| Subcribe via RSS

Bølgen av J

september 24th, 2020 | Postad i Drama, Film, Thriller

Den erfarne geologen Kristian Eikjord  (Kristoffer Joner) gör sin sista dag i den välkända norska turistplatsen Geiranger och ska tillsammans med sin familj flytta till Stavanger. Efter en liten avskedstillställning med sina kollegor vid Åkerneset’s övervakningsstation börjar sensorerna i berget att indikera att grundvattnet har försvunnit. Kristian får en olustig känsla om att någonting är väldigt fel och beger sig tillsammans med en av sina kollegor ner i en spricka på berget enbart för att finna att sensorernas kablar trasiga.

Kristian’s tidigare chef, Arvid Øvrebø (Fridtjov Såheim), går med på att de ska gå upp på en högre säkerhetsnivå men vägrar att slå igång evakueringslarmet – vilket visar sig bli ett ödesdigert beslut då ett stort bergskred snart kraschar ner i den trånga fjorden, vilket skapar en åttio meter hög tsunami som är på väg rakt mot Geiranger…

Jag gillar katastroffilmer och de är en av få typer av filmer som genuint skrämmer mig på riktigt. Ja, alltså de filmer som faktiskt hade kunnat inträffat på riktigt. Så, den norska katastroffilmen Bølgen (Vågen i Sverige) borde ju ha varit en no-brainer för mig att se givetvis, om det inte hade varit för det faktum att jag inte hade en aning om att den ens existerade.

Anledningen till att jag överhuvudtaget såg Bølgen var på grund av dess uppföljare, Skjelvet (Jordbävningen i Sverige), som jag snavade över när jag var på affären och handlade. Ovetandes om att det var en uppföljare köpte jag hem den och insåg först hemma att den hade en föregångare.

Bølgen (tillsammans med Skjelvet) påvisar återigen att norskarna vet hur fan man gör genuint bra film, som även kan vara väldigt gripande och spännande. Till skillnad från amerikanska katastroffilmer där det slängs one-liners till höger och vänster, komiska reliefs som måste inbefinna sig med jämna mellanrum och där själva katastrofen sprider sig över en större yta känns Bølgen mer realistisk. Dels i det faktumet att katastrofen inträffar på en plats och sprider sig inte över halva Norge, men också för det faktum att karaktärerna känns verkliga; att de är i en livsfarlig situation och försöker överleva, där humor och macho bullshit känns opassande. Med det sagt så älskar jag de amerikanska katastroffilmerna, delvis på grund av hur absurda många av dem egentligen är, men Bølgen kändes som en frisk fläkt i en genre som hade behövt lite fler av den här typen av filmer i sig…

Filmen är grymt välspelad (i synnerhet Kristoffer Joner är ruskigt bra i rollen som Kristian) och den ser förbannat bra ut rent effektmässigt, vilket återigen är ett bevis på att norrmännen jävlar kan göra bra film.

Har du missat Bølgen/Vågen så tycker jag definitivt att du ska ge den en chans. Rekommenderas.

No Comments

We Are Still Here av J

september 13th, 2020 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Två månader efter att deras son omkommit i en tragisk bilolycka flyttar medelåldersparet Paul (Andrew Sensenig) och Anne Sacchetti (Barbara Crampton) till ett hus på New Englands sömniga landsbygd för att försöka hitta varandra igen och påbörja ett nytt liv. Det de inte vet är att huset de nu kallar för sitt hem besitter en mörk historia och att den till synes fridfulla staden de flyttat till ruvar på fruktansvärda hemligheter.

Jag har känt till We Are Still Here sedan 2015 men har inte brytt mig i att se den förrän nu. Största anledningen till det är att demon- och spökhusfilmer – i synnerhet moderna – brukar i regel inte tilltala mig speciellt mycket, mest för att majoriteten av dem följer samma formula. Har man sett en har man sett majoriteten av dem.

Det visade sig hur som helst att We Are Still Here var en aningen annorlunda mot den uppsjö av demon- och spökhusfilmer som kommit de sista tio åren. Den börjar förvisso lite trevande, men tack vare en kort speltid och ett manus som är så långt ifrån PG-13 träsket (som majoriteten av liknande filmer brukar drunkna i) så kändes filmen som en frisk fläkt i en subgenre som faktiskt har börjat bli ganska trött.

Jag gillade filmen hur som helst och uppskattade den lite annorlunda vägen de valt att gå här. Rekommenderas.

No Comments

Scouts Guide To The Zombie Apocalypse av J

augusti 16th, 2020 | Postad i Action, Film, Komedi, Skräck/Rysare

Ben (Tye Sheridan), Carter (Logan Miller) och Augie (Joey Morgan) är tre tonårskillar – och fortfarande scouter. Ben och Carter vill gå ur scouterna då de anser sig vara för gamla för det, problemet är bara att de inte vill såra Augie och scoutledaren Rogers (David Koechner). Efter att ha fått en inbjudan till en hemlig fest som ska hållas i ett övergivet industriområde bestämmer de sig för att smyga iväg ifrån campingplatsen för att festa natten igenom och återvända innan gryningen.

Väl tillbaka i staden upptäcker de att lokalbefolkningen har förvandlats till blodtörstiga zombies och de tvingas slå sig ihop med Denise (Sarah Dumont), som jobbar på den lokala strippklubben, för att rädda Carter’s syster Kendall (Halston Sage) och ta sig ut ur staden innan militären bombar staden.

Jag satt och tittade på två filmer på Kanal 12 för ett par månader sedan och Scouts Guide To The Zombie Apocalypse kom igång direkt efter den andra filmen. Jag hade egentligen tänkt gå och lägga mig men bestämde mig för att stanna uppe och titta på den, vilket det inte blev någonting av då jag fick annat att stå i. Jag gillade hur som helst det jag hann se och beställde hem filmen på bluray morgonen därpå.

Nu när jag har sett filmen i sin helhet kan jag inte säga något annat än att jag gillade den och att den mycket väl kan vara den bästa zombiekomedin sedan Shaun Of The Dead. Filmen är välgjord, effekterna är snygga, skådespelarna är suveräna och humorn är på topp. En del gags fick mig att tjuta och gråta av gapskratt och även om filmen bitvis blir ganska löjlig så kan jag inte göra annat än att älska det här. Jag menar, i vilken annan film kan man se två idioter sjunga en Britney Spears låt tillsammans med en zombie…?

Scouts Guide To The Zombie Apocalypse är God Underhållning och har du missat den här filmen tycker jag att du ska spana in den. Rekommenderas.

2 Comments

Poltergeist (2015) av J

augusti 16th, 2020 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Paret Eric (Sam Rockwell) och Amy Bowen (Rosemarie DeWitt) flyttar med sina tre barn Kendra (Saxon Sharbino), Griffin (Kyle Catlett) och Madison (Kennedi Clements) in i ett nytt hus för att börja på ny kula efter att Eric blivit uppsagd. Kort efter att de börjat göra sig hemmastadga i det nya huset börjar underliga saker att inträffa; saker förflyttar sig av sig själv och Madison pratar med individer som inte finns där. Det dröjer inte länge innan det hela börjar eskalera och snart tillfångatar krafterna i huset Madison…

Jag har varit föga intresserad av att titta på Poltergeist remaken från 2015 och jag har haft på känn att filmen skulle vara ytterligare en generisk spökhusskräckfilm, vilket knappast är något som får mig att vilja springa efter den.

Jag hade rätt om den här remaken. Jag tycker att den är okej för vad den är även om den i stort sett följer varenda standardmall för den här typen av film utan att bjuda på några större överraskningar. Den återanvänder en del från det mästerliga originalet samtidigt som den försöker sig på några egna idéer – som överlag fungerar rätt bra, trots att de osar PG-13 lång väg.

Skådespelarna är bra (Sam Rockwell’s karaktär är ganska lustig emellanåt med sina dad-jokes) och effekterna ser givetvis bra ut. Problemet med filmen är att den är fruktansvärt generisk och känns som vilken annan spökhusskräckfilm som helst som kommit de sista tjugo åren. Hade filmen haft en annan titel och om de skrivit om en handfull scener hade filmen antagligen försvunnit in i den stora massans glömska väldigt snabbt. Om de vågat ta ut mer på svängarna här och blåst på med lite mer grafiskt innehåll utan att förlita sig på tretusen jumpscares som ändå inte leder någon vart så hade antagligen filmen blivit en aningen mer intressant.

Det låter kanske som att jag hatar filmen, men det gör jag inte. Jag förväntade mig en generisk skräckfilm utan några större överraskningar och det var exakt det jag fick.

Läs gärna mina tio år gamla (!) recensioner av originalet, samt dess uppföljare. Du finner dem här, här och här.

No Comments

Ratter av J

januari 20th, 2020 | Postad i Film, Thriller

College studenten Emma (Ashley Benson) har precis flyttat till New York och bor för första gången ensam. Det hon inte vet är att en stalker har hackat sig in i hennes laptop och mobiltelefon. Besattheten hos hackern växer allt eftersom han spelar in Emma’s mest intima stunder och när det inte längre räcker att bara titta eskalerar situationen snabbt.

Ratter (vars arbetstitel var Webcam) är en slow burn thriller från 2015. Filmen är långsam och ganska händelselös och har en extremt lång build-up till ett slut som är otillfredställande. Jag vet inte exakt hur realistisk stalking-delen i filmen är, men om den nu ligger verkligheten nära kan jag tycka att de hade kunnat tänjt lite grann på gränserna för att göra filmen mer intressant. Det finns säkert de som skulle argumentera för att filmen är spännande, jag är inte en av dem. När en skuggig figur smyger förbi för åttonde gången i hörnet på bilden så var det lika läskigt och spännande som de sju första gångerna; alltså inte alls.

Jag hatar inte filmen, men jag gillar den inte heller. Antagligen är jag fel målgrupp för den också, men det ursäktar samtidigt inte hur händelselös den är. Hur som helst är det ingenting jag tänker se om – och det är ingenting du behöver se heller för den delen.

Tags: , ,
No Comments

Secret Santa av J

december 20th, 2019 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

En grupp excentriska college ungdomar har samlats för en blöt kväll, där de tänkt köra Secret Santa. Dessvärre för dem går en psykotisk galning lös och denne har speciella presenter åt dem allihop.

Secret Santa är en kanadensisk lågbudget julslasher från 2015. Filmen har ett filter på bilden för att generera känslan av att man tittar på en gammal skräpig och sunkig grindhouse film från sent 70-tal, med ganska dåliga effekter och halvtaskiga skådespelarinsatser. Det i sig är inget större problem då filmen är menad att vara ganska dålig, men det känns som att filmen börjar halta halvvägs igenom då det egentligen inte händer jättemycket förrän mot slutet av den. Det som räddar filmen från att falla platt under den första halvan är väl dess humor, som är bitvis gapskrattsrolig.

Mycket mer än så finns det väl inte att säga om Secret Santa egentligen. Det är absolut inte en bra film, men det är å andra sidan en charmigt skräpig lågbudgetfilm som med sin tighta speltid på knappt sjuttiofem minuter rullar förbi utan några större bekymmer. Med det sagt så finns det absolut bättre julfilmer än den här att titta på.

No Comments

All Hallows’ Eve 2 av J

november 1st, 2019 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Ensam på Halloween hittar en ung kvinna (Andrea Monier) en mystisk VHS-kassett utanför hennes ytterdörr. Hon slår igång kassetten och inser snart att den innehåller en rad korta skräckfilmer. Allt medan kvällen fortgår ser hon korta glimtar av en maskerad galning på VHS-kassetten som kommer allt närmre och närmre…

Efter rövsmörjan som var All Hallows’ Eve var jag ganska säker på att jag stod inför nittio minuter tortyr när jag slog igång All Hallows’ Eve 2. Det visade sig dock att det var tvärtom; jag gillade den här filmen. Filmen består likt sin föregångare av sedan tidigare släppta kortfilmer som är ihopsatta till en fullängdsfilm, men den här gången är det olika regissörer och team bakom varje kortfilm – och majoriteten av dem är bra eller åtminstone okej.

Kortfilmerna som är med här är följande:
Jack Attack
The Last Halloween
The Offering
Descent
M Is For Masochist
A Boy’s Life
Mr. Tricker’s Treat
Alexia

Mina favoriter i filmen är Descent och Alexia – och du kan se dem på youtube, här nedanför! Hur som helst så gillade jag All Hallows’ Eve 2, även om filmens skapare egentligen inte gjort speciellt mycket mer än att klippa ihop en handfull kortfilmer (och spelat in knappt tio minuter extra scener för att knyta ihop allting). Jag ger den hur som helst en tumme upp och en rekommendation.

No Comments

Gridlocked av J

juli 8th, 2018 | Postad i Action, Film

Den före detta S.W.A.T. ledaren David Hendrix (Dominic Purcell) har efter att ha blivit skottskadad i tjänsten inte blivit godkänd i hälsoproverna, vilket tillfälligt har degraderat honom till att utföra rutinuppdrag för N.Y.P.D. Som om saker och ting inte kunde bli värre har han även blivit ihopparad med Brody Walker (Cody Hackman), en hårt festande skådespelare som efter att ha gett en paparazzi stryk blivit dömd till att genomföra samhällstjänst – däribland att vara med Hendrix i hans tjänst.

När deras tid tillsammans börjar närma sig sitt slut tar Hendrix med sig Walker till en hemlig träningsanläggning för att visa honom hur S.W.A.T. tränar. Under deras besök slår en grupp tungt beväpnade legosoldater, ledda av den mystiske Korver (Stephen Lang), till mot byggnaden och lägger området under belägring. Hendrix och Walker måste nu slå sig ihop med de andra överlevande för att slå tillbaka legosoldaternas attacker.

Jag hade hört att Gridlocked skulle vara en ultravåldsam actionfilm och förväntade mig således en over the top ultravåldsam actionfilm som inte hade speciellt många förankringar till verkligheten. Mina förhoppningar var så klart missledda och jag fick istället en ganska standard barnförbjuden actionfilm anno 2015. Visst, det är en hel del action och våld i Gridlocked, men inte i den graden jag hade inbillat mig att det skulle vara.

Skådespelarna är bra, men manuset är sådär. Idéen om en träningsanläggning för S.W.A.T. som hamnar under belägring är intressant och till större delen underhållande, men filmen blir fläckvis väldigt förutsägbar och följer en del standardmallar för den här typen av actionfilmer. Hade de vågat ta ut lite mer på svängarna och tagit några fler risker med manuset hade filmen, även om den är bra, antagligen blivit bättre än vad den är.

Tack vare mina höga förhoppningar på vad filmen skulle leverera är jag väl lite smått besviken, men jag gillade å andra sidan Gridlocked för vad den var. Den bjuder inte på någonting nytt och den återupprepar vad en hel del andra filmer i samma subgenre av actionfilmer gjort tidigare, men den är å andra sidan så pass underhållande och actionpackad att den flyger förbi utan några större bekymmer. Jag ger den en svag rekommendation.

No Comments

Scream: The TV Series – Season 1 & 2 av J

mars 23rd, 2018 | Postad i Drama, Skräck/Rysare, TV

Med den tredje säsongen av den MTV-producerade slashersåpan Scream: The TV-series vid ytterdörren har jag äntligen fått ur tummen och sett de två första säsongerna. Serien är givetvis baserad på Wes Craven’s och Kevin Williamson’s slasherfilmer med samma titel. De bägge herrarna återvände till franchisén som exekutiv producent respektive manusförfattare, men innan första säsongen hann gå klart avled Wes Craven hastigt i hjärncancer. Hur som helst följer inte TV-serien sitt källmaterial mer än vad den behöver; vi blir presenterade med en ny story, nya karaktärer och en mördare som bär en mask som påminner om den i filmerna men som ändå är lite off. Med det sagt…

För tjugo år sedan inträffade en rad bestialiska mord under en natt i den lilla staden Lakewood. Mördaren tros ha blivit skjuten till döds och är nu mer en välkänd vandringssägen i staden. Lakewood lamslås hur som helst återigen efter att en populär highschool elev hittats brutalt mördad, vilket snabbt visar sig bara vara början då en maskerad psykopat har satt sitt sikte på hennes kompisgäng. En av tjejerna i det här gänget, Emma (Willa Fitzgerald), har blivit mördarens primära måltavla då hon på något sätt har kopplingar till stadens mörka förflutna. Med både hennes familj och vänner i uppenbar fara börjar hon att undersöka stadens mörka hemligheter för att försöka ta reda på vem som ligger bakom de ohyggliga händelserna som pågår – vilket blir lättare sagt än gjort då alla är misstänkta och vem som helst kan vara nästa offer…

Säsong ett är sisådär i mitt tycke. När jag sätter mig för att titta på en slashershow förväntar jag mig att få se en hel del slashings, inte tonårsdrama som pågår i tre episoder utan att ett enda mord inträffar – vilket är just det som händer i den här första säsongen. Det har koncentrerats lite för mycket på dramadelen och lite för lite på slasherdelen här och stundtals började jag undra om det överhuvudtaget var värt att fortsätta titta. Med det sagt så finns det ändå en del gott att hämta här. Effekterna ligger över TV-standard, skådespelarinsatserna är förvånansvärt bra och när det väl är spännande och händer något (mer än tonårstjafs och drama) är serien väl värd att se. Jag lyckades inte fingra mördaren, men förutsåg å andra sidan säsongens sista twist ungefär halvvägs in i sista episoden.

Som sagt är säsong ett en hyfsat vek start på serien då den står och trampar vatten stundtals, vilket fick mig att vilja vråla ”MOVE ON!”. Man behöver å andra sidan ha sett säsong ett för att kunna se den betydligt bättre säsong två. På tal om den…

Det har gått några månader sedan de sista skriken ekade i natten och lugnet har nu åter börjat lägga sig över den lilla staden Lakewood. Emma (Willa Fitzgerald) har återvänt hem efter att ha varit bortrest för att bli behandlad för sitt trauma och alla runt henne ifrågasätter om hon verkligen har kommit över de hemska händelserna hon har varit med om, medan allt hon bara vill göra är att återgå till sitt liv. Dessvärre för Emma har någon bestämt sig för att återuppta och avsluta det som påbörjades några månader innan…

Säsong två börjar lite trevande de första fyra avsnitten men rätar upp sig därefter och blir riktigt underhållande (för att inte tala om att serien börjar kännas som en riktig slashershow). Det är överlag betydligt mer slasheraction och härligt idiotiska vändningar fram och tillbaka här än i den föregående säsongen. Spänningshalten ligger på ungefär samma nivå som den första säsongen, även om det är ganska enkelt att räkna ut vart saker och ting är på väg. Effekterna och skådespelet ligger på samma nivå som i den första säsongen – finns inte så mycket mer att tillägga på den punkten I guess…

Jag lyckades återigen inte fingra mördaren även om jag borde ha gjort det – mestadels för att alla ledtrådar fanns rakt framför näsan på mig igenom hela säsongen. Så här i efterhand är det väldigt, väldigt uppenbart vem som gömmer sig bakom masken, men det är ju lätt att säga nu…

I alla fall så gillade jag säsong två mer än säsong ett; mestadels för att säsong två känns som en regelrätt slasher, med idiotiska vändningar, blodiga mord, jaktscener och en hel del ”red herrings” (personer som är menade att man ska misstänka i en whodunnit slasher) och det hela är väldigt underhållande till större delen.

Skulle jag rekommendera serien överlag? Ja, definitivt även om jag tycker att det är synd att säsong ett har sina lågvattenstunder då det började klia i mitt spolaframfinger. Rekommenderas hur som helst. Nu är det bara att vänta på att säsong tre släpps – vilken jag kommer återkomma med en recension på.

No Comments

The Hallow av J

februari 8th, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Efter att miljövårdaren Adam (Joseph Mawle) och hans fru Clare (Bojana Novakovic) flyttat från London med deras nyfödde son till den irländska landsbygden för att han ska undersöka traktens mark och dess möjligheter för framtida bebyggelser blir paret kontaktade av grannen Colm Donnelly (Michael McElhatton), som varnar dem för att beträda den intilliggande skogen. Adam struntar hur som helst i varningarna och fortsätter sitt arbete, men inser snart att han kanske borde ha lyssnat på dem ändå då han omedvetet lyckats störa skogens urinvånare…

The Hallow är en engelsk-amerikansk-irländsk samproduktion från 2015. Filmen är en take på de klassiska vandringssägnerna om troll och skogsfolk, fast berättelsen är placerad i modern tid. Hur som helst fungerar filmen okej. Effekterna ser väldigt bra ut och filmen är välspelad, men jag blev aldrig direkt engagerad i den. Den kändes väldigt ”by the numbers” och mest som en axelryckning än något jag skulle vilja se igen.

Det finns säkert de som skulle kunna se den här filmen i en loop, jag är dessvärre inte en av dem. Filmen är inte dålig, utan fungerar som en engångstitt – i alla fall för mig. Helt okej underhållning, skulle jag säga.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud