| Subcribe via RSS

Sharknado 4: The 4th Awakening av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Sharknado - The 4th AwakensDet har gått fem år sedan den senaste cyklonen med hajar i slog till mot det amerikanska fastlandet. Tack vare deras revolutionära atmosfärstabilisatorer som de kallar Astro-Pods har forskningsföretaget Astro-X lyckats utplåna de fruktade cyklonerna innan de har hunnit tillta i styrka.

Fin (Ian Ziering) och hans kusin Gemini (Masiela Lusha) är på väg till Las Vegas för en familjeåterförening, nöjen och avkoppling. Men kort efter deras ankomst tilltar en storm strax utan för Vegas som snabbt byggs upp till en sandcyklon som inte bara ödelägger stora delar av staden utan drar även med sig alla hajar som simmade i en stor tank utanför det nyöppnade hotellet Shark World för att sedan sätta kursen mot Kansas – där Fin’s yngste son befinner sig hos sin farmor.

Sharknado 4: The 4th Awakening toppar den tredje Sharknado filmen med hästlängder. Likt sin föregångare är även den här filmen en ren självparodi, men till skillnaden från den så försöker även den här filmen att parodisera och referera till andra filmer – som till exempel Star Wars, The Texas Chainsaw Massacre, The Wizard Of Oz, Christine och Terminator. En del av referenserna måste jag medge fungerar ganska bra och fick mig att skratta till, medan andra inte fungerar alls och känns bara väldigt trötta (så som inledningen).

Utöver allt det här så fungerar filmen ungefär lika dåligt som sina föregångare. Den har usla effekter, huvudkaraktärer som är odödliga oavsett vad de än blir utsatta för och ett manus som är menat att vara idiotiskt vilket i sin tur blir väldigt tröttsamt, väldigt snabbt. Skådespelarna håller ungefär samma nivå som de tidigare filmerna och de gör överlag ett bra jobb trots det störtlöjliga manuset de hade att jobba med.

Jag har inte så mycket mer att tillägga om den fjärde Sharknado filmen. Den har några få stunder då den blänker till lite grann men är överlag en riktig skitfilm som sina föregångare.

No Comments

From Dusk Till Dawn: The Series – Season 3 av J

november 10th, 2017 | Postad i Action, Skräck/Rysare, TV

from-dusk-till-dawn-the-series-season-3Jag förväntar mig att du som läser det här redan har sett de två första säsongerna av From Dusk Till Dawn: The Series. Jag menar, om du inte sett de två första säsongerna så vet du vad du har att göra nu. Med allt det sagt följer här en kort storybeskrivning av säsong 3…

Sex månader har gått sedan Carlos (Wilmer Valderrama) sprängde Titty Twister baren i luften vilket släppte lös två demoner från Xilbalba – Helvetet – från deras fångenskap under baren. Bröderna Seth (D.J. Cotrona) och Richie Gecko (Zane Holtz) jobbar nu mer som indrivare för culebras herrarna men inser snart att de står inför ett kommande krig efter att en av demonerna – kallad Skull Keeper (Joseph Gatt) – lyckas infiltrera deras organisation och förinta nästan alla culebras herrar och att deras fienders ledare är någon de tidigare samarbetat med…

Det har tagit mig ett år och tre omtittar av de första åtta avsnitten (av tio) innan jag orkade mig igenom hela säsong 3 av From Dusk Till Dawn serien. Inte för att säsongen var dålig, tvärtom, utan för att jag har inte haft något som helst sug att titta på serier senaste året. Hur som helst…

Säsong 3 är troligtvis den bästa säsongen i serien. Den är actionfylld, det rör hela tiden på sig och säsongen bjuder på en hel del vändningar hit och dit. Samtidigt som säsongen är allt det så känner jag samtidigt att det känns lite som att storyn har blivit… utsmetad eller hur man ska säga. Karaktärerna stöter på nya hinder och konflikter i varje avsnitt fram till den slutgiltiga striden i sista avsnittet och även om allting har ett syfte så känns vissa av dessa hinder och konflikter som utfyllnad för att få ihop tio avsnitt. Slutstriden i det sista avsnittet känns väldigt hafsigt och blir lite grann som ett antiklimax. ”Var det allt…?”, var min enda tanke när sluttexterna började rulla i slutet på avsnittet.

Nu kanske det låter som att jag bara vill hitta fel i den här tredje säsongen men så är inte fallet. Det är en bra och actionpackad säsong och som jag skrev här ovanför troligtvis den bästa. Skådespelarna är bra och effekterna håller fortfarande höga mått. Jag gillar dessutom att Tom Savini (likt Danny Trejo gjorde i föregående säsong) återvänder till franchisén, fast som en annan karaktär. Att de dessutom kör en referens till den första filmen i slutet på säsongen (involverande Savini och Jake Busey‘s karaktär) fick mig att garva till ordentligt.

Är man ett fan av filmerna eller de två första säsongerna av From Dusk Till Dawn: The Series tycker jag absolut att man ska se den här tredje och sista säsongen – även om de lämnar dörren vidöppen för ytterligare en säsong. Rekommenderas.

Läs gärna mina recensioner av säsong 1 och 2 också.

No Comments

Friend Request av J

november 5th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Den populära college studenten Laura (Alycia Debnam-Carey) har tonvis med vänner, både på Facebook och i verkliga livet. I ett försök att vara snäll accepterar hon en väninbjudan på Facebook från den underliga Marina (Liesl Ahlers), som hon snart tar bort från sin vänlista efter att Marina går över gränsen. Till allas förvåning och chock begår Marina självmord och det dröjer inte länge förrän underliga uppladdningar börjar dyka upp på Laura’s Facebooksida, uppladdningar som inte hon har gjort. När Laura’s närmaste vänner plötsligt börjar att begå självmord står det snart klart för henne att det var ett stort misstag att ta bort Marina från hennes vänlista…

2014 släpptes skräckfilmen Unfriended; en skräckfilm där Facebook och programmet Skype stod i fokus och där hela filmen utspelade sig på ett skrivbord i en dator. Konceptet var unikt, fräscht och intressant – och personligen älskar jag den filmen. Föga anade jag att en till film med stort fokus på sociala medier var på gång, denna under titeln Friend Request. Filmen spelades in i början på 2014 men fick inte någon release förrän i början av 2016. Filmen, som är tyskproducerad, fick flera olika arbetstitlar; Kill A Friend, Unknown Error och Unfriend. I Tyskland fick filmen slutligen titeln Unfriend då Unfriended hade fått titeln Unknown User där, medan i övriga världen fick den titeln Friend Request.

Med allt det sagt så är Friend Request en väldigt medioker spökskräckis. Den följer i stort sett varenda klisché som finns i den här subgenren och den bjuder föga på några större överraskningar. Konceptet känns väldigt trött, förutsägbart och ”been there, done that” – även om berättelsen cirkulerar väldigt mycket kring Facebook och sociala medier. Men även om filmen är bristfällig i både läskigheter och ett intressant manus är produktionsvärdet ganska högt. Filmen är snyggt filmad och skådespelet håller relativt hög klass för den här typen av film. Effekterna består så klart mestadels av CGI, fast det är väl att förvänta sig i den här typen av film antar jag.

Friend Request’s största problem är att den gör precis samma sak som alla andra spökskräckis som kommit de sista tio åren och faller platt, trots att den har ett så stort fokus på sociala medier vilket borde ha gett den en extra knorr om det inte vore för det faktum att Unfriended kom ut före med ett betydligt mer intressant koncept. Men även om filmen hade kommit ut före Unfriended har jag svårt att tro att den hade gjort något större genomslag än vad den gjorde då den inte försökte med något nytt mer än att kretsa kring sociala medier.

Friend Request är väl egentligen inte en dålig film, den är bara väldigt trött och ointressant. Jag skulle kalla den okej, men jag har svårt att se mig själv se om den inom någon närmare framtid.

Läs gärna min recension av Unfriended också.

No Comments

The Windmill Massacre av J

juli 31st, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Windmill MassacreAustraliensiskan Jennifer (Charlotte Beaumont) är på flykt från sitt förflutna och har således hamnat i Amsterdam, Holland. I ett desperat försök att hålla sig ett steg framför lagens långa arm hoppar hon på en turistbuss som ska ut på en guidad tur bland Holland’s världsberömda väderkvarnar. När så deras buss havererar mitt ute på vischan blir hon och de övriga turisterna tvungna att söka skydd i ett oanvänt skjul bredvid en ökänd väderkvarn som sägs ha varit ägd av en djävulsdyrkande mjölnare som malde ned benen efter lokalbefolkningen som han mördat. Allt eftersom personer i gruppen börjar försvinna inser Jennifer att de alla har någonting gemensamt; hemligheter som tycks ha märkt dem alla för deras slutgiltiga dom…

The Windmill Massacre (känd som The Windmill i USA) är en holländsk slasher-ish film från 2016. Med slasher-ish menar jag då alltså att filmen är inte en bonifierad slasherfilm även om influenserna tydligt finns där. Filmen börjar som vilken typisk slasherfilm som helst men mynnar så småningom ut i.. något lite annorlunda, även om tonen av subgenren genomsyrar majoriteten av filmen. Hur som helst är filmen välspelad med bra och snygga effekter i de förvånansvärt blodiga scenerna som följer och jag kan inte direkt påstå att jag hade tråkigt under filmens gång. Faktiskt så skulle jag säga att filmen föll mig helt i smaken och jag kan inte annat göra än att ge den en stor tumme upp och en rekommendation.

No Comments

Zoombies av J

juli 16th, 2017 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

ZoombiesVälkommen till Eden Wildlife Zoo, ett zoo med exotiska och utrotningshotade djur som byggts för att bevara arterna! Inför öppnandet av parken har en grupp praktikanter tagits in för att lära sig de olika sysslorna där, vilket inte kunde ha gjorts mer olägligt då ett mystiskt virus börjat sprida sig bland djuren som förvandlar dem till blodtörstiga monster som hungrar efter kött…

Jag måste erkänna att filmens titel, Zoombies, fångade min uppmärksamhet direkt jag såg den och idéen om zombifierade zoo djur som löper amok var väldigt lockande. Synd bara att det är produktionsbolaget The Asylum som ligger bakom filmen.

Skådespelarna i filmen var överlag förvånansvärt bra, så när som på någon enstaka usel prestation – speciellt Kim Nielsen, som har en av huvudrollerna (hur hon lyckades få den rollen är för mig ett mysterium). CGI-effekterna var givetvis urusla och fruktansvärt uppenbara som i alla andra Asylum filmer. Skillnaden här dock var att flera scener som faktiskt hade kunnat bli ganska spännande sket sig fullständigt tack vare att de inte använt praktiska effekter mixat med CGI, vilket gjorde att man såg på flera mils avstånd att någonting ”spännande” skulle hända. Filmens manus är dock helt okej även om många karaktärer beter sig som totala idioter under de ”spännande” scenerna, vilket oftast resulterar i att de dör. Duh.

Idéen bakom Zoombies är faktiskt inte så dum, tycker jag. Problemet med filmen är dess utförande och att Asylum ligger bakom den. Hade en större studio legat bakom den med ett x antal miljoner i budget hade nog filmen kunnat bli väldigt, väldigt bra (det är trots allt en effekt-tung film). Zoombies är hur som helst bättre än mycket annat skit Asylum har gjort, men är samtidigt inte en bra film. Jag fick ut några rejäla gapskratt åt dess usla effekter och idiotiska manus men känner samtidigt att det inte är en film jag kan rekommendera – inte ens som en så-dålig-att-den-blir-bra-film.

No Comments

Resident Evil: The Final Chapter av J

juli 9th, 2017 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Resident Evil - The Final ChapterEfter att ha blivit förådd av Wesker (Shawn Roberts) mottar Alice (Milla Jovovich) kritisk information från Röda Drottningen, Umbrella koncernens kraftfulla huvuddator, om den annalkande sista attacken från Umbrella mot de få överlevande som fortfarande finns kvar för att slutligen utrota mänskligheten en gång för alla. Alice har nu fyrtioåtta timmar på sig att återvända till Kupan under Raccoon City för att sätta stopp för Umbrella en gång för alla – och rädda den sista spillran av mänskligheten som finns kvar.

Jag hade planerat att se Resident Evil: The Final Chapter på bio när den släpptes i Sverige men det blev aldrig av då den lokala biografen inte visade den. Så, nu ett par månader senare har den äntligen släppts på dvd och bluray, vilket har gett mig chansen att se filmen. Oh boy… vart ska jag börja med den här filmen?

Filmens inledning fick mig att undra om de glömt att lägga in scener. Jag menar, filmen är menad att ta vid precis där film nummer fem (Retribution) slutade men flera karaktärer som överlevde den filmen är spårlöst borta och vi är lämnade med enbart Jovovich’s karaktär. Plotlinen och bakgrunden till T-virusets uppkomst som de byggde upp i film nummer två (Apocalypse) har de slängt i papperskorgen och ändrat helt för att den här sista filmens story ska hänga ihop. Mitt uppe i alltihop har de även lyckats tvinga in en religiös vinkling och motiv till varför allting har hänt igenom de sex filmerna… vad fan?

Men det Resident Evil: The Final Chapter brister storymässigt väger den istället upp i action. Jävligt mycket action dessutom – med extrem klippning. Det jag menar är att majoriteten av filmens actionscener är klippta på ett sånt sätt att sekvenserna i dem är inte längre än max två sekunder innan nästa klipp inträffar. Jag personligen har inget större problem med den typen av klippning men jag kan å andra sidan tycka att det går till en rejäl överdrift här (likt slowmotion-sekvenserna i film nummer fyra, Afterlife).

Paul W.S. Anderson‘s Resident Evil filmer är idiotactionfilmer och hatade av många, många fans till spelserien de är (löst) baserade på. Personligen gillar jag dem trots deras brister. Jag gillar dem för att de verkligen skiter till större delen i deras grundmaterial och manglar på med överdriven, orealistisk och totalt hjärndöd action. Som Resident Evil filmer är de bedrövliga, som totalt hjärnlösa idiotactionfilmer är de suveräna (till större delen). Den här sista filmen i serien är en svag del storymässigt, men som en totalt IQ-befriad actionfilm är den fantastisk.

Länkmaffian:
Mina recensioner av Resident Evil 1, 2, 3, 4 och 5.
Mina recensioner av de animerade Resident Evil filmerna; Degeneration och Damnation.
H’s recensioner av Resident Evil 4Degeneration och Damnation.

No Comments

Mike & Molly – Season 6 av J

juli 1st, 2017 | Postad i Komedi, TV

Mike & MollyMike (Billy Gardell) och Molly (Melissa McCarthy) håller på att försöka skaffa barn men naturen vill inte som dem. När så Molly stöter på en gammal elev som blivit på smällen får de chansen att adoptera hennes kommande barn. Saker och ting tar dock snart en oväntad vändning…

Adoptionsgrejen dyker inte upp förrän i slutet på säsongen men är väl det genomgående temat av den sjätte och sista säsongen av Mike & Molly. Hur som helst…

Det har tagit mig tre omtittar och kring ett år att se klart den här sista säsongen. Varför vet jag inte riktigt då säsongen är väldigt kul och underhållande. Jag misstänker att jag har någon form av separationsångest när det kommer till serier och att se klart den sista säsongen på dem då det här har hänt förr med serier som Dexter och Sons Of Anarchy. I alla fall är alla karaktärer fortfarande härligt roliga och säsongen levererar många gapskratt. Även McCarthy lyckades få mig att garva till några gånger även om hon körde sin gamla vanliga trötta prestation som hon allt som oftast gör i det mesta hon är med i.

Om du har missat Mike & Molly tycker jag att du ska ge serien en chans då den överlag är väldigt rolig. För min egen del var det nog tack vare många av bikaraktärerna som gjorde att jag stod ut med McCarthy i sex säsonger. Serien är hur som helst värd en rekommendation.

Läs gärna mina recensioner av säsong 1, 2, 3, 4 och 5 också.

No Comments

Busanhaeng (aka Train To Busan) av J

maj 25th, 2017 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

Busanhaeng (aka Train To Busan)Seok-woo (Yoo Gong) är en fondmäklare, arbetsnarkoman och frånskild singelpappa till sin unga dotter Soo-an (Soo-an Kim). Som en del av hennes födelsedag dagen därpå önskar hon att hennes far ska ta med hennes till Busan för att träffa hennes mor. Han går motvilligt med på det och de stiger ombord på KTX tåget i Seoul. Kort efter deras avgång inträffar någonting; en av passagerarna bär på en smitta som förvandlat henne till en blodtörstig galning som sprider smittan vidare till de andra ombord. De kvarvarande passagerarna måste nu slåss för sina liv för att undkomma smittan…

Busanhaeng – eller Train To Busan som den heter utanför Sydkorea – är hands down den bästa ”zombie”-filmen på flera år. Den är spännande, actionpackad, våldsam, adrenalinpumpande och levererar även en hel del komiska avstickare mitt i allt kaos. Skådespelarinsatserna är suveräna, effekterna ser bra ut och när filmens action väl sparkar igång är det inte många eller speciellt långa stunder man bara sitter och väntar på att någonting ska hända. Det här är vad World War Z borde ha varit.

Det enda minuset jag kan tänka mig att ge filmen är att den är lite förutsägbar på sina ställen. Å andra sidan ingår filmen i en subgenre som blivit övermättad i flera år och att få se något som faktiskt höll mig på soffkanten i spänning under större delen av speltiden gör att det lilla minuset blir obetydligt.

Busanhaeng – eller Train To Busan – är ett måste för den som gillar den snabbare typen av ”zombies” (infekterade, i min mening) och filmer så som 28 Days Later. Jag rekommenderar hur som helst filmen starkt.

Det finns även en prequel till den här filmen kallad Seoul Station. Jag har inte sett den än, men kommer återkomma snarast möjligt med en recension på den också.

No Comments

The Autopsy Of Jane Doe av J

maj 7th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Autopsy Of Jane DoeNär en okänd kvinna hittas mördad utan några som helst tecken på vad som var dödsorsak i en småstad i Virginia får den lokala obducenten Tommy Tilden (Brian Cox) och hans son Austin (Emile Hirsch) jobbet att ta reda på den. De finner snart tecken på kvinnans kropp som talar för att hon har blivit utsatt för tortyr och allt eftersom de fortsätter med obduktionen börjar de inse att någonting är mycket, mycket fel med kroppen…

Jag hade hört en hel del bra om den engelsk-amerikanska samproduktionen The Autopsy Of Jane Doe innan jag såg den och för en gångs skull håller jag med de röster som sa att filmen är bra – för det är den. Den bjuder egentligen inte på några jättestora överraskningar och återanvänder en del gamla klyschor, men den har samtidigt en tät och ruskig atmosfär som håller i sig under majoriteten av speltiden trots dess enkla manus och berättelse.

Jag skulle nog vilja påstå att det här är en av de bästa skräckfilmerna som kom förra året och är trots sin enkelhet en av de bästa skräckfilmerna som kommit på senare år. Det är dock inte en film man ska läsa om, utan se. Så gör det nu. Rekommenderas.

No Comments

Don’t Breathe av J

maj 7th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Don't BreatheRocky (Jane Levy), hennes pojkvän Money (Daniel Zovatto) och deras vän Alex (Dylan Minnette) är en trio småtjuvar som bryter sig in hemma hos folk och snor deras ägodelar för att skaffa fram snabba pengar. Trion bestämmer sig för att bryta sig in hos en förmögen, blind krigsveteran (Stephen Lang) i tron om att de ska komma undan med det perfekta rånet. De kunde inte haft mer fel…

Jag såg trailern för Don’t Breathe ett par månader innan den skulle ha biopremiär och var fast besluten att se den när den skulle gå upp på bio. Filmen kom, filmen gick. Jag såg den aldrig på bio. Men nu har jag sett den. På bluray. Och jag är nöjd. Väldigt nöjd. För regi stod Fede Alvarez, som regisserade remaken av Evil Dead 2013 (som jag tvärsågade i min recension men som jag omvärderat lite grann sedan dess), och i en av producentstolarna satt ingen mindre än Sam Raimi – mannen bakom original Evil Dead filmerna (och en del annat).

Idéen bakom filmen är suverän och filmen är genuint spännande under majoriteten av speltiden. Även om filmen trillar dit på några klyschor och blir lite förutsägbar på sina ställen så är det ändå en underhållande skräckfilm som fungerar utmärkt i mitt tycke. Prestationerna framför kameran är riktigt bra och Stephen Lang snor hela showen i sin gestaltning av den gamla blinda gubben.

Så, till det problem jag har med filmen; trion vi följer (och ska hålla på) är totala idioter. Jag menar.. riktiga idioter. De gör det ena idiotiska beslutet efter det andra och ska jag vara helt ärlig började jag hålla på Lang’s karaktär ganska snabbt efter att trion brutit sig in hos honom. Det säger en del om hur illa karaktärerna är skrivna.

Hur som helst är Don’t Breathe en bra film och jag kommer definitivt att se om den. Rekommenderas. Nu är det bara vänta på uppföljaren

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud