| Subcribe via RSS

Fat Chance av J

oktober 30th, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Fat ChanceTio feta män har blivit utplockade för att delta i det nya realityprogrammet By The Pound, en tävling inriktad på viktminskning, i förhoppning om att fullständigt rasa i vikt och stå som vinnare av en miljon dollar. Under tiden de tävlande kämpar för sin existens börjar de mystiskt att försvinna, en efter en. Det står snart klart att någon har bestämt sig för att se till så att deltagarna i tävlingen skickas hem i varsin liksäck…

Fat Chance (som fått den nya titeln Camp Massacre, av någon anledning) är en två timmar lång lågbudgetslasher från 2014 som försöker sig på det beprövade konceptet att kombinera slashergenren med komedi och det fungerar… sisådär. En del skämt fungerar ypperligt medan andra inte fungerar alls, vilket dessvärre är de skämt som det dras ut på också. Insatserna från de som står framför kameran är rätt hyfsade och det största dragplåstret filmen har är väl ex-porrstjärnan Bree Olson (som för övrigt är med i 3 minuter i hela filmen). Effekterna ser ganska bedrövliga ut och det märks att det inte riktigt fanns någon direkt budget att tala om bakom filmen (vilket man märker av ännu tydligare med tanke på att de har använt sig av olika vinklar och tricks med kameran för att slippa visa en hel del saker).

Filmens största problem är dock dess speltid. Två timmar är på tok för jävla långt för den här typen av film. Hade de klippt bort fyrtio, kanske fyrtiofem minuter av en massa onödig utfyllnad (vilket det finns gott om här) hade filmen blivit tightare och troligtvis roligare. Det hade kunnat bli en cheesig och underhållande liten film med en lagom speltid på runt en timme och femton till tjugo minuter. Men icke. Istället får vi en film som är på tok för lång för sitt eget bästa. Hade filmen varit kortare hade jag faktiskt kunnat haft överseende med dess andra brister. Jag menar, det är i grund och botten en cheesig slasherfilm med en näve tjockisskämt inslängt och vad finns inte att gilla med det?

Är man inte ett hardcore fan av slasherfilmer och bara måste se precis allt i den genren (likt mig) tycker jag att man kan låta den här filmen passera obemärkt. Det finns betydligt bättre filmer i den här genren där ute som man kan spendera sin tid framför istället.

No Comments

American Burger av J

oktober 24th, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

american-burgerEn busslast med amerikanska elever är på klassresa i Europa med sin lärare som förtvivlat försöker förmedla Europeisk kultur. Djupt inne i skogen i landet Kraketch dyker plötsligt en mystisk hamburgerkiosk upp, med löfte om 100% amerikanska burgare. När de sedan anländer till hamburgerfabriken inser de snabbt att den Europeiska föreställning av amerikanska hamburgare skiljer är skrämmande annorlunda mot vad de är vana vid och klassresan förvandlas snart till en strid för överlevnad då amerikaner behandlas som kor i Kraketch…

Jag hade inga större förhoppningar på den svenskproducerade (no pun intended) American Burger när jag slog igång den. Jag menar, en svensk slasher-ish komedi där alla talar engelska? Det är som bäddat för skräp. Tji fick jag då American Burger faktiskt visade sig vara ganska jävla underhållande. Hela filmen är oseriös rakt igenom och driver hejvilt med många skräckfilmsklichéer och det funkar väldigt bra. Åtminstone halvvägs igenom filmen. Det känns nämligen som att de bränner av alla bra idéer de hade under den första halvan då tempot är på topp och humorn är väldigt rolig, medan filmen fiser ur sig under den andra halvan och blir tradig på något sätt.

American Burger kanske inte är en fullträff, men den når åtminstone nästan fram till målet. Jag gillar den även om den är bristfällig i den andra halvleken, men den är långt mycket bättre än mycket annat skräp som produceras i det här avlånga landet. En marginell tumme upp får den allt.

Uppföljare verkar vara på gång också.

No Comments

Edge Of Tomorrow av J

augusti 1st, 2016 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Edge Of TomorrowEn utomjordisk ras kallad Mimics har attackerat Jorden och har intagit större delen av Europa. Men med hjälp av exoskelett har mänskligheten lyckats att börja slå tillbaka horderna av det utomjordiska hotet – eller det är åtminstone vad man tror. Major William Cage (Tom Cruise) är en amerikansk PR-officer i United Defense Force som får order av sin överordnad General Brigham (Brendan Gleeson) att han ska följa med invasionsstyrkan som ska inta Frankrike för att dokumentera invasionen som ska genomföras. Cage accepterar inte ordern och hotar Brigham, som i sin tur får honom arresterad, nedgraderad till menige och tvingad till att följa med invasionsstyrkan oavsett om han vill eller inte.

Men invasionsplanen går käpprätt och deras utomjordiska fiende har redan förutsett anfallet, vilket blir ödesdigert för den mänskliga armén. Cage lyckas döda en Mimic och blir nedsmetad med dess blod, men dör samtidigt själv och vaknar i nästa stund upp dagen innan på militärbasen han var på. Han inser snart att han har slungats in i en tidsloop där han kan starta om föregående dag genom att dö, vilket tvingar honom att återuppleva samma strider om och om igen. Men med varje strid blir Cage bättre och bättre och med hjälp av krigsveteranen Rita Vrataski (Emily Blunt) tar de striden till utomjordingarna, då varje upprepad strid för dem ett steg närmare att besegra deras fiende.

Den amerikansk-kanadensiska Edge Of Tomorrow är en film som helt hade passerat mig utan att jag märkt av den, av någon konstig anledning. Jag plockade i alla fall upp den för en femtiolapp på Dollarstore för några månader sedan och filmen är värd vartenda öre och lite därtill skulle man väl kunna säga. Konceptet om att en person slungas in i en form av tidsloop och måste återuppleva samma saker om och om igen genom att dö och försöka göra annorlunda nästa gång är ingen ny idé, men den fungerar perfekt här (nästintill i alla fall). Filmen är actionpackad, den har bra skådisar, bra effekter och är överlag underhållande under majoriteten av filmen. Varför jag inte sett den här filmen tidigare begriper jag inte då berättelsen passar mig som handen i handsken. Den får givetvis en rekommendation och jag kommer troligtvis att se om den – nån gång.

Uppföljare utan satt datum i skrivande stund verkar vara på gång. När och om den kommer återstår att se – jag hoppas så i alla fall.

No Comments

The Woman In Black 2: Angel Of Death av J

juli 31st, 2016 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

The Woman In Black 2 - Angel Of DeathLondon, 1941. Tyskarna har bombat sönder stora delar av London varpå en grupp föräldralösa barn blir ivägskickade tillsammans med skötarna Eve (Phoebe Fox) och Jean (Helen McCrory) till den brittiska landsbygden. Gruppen anländer snart till den sedan länge övergivna Eel Marsh House herrgården som ska användas som barnhem tills det att det är säkert att återvända till London igen. Men det dröjer inte länge förrän Eve börjar ana att någonting är fel med den gamla herrgården. När flera underliga incidenter inträffar börjar hon inse att de inte är ensamma och att herrgårdens mörka förflutna har vaknat igen…

Daniel Radcliffe filmen The Woman In Black som kom 2012 drog tydligen in så pass med pengar att en uppföljare var nödvändig i form av den engelsk-amerikansk-kanadensiska samproduktionen The Woman In Black 2: Angel Of Death. Givetvis var den inte nödvändig överhuvudtaget och bara en ren cash-in på föregående film. Hur som helst så är den här andra filmen inte speciellt bra. Den är förvisso välspelad, effekterna ser ganska bra ut och idéen bakom manuset är det väl inget större fel på egentligen. Problemen filmen har är att alla jumpscares och alla läskigheter som inträffar i filmen går att förutse timtal innan de inträffar, däremellan är det en rena jävla transportsträckor. Det blir helt enkelt aldrig spännande utan bara jävligt tradigt. De har även tvingat in en helt onödig subplot kring Phoebe Fox’s karaktär Eve som lätt hade kunnat klippts bort utan att det hade gjort någon som helst skillnad för filmens story mer än att filmen hade blivit knappt tio minuter kortare.

The Woman In Black 2: Angel Of Death är ett rejält magplask efter dess föregångare som åtminstone höll intresset uppe majoriteten av filmen trots att även den hade ett ganska långsamt tempo. Vill du ha en riktigt långtråkig och inte speciellt spännande skräckfilm, med större influenser ifrån drama-kategorin än skräck-kategorin, så är det här ett givet val. Ni andra som vill bli underhållna eller skrämda kan leta vidare.

No Comments

The Rover av J

juli 16th, 2016 | Postad i Drama, Film

The RoverTio år har gått sedan den globala ekonomin kollapsade en gång för alla. I ett postapokalyptiskt Australien reser den kallblodige Eric (Guy Pearce) runt med sin sista återstående ägodel – hans bil. Men när han plötsligt blir bestulen på bilen efter ett kort stopp beger han sig efter tjuvarna. På sin väg stöter han av en ren slump på en av tjuvarnas bror, Rey (Robert Pattinson), som han tar med sig varpå duon formar en orolig förbindelse sinsemellan under den farliga resan.

När jag satt och spelade Mad Max spelet som kom förra året satt jag och pratade med en god vän som jag har känt sedan barnsben. Han hade nyligen sett en postapokalyptisk film som han absolut tyckte att jag skulle ge en chans och den filmen var den australisk-amerikanska samproduktionen The Rover. Han berättade inte så mycket om vad den handlade om men att det var en av de bästa filmerna han hade sett på ett tag. Då jag och han alltid har haft hyfsat lika filmsmak tvivlade jag inte på hans omdöme och införskaffade således filmen.

The Rover är, som min barndomsvän sa, bra men jag hade samtidigt lite svårt för den. Det är ett ganska våldsamt drama satt i en postapokalyptisk värld lik Mad Max fast utan alla överdrivna karaktärer som har stora benpipor genom näsan eller som är sminkade vita i ansiktet och som skriker om att komma till Valhall. Filmen är väldigt välspelad, Pearce och Pattinson gör väldigt bra prestationer och kemin mellan dem är suverän – även om jag blev smått förvånad över att se Pattinson framför kameran (ärligt talat förväntade jag mig nästan att han plötsligt skulle börja glittra).

Problemet jag har med filmen är väl att den blir lite långdragen på sina ställen. Hade de klippt bort ett par av miljöbilderna som användes tror jag att filmen hade kunnat bli lite mer tight och spännande. Den funkar som den är, men när de visade den tjugonde miljöbilden blev det ganska tröttsamt.

The Rover är en bra film utan tvekan, men den lider samtidigt av en del totalt onödiga saker som gott hade kunnat klippts bort och gjort filmen mer flytande – eller vad man ska säga. Jag gillar den hur som helst, men jag har svårt att tro att jag kommer se om den inom någon närmare framtid. Gillar du postapokalyptiska filmer bör du ge den en chans, räkna inte med en Mad Max-isch film dock. Rekommenderas.

No Comments

Sin City: A Dame To Kill For av J

maj 22nd, 2016 | Postad i Film, Thriller

Sin City - A Dame To Kill ForMarv (Mickey Rourke) vaknar upp på en motorväg omgiven av kroppar utan något som helst minne av vad som har hänt varpå han börjar att pussla ihop vad han har gjort sedan han lämnade Kadie’s bar i Basin City. Tidigare under kvällen steg den kaxige spelaren Johnny (Joseph Gordon-Levitt) in på Kadie’s bar och lyckades utan några större problem få jackpot på två av spelautomaterna där för att sedan spela poker med den mäktige Senator Roark (Powers Boothe). Han vann spelet men fick betala konsekvenserna för sin arrogans. Privatdeckaren Dwight (Josh Brolin) blir kontaktad av sin ex-älskarinna Ava (Eva Green) som ber honom att möta henne på Kadie’s bar. Ava ber om hans förlåtelse för att hon lämnade honom och gifte sig med den snuskigt rike Damian Lord (Marton Csokas),  men hennes avsikter är emellertid av en helt annan natur än att bli förlåten av Dwight. Samtidigt håller strippan Nancy (Jessica Alba), som jobbar på Kadie’s pub, på att koka ihop en plan för att utkräva hämnd på Senator Roark för John Hartigan’s (Bruce Willis) död.

Jag vill minnas att Sin City: A Dame To Kill For var planerad att släppas redan 2007 (då under titeln Sin City 2) men åren gick och vi fick aldrig någon film – förrän 2014. Jag vet inte vad andra tycker om uppföljaren till 2005 års Sin City men jag själv gillar den, till en viss del i alla fall. Huvudstoryn kring Dwight och Ava är tyvärr långdragen på sina ställen och emellanåt tappade jag fokuset lite grann på filmen. Det är inte jätteintressant hela tiden och berättelsen känns väldigt klyschig och återanvänd. De kortare berättelserna före och efter som knyts ihop med huvudstoryn är emellertid top notch och väldigt actionfyllda, vilket lyfter ganska ordentligt.

Jag hade inte räknat med att Sin City: A Dame To Kill For skulle vara lika bra som sin föregångare och fick ungefär det jag trodde att jag skulle få. Hade de kortat ned huvudstoryn lite grann och förlängt de andra hade nog filmen faktiskt hamnat jämsides med sin föregångare – men icke. Det är hur som helst en bra film och jag tycker att man gott kan se filmen om man har sett den föregående filmen (vilket på sätt och vis nästan är ett måste). Rekommenderas.

No Comments

Death Factory av J

april 21st, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Death FactoryEn grupp turister ombord på en buss råkar ut för ett haveri ute i obygden och utan några alternativ tvingas de söka skydd vid närmsta bebyggelse, som råkar vara ett minst sagt udda museum beläget i ingenmansland. Museet är nämligen helt dedikerat till sex av de mest ökända seriemördarna genom tiderna; Jack The Ripper, John Wayne Gacy, Ed Gein, Jeffrey Dahmer, Albert Fish och Zodiac-mördaren. En av resenärerna finner kort efter deras ankomst en underlig bok han läser högt ur och återuppväcker således de legendariska mördarna från de döda, varpå en natt av terror tar sin början.

Death Factory (som hette The Factory i England och The Butchers i USA och Sverige) är en lågbudget semi-slasher som är något av det trashigaste jag har sett på bra länge. Hela filmen är otroligt over the top och jag hade fruktansvärt svårt att ta den på något som helst allvar, vilket jag tror var meningen också. Skådespelarna är halvdana, deras karaktärer är till större delen idioter och filmens effekter är stundtals skrattretande, men filmen lyckas ändå vara hyfsat underhållande tack vare sin egna dumhet och den stora skopan humor som slängts in mellan allt lågbudgetvåld.

Death Factory är knappast någonting jag skulle rekommendera någon (och jag tvivlar på att jag kommer se om den inom någon närmare framtid), men jag tycker filmen har en viss charm och då den är väldigt självmedveten om att den inte är speciellt bra så ökar betyget lite, lite grann. Det här är trashig underhållning, helt enkelt.

No Comments

Unfriended av J

februari 27th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

En kväll när sex high school vänner sitter och videochattar på Skype dyker det upp en okänd användare i gruppen som de inte kan få bort. De inser snart att kontot användaren är inloggad på tillhörde Laura Barns (Heather Sossaman) som tog sitt liv exakt ett år tidigare efter att en förnedrande video lades upp på internet. Till en början tror de att det är ett troll som lyckats hacka Laura’s gamla konto, men när personen bakom kontot plötsligt börjar att avslöja vännernas mörkaste hemligheter inser de att det är någonting helt annat än ett troll…

Jag fick nys om den här filmen för över ett år sedan när jag satt och tittade på en spelstream på Twitch där en av användarna i chattrummet frågade om någon hade sett trailern för Unfriended. Personen ifråga sa att den verkade cool så jag bestämde mig för att kolla in den. Direkt efter att jag hade sett trailern bestämde jag mig för att det här var en film jag absolut bara måste se. När jag kollade upp filmen upptäckte jag att dess titel var Cybernatural när den visades på festivaler, men att den senare fick den titel vi alla känner igen; Unfriended. Filmens arbetstitel var Offline och ska jag vara ärlig gillar jag den bäst, även om den inte direkt återspeglar vad filmen handlar om.

Hur som helst så förbokade jag filmen när jag upptäckte att det gick att göra det och väntade ivrigt på dess release i Oktober förra året…. som blev uppskjuten till nu i slutet på Februari i år istället. Nu när jag äntligen har sett filmen kan jag säga att den var värd väntan. Hela konceptet i filmen är skitfränt och även om den aldrig blir direkt läskig så håller den intresset uppe rakt igenom med en blandning av spänning och en nypa svart humor. Jag gillar den skarpt och det kommer definitivt bli en återtitt. Rekommenderas.

En uppföljare är redan under produktion och är, enligt IMDB, planerad att bli släppt i år. Jag hoppas ivrigt att de slutför filmen…

No Comments

The Walking Dead – Season 5 av J

februari 26th, 2016 | Postad i Drama, Skräck/Rysare, TV

The Walking Dead - Season 5Rick (Andrew Lincoln) och de andra överlevande har lyckats ta sig till tågterminalen Terminus, där de hört över kortvågsradio att det ska finnas skydd och en fristad för överlevande. De upptäcker snabbt att allting inte står rätt till och blir tillfångatagna av Terminus’ invånare. Det dröjer dock inte länge förrän Carol (Melissa McBride), som tillsammans med Tyrese (Chad L. Coleman) lyckades ta sig ifrån fängelset under striden med The Governor, genomför en attack mot terminalen varpå de vandrande döda tar sig in. Rick’s grupp delar sig därefter in i två grupper; den ena ska bege sig till Washington för att med hjälp av Eugene (Josh McDermitt) skapa ett botemedel mot smittan som väcker de döda till liv och den andra leta efter Beth (Emily Kinney), som blivit kidnappad.

Säsong sex av The Walking Dead börjar nå sitt slut och jag blev alldeles nyligen klar med säsong fem. Anledningen till detta är att jag beslutade mig för att ta ett break ifrån serien efter mid-season finalen av säsong fem (som jag för övrigt fick spoilad tack vare idioter på facebook). Jag antar att om man gillar The Walking Dead så har man redan sett säsong 5, så varför ens bry sig i att skriva en recension på den säsongen? Ptja.. jag har skrivit om de fyra tidigare så varför inte fortsätta med trenden?

Hur som helst; säsong 5 rullar på utan några större bekymmer. Det är till större delen spännande och under andra halvan av säsongen börjar tempot öka och intrigerna tätnar allt eftersom handlingen fortgår. Jag skulle nog säga att det här är den hittills bästa säsongen (av de fem första åtminstone). Även om några karaktärer gör totalt stendumma grejer kan jag ursäkta det då det vägs upp av en hel del spänning och intressanta twister.

Säsong fem av The Walking Dead har tänt min låga för serien igen och jag ska snarast slänga mig över säsong sex… eller åtminstone börja titta på den innan säsong sju nästan är slut i alla fall.

Länkmaffian: recensioner på säsong 1, 2, 3 och 4 samt H’s recension av pilotavsnittet.

No Comments

The Dead The Damned And The Darkness av J

januari 15th, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

The Dead The Damned And The DarknessJorden har gått under och majoriteten av mänskligheten har bytts ut mot vandrande döda. Löjtnant Sawyer (Robert Tweten) är på väg till havet för att strö ut sin familjs aska. Men för att nå kusten måste han lyckas ta sig igenom horder av blodtörstiga zombies. Beväpnad med ett maskingevär och en slägga, iklädd en pansardräkt beger han sig iväg för att slutföra sitt personliga uppdrag.

Rene Perez tyckte tydligen att hans skitfilm The Dead And The Damned (recenserad här) var så pass bra att den behövde en uppföljare, vilken han 2014 spelade in som The Dead The Damned And The Darkness. Till skillnad från den usla zombie-western The Dead And The Damned är den här filmen fläckvis rätt hyfsad. Jag skulle inte kalla den för bra, men jag kände inte att jag ville gröpa ut mina ögon med en sked åtminstone. Skådespelarna var hyfsade och effekterna såg bättre ut än vad jag förväntat mig. Det som fäller filmen är dess manus. Även om det händer saker filmen igenom kändes det under många stunder ganska ointressant och tråkigt. Actionscenerna föll platta och ordet spännande kändes otroligt avlägset medan jag tittade på filmen. Hade Perez klippt bort allt onödigt skit, gjort filmen mer actionfylld och skrivit om slutet (som för övrigt är något av det snålaste jag sett) hade jag kanske till och med kunnat gilla filmen trots dess B-känsla.

The Dead The Damned And The Darkness är bättre än The Dead And The Damned, men lyckas snava över sina egna skosnören och gör ett ordentligt magplask. Det är föga imponerande och filmen är inte bra i det stora hela, även om jag hellre ser om den här filmen än dess föregångare.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud