| Subcribe via RSS

Starry Eyes av J

maj 7th, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Sarah (Alex Essoe) är en ung kvinna med drömmar om att slå igenom som skådespelerska i Hollywood. Hon hankar sig fram som servitris på ett snabbmatshak och går på provspelningar utan någon större framgång. Hennes lycka verkar emellertid vända då hon efter en provspelning får ett erbjudande hon inte kan tacka nej till: huvudrollen i högaktade Astraeus Pictures nya skräckfilm ”The Silver Scream”, med löfte om att bli känd över en natt. Enda haken är att hon måste ingå i ett avtal i utbyte – ett avtal med ett mycket högt pris…

Starry Eyes är en amerikansk-belgisk samproduktion från 2014. Filmen är en slow burn, där första halvan sakta men säkert bygger upp inför den förvånansvärt våldsamma andra halvan. Filmen är välspelad, effekterna ser bra ut och även om manuset inte är speciellt oförutsägbart så fungerar det fint här. Jag menar, det är knappast en film man tittar på för att få gnugga geniknölarna under dess speltid…

Jag brukar ha en del problem med slow burn filmer (speciellt de där det inte händer så värst mycket under första halvan). Starry Eyes är ett undantag. Det är en mörk och slagkraftig, om än till en början långsam, satir om hur vidrig världen kan vara. Jag gillar den. Jag gillar den mycket. Jag ger den en rekommendation, så gå och se den nu.

No Comments

WolfCop av J

februari 25th, 2018 | Postad i Action, Film, Komedi, Skräck/Rysare

Det är inte ovanligt för den alkoholiserade småstadspolisen Lou (Leo Fafard) att däcka och vakna på obekanta platser, men efter att ha ryckt ut för att undersöka oroligheter i den intilliggande skogen kring Woodhaven har saker och ting tagit en märklig – för att inte tala om hårresande – vändning; Lou har insett att han vid fullmåne förvandlas till en blodtörstig varulv. Vad han emellertid inte vet är att han bara är en liten bricka i ett betydligt större spel och att Woodhaven’s framtid vilar på hans håriga axlar.

Hade det inte varit för att min vän V insisterade på att jag skulle se WolfCop hade jag troligen aldrig tagit mig tiden till det och hade således missat en ganska underhållande B-film. WolfCop bjuder på en hel del våld, humor, praktiska effekter (så när som på några få CGI-effekter här och där) och en kort och perfekt speltid (knappt åttio minuter) för den här typen av film – detta medför givetvis också att det hela tiden händer något i filmen, vilket jag personligen uppskattar.

WolfCop är så långt ifrån sofistikerad film man bara kan komma tror jag och är ett fint exempel på hur B-film bör göras; det är våldsamt, cheesigt, trashigt och underhållande som fan. Det enda jag egentligen skulle kunna tänka mig att klaga över är att de återanvänder skämtet om att Lou är en alkis en handfull gånger för mycket. Jag menar, efter det tjugonde alkisskämtet tror jag de flesta som tittar på filmen förstår vart de vill komma med det…

WolfCop är hjärndöd God Underhållning och får en tumme upp från mig. Se den. Rekommenderas.

No Comments

Sharknado 2: The Second One av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Sharknado 2 - The Second OneFin Shepard (Ian Ziering) och hans ex-fru April Wexler (Tara Reid) är på väg till New York med flyg för att April ska medverka i en direktsänd intervju om hennes nyligen släppta bok; How To Survive A Sharknado. Väl i New York ska de möta upp Fin’s syster Ellen (Kari Wuhrer) och hennes man Martin (Mark McGrath) innan intervjun, men då ett kraftigt oväder slår till under deras flygning inser Fin och April snart att det som inträffade i Los Angeles ett år tidigare med en cyklon full i hajar är på väg att upprepa sig. Skillnaden är att orkanen som är på väg att slå till mot New York har två aktiva cykloner med tusentals hungriga hajar i sig.

Okej. Sharknado 2: The Second One. Vad finns det egentligen att säga? Det är i stort sett samma film som den första fast med en 500 000 dollar fläskigare budget (vilket inte syns överhuvudtaget), men med den lilla skillnaden att de skruvat upp idiotin i den här första uppföljaren. Jag fick känslan till och från under min titt att teamet bakom försökte blinka till tittaren och att de medvetet försökt göra filmen dålig bara för den sakens skull, vilket oftast inte fungerar speciellt bra och det gör det inte här heller.

Skådespelarna gör återigen ett okej jobb med tanke på vad det är för skit de har att jobba med och teamet bakom filmen verkar tack och lov ha lärt sig från den första filmen att inte använda samma klipp trettiofem gånger i olika scener. Det finns dock ingen anledning att oroa sig, de har givetvis återigen använt sig av stock footage klipp för att fylla ut speltid och scener som de antagligen inte orkade eller inte hade pengar till att göra själva. Effekterna ser återigen förjävliga ut, men det är väl knappast en överraskning? Manuset är sisådär. Jag menar, vad ska man egentligen tycka om en film där tornados slungar runt uselt CGI-renderade hajar och som dessutom är en uppföljare? Filmen hade sina stunder då jag garvade till men de var få och långt emellan.

Även om jag tycker att den här filmen är skit så tror jag faktiskt att jag föredrar den här över den första. Den har lite bättre tempo än sin föregångare och de envisas inte med att använda samma jävla klipp flera gånger heller. Fast å andra sidan finns det ju egentligen ingen anledning till att se de här filmerna överhuvudtaget egentligen. Moving on.

No Comments

Cooties av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

CootiesClint (Elijah Wood) håller på att skriva en skräckroman och har flyttat hem till sin mor i Ft. Chicken, Illinois, för att kunna göra det i lugn och ro. Men för att dra in lite pengar har han tagit ann sig ett vikariejobb över sommaren som lärare på den isolerade Ft. Chicken Elementary skolan där han själv gick. Kort efter att han börjat den första lektionen attackerar en av eleverna en av sina klasskamrater och det dröjer inte länge förrän fler elever börjar attackera varandra och sina lärare. Det står snart klart för lärarna att ett virus har spridit sig bland barnen som förvandlar dem till blodtörstiga monster och att de måste samarbeta, trots sina olikheter, för att överleva det pågående kaoset.

Jag har haft Cooties stående i hyllan här hemma i nära två år och tyckte att det äntligen var dags att se den. Och jag blev verkligen inte besviken. Cooties är en hysterisk zombie-isch komedi i stuk med Shaun Of The Dead (om möjligt lite flamsigare och inte fullt lika bra, givetvis) som levererar en hel del gapskratt och gore. Hela filmen är fullständigt hysterisk och föll mig alldeles utmärkt i smaken då den aldrig blir tråkig och stannar nästintill aldrig upp under de cirka nittio minuter den rullar på under. Det enda jag egentligen skulle kunna klaga på är dess slut, det känns som att det fattas en halvtimmes speltid eller något då filmen slutar väldigt tvärt.

Bland skådespelarna kände jag inte igen direkt någon utöver Elijah Wood bortsett från Leigh Whannell (en av skaparna av Saw och Insidious filmerna), som också medverkade i manusskrivandet av filmen. Effekterna verkade vara praktiska (vilket oftast får mig att jubla när det gäller modern skräckfilm) och makeupen såg väldigt bra ut.

Hur som, Cooties är en underhållande film som jag kan rekommendera – även om man är jävligt trött på den extrema ström av zombiefilmer som kommit de senaste femton åren. Rekommenderas.

No Comments

Varsity Blood av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Varsity BloodDet är Halloween och en grupp atleter och cheerleaders med en mörk hemlighet har bestämt sig för att bege sig ut till en sedan länge övergiven och avsides bondgård för en natt av sprit och olämpligt beteende. De inser dock snart att de inte är ensamma där ute då någon klätt upp sig som deras lags maskot, en indiankrigare, och beväpnat sig med en yxa och pil och båge för att ta itu med dem…

Två år efter att han skrev manuset till Bloody Homecoming satte sig Jake Helgren i både manusförfattarstolen och registolen för slasherfilmen Varsity Blood. Resultatet blev.. sådär. Filmen inleds väldigt starkt men växlar sedan ner tempot avsevärt och det känns nästan som hela filmen stannar upp för att stå och trampa på samma ställe i nära en timme. Det som räddar filmen är dess sista akt som är rent slasherfilmsguld i mina ögon. Morden är brutala, blodiga och effekterna ser förvånansvärt bra ut (troligen då det verkar enbart ha använts praktiska effekter och inget CGI-tjafs). Skådespelarna varierar i kvalité men fungerar överlag. Deras karaktärer är emellertid mestadels irriterande idioter, som dessvärre är någon form av följetång i moderna skräckfilmer (speciellt slasherfilmer av någon anledning).

Jag föredrar Bloody Homecoming men tycker samtidigt att Varsity Blood är en okej film för vad den är. Hade Helgren gjort den mer händelserik i mitten istället för att spara på allt krut till de sista trettio minuterna hade den troligen varit mer sevärd i mina ögon, men det är väl som det är. Varsity Blood är en hyfsat sevärd film bland de mer moderna slasherfilmerna i alla fall och är ganska långt ifrån mycket av det som släppts sista femton åren.

No Comments

The Redwood Massacre av J

juli 31st, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Redwood MassacreFem vänner beger sig ut på en campingtur för att besöka det ökända Redwood Huset, där en bonde blev galen och massakrerade hela sin familj för att slutligen hänga sig själv tjugo år tidigare. Det går upp för dem, en efter en, att det kan ha legat mer sanning i legenden om Redwood Huset än vad de till en början trott då de ställs öga mot öga med en yxbeväpnad galning.

The Redwood Massacre är en skotsk lågbudget slasher från 2014 med en budget på cirka 50 000 pund (i runda slängar 570 000 svenska kronor). Filmens effekter är förvånansvärt välgjorda med tanke på dess budget medan skådespelarinsatserna varierar kraftigt. Överlag är de som står framför kameran inget vidare och vissa replikleveranser är skrattretande – och med det menar jag således inte att deras insatser är cheesiga utan enbart usla. Den som gör bäst jobb är väl troligtvis Benjamin Selway som jag åtminstone misstänker spelade mördaren i filmen då hans prestation påminner lite grann om Kane Hodder’s porträttering av Jason Voorhees i Friday The 13th filmerna han medverkade i.

Hur som helst är inte skådespelarinsatserna filmens enda problem heller då den verkar knappt veta vad den vill vara för något. Den går från att vara en slasherfilm till en form av torture porn för att slutligen återgå till att vara en slasherfilm. Resultatet blir inte bara rörigt utan även ganska ointressant och överlag tråkigt. Å andra sidan har filmen en del ljuspunkter på sina ställen också vilket gör att filmen inte känns som ett fullständigt magplask.

Det bra med filmen väger upp en del av det dåliga och filmen känns okej i mitt tycke. Jag har svårt att tro att det här är något jag kommer att se om inom någon närmare framtid men det är samtidigt inte något jag har lust att kasta i soptunnan heller.

No Comments

GirlHouse av J

juli 10th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

GirlHouseKylie Atkins (Ali Cobrin) är en vacker, ung student med ett utseende som en omslagstjej, ett vänligt tystlåtet uppförande och ett desperat behov av pengar för att betala hennes dyra college undervisning. Hon övertygar sig själv att live webcam porr kanske är svaret på hennes finansiella problem och låter sig bli rekryterad till GirlHouse – en live webb-feed som sänder de sexiga upptågen av en grupp vackra unga kvinnor som bor i en enslig och hårt bevakad timmervilla. Medans hon utför sin första striptease för entusiastiska onlinetittare får hon uppmärksamheten av ”Loverboy” (Slaine), en mystisk och sinnesrubbad GirlHouse fanatiker.

När så Kylie är iväg på en date en kväll bestämmer sig några av de andra tjejerna för att genomföra ett elakt skämt på Loverboys bekostnad och lyckas således oavsiktligt sätta igång hans mordiska plan för hämnd. Loverboy använder sig av sin teknologiska skicklighet för att hitta GirlHouse’s hemliga plats och fångar tjejerna inne i villan medan han tar kontroll över husets komplexa system av webb-feed med ett enda syfte; att döda dem alla…

GirlHouse är en kanadensisk slasherfilm från 2014 och ligger nu mer på min topp fem bästa slasherfilmer efter 00-talet. Filmen är välspelad, snygg och blodig. Filmen är dum som en säck med hammare men den underhåller och försöker inte vara något annat än en bonifierad slasherfilm. Visst, den har inte samma cheesiga charm som 80-talets gyllene pärlor i den här subgenren men den levererar det den ska och får en solklar rekommendation från mig.

 

No Comments

Beckoning The Butcher av J

januari 5th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

beckoning-the-butcherChris Shaw (Damien E. Lipp) var en blivande internetsensation då han spelade in videos där han provade ritualer han kom över på webben för att pröva deras legitimitet i att kalla på andar. Hans sista video laddades hur som helst aldrig upp – fram till nu…

Chris, hans flickvän Tara (Stephanie Mauro), deras vänner Brent (Tristan Barr), Lorraine (Tilly Legge) och Nicole (Sophie Wright) begav sig iväg till Brent’s semesterhus som är belagt ute på vischan för att prova den senaste ritualen Chris hade kommit över; Beckoning The Butcher, en ritual som ska locka in ett paranormalt väsen till vår värld. Dagen efter var alla som medverkade i ritualen spårlöst försvunna och det enda som fanns kvar var Chris’ inspelningar.

Beckoning The Butcher är en australiensisk mockumentär/found footage skräckis som blev släppt 2014 och hade en budget på cirka tretusen australiensiska dollar (cirka tjugotusen svenska kronor i skrivande stund). Filmen lånar uppenbart en hel del ifrån The Blair Witch Project och det märks ganska väl att de fått stor inspiration därifrån, men det gör samtidigt inte filmen dålig. Visst hade väl kameraarbetet kunnat varit lite bättre (kameran blir ganska skakig till och från) och visst hade den kunnat varit lite läskigare än vad den är, men överlag är det en ganska bra found footage film. Den har några genuint kusliga scener och ett par jumpscares som överraskar samtidigt som den inte stannar längre än vad den behöver. Med knappt sjuttio minuter i speltid är filmen över innan man ens vet ordet av det och även om inledningen är hyfsat långsam så börjar det hända saker så pass snabbt att det inte är något som egentligen stör.

Det enda manusmässigt jag kan tänka mig att gnälla över är att manusförfattaren av någon konstig anledning tyckte det var en bra idé att lägga in korta ”intervjuer” mitt i händelsernas centrum för att förklara vad som pågår i filmen. Jag fick känslan av att bli skriven på näsan och idiotförklarad, speciellt då de upprepar att informera tittaren om vad som händer fem minuter senare. Att de förklarar de här sakerna för tittaren är dessutom totalt onödiga då man måste vara en total idiot för att inte begripa dem själv – speciellt med tanke på att det har använts i flertalet andra filmer innan den här.

Slutligen vill jag säga att min storybeskrivning av filmen inte är helt sann. Hade jag å andra sidan skrivit den mer sanningsenlig hade jag spoilat slutet helt och hållet, vilket jag inte tänker göra då jag tänker ge Beckoning The Butcher en svag rekommendation. Den är grov runt kanterna, men den får jobbet hyfsat gjort – en sevärd found footage film i mitt tycke.

No Comments

Chasing The Devil av J

januari 4th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

chasing-the-devilPatrick McCord (Tim Phillipps) är övertygad om att hans systers mystiska dödsfall inte alls var självmord. Han bestämmer sig för att slå sig ihop med ett gäng paranormala undersökare för att försöka hitta svaret på vad som egentligen hände med hans syster. Gängets undersökningar leder dem från den ena bisarra och skrämmande ledtråden till den andra och de finner sig snart vara måltavlor för ett ondskefullt väsen…

Chasing The Devil som släpptes 2014 är en found footage film som följer de flesta standarder inom den här subgenren och lånar ett och annat element ifrån mer kända filmer (så som Paranormal Activity filmerna). Med det sagt skulle jag inte kalla filmen för dålig, men inte heller speciellt bra. Manuset är halvdassigt och föga intressant, men skådespelarinsatserna är å andra sidan överlag ganska bra och filmen innehåller även en del grafiska saker som man sällan ser i den här typen av film. Slutklämmen går att räkna ut med arslet om man sett found footage filmer förr och slutet kommer knappast som en överraskning.

Överlag skulle jag kalla den för okej för vad den är. Den är knappast felfri och manuset hade nog behövt ett par utkast till innan de började filma men den är sjuhelsikes mycket bättre än många andra filmer i den här subgenren.

No Comments

Nightcrawler av J

november 12th, 2016 | Postad i Drama, Film, Thriller

NightcrawlerLouis Bloom (Jake Gyllenhaal) är en ensamvarg som är arbetslös och ägnar sig åt att stjäla och sälja av koppartråd, stängsel och i stort sett allting han lyckas lägga vantarna på. När han en sen kväll snavar över en olycka som blir filmad av frilansjournalisten Joe Loder (Bill Paxton) tror han sig ha hittat någonting han kan bli bra på. Han skaffar sig en billig videokamera och polisradio och spenderar snart sina nätter med att jaga de senaste heta scoopen i form av bilolyckor, eldsvådor, mord och annan förödelse. Han utvecklar snabbt ett arbetsförhållande med Nina Romina (Rene Russo), en redaktör på en lokal Los Angeles TV-station.

Allt eftersom kvalitén på hans videoinspelningar blir bättre desto mer ökar hans arvode varpå han hyr in Rick (Riz Ahmed), en arbetslös yngling, för att få hjälp med sitt arbete. Men ju mer framgångsrik han blir desto mer står det klart att Louis kommer att göra vad som helst – vad som helst – för att få de bästa vinklarna och inspelningarna från brotts- och olycksplatser.

Nightcrawler är nog en film jag troligtvis inte hade ens tänkt tanken att se om det inte vore för att jag blev tipsad om den i en Facebook grupp där jag är med i, där det diskuteras filmer av olika slag och former. Jag ångrar hur som helst inte att jag sett den, tvärtom. Nightcrawler är utan tvekan en förbannat bra film och kanske en av 2014 års bästa filmer? Skildringen av den ensamme nattugglan som inte riktigt klickar socialt med andra människor och som lever sitt liv under nätterna framför datorn påminner mycket om mig själv. Jag tycker inte om sociala tillställningar och människor överlag och jag känner bitvis igen mig i en del av det som händer i filmen (inte för att jag är ett narcissistiskt rövhål som Jake Gyllenhaal’s karaktär är i filmen, utan för att jag föredrar att jobba och fördriva mitt liv under nattetid).

Hur som är Nightcrawler välspelad (Jake Gyllenhaal gör i synnerhet en suverän prestation här), intressant och underhållande rakt igenom. Har du missat den tycker jag att du ska ta och införskaffa och se den snarast. Jag ger den en stor tumme upp och en solklar rekommendation.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud