt från dess dvala…

The Woman In Black från 2012 med Harry Pot… eh, Daniel Radcliffe är en betydligt bättre tappning än den stentråkiga TV-adoptionen som kom 1989. Den har förvisso ett ganska långsamt tempo och det börjar egentligen inte röra på sig förrän ungefär halvvägs in i filmen, men det händer betydligt mer här och den är genuint creepy stundtals (varav en sak fick mig att rycka till i fåtöljen). Filmen är välspelad, ser bra ut och passerar utan några större bekymmer egentligen trots att den ligger och småputtrar under den första halvan av speltiden. Jag fick inga direkta wow-känslor för den men jag kände åtminstone inte någon lust att trycka på spolknappen.

Är man ute efter en lättsammare skräckfilm med lite större fokus på berättelsen i sig än att skrämma skiten ur tittaren är den lätt värd en titt. Jag har svårt att se mig själv se om den inom någon närmare framtid, men jag behövde åtminstone inte tanka i mig en kanna kaffe för att orka mig igenom den. Godkänd film skulle jag väl vilja säga.

No Comments

Piggy av J

maj 1st, 2016 | Postad i Film, Thriller

PiggyEfter en krogrunda blir den blyge och tillbakadragne Joe’s (Martin Compston) storebror John (Neil Maskell) nedsparkad och knivhuggen av ett gäng ligister, för att senare dö på sjukhuset. Dagarna efter dådet går och Joe hamnar mer och mer i en bubbla tills den dagen då en främling knackar på hans dörr. Främlingen säger sig vara en gammal vän till John och presenterar sig som Piggy (Paul Anderson). Piggy hjälper Joe att hantera sorgen efter sin broder med avsikten att rädda honom och att erbjuder sin hjälp för att skipa rättvisa. Men allt eftersom deras vänskap växer finner sig Joe i en spiral av våld och hämnd och börjar så småningom att ställa sig frågan; vem är Piggy egentligen?

Jag plockade upp den brittiska thrillern Piggy på Dollarstore för tio spänn för några månader sedan och hade väl inga direkta förväntningar på den egentligen. Nu när jag har sett den så är jag faktiskt ganska förvånad över hur välspelad, brutal och bra den faktiskt var. Paul Anderson i titelrollen är suverän och samspelet mellan honom och Martin Compston är riktigt bra. Ed Skrein (Ajax i Deadpool) dyker även upp i sin första (om än ganska liten) roll. Det är knappast en film som kommer gå till världshistorien men det är en intressant thriller som gör det den ska, trots att jag inte blev speciellt överraskad av slutet. Det enda problemet jag har med filmen är att den är lite lång och hade kunnat saxats ner runt tio minuter utan att det hade haft någon större åverkan på storyn.

Piggy bjuder inte på någonting nytt direkt, men den är välgjord, välspelad och rullar förbi utan några större problem. Den får en tumme upp från mig.

No Comments

Aftershock av J

december 2nd, 2015 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare, Äventyr/Fantasy

AftershockDe tre vännerna Gringo (Eli Roth), Ariel (Ariel Levy) och Pollo (Nicolás Martínez) är i Chile på semester för att festa och ha kul tillsammans och då Pollo’s far råkar vara en välkänd miljardär kan de göra precis vad de vill och de kommer in överallt. De bestämmer sig för att bege sig iväg till Valparaiso, där en exklusiv fest på en underground klubb ska äga rum, i sällskap av halvsystrarna Monica (Andrea Osvárt) och Kylie (Lorenza Izzo) och deras vän Irina (Natasha Yarovenko). Festandet tar emellertid ett abrupt slut när en plötslig jordbävning inträffar. När de väl tagit sig ut ur klubben inser de att deras problem bara har börjat; ett närliggande fängelse har kollapsat tack vare jordbävningen och fångarna som överlevde skalvet har lyckats rymma, samtidigt som en tsunami är på väg rakt mot Valparaiso…

Jag undrar om inte manusförfattarna till den amerikansk-chilenska filmen Aftershock (däribland Eli Roth) ville göra varsin film, men istället för att göra det gjorde de alla filmerna till en enda film. Aftershock är en av de rörigaste filmerna jag har sett på bra länge. Samtidigt som den försöker vara en katastroffilm försöker den att vara en skräckfilm med en nypa action inslängt i mixen. Filmen i sig är inte dålig, men det hela blir bara jävligt rörigt när filmen drar igång ordentligt (vilket är kring 34½ minuter in) och jag sitter nu och undrar hur de egentligen tänkte när de skrev manuset. Filmen försöker lite för mycket och hade de istället koncentrerat sig på en sak istället för tjugo och gjort den längre än strax under 90 minuter hade filmen troligtvis blivit bättre än vad den blev.

1 Comment

Stitches av J

september 12th, 2015 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

StitchesAvtrubbade Richard ”Stitches” Grindle (Ross Noble) är den sjaskigaste clownen i branschen, vars jobb är att underhålla på barnkalas runtom på Irland. Till ett av dessa firanden anländer han lite för sent, hans timing är helt borta och de bortskämda ungarna är en total mardröm som driver med honom och hans enfaldiga nummer. Men deras hån av Grindle leder till att han faller baklänges rakt på en sylvass kökskniv och dör strax därpå.

Sex år senare är det återigen dags för en födelsedagsfest för den blivande sextonåringen Tom (Tommy Knight), som inte haft någon fest sedan sin tioårsdag då den olyckliga olyckan inträffade som dessutom har satt djupa spår i honom. Dessvärre för Tom och hans kompisar har en ondskefull clownkult genomfört en ceremoni vilket gör att Stitches återuppstår från de döda för att söka hämnd på alla de som är ansvariga för hans död.

När jag gjorde en raid på Ginza under deras utförsäljning av skräckfilm kom jag bland annat över Stitches för en tio, femton kronor någonting och då jag är lite av en sucker för clown-skräckisar slängde jag med den i paketet. Ärligt talat hade jag inga som helst förväntningar på den här filmen. Clown-subgenren inom skräck brukar oftast vara ganska sunkig eller löjlig, men Stitches lyckas till större delen hålla sig ifrån fallgroparna och är överlag en väldigt underhållande skräck/komedi. Filmen har ganska gott om blod och slafs kombinerat med några sköna gapskratt (som till större delen levereras av standup-komikern Ross Noble i rollen som Stitches).

Stitches är inget mästerverk, men den är samtidigt en underhållande film som smiter förbi utan några större bekymmer (om man står ut med flera irriterande karaktärer that is). Jag gillar den hur som helst och ger den en rekommendation.

1 Comment

Bait av J

augusti 18th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

BaitEn helt vanlig dag vid kusten i Queensland, Australien, byts ut mot en mardröm då en plötslig tsunami drar in och ödelägger allt i sin väg. En grupp människor som lyckats överleva tsunamin finner sig instängda i ett raserat snabbköp – och de är inte ensamma. I den översvämmade butiken och i dess parkeringshus simmar det nämligen två stycken tolv fot långa vithajar.. och de är hungriga.

Majoriteten av skräck- och actionfilmer som involverar någon form av haj brukar oftast vara ren dynga och jag tror ärligt talat att jag inte sett en enda bra hajfilm efter Jaws – fram till nu. Bait lär knappast gå till världshistorien som en klassiker eller mästerverk likt Jaws, men det är faktiskt en påkostad, välspelad och fläckvis rent av spännande film. Den bygger upp sig sakta men säkert likt Jaws och det börjar egentligen inte hända så mycket förrän halvvägs. Oftast brukar jag kräka galla över såna filmer, men det fungerar nästan lika bra som det gjorde i Jaws, otroligt nog. Vi vet att hajarna är där, men vi får egentligen bara se små glimtar (till ungefär 50 minuter in i filmen) av dem, vilket gör det hela betydligt ruggigare än att titta på usel och uppenbar CGI (som vi dessvärre får genomlida under den sista akten av filmen) som syns i bild hela tiden.

Kan man förbise den usla CGIn (vilket jag högst skulle rekommendera) och att Bait flertalet gånger fläskar på med 3D grejer som slungas mot skärmen (som bara ser löjligt ut i 2D) så är det faktiskt en bra film. Den är lagom långsam och när det väl händer något så är det hyfsat spännande och intressant. Bait är utan tvekan en av de bättre hajfilmerna som kommit, åtminstone om man ska jämföra med 99% av all skit som släppts i den här subgenren.

No Comments

Batman: The Dark Knight Returns, Part 1 & Part 2 av J

augusti 5th, 2015 | Postad i Action, Film, Tecknat/CGI

Batman - The Dark Knight Returns Part 1Det har gått tio år sedan Bruce Wayne (Peter Weller‘s röst) bestämde sig för att pensionera Batman och aldrig mer ta på sig masken. Men när nu ett nytt kriminellt gäng kallat The Mutants börjat terrorisera Gotham City tvingas den nu mer 55 år gamle Bruce att ta på sig masken återigen. Men har han fortfarande vad som krävs för att slå tillbaka kriminaliteten i en ny tidsålder?

Batman: The Dark Knight Returns, Part 1 är den första filmen av två som är baserad på serietidningen (som kom i 4 nummer) med samma namn och efter den här första titten kan jag säga att det här är the shit. Jag har inte läst serietidningen så jag vet inte hur trogen filmen är grundmaterialet den är baserad på, men den här filmen är betydligt mörkare än tidigare animerade Batman filmer och serier jag har sett och känns lite mer riktad mot en mer mogen publik. Filmen bjuder på både action och våld (även om våldet aldrig når någon högre grad finns den där) och en lite udda twist på Batman universumet. Istället för den sedvanliga medelålders-Batman vi alltid är så vana vid får vi här en äldre variant av honom, vilket gör det hela lite mer intressant.

Animationerna, handlingen, röstskådespelarna, allting är riktigt bra i den här filmen och den levererar den riktiga Batman känslan rakt igenom, ända fram till cliffhangern som avslutar den första delen…

Batman - The Dark Knight Returns Part 2Tre månader har gått sedan Bruce Wayne (Peter Weller’s röst) återupptog sitt alter ego Batman och besegrade The Mutants ledare. Debatten rasar mellan de som förespråkar Batman’s existens och de som ser honom som ett direkt hot mot samhället, då han ”föder” psykopater och kriminella tack vare hans handlingar. Gotham City’s myndigheter tillhör den andra gruppen och vill se honom bakom lås och bom och sätter därför in alla polisenheter som finns tillgängliga för att gripa honom. Samtidigt planerar Batman’s ärkefiende, The Joker (Michael Emerson‘s röst), för sin stora comeback – och den slutgiltiga striden mellan honom och Batman…

Batman: The Dark Knight Returns, Part 2 fortsätter att leverera och personligen gillade jag nog faktiskt den här andra halvan av filmen (det här är en fortsättning på Part 1 och inte en uppföljare) bättre än den första, även om den också var sjukt bra. Den andra halvan av filmen är sjukt actionorienterad och tyckte man att det inte var tillräckligt med våld i den första halvan lär man inte bli besviken här. Det är våldsamt, mörkt och mer vuxet än tidigare animerade Batman filmer. Hade dessutom alla Batman filmer varit så här hade jag sett varenda en av dem…

Batman: The Dark Knight Returns är en suverän film (även om den är uppdelad på två delar) och är man ett troget Batman-fan lär man knappast bli besviken här. En klar rekommendation.

No Comments

Sinister av J

mars 1st, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

SinisterTrue crime författaren Ellison Oswalt’s (Ethan Hawke) karriär har svalnat av rejält och har inte haft en hit sedan sin första bok. Han och hans familj flyttar till ett nytt hus där ett horribelt brott inträffat tidigare, utan hans familjs vetskap. Han börjar att rota i fallet för att försöka skriva en ny bok på det och för att försöka rädda sin allt mer nedåtgående karriär. Till sin hjälp tar han en bunt snuff liknande 8mm filmer som han hittar på vinden i huset, men förstår snart att han har snavat över någonting betydligt större än vad han till en början trodde…

Sinister från 2012 är en välspelad rysare som inte ger tittaren ett jävla skit. Hela filmen är helt ointressant och under 80% av filmen smyger huvudkaraktären runt och vi som tittare ser saker som händer bakom honom, som hinner försvinna innan han vänder sig om – varenda jävla gång. Det är ett otroligt billigt sätt att ”skrämmas” på och det blir gammalt jävligt fort. Utöver det är det ungefär 5 jumpscares som vilken idiot som helst kan förutse flera timmar innan de händer.

Skådespelarna är dock bra och trovärdiga, även om jag gärna hade sluppit se och höra morsan i familjen som springer och gapar och gnäller på huvudkaraktären i nästan varje scen efter öppningsscenen. Effektmässigt är det jävligt snålt. Några ungar har lite makeup på sig och någon enstaka CGI-grej svischar förbi skärmen någonstans i mitten av filmen, annars är det inte speciellt mycket mer att tala om. Soundtracket (om man nu kan kalla det för det) är något av det mesta irriterande och dryga jag har hört i en film på bra jävla länge. Oftast hör man en 4 sekunder lång loop som går om och om och om igen under en flera minuter lång scen. Det hela blir rent av magsårsframkallande.

Sinister är en ointressant dynga som klampar rakt ner i alla klyschor som redan finns bland alla spökrysare där ute och levererar ingenting som helst nytt överhuvudtaget. Filmen är på tok för jävla lång och det blir bara jävligt tråkigt att sitta och titta på filmen. Dynga. Undvik.

Uppföljare släpps i höst, vilket är för mig förvånande med tanke på hur usel den här första filmen är…

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud