Helt Perfekt Glob

Tintins Äventyr: Enhörningens Hemlighet (3D) av H

Mjah. Snyggt givetvis, och några hisnande actionsekvenser, men det berättas ömsom jäktat och ömsom övertydligt. Det blir faktiskt lite långdraget ibland. Eftersom det var min första 3D-film så spenderar jag mest tid på att titta på själva 3D:n. Inget att springa benen av sig för, möjligen för den jättelika actionsekvensen mot slutet, men jag skulle vänta på blurayen. PS. De har till och med gett Haddock näshår.

Rise of the Planet of the Apes av H

Dags att dunka ut lite snabba och korta recensioner för att försöka komma ifatt. Jag har typ en backlogg på 20 recensioner att skriva, och jag orkar ju inte skriva en hel jävla bok om filmer som inte förtjänar det, så här kommer lite allmänna uttalanden.

Denna prequel till händelserna i de övriga Applanetfilmerna är bra. Man förväntar sig inte det, speciellt inte med tanke på Tim Burtons totalt meningslösa fiasko som vi försöker glömma, men inte lyckas. Apornas konung Andy Serkis briljerar återigen. Sevärd. Bonus för fint krystad svensk titel: ”Apornas planet: (r)Evolution”.

Burke and Hare av H

John Landis gör en välkommen återkomst till långfilmsvärlden, inte mindre än tolv år efter ”Susan’s Plan”. Detta gör han alltså då med en ny version av den sanna berättelsen om herrarna Burke och Hare. De levde i Edinburgh på 1800-talet, och började tjäna pengar på att leverera lik till forskande läkare på stadens medicinskola. När det blev slut på färska kroppar på kyrkogården, då blev det kanske till att ordna fram döingar på annat sätt…

Ja, det är inte utan att man har lite förväntningar när Landis som sagt kommer tillbaka. Visserligen är ramstoryn utan överraskningar, men det funkar som okej underhållning i 90 minuter. Inte gapflabbrolig, inte nämnvärt spännande, bara okej. Kul att se Simon Pegg och Jessica Hynes (ex-Stephenson) ihop igen, nåt vi inte sett sedan Shaun of the Dead, och Andy Serkis är även han finfin i ensemblen. Som sagt, svår att rekommendera, men inte en dålig film alls.

The Cottage av H

Citat från omslaget av den brittiska ”skräckkomedin” The Cottage:

”Hilariously gory!”
”Horribly funny!”
”The Cottage isn’t just the funniest British comedy in years, but the horror event of 2008.”

Jag vill påstå att ALLA brittiska komedier de senaste 10 åren är roligare. Jag kan lätt nämna minst två brittiska skräckkomedier som är bättre också – Shaun of the Dead och Severance.

Gory? Ehh.. Ja okej, det händer väl… två-tre blodiga saker mot slutet – inget vi inte sett förr och bättre – men det mesta händer faktiskt offscreen. Spännande är det inte, och skräck är det verkligen inte.

Och komedi… nej. Nån enstaka kul grej finns väl mest i början när man smågarvar lite åt allt, för att man tror att man ska se just en komedi, men flinandet avtar för jag skulle absolut inte klassa filmen som det. De recensenter som på omslaget betygsatt filmen med 4 av 5 borde bli av med sina jobb tills de sett lite mer film.

Jag vill avsluta med en bit ur Discshops egen recension av filmen. Jag vet inte riktigt vilken film han har sett, för det kan inte varit samma som jag såg.

”[…] dialogen närmar sig hysteriskt roliga mått. Utan att på något sätt skämmas måste jag erkänna att den lilla ”skräckfilmen” The Cottage var bland det mest uppiggande jag har skådat på länge. Muahahaha! […] Det finns en hel del skoj mitt i det hemska och sällan har man garvat så ohämmat då tarmarna strittar åt skogen, huvuden klyvs och kroppsdelar kapas med lantbrukarfasoner. Herreminjee!”