| Subcribe via RSS

Sharknado 5: Global Swarming av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Efter att cykloner med hajar i har börjat härja i Europa beger sig Fin (Ian Ziering), hans fru April (Tara Reid) och deras yngste son Gil (Billy Barratt) till London för att hjälpa MI6 att försöka hitta en lösning på problemen. Kort efter deras ankomst blir Fin kontaktad av sin vän Nova (Cassandra Scerbo) som ber honom komma till Stonehenge för att undersöka en grotta, där målningar och tecken på att dessa cykloner har härjat på Jorden förr finns – och väl inne i grottan finner de en mystisk artefakt.

Kort efter deras fynd bryter en cyklon ut och ödelägger stora delar av London – och lyckas suga in Gil. Fin och April måste nu försöka rädda sin son och stoppa cyklonen, som har utvecklat förmågan att teleportera sig själv och allt i den till olika platser på Jorden. Samtidigt har fler cykloner börjat dyka upp världen över och hotet om en global cyklon är förestående.

Sharknado 5: Global Swarming. Ja.. vad ska jag skriva egentligen? Det är Sharknado för femte gången, fast på ett lite större plan. Effekterna suger fortfarande, skådespelarna gör fortfarande ett bra jobb trots ett sketet manus, referenser till andra filmer (så som Back To The Future, Indiana Jones och Bond filmerna) är tillbaka från den fjärde filmen (även om de tonat ner skämten) och manuset är allt annat än realistiskt – på ungefär varenda punkt. En av dessa punkter som var skrivna i sten i de fyra första filmerna tar emellertid en vändning mot slutet av filmen…

Nog för att Sharknado nummer fem är en skitfilm men jag kunde inte låta bli att fundera över hur de här filmerna hade kunnat varit om något eller några bolag som skjuter in miljarder i budget på sina filmer hade stått bakom dem. En hel del scener i den här filmen hade nämligen kunnat varit riktigt storslagna och episka om det inte vore för att effekterna ser ut som något en gymnasieelev har knackat ihop på en eftermiddag. En annan sak jag funderat lite grann på är hur filmerna spårat ur allt mer för varje film som kommit. Den första filmen hade ett totalt idiotiskt koncept men var samtidigt hyfsat seriös i tonen, medan dess uppföljare bara blev flamsigare och flamsigare. Antagligen insåg de väl att det inte hade hållt att göra en serie filmer med en seriös ton om cykloner som slungar runt hajar på folk – speciellt inte med den kvalitén på effekterna som de hade i filmerna.

Nåja. Förhoppningsvis var det här den sista Sharknado filmen, men med tanke på hur den slutar så har jag onda aningar om att vi har en sjätte film på horisonten…

No Comments

Jigsaw av J

november 5th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Tio år har gått sedan John Kramer (Tobin Bell) – mannen de kallade Jigsaw – dog. Men om nu John är död, hur kommer det då sig att kroppar har börjat dyka upp varstans i staden som alla tyder på att de genomgått en av Jigsaw’s lekar?

I samma veva som Saw 3D (det vill säga film nummer sju i serien) släpptes började rykten om en åttonde film i serien att stryka runt ute på internet, trots att producenterna bakom serien sagt klart och tydligt att den sjunde filmen var den sista. Vi har alltså fått vänta i sju år på att dessa rykten slutligen skulle besannas i form av Jigsaw – eller Saw VIII som den egentligen borde ha hetat (och som var en av dess arbetstitlar, den andra var Saw: Legacy).

Jigsaw fortsätter på den inslagna vägen med fällor och vändningar fram och tillbaka för att presentera nästa installation i serien och.. ja.. det är Saw, helt enkelt. Den bjuder inte på något nytt direkt egentligen och hänger man med något så när i filmen så är det ganska lätt att klura ut vart den är på väg. Men, det är inget större problem då den underhåller gott och levererar precis det jag – och troligtvis de flesta andra fans av Saw filmerna – förväntade mig och ville ha.

Det är inte så mycket nytt under solen när det kommer till Jigsaw, men det är å andra sidan en underhållande film som fortsätter serien på ett ganska snyggt sätt. Drar den här filmen in tillräckligt med pengar kan vi nog räkna med en nionde Saw film.. och kanske desto fler till. Hur som; Jigsaw rekommenderas.

Läs gärna mina och H’s recensioner av de tidigare filmerna också, länkade här nedanför:
Mina; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
H’s; 3, 4, 7 och 1 – 5 på bluray

No Comments

Happy Death Day av J

november 4th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Collegestudenten Tree Gelbman (Jessica Rothe) vaknar upp med en ordentlig baksmälla på sin födelsedag. I ett studentrum. Tillsammans med den inte speciellt populäre Carter (Israel Broussard). Hon beger sig över till föreningshuset hon tillhör för att göra sig iordning för skola och senare på kvällen vankas det fest. Men på väg till festen inträffar något; hon blir förföljd av någon som maskerat sig med en mask föreställande skolans maskot och blir kort därpå huggen med en kniv – enbart för att vakna upp i Carter’s rum. Hon inser snart att hon återupplever sin födelsedag om och om igen då hon ständigt blir mördad och att det enda sättet att ta sig ur det hela är att ta reda på vem hennes mördare är. Kan hon lösa sitt eget mord?

De som läst en del av mina recensioner och de som känner mig personligen vet att jag är ett stort fan av slasherfilmer – speciellt de från 80-talet. Med det i åtanke tror jag att det är ganska lätt att förstå min upphetsning när jag slutligen skulle få se en slasherfilm på stora duken i form av den nysläppta Happy Death Day. För att uttrycka mig enkelt kan jag väl säga som så att jag inte blev besviken på filmen. Det är en väldigt underhållande slasherfilm som inte försöker vara något annat än just det. Humorn som är inbakad är kul och även om inte filmen känns som ett kärleksbrev till 80-talets slasherfilmer så fungerar den fint ändå tack vare den välskrivna huvudkaraktären och Rothe’s prestation framför kameran.

Happy Death Day är en av de bästa slasherfilmerna som kommit de senaste åren i mitt tycke och av att döma på vad filmen dragit in på en ganska liten budget (cirka 4,8 miljoner dollar) kan vi, med lite tur, kanske få se ytterligare en slashervåg likt dem under 80-talet och under andra halvan av 90-talet/början på 2000-talet. Jag håller både tummar och tår för det. Vad anbelangar Happy Death Day ger jag den en stark rekommendation.

No Comments

After Porn Ends 2 av J

september 19th, 2017 | Postad i Dokumentär

After Porn Ends 2After Porn Ends 2 är i stort sett samma dokumentär som sin föregångare, fast med andra ex-porrstjärnor som intervjuas så klart. Jag skulle dock säga att den här andra dokumentären faktiskt är snäppet mer intressant, mycket tack vare de tragiska livsödena flera av de intervjuade har genomgått till skillnad från dem i föregående dokumentär.

Det finns inte så där jättemycket mer att tillägga egentligen… eller, möjligen att Brittany Andrews troligen var den som var mest underhållande att höra och se i dokumentären då hon spontant började garva mitt i meningar och verkar faktiskt överlag vara en skön äldre dam – no pun intended. Om jag skulle rekommendera någon av de här dokumentärerna blir det utan tvekan den här. Även om jag kan känna att det är fel att gotta ner sig i tragiska livsöden så är det sådana som är intressanta att höra om – tyvärr. Så, jag ger i alla fall den här dokumentären en tumme upp och en liten försiktig rekommendation.

No Comments

It (2017) av J

september 17th, 2017 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

It (2017)Sommaren 1989. Barnen i den lilla sömniga småstaden Derry, Maine har börjat försvinna spårlöst och de vuxna verkar stå handfallna inför de mystiska försvinnandena. Till den grad att ingen verkar bry sig – eller orkar bry sig…

Efter att ha förts samman tack vare att de alla är utstötta och mobbade formar sju stycken ungdomar ”The Losers’ Club”, en klubb enbart för dem där de står upp för varandra. Men de har samtidigt någonting mer gemensamt som för dem samman ännu mer. De har alla varit med om skrämmande och mystiska händelser på sistone där alla har en gemensam nämnare; ett ondskefullt väsen som förverkligar deras innersta rädslor och som tar formen av Pennywise (Bill Skarsgård), den dansande clownen…

En av årets mest hypade filmer måste väl ändå vara rebooten av It – eller Det som den heter i Sverige. Jag menar, vart man än har vänt sig det senaste året har man kunnat beskåda reklam, artiklar och diskussioner om den. Jag själv brukar vara extremt skeptisk när det gäller hypade filmer och brukar i regel undvika att göra ett biobesök av den enkla anledningen att hypade filmer i mångt och mycket brukar visa sig vara mediokra eller rent av usla. Rebooten av It var inget undantag, jag var väldigt skeptisk till hur den skulle vara innan jag hade sett den då jag håller miniserien från 1990 med Tim Curry i rollen som Pennywise väldigt kär – antagligen mest för att det var en av de första (om inte DEN första) skräckrelaterade produktionen för vuxna jag såg i mina barndomsår. Hur som helst visade sig min skepsis vara obefogad…

Rebooten av It var – som du antagligen redan vet eller kan lista ut själv av det jag skrivit här ovanför – riktigt jävla bra. Istället för att göra precis samma sak som miniserien från 1990 behandlar den här rebooten sitt källmaterial – Stephen King’s roman that is – på ett betydligt mörkare och mer ruskigt sätt. Bill Skarsgård är perfekt som Pennywise och karaktären porträtteras på ett betydligt mörkare och mer ondskefullt (för att inte tala om creepy) sätt här än i miniserien. Hur mycket jag än älskar den cheesiga (men ändå briljanta) prestationen av Tim Curry i miniserien så föredrar jag nog faktiskt Skarsgård i rollen. Ungarna som medverkar gör även de imponerande insatser och det är ganska svårt att inte fatta tycke om gruppen av karaktärer som står inför hotet från Pennywise.

Trots en speltid på 2 timmar och 15 minuter (som kommer bli en kvart längre när extended utgåvan släpps i början på nästa år) så blir filmen aldrig tråkig. Det händer hela tiden någonting som får storyn att gå framåt på ett eller annat sätt. Filmen har dessutom överhanden när det kommer till vad de kunde visa här mot vad de kunde visa i miniserien. Att miniserien var ganska mild i sitt våld och gore är ganska förståeligt; året var 1990 och den skulle visas på amerikansk TV – vilket säger allt. Filmen visar inte avsevärt mycket mer våld eller gore, men den är helt klart mer grafisk än miniserien.

Som sagt var jag skeptisk till den här rebooten men blev alltså motbevisad, dock verkar det finnas de som fortfarande håller hårt i miniserien och menar på att den här rebooten är både onödig och dålig. Exempelvis har jag läst klagomål om att CGI används här och att filmen borde ha följt miniserien mer än vad den gör.

Jag kan förstå om folk håller miniserien kär, dels för att det är nog en av de mest ikoniska produktionerna i skräckgenren i semimodern tid och dels för att den troligen är upphov till många sömnlösa och mardrömsfyllda barndomsnätter, men jag tycker samtidigt att folk borde ta och inse att året är 2017, inte 1990. Praktiska effekter brukar se bättre ut allt eftersom en film åldras, ja, men CGI är här för att stanna. Dessutom hade vissa saker i den här filmen inte kunnat genomföras utan CGI, så varför ens lägga ner energin på att gnälla om en sån sak?

Och vadå inte följer miniserien? Både miniserien och filmen är baserad på en bok, så varför skulle filmen behöva följa i miniseriens fotspår då den inte är 100% trogen boken? Jag har inte läst boken själv – skamligt nog – men det finns jämförelsevideos på youtube där de jämför boken mot miniserien och skillnaderna är ganska många. Sen om den här rebooten är mer trogen boken eller inte har jag ingen aning om, men jag misstänker att så är fallet. Det jag vill ha sagt är att ibland kan nya filmer som har kopplingar till äldre filmer (eller som i det här fallet, produktioner) vara jävligt bra och att man ibland skulle behöva ta av sig nostalgi-glasögonen och inse att allt nytt är inte dåligt – eller sämre än sin föregångare. Andra bra exempel på det är ju John Carpenter’s The Thing och Zack Snyder’s Dawn Of The Dead som bägge är remakes, men som båda är bra filmer i sig.

Hur som helst tycker jag att rebooten av It var en förbannat bra film och ger den en rekommendation. Nog störde jag mig på en och annan smågrej som inträffade i filmen, men de har så minimal betydelse för filmen i helhet att jag inte ens tänker ta upp dem i den här texten. Nu ska jag invänta extended utgåvan av filmen och även den andra och sista delen av It – när nu den kommer…

Läs gärna min recension av It miniserien också.

No Comments

Resident Evil: Vendetta av J

september 3rd, 2017 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare, Tecknat/CGI

Resident Evil - VendettaFyra månader efter att ett tillslag mot den globala vapenhandlaren Glenn Arias (John DeMita‘s röst) i den mexikanska staten Querétaro gått åt skogen släpps ett nytt sorts zombie virus – Animality Virus (A-Virus) – ut i ett universitetslaboratorie i Chicago med endast en överlevande som resultat; ex-S.T.A.R.S-medlemmen och universitetsprofessorn Rebecca Chambers (Erin Cahill‘s röst), som genomfört omfattande forskning på det nya viruset.

BSAA-agenten Chris Redfield (Kevin Dorman‘s röst), som var den enda överlevande vid tillslaget mot Arias, söker tillsammans med Rebecca upp Leon S. Kennedy (Matthew Mercer‘s röst) för att få hjälp att spåra och stoppa Arias – vilket kommer bli lättare sagt än gjort…

Först och främst vill jag säga att jag fucking älskar de två första animerade Resident Evil filmerna, Degeneration och Damnation. Som ett fan (och samlare) av franchisén kan jag inte göra annat. Det är actionpackade filmer som fyller ut spelseriens berättelse på ett snyggt och troget sätt samtidigt som de är sjukt underhållande. Så när en tredje animerad film annonserades ut i samband med Resident Evil 7: Biohazard kunde jag inte annat än att bli exalterad. Men, redan en månad innan dess release i Sverige fick jag höra av en bekant från utlandet att den senaste animerade Resident Evil filmen var den svagaste av de tre…

Jag har bara en sak att säga om det; bullshit! Resident Evil: Vendetta är en extremt snyggt animerad actionfilm som håller tempot uppe under större delen av dess speltid. Filmen har några små problem här och där (exempelvis är filmen ganska förutsägbar och ett rent animationsfel syns till med Leon’s hår som aldrig flyttar sig oavsett vilka rörelser han gör), men det är ingenting filmen egentligen lider av. Jag störde mig åtminstone inte på det utan satt som fastnaglad i fotöljen under min titt av filmen. Jag förväntade mig och ville ha popcornaction och det var precis det jag fick.

Resident Evil: Vendetta är inte en perfekt film men den underhåller jävligt bra, även om jag skulle tro att personer som inte är bekanta med spelserien kommer ha det svårare att hänga med i dess story då filmen (likt sina föregångare) är gjord för fans av franchisén. Hur som helst älskar jag den och ger den således en rekommendation.

Sugen på mer läsning? Varför inte kolla in någon av dessa recensioner då?
Mina recensioner av Degeneration och Damnation
Mina recensioner av live action Resident Evil 1, 2, 3, 4, 5 och 6
H’s recensioner av Degeneration, Damnation och live action Resident Evil 4

No Comments

Alien: Covenant av J

maj 20th, 2017 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Alien - CovenantÅret är 2104. Koloniseringsskeppet Covenant, med två tusen kolonisatörer och tusentals embryon ombord, är på väg till den avlägsna planeten Origae-6 på den andra sidan galaxen när de plötsligt blir träffade av en neutrinostråle som orsakar kraftiga skador på skeppet. Under reparationerna av skeppet mottar besättningen en mystisk radiosignal som verkar vara av mänsklig härkomst från en intilliggande planet som verkar vara bättre för en kolonisering än deras målplanet. De inser dock snart att den tillsynes vackra planeten besitter ett hot bortom deras fantasier…

Ridley Scott återvänder efter fem år till Alien universumet med den nya Alien: Covenant, som verkar vara en engelsk-australiensisk-nyzeeländsk-amerikansk samproduktion. Hur som helst var det här den första Alien filmen jag fick beskåda på stora duken och, well, jag tänker inte sticka under stolen med det; filmen har en hel del problem och hål i sin plot. Karaktärerna är inte speciellt intressanta egentligen och gör det ena korkade beslutet efter det andra, vilket i stort sett är nödvändigt för att filmens berättelse ska röra sig framåt. Actionscenerna är hyfsade i mitt tycke. Det är dock lite mycket snabba klipp på sina ställen och det är ärligt talat ganska långt mellan dessa scener med bland annat en del onödiga utfyllnadsscener.

Att jämföra Alien: Covenant med 1979’s Alien vore ett rent skämt, likt att jämföra Terminator: Genisys med The Terminator. Tyvärr verkar många göra just den jämförelsen. Bara för att Ridley Scott stått för regin av bägge filmerna innebär det inte att allt karln tar i blir guld. Alien: Covenant är en stendum popcornfilm, ingenting annat. Av den anledningen gillade jag den. Den är långt ifrån felfri och kan säkerligen ses som ett rent hån mot Scott’s mästerverk från 1979, men den hade tillräckligt med idiotunderhållande scener för att jag skulle ryckas med i den.

Det största problemet jag personligen hade med filmen var dess slut. De hade lätt kunnat gjort slutet så mycket mer spännande än vad de gjort här. Några enkla modifieringar av manuset hade kunnat skapa ett riktigt nagelbitande slut likt det i Alien, men istället blev det ett väldigt generiskt och sjukt förutsägbart sådant.

Alien: Covenant må vara en idiotisk film (troligtvis på gränsen till kalkon), men jag var åtminstone inte uttråkad när jag såg den och i mitt tycke är väl det ett godkänt betyg – trots att filmen har en hel del problem.

Om du är sugen på mer läsning kan du alltid klicka dig vidare och läsa följande recensioner:
Mina 9 (!) år gamla recensioner av de fyra första Alien filmerna, där jag recenserar både bioversionen och director’s cut/assembly cut av filmerna. Ni finner dem här, här, här och här.
H’s recension av special edition versionen av Alien: Resurrection.
H’s recension och min recension av Prometheus.
H’s recension och min recension av AVPR: Aliens vs Predator – Requiem.
Min recension av Alien rip-offen Alien 2 sulla Terra (aka Alien 2: On Earth).
Min recension av Alien rip-offen Contamination.

No Comments

The Fate Of The Furious av J

april 13th, 2017 | Postad i Action, Film

The Fate Of The FuriousDom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) är på deras smekmånad och Brian och Mia har lämnat det galna livet bakom ratten bakom sig. Deras gäng har lösts upp och har fått en tillstymmelse till ett normalt liv. Men när en mystisk kvinna (Charlize Theron) dyker upp och tvingar Dom till att förråda den familj han kämpat så hårt att skapa och hålla ihop får gänget lov att slå sig ihop med agenten Mr. Nobody (Kurt Russell) och motvilligt också Deckard Shaw (Jason Statham) för att hämta hem den man som gjorde dem till en familj…

The Fate Of The Furious (eller Fast & Furious 8 i Sverige) fortsätter med samma höga tempo de senaste installationerna haft och blåser på med orealistiska actionsekvenser och popcornunderhållning som förnöjer den actionsugne. Jason Statham har en större roll här och har fått betydligt mer att göra än i föregående film och hans samspel med Dwayne Johnson är flera av filmens höjdpunkter (med det menar jag att jag gapskrattade under deras uppkäftiga dialoger). Charlize Theron har samma ansiktsuttryck igenom hela filmen och gör en bra prestation som skurk, även om hon inte har extremt mycket att göra mer än att prata hotfullt till Vin Diesel under de flesta scenerna hon är med i.

Om man – som mig – kan acceptera att The Fast & The Furious har tagit vägen in i ren adrenalinaction istället för att koncentrera sig på snabba bilar och gaturacing i form av välspelade och snabba thrillers så faller troligen The Fate Of The Furious (och de senaste fyra filmerna i serien) i ens smak. Det här är God Underhållning, även om filmen i sig är dummare än en säck med stenar och ungefär lika realistiskt som ett TV-spel. Är man ute efter pumpande action är det här definitivt rätt val. Rekommenderas.

I väntan på film nummer nio i serien kan du läsa mina recensioner på de tidigare filmerna i serien; 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7. Och när du ändå håller på kan du ju ta dig en titt på H’s recensioner av film nummer 4, 5 och 6 (som han skrev för DVDKritik) också.

No Comments

Life av J

april 1st, 2017 | Postad i Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

LifeDe sex astronauterna ombord på rymdstationen International Space Station (ISS) har mottagit prover ifrån ytan av Mars och är i full färd med att studera dem med hopp om att hitta bevis om utomjordiskt liv på den röda planeten. De finner snart att proverna innehåller en stor, encellig organism – det första tecknet på liv bortom Jorden. Men glädjen övergår snart till ren fasa då besättningen inser att livsformen de hittat besitter betydligt högre intelligens än vad de till en början trott och att den utvecklas extremt snabbt samtidigt som den utgör ett mycket stort hot mot dem själva – och Jordens befolkning…

Jag hade egentligen ingen tanke på att gå och se Life på bio – eller ens överhuvudtaget. Hur som helst så blev det så då den film jag och några polare hade tänkt se inte visades den kvällen. Nu i efterhand måste jag ju säga att det var ett klokt val av oss att faktiskt gå och se Life då den visade sig vara förbannat bra. Den har några långsammare delar och några grejer som inträffar i filmen är ganska klyschiga men filmen håller trots det ett ganska jämnt tempo och är överlag hyfsat spännande. Slutet var dock troligtvis filmens höjdpunkt och jag blev så jävla glad att de valde att ta den vägen de gjorde.

Skådespelarna (däribland Jake Gyllenhaal, Ryan Reynolds och den svenska skådespelerskan Rebecca Ferguson) håller hög klass även om deras karaktärer är stereotyper för den här typen av film. Effekterna ser givetvis riktigt bra ut och det brummade på ganska ordentligt inne i biografen när en del av dem användes.

Jag kommer utan tvekan att köpa hem Life på bluray och se om den i framtiden. Det är inte en ny Alien, men det är å andra sidan en underhållande sci-fi skräckis som kan liknas vid ett sockerrus; den är hyfsat snabb och den är över innan man vet ordet av. Rekommenderas starkt.

No Comments

xXx: Return Of Xander Cage av J

januari 29th, 2017 | Postad i Action, Film, Thriller

xXx - Return Of Xander CageEfter att hans tidigare arbetsgivare Augustus Gibbons (Samuel L. Jackson) blivit dödad i ett attentat kontaktas Xander Cage (Vin Diesel), som sedan länge har trotts vara död, av NSA som ger honom i uppdrag att ta tillbaka ‘Pandoras Ask’ – ett vapen som kan skicka ner satelliter från deras omloppsbanor och använda dem som bomber. Tillsammans med en grupp våghalsar och galningar beger sig Cage iväg efter den mystiske Xiang (Donnie Yen) och hans team med tränade elitsoldater som har stulit vapnet. Saker och ting visar sig dock snart vara mer komplicerade än vad de till en början verkade vara…

Så här femton år efter den första och tolv år efter den andra filmen i xXx serien har nu alltså den tredje installationen kommit. Inför den här filmen bestämde jag mig, som vanligt, att se om de tidigare filmerna i serien bara för att fräscha upp minnet (jag hade inte sett dem på runt tio år så det var väl dags antar jag). Hur som helst så blev jag lite häpen över att inse hur cheesig och töntig den första filmen egentligen är. Den har en del bra actionsekvenser, ja, men scenerna emellan dessa känns väldigt smöriga och rent utsagt cringe-vänliga. Det är helt enkelt en skitdum actionfilm som fungerar bra just tack vare sin dumhet och action. Den andra filmen är, i mitt tycke, bättre än den första. Den är hårdare, råare, mörkare… men den delar samtidigt ut en del cheese också. De utdaterade datoreffekterna som används i slutet är skrattretande dåliga och jag vet inte om jag ens blev imponerad av dem år 2005 när filmen precis släppts. Tar man den, precis som med första filmen, för vad den är – en stor dum actionfilm – så är den dock förbannat underhållande.

Så. xXx: Return Of Xander Cage. Jag vill minnas att den här filmen var på tapeten redan för några år sedan men att det dröjde ända till förra året innan den började spelas in. Hur som helst tror jag nog att jag tycker att det här är den bästa av de tre filmerna. Den är lika stendum som de två tidigare filmerna (om inte ännu dummare) men har ett högre tempo, mer action, bättre (modernare kanske är ett bättre ord?) effekter, en del komik och så klart en del cheese här och där.

Tar man filmen för vad den är – en stor stendum actionfilm – så är den underhållande som fan. Så stäng av hjärnan, slå igång de två första filmerna och se sedan den här tredje och (hittills) sista delen i trilogin om xXx-agenterna i kompani med goda vänner och en stor skål med snacks. Rekommenderas.

Läs gärna mina svingamla recension av ettan och tvåan också.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud