Helt Perfekt Glob

Scum (1977) / Scum (1979) av J

Tre unga killar anländer till en borstal (institution för ungdomsbrottslingar). En av killarna, Carlin (Ray Winstone), har blivit förflyttad dit från en öppen anstalt efter att ha överfallit en skötare och får snabbt klart för sig vad de nya övervakarna tycker om honom. På Carlin’s förra anstalt var han en så kallad ”daddy” – dvs den av de intagna som styr över de andra – och på den nya anstalten finns det förstås redan en ”daddy”, vilket inte riktigt faller Carlin i smaken.

Jag tänker inte gå in något närmare på vad en borstal är, men de som vill ha lite mer information om dem kan kika på H’s recension av Scum, årgång 1979. Scum från 1977 blev skriven för BBC’s Play For Today dramaserie 1977, men tack vare dess våldsamma innehåll blev den stoppad från att sändas och visades inte förens efter regissören Alan Clarke’s död under 90-talet. Två år efter att TV-filmen blivit inspelad bestämde sig Clarke och manusförfattaren Roy Minton för att spela in filmen på nytt, den här gången som en biofilm – som visades på TV för första gången av Channel 4 1983. Året innan hade borstal systemet skrotats och gjorts om från grunden. Den brittiska moralveteranen (aka moralkärringen) Mary Whitehouse vann till en början sitt rättsfall mot Channel 4 för att ha visat filmen, men Channel 4 vann senare tack vare ett överklagande.

Bioversionen ifrån 79 släpptes först på VHS i UK 1983, men hamnade (självklart) på UK’s video nasty lista och blev förbjuden. Den släpptes senare på DVD i UK av Odyssey och Prism Leisure. Den var digitalt remastrad och oklippt, men i fullscreen och hade bara en trailer och en intervju som bonusmaterial. I USA släpptes en Alan Clarke box som innehöll flera filmer, däribland både BBC TV-versionen och bioversionen av filmen plus kommentatorspår. Prism Leisure släppte 2005 en limiterad 2-disk release i UK. Disk 1 innehöll BBC TV-versionen med kommentatorspår och två intervjuer. Disk 2 hade istället bioversionen tillsammans med kommentatorspår, flera intervjuer, två trailers och annat extramaterial. Och filmen i sig var digitalt remastrad ifrån en widescreen kopia. En Region 0 DVD – som var i princip samma som den i Alan Clarke boxen, men den här gången såld separat ifrån de andra Clarke filmerna – släpptes senare i USA av Blue Underground.

Om vi vrider tillbaka tiden till 1977 och tar oss en funderare på vad som ansågs vara ”för våldsamt för TV” då, så kan vi nog fastställa att Scum ’77 troligtvis var för magstark för den tidens TV-tittare. Det förekommer ganska gott om slagsmål och onödiga handlingar så som en bitchslap för att en karaktär har sagt fel eller öppnat munnen utan att ha blivit tillsagd att tala osv. Men om vi sedan vrider fram klockan till 2010 och vi funderar på vad som anses vara ”för våldsamt för TV” nu, så framstår Scum ’77 som ett dåligt skämt – för nog har det kommit våldsammare TV-filmer än BBC TV-versionen av Scum, efter den. Men samtidigt som våldet i Scum ’77 känns föråldrat så är det ändå en intressant skildring av hur det kan ha gått till på en brittisk ungdomsinstitution för ca 30 – 40 år sedan.

I Scum ’79 vrids emellertid det ganska ”harmlösa” våldet från 77ans årgång upp till snäppet värre och bitvis rynkar jag på näsan och börjar få förståelse för varför filmerna fått sin kultstatus. Många av de gamla skådespelarna är tillbaka i sina gamla roller och har man sett Scum ’77 känner man igen många av ansikten i Scum ’79.

Skillnaderna mellan de båda versionerna är få och de flesta scenerna och sekvenserna i Scum ’79 fanns även med i Scum ’77, med undantag på några få grejer som har antingen blivit ändrade eller laggts till. I Scum ’77 inträffar det exempelvis bara ett självmord, medans i Scum ’79 inträffar det två – varav ett är förvånansvärt blodigt för att vara en dramarulle från slutet av 70-talet.

Om jag skulle behöva välja mellan de två versionerna så skulle jag lätt plocka Scum ’79 före ’77 – mycket tack vare att den känns lite modernare, den är bitvis våldsammare och, ja, det känns helt enkelt som att den är lite bättre än sin TV-föregångare. Missförstå mig rätt; båda versionerna är bra och tankegivande, men samtidigt så känns ’79 mer sevärd än ’77. 4 år efter Scum ’79 kom släpptes även Scrubbers – en ”uppföljare” om unga kvinnor på en borstal, skriven delvis av Roy Minton – som jag kommer undvika att se.

Scum av H

Fram till början av 80-talet i England placerade man ungdomsbrottslingar i anstalter kallade ”borstals” för så kallade ”borstal training”. Huruvida det gjorde ungjävlarna någon nytta tvistar de lärde om. En onämnd källa i Wikipedia säger: ”More often than not they were breeding grounds for bullies and psychopaths.”

1977 gjorde filmaren Alan Clarke en tv-film kallad ”Scum” om livet på en borstal. Det brutala innehållet ansågs för hårt för BBC, och filmen visades inte förrän på 90-talet. 1979 spelade han dock in filmen igen, den här gången som en biofilm.

Tre unga killar anländer till en borstal i handklovar. Carlin har förflyttats dit från en öppen anstalt efter att ha överfallit en vakt, och får snabbt veta medelst magsopor från sina nya övervakare vad de tycker om honom. Carlin var ”daddy” på sin förra anstalt, det vill säga den av de intagna som styr över de andra. På den nya anstalten finns förstås en annan daddy, något som Carlin kanske inte är helt nöjd med.

”Scum” lider ingen brist på brutalitet och realistiska mänskliga reaktioner i en hopplös situation med konstant integritetskränkande där du straffas för varje felsteg du tar – och varför inte de rätta också? Är historien sann? Var det så här på en borstal på 70-talet? BBC ansåg att tv-filmen var ”för realistisk” men samtidigt ”fiktiv”, så vem vet? Det jag vet är att Scum är en riktigt bra film som jag kan rekommendera.