| Subcribe via RSS

The Redwood Massacre av J

juli 31st, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Redwood MassacreFem vänner beger sig ut på en campingtur för att besöka det ökända Redwood Huset, där en bonde blev galen och massakrerade hela sin familj för att slutligen hänga sig själv tjugo år tidigare. Det går upp för dem, en efter en, att det kan ha legat mer sanning i legenden om Redwood Huset än vad de till en början trott då de ställs öga mot öga med en yxbeväpnad galning.

The Redwood Massacre är en skotsk lågbudget slasher från 2014 med en budget på cirka 50 000 pund (i runda slängar 570 000 svenska kronor). Filmens effekter är förvånansvärt välgjorda med tanke på dess budget medan skådespelarinsatserna varierar kraftigt. Överlag är de som står framför kameran inget vidare och vissa replikleveranser är skrattretande – och med det menar jag således inte att deras insatser är cheesiga utan enbart usla. Den som gör bäst jobb är väl troligtvis Benjamin Selway som jag åtminstone misstänker spelade mördaren i filmen då hans prestation påminner lite grann om Kane Hodder’s porträttering av Jason Voorhees i Friday The 13th filmerna han medverkade i.

Hur som helst är inte skådespelarinsatserna filmens enda problem heller då den verkar knappt veta vad den vill vara för något. Den går från att vara en slasherfilm till en form av torture porn för att slutligen återgå till att vara en slasherfilm. Resultatet blir inte bara rörigt utan även ganska ointressant och överlag tråkigt. Å andra sidan har filmen en del ljuspunkter på sina ställen också vilket gör att filmen inte känns som ett fullständigt magplask.

Det bra med filmen väger upp en del av det dåliga och filmen känns okej i mitt tycke. Jag har svårt att tro att det här är något jag kommer att se om inom någon närmare framtid men det är samtidigt inte något jag har lust att kasta i soptunnan heller.

No Comments

GirlHouse av J

juli 10th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

GirlHouseKylie Atkins (Ali Cobrin) är en vacker, ung student med ett utseende som en omslagstjej, ett vänligt tystlåtet uppförande och ett desperat behov av pengar för att betala hennes dyra college undervisning. Hon övertygar sig själv att live webcam porr kanske är svaret på hennes finansiella problem och låter sig bli rekryterad till GirlHouse – en live webb-feed som sänder de sexiga upptågen av en grupp vackra unga kvinnor som bor i en enslig och hårt bevakad timmervilla. Medans hon utför sin första striptease för entusiastiska onlinetittare får hon uppmärksamheten av ”Loverboy” (Slaine), en mystisk och sinnesrubbad GirlHouse fanatiker.

När så Kylie är iväg på en date en kväll bestämmer sig några av de andra tjejerna för att genomföra ett elakt skämt på Loverboys bekostnad och lyckas således oavsiktligt sätta igång hans mordiska plan för hämnd. Loverboy använder sig av sin teknologiska skicklighet för att hitta GirlHouse’s hemliga plats och fångar tjejerna inne i villan medan han tar kontroll över husets komplexa system av webb-feed med ett enda syfte; att döda dem alla…

GirlHouse är en kanadensisk slasherfilm från 2014 och ligger nu mer på min topp fem bästa slasherfilmer efter 00-talet. Filmen är välspelad, snygg och blodig. Filmen är dum som en säck med hammare men den underhåller och försöker inte vara något annat än en bonifierad slasherfilm. Visst, den har inte samma cheesiga charm som 80-talets gyllene pärlor i den här subgenren men den levererar det den ska och får en solklar rekommendation från mig.

 

No Comments

Beckoning The Butcher av J

januari 5th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

beckoning-the-butcherChris Shaw (Damien E. Lipp) var en blivande internetsensation då han spelade in videos där han provade ritualer han kom över på webben för att pröva deras legitimitet i att kalla på andar. Hans sista video laddades hur som helst aldrig upp – fram till nu…

Chris, hans flickvän Tara (Stephanie Mauro), deras vänner Brent (Tristan Barr), Lorraine (Tilly Legge) och Nicole (Sophie Wright) begav sig iväg till Brent’s semesterhus som är belagt ute på vischan för att prova den senaste ritualen Chris hade kommit över; Beckoning The Butcher, en ritual som ska locka in ett paranormalt väsen till vår värld. Dagen efter var alla som medverkade i ritualen spårlöst försvunna och det enda som fanns kvar var Chris’ inspelningar.

Beckoning The Butcher är en australiensisk mockumentär/found footage skräckis som blev släppt 2014 och hade en budget på cirka tretusen australiensiska dollar (cirka tjugotusen svenska kronor i skrivande stund). Filmen lånar uppenbart en hel del ifrån The Blair Witch Project och det märks ganska väl att de fått stor inspiration därifrån, men det gör samtidigt inte filmen dålig. Visst hade väl kameraarbetet kunnat varit lite bättre (kameran blir ganska skakig till och från) och visst hade den kunnat varit lite läskigare än vad den är, men överlag är det en ganska bra found footage film. Den har några genuint kusliga scener och ett par jumpscares som överraskar samtidigt som den inte stannar längre än vad den behöver. Med knappt sjuttio minuter i speltid är filmen över innan man ens vet ordet av det och även om inledningen är hyfsat långsam så börjar det hända saker så pass snabbt att det inte är något som egentligen stör.

Det enda manusmässigt jag kan tänka mig att gnälla över är att manusförfattaren av någon konstig anledning tyckte det var en bra idé att lägga in korta ”intervjuer” mitt i händelsernas centrum för att förklara vad som pågår i filmen. Jag fick känslan av att bli skriven på näsan och idiotförklarad, speciellt då de upprepar att informera tittaren om vad som händer fem minuter senare. Att de förklarar de här sakerna för tittaren är dessutom totalt onödiga då man måste vara en total idiot för att inte begripa dem själv – speciellt med tanke på att det har använts i flertalet andra filmer innan den här.

Slutligen vill jag säga att min storybeskrivning av filmen inte är helt sann. Hade jag å andra sidan skrivit den mer sanningsenlig hade jag spoilat slutet helt och hållet, vilket jag inte tänker göra då jag tänker ge Beckoning The Butcher en svag rekommendation. Den är grov runt kanterna, men den får jobbet hyfsat gjort – en sevärd found footage film i mitt tycke.

No Comments

Chasing The Devil av J

januari 4th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

chasing-the-devilPatrick McCord (Tim Phillipps) är övertygad om att hans systers mystiska dödsfall inte alls var självmord. Han bestämmer sig för att slå sig ihop med ett gäng paranormala undersökare för att försöka hitta svaret på vad som egentligen hände med hans syster. Gängets undersökningar leder dem från den ena bisarra och skrämmande ledtråden till den andra och de finner sig snart vara måltavlor för ett ondskefullt väsen…

Chasing The Devil som släpptes 2014 är en found footage film som följer de flesta standarder inom den här subgenren och lånar ett och annat element ifrån mer kända filmer (så som Paranormal Activity filmerna). Med det sagt skulle jag inte kalla filmen för dålig, men inte heller speciellt bra. Manuset är halvdassigt och föga intressant, men skådespelarinsatserna är å andra sidan överlag ganska bra och filmen innehåller även en del grafiska saker som man sällan ser i den här typen av film. Slutklämmen går att räkna ut med arslet om man sett found footage filmer förr och slutet kommer knappast som en överraskning.

Överlag skulle jag kalla den för okej för vad den är. Den är knappast felfri och manuset hade nog behövt ett par utkast till innan de började filma men den är sjuhelsikes mycket bättre än många andra filmer i den här subgenren.

No Comments

Nightcrawler av J

november 12th, 2016 | Postad i Drama, Film, Thriller

NightcrawlerLouis Bloom (Jake Gyllenhaal) är en ensamvarg som är arbetslös och ägnar sig åt att stjäla och sälja av koppartråd, stängsel och i stort sett allting han lyckas lägga vantarna på. När han en sen kväll snavar över en olycka som blir filmad av frilansjournalisten Joe Loder (Bill Paxton) tror han sig ha hittat någonting han kan bli bra på. Han skaffar sig en billig videokamera och polisradio och spenderar snart sina nätter med att jaga de senaste heta scoopen i form av bilolyckor, eldsvådor, mord och annan förödelse. Han utvecklar snabbt ett arbetsförhållande med Nina Romina (Rene Russo), en redaktör på en lokal Los Angeles TV-station.

Allt eftersom kvalitén på hans videoinspelningar blir bättre desto mer ökar hans arvode varpå han hyr in Rick (Riz Ahmed), en arbetslös yngling, för att få hjälp med sitt arbete. Men ju mer framgångsrik han blir desto mer står det klart att Louis kommer att göra vad som helst – vad som helst – för att få de bästa vinklarna och inspelningarna från brotts- och olycksplatser.

Nightcrawler är nog en film jag troligtvis inte hade ens tänkt tanken att se om det inte vore för att jag blev tipsad om den i en Facebook grupp där jag är med i, där det diskuteras filmer av olika slag och former. Jag ångrar hur som helst inte att jag sett den, tvärtom. Nightcrawler är utan tvekan en förbannat bra film och kanske en av 2014 års bästa filmer? Skildringen av den ensamme nattugglan som inte riktigt klickar socialt med andra människor och som lever sitt liv under nätterna framför datorn påminner mycket om mig själv. Jag tycker inte om sociala tillställningar och människor överlag och jag känner bitvis igen mig i en del av det som händer i filmen (inte för att jag är ett narcissistiskt rövhål som Jake Gyllenhaal’s karaktär är i filmen, utan för att jag föredrar att jobba och fördriva mitt liv under nattetid).

Hur som är Nightcrawler välspelad (Jake Gyllenhaal gör i synnerhet en suverän prestation här), intressant och underhållande rakt igenom. Har du missat den tycker jag att du ska ta och införskaffa och se den snarast. Jag ger den en stor tumme upp och en solklar rekommendation.

No Comments

Fat Chance av J

oktober 30th, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Fat ChanceTio feta män har blivit utplockade för att delta i det nya realityprogrammet By The Pound, en tävling inriktad på viktminskning, i förhoppning om att fullständigt rasa i vikt och stå som vinnare av en miljon dollar. Under tiden de tävlande kämpar för sin existens börjar de mystiskt att försvinna, en efter en. Det står snart klart att någon har bestämt sig för att se till så att deltagarna i tävlingen skickas hem i varsin liksäck…

Fat Chance (som fått den nya titeln Camp Massacre, av någon anledning) är en två timmar lång lågbudgetslasher från 2014 som försöker sig på det beprövade konceptet att kombinera slashergenren med komedi och det fungerar… sisådär. En del skämt fungerar ypperligt medan andra inte fungerar alls, vilket dessvärre är de skämt som det dras ut på också. Insatserna från de som står framför kameran är rätt hyfsade och det största dragplåstret filmen har är väl ex-porrstjärnan Bree Olson (som för övrigt är med i 3 minuter i hela filmen). Effekterna ser ganska bedrövliga ut och det märks att det inte riktigt fanns någon direkt budget att tala om bakom filmen (vilket man märker av ännu tydligare med tanke på att de har använt sig av olika vinklar och tricks med kameran för att slippa visa en hel del saker).

Filmens största problem är dock dess speltid. Två timmar är på tok för jävla långt för den här typen av film. Hade de klippt bort fyrtio, kanske fyrtiofem minuter av en massa onödig utfyllnad (vilket det finns gott om här) hade filmen blivit tightare och troligtvis roligare. Det hade kunnat bli en cheesig och underhållande liten film med en lagom speltid på runt en timme och femton till tjugo minuter. Men icke. Istället får vi en film som är på tok för lång för sitt eget bästa. Hade filmen varit kortare hade jag faktiskt kunnat haft överseende med dess andra brister. Jag menar, det är i grund och botten en cheesig slasherfilm med en näve tjockisskämt inslängt och vad finns inte att gilla med det?

Är man inte ett hardcore fan av slasherfilmer och bara måste se precis allt i den genren (likt mig) tycker jag att man kan låta den här filmen passera obemärkt. Det finns betydligt bättre filmer i den här genren där ute som man kan spendera sin tid framför istället.

No Comments

American Burger av J

oktober 24th, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

american-burgerEn busslast med amerikanska elever är på klassresa i Europa med sin lärare som förtvivlat försöker förmedla Europeisk kultur. Djupt inne i skogen i landet Kraketch dyker plötsligt en mystisk hamburgerkiosk upp, med löfte om 100% amerikanska burgare. När de sedan anländer till hamburgerfabriken inser de snabbt att den Europeiska föreställning av amerikanska hamburgare skiljer är skrämmande annorlunda mot vad de är vana vid och klassresan förvandlas snart till en strid för överlevnad då amerikaner behandlas som kor i Kraketch…

Jag hade inga större förhoppningar på den svenskproducerade (no pun intended) American Burger när jag slog igång den. Jag menar, en svensk slasher-ish komedi där alla talar engelska? Det är som bäddat för skräp. Tji fick jag då American Burger faktiskt visade sig vara ganska jävla underhållande. Hela filmen är oseriös rakt igenom och driver hejvilt med många skräckfilmsklichéer och det funkar väldigt bra. Åtminstone halvvägs igenom filmen. Det känns nämligen som att de bränner av alla bra idéer de hade under den första halvan då tempot är på topp och humorn är väldigt rolig, medan filmen fiser ur sig under den andra halvan och blir tradig på något sätt.

American Burger kanske inte är en fullträff, men den når åtminstone nästan fram till målet. Jag gillar den även om den är bristfällig i den andra halvleken, men den är långt mycket bättre än mycket annat skräp som produceras i det här avlånga landet. En marginell tumme upp får den allt.

Uppföljare verkar vara på gång också.

No Comments

Edge Of Tomorrow av J

augusti 1st, 2016 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Edge Of TomorrowEn utomjordisk ras kallad Mimics har attackerat Jorden och har intagit större delen av Europa. Men med hjälp av exoskelett har mänskligheten lyckats att börja slå tillbaka horderna av det utomjordiska hotet – eller det är åtminstone vad man tror. Major William Cage (Tom Cruise) är en amerikansk PR-officer i United Defense Force som får order av sin överordnad General Brigham (Brendan Gleeson) att han ska följa med invasionsstyrkan som ska inta Frankrike för att dokumentera invasionen som ska genomföras. Cage accepterar inte ordern och hotar Brigham, som i sin tur får honom arresterad, nedgraderad till menige och tvingad till att följa med invasionsstyrkan oavsett om han vill eller inte.

Men invasionsplanen går käpprätt och deras utomjordiska fiende har redan förutsett anfallet, vilket blir ödesdigert för den mänskliga armén. Cage lyckas döda en Mimic och blir nedsmetad med dess blod, men dör samtidigt själv och vaknar i nästa stund upp dagen innan på militärbasen han var på. Han inser snart att han har slungats in i en tidsloop där han kan starta om föregående dag genom att dö, vilket tvingar honom att återuppleva samma strider om och om igen. Men med varje strid blir Cage bättre och bättre och med hjälp av krigsveteranen Rita Vrataski (Emily Blunt) tar de striden till utomjordingarna, då varje upprepad strid för dem ett steg närmare att besegra deras fiende.

Den amerikansk-kanadensiska Edge Of Tomorrow är en film som helt hade passerat mig utan att jag märkt av den, av någon konstig anledning. Jag plockade i alla fall upp den för en femtiolapp på Dollarstore för några månader sedan och filmen är värd vartenda öre och lite därtill skulle man väl kunna säga. Konceptet om att en person slungas in i en form av tidsloop och måste återuppleva samma saker om och om igen genom att dö och försöka göra annorlunda nästa gång är ingen ny idé, men den fungerar perfekt här (nästintill i alla fall). Filmen är actionpackad, den har bra skådisar, bra effekter och är överlag underhållande under majoriteten av filmen. Varför jag inte sett den här filmen tidigare begriper jag inte då berättelsen passar mig som handen i handsken. Den får givetvis en rekommendation och jag kommer troligtvis att se om den – nån gång.

Uppföljare utan satt datum i skrivande stund verkar vara på gång. När och om den kommer återstår att se – jag hoppas så i alla fall.

No Comments

The Woman In Black 2: Angel Of Death av J

juli 31st, 2016 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

The Woman In Black 2 - Angel Of DeathLondon, 1941. Tyskarna har bombat sönder stora delar av London varpå en grupp föräldralösa barn blir ivägskickade tillsammans med skötarna Eve (Phoebe Fox) och Jean (Helen McCrory) till den brittiska landsbygden. Gruppen anländer snart till den sedan länge övergivna Eel Marsh House herrgården som ska användas som barnhem tills det att det är säkert att återvända till London igen. Men det dröjer inte länge förrän Eve börjar ana att någonting är fel med den gamla herrgården. När flera underliga incidenter inträffar börjar hon inse att de inte är ensamma och att herrgårdens mörka förflutna har vaknat igen…

Daniel Radcliffe filmen The Woman In Black som kom 2012 drog tydligen in så pass med pengar att en uppföljare var nödvändig i form av den engelsk-amerikansk-kanadensiska samproduktionen The Woman In Black 2: Angel Of Death. Givetvis var den inte nödvändig överhuvudtaget och bara en ren cash-in på föregående film. Hur som helst så är den här andra filmen inte speciellt bra. Den är förvisso välspelad, effekterna ser ganska bra ut och idéen bakom manuset är det väl inget större fel på egentligen. Problemen filmen har är att alla jumpscares och alla läskigheter som inträffar i filmen går att förutse timtal innan de inträffar, däremellan är det en rena jävla transportsträckor. Det blir helt enkelt aldrig spännande utan bara jävligt tradigt. De har även tvingat in en helt onödig subplot kring Phoebe Fox’s karaktär Eve som lätt hade kunnat klippts bort utan att det hade gjort någon som helst skillnad för filmens story mer än att filmen hade blivit knappt tio minuter kortare.

The Woman In Black 2: Angel Of Death är ett rejält magplask efter dess föregångare som åtminstone höll intresset uppe majoriteten av filmen trots att även den hade ett ganska långsamt tempo. Vill du ha en riktigt långtråkig och inte speciellt spännande skräckfilm, med större influenser ifrån drama-kategorin än skräck-kategorin, så är det här ett givet val. Ni andra som vill bli underhållna eller skrämda kan leta vidare.

No Comments

The Rover av J

juli 16th, 2016 | Postad i Drama, Film

The RoverTio år har gått sedan den globala ekonomin kollapsade en gång för alla. I ett postapokalyptiskt Australien reser den kallblodige Eric (Guy Pearce) runt med sin sista återstående ägodel – hans bil. Men när han plötsligt blir bestulen på bilen efter ett kort stopp beger han sig efter tjuvarna. På sin väg stöter han av en ren slump på en av tjuvarnas bror, Rey (Robert Pattinson), som han tar med sig varpå duon formar en orolig förbindelse sinsemellan under den farliga resan.

När jag satt och spelade Mad Max spelet som kom förra året satt jag och pratade med en god vän som jag har känt sedan barnsben. Han hade nyligen sett en postapokalyptisk film som han absolut tyckte att jag skulle ge en chans och den filmen var den australisk-amerikanska samproduktionen The Rover. Han berättade inte så mycket om vad den handlade om men att det var en av de bästa filmerna han hade sett på ett tag. Då jag och han alltid har haft hyfsat lika filmsmak tvivlade jag inte på hans omdöme och införskaffade således filmen.

The Rover är, som min barndomsvän sa, bra men jag hade samtidigt lite svårt för den. Det är ett ganska våldsamt drama satt i en postapokalyptisk värld lik Mad Max fast utan alla överdrivna karaktärer som har stora benpipor genom näsan eller som är sminkade vita i ansiktet och som skriker om att komma till Valhall. Filmen är väldigt välspelad, Pearce och Pattinson gör väldigt bra prestationer och kemin mellan dem är suverän – även om jag blev smått förvånad över att se Pattinson framför kameran (ärligt talat förväntade jag mig nästan att han plötsligt skulle börja glittra).

Problemet jag har med filmen är väl att den blir lite långdragen på sina ställen. Hade de klippt bort ett par av miljöbilderna som användes tror jag att filmen hade kunnat bli lite mer tight och spännande. Den funkar som den är, men när de visade den tjugonde miljöbilden blev det ganska tröttsamt.

The Rover är en bra film utan tvekan, men den lider samtidigt av en del totalt onödiga saker som gott hade kunnat klippts bort och gjort filmen mer flytande – eller vad man ska säga. Jag gillar den hur som helst, men jag har svårt att tro att jag kommer se om den inom någon närmare framtid. Gillar du postapokalyptiska filmer bör du ge den en chans, räkna inte med en Mad Max-isch film dock. Rekommenderas.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud