| Subcribe via RSS

Sharknado 5: Global Swarming av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Efter att cykloner med hajar i har börjat härja i Europa beger sig Fin (Ian Ziering), hans fru April (Tara Reid) och deras yngste son Gil (Billy Barratt) till London för att hjälpa MI6 att försöka hitta en lösning på problemen. Kort efter deras ankomst blir Fin kontaktad av sin vän Nova (Cassandra Scerbo) som ber honom komma till Stonehenge för att undersöka en grotta, där målningar och tecken på att dessa cykloner har härjat på Jorden förr finns – och väl inne i grottan finner de en mystisk artefakt.

Kort efter deras fynd bryter en cyklon ut och ödelägger stora delar av London – och lyckas suga in Gil. Fin och April måste nu försöka rädda sin son och stoppa cyklonen, som har utvecklat förmågan att teleportera sig själv och allt i den till olika platser på Jorden. Samtidigt har fler cykloner börjat dyka upp världen över och hotet om en global cyklon är förestående.

Sharknado 5: Global Swarming. Ja.. vad ska jag skriva egentligen? Det är Sharknado för femte gången, fast på ett lite större plan. Effekterna suger fortfarande, skådespelarna gör fortfarande ett bra jobb trots ett sketet manus, referenser till andra filmer (så som Back To The Future, Indiana Jones och Bond filmerna) är tillbaka från den fjärde filmen (även om de tonat ner skämten) och manuset är allt annat än realistiskt – på ungefär varenda punkt. En av dessa punkter som var skrivna i sten i de fyra första filmerna tar emellertid en vändning mot slutet av filmen…

Nog för att Sharknado nummer fem är en skitfilm men jag kunde inte låta bli att fundera över hur de här filmerna hade kunnat varit om något eller några bolag som skjuter in miljarder i budget på sina filmer hade stått bakom dem. En hel del scener i den här filmen hade nämligen kunnat varit riktigt storslagna och episka om det inte vore för att effekterna ser ut som något en gymnasieelev har knackat ihop på en eftermiddag. En annan sak jag funderat lite grann på är hur filmerna spårat ur allt mer för varje film som kommit. Den första filmen hade ett totalt idiotiskt koncept men var samtidigt hyfsat seriös i tonen, medan dess uppföljare bara blev flamsigare och flamsigare. Antagligen insåg de väl att det inte hade hållt att göra en serie filmer med en seriös ton om cykloner som slungar runt hajar på folk – speciellt inte med den kvalitén på effekterna som de hade i filmerna.

Nåja. Förhoppningsvis var det här den sista Sharknado filmen, men med tanke på hur den slutar så har jag onda aningar om att vi har en sjätte film på horisonten…

No Comments

Sharknado 4: The 4th Awakening av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Sharknado - The 4th AwakensDet har gått fem år sedan den senaste cyklonen med hajar i slog till mot det amerikanska fastlandet. Tack vare deras revolutionära atmosfärstabilisatorer som de kallar Astro-Pods har forskningsföretaget Astro-X lyckats utplåna de fruktade cyklonerna innan de har hunnit tillta i styrka.

Fin (Ian Ziering) och hans kusin Gemini (Masiela Lusha) är på väg till Las Vegas för en familjeåterförening, nöjen och avkoppling. Men kort efter deras ankomst tilltar en storm strax utan för Vegas som snabbt byggs upp till en sandcyklon som inte bara ödelägger stora delar av staden utan drar även med sig alla hajar som simmade i en stor tank utanför det nyöppnade hotellet Shark World för att sedan sätta kursen mot Kansas – där Fin’s yngste son befinner sig hos sin farmor.

Sharknado 4: The 4th Awakening toppar den tredje Sharknado filmen med hästlängder. Likt sin föregångare är även den här filmen en ren självparodi, men till skillnaden från den så försöker även den här filmen att parodisera och referera till andra filmer – som till exempel Star Wars, The Texas Chainsaw Massacre, The Wizard Of Oz, Christine och Terminator. En del av referenserna måste jag medge fungerar ganska bra och fick mig att skratta till, medan andra inte fungerar alls och känns bara väldigt trötta (så som inledningen).

Utöver allt det här så fungerar filmen ungefär lika dåligt som sina föregångare. Den har usla effekter, huvudkaraktärer som är odödliga oavsett vad de än blir utsatta för och ett manus som är menat att vara idiotiskt vilket i sin tur blir väldigt tröttsamt, väldigt snabbt. Skådespelarna håller ungefär samma nivå som de tidigare filmerna och de gör överlag ett bra jobb trots det störtlöjliga manuset de hade att jobba med.

Jag har inte så mycket mer att tillägga om den fjärde Sharknado filmen. Den har några få stunder då den blänker till lite grann men är överlag en riktig skitfilm som sina föregångare.

No Comments

Sharknado 3: Oh Hell No! av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Sharknado 3 - Oh Hell No!Medan Fin Shepard (Ian Ziering) är i Washington D.C. för att motta den högsta utmärkelsen en civilperson kan få i USA efter att han stoppade cyklonerna ett och två år innan slår ytterligare en cyklon med hajar i till och ödelägger större delen av staden – bara för att plötsligt försvinna. Efter att med nöd och näppe klarat sig undan cyklonen med livet i behåll beger sig Fin iväg till Florida för att möta upp sin – nu mer omgifta – fru April (Tara Reid) och deras dotter Claudia (Ryan Newman) för att fira semester där – vilken blir väldigt kortvarig då nya cykloner med hundratusentals hajar dyker upp och bildar som en vägg över hela den amerikanska östkusten och som är på väg rakt mot land och hotar att utplåna allt som kommer i deras väg.

Oh boy… jag trodde inte det skulle bli mer absurt, överdrivet, löjligt och idiotiskt efter den andra Sharknado filmen. Jag hade fel. Väldigt fel. Allt som var bedrövligt i de tidigare filmerna är givetvis kvar samtidigt som Sharknado 3: Oh Hell No! tar steget in i självparodi och får de två första filmerna att åtminstone påminna om seriöst gjorda filmer. Humorn fungerar inte överhuvudtaget. Det spelar ingen roll hur mycket ”hysteriska” skämt och hur ”självmedveten” filmen är, det blir varken underhållande eller kul, utan mest tröttsamt när den femhundrade CGI-hajen kommer farande för att tugga på nästa offer. Den tredje installationen i serien är samma jävla film en tredje gång, fast all idioti från de två tidigare filmerna har skruvats upp ett extra varv.

Konceptet bakom Sharknado räckte knappt till en film och de har pressat ut fem stycken (plus en mockumentär på det) hittills. Jag menar, hur många filmer på ett så här idiotiskt koncept kan man egentligen göra?

No Comments

Sharknado 2: The Second One av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Sharknado 2 - The Second OneFin Shepard (Ian Ziering) och hans ex-fru April Wexler (Tara Reid) är på väg till New York med flyg för att April ska medverka i en direktsänd intervju om hennes nyligen släppta bok; How To Survive A Sharknado. Väl i New York ska de möta upp Fin’s syster Ellen (Kari Wuhrer) och hennes man Martin (Mark McGrath) innan intervjun, men då ett kraftigt oväder slår till under deras flygning inser Fin och April snart att det som inträffade i Los Angeles ett år tidigare med en cyklon full i hajar är på väg att upprepa sig. Skillnaden är att orkanen som är på väg att slå till mot New York har två aktiva cykloner med tusentals hungriga hajar i sig.

Okej. Sharknado 2: The Second One. Vad finns det egentligen att säga? Det är i stort sett samma film som den första fast med en 500 000 dollar fläskigare budget (vilket inte syns överhuvudtaget), men med den lilla skillnaden att de skruvat upp idiotin i den här första uppföljaren. Jag fick känslan till och från under min titt att teamet bakom försökte blinka till tittaren och att de medvetet försökt göra filmen dålig bara för den sakens skull, vilket oftast inte fungerar speciellt bra och det gör det inte här heller.

Skådespelarna gör återigen ett okej jobb med tanke på vad det är för skit de har att jobba med och teamet bakom filmen verkar tack och lov ha lärt sig från den första filmen att inte använda samma klipp trettiofem gånger i olika scener. Det finns dock ingen anledning att oroa sig, de har givetvis återigen använt sig av stock footage klipp för att fylla ut speltid och scener som de antagligen inte orkade eller inte hade pengar till att göra själva. Effekterna ser återigen förjävliga ut, men det är väl knappast en överraskning? Manuset är sisådär. Jag menar, vad ska man egentligen tycka om en film där tornados slungar runt uselt CGI-renderade hajar och som dessutom är en uppföljare? Filmen hade sina stunder då jag garvade till men de var få och långt emellan.

Även om jag tycker att den här filmen är skit så tror jag faktiskt att jag föredrar den här över den första. Den har lite bättre tempo än sin föregångare och de envisas inte med att använda samma jävla klipp flera gånger heller. Fast å andra sidan finns det ju egentligen ingen anledning till att se de här filmerna överhuvudtaget egentligen. Moving on.

No Comments

Sharknado av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

SharknadoEn lugn dag på en av Los Angeles stränder får ett abrupt slut när en plötslig cyklon, som dragit upp hajar ur vattnet, slår till. Pubägaren och surfaren Fin (Ian Ziering) bestämmer sig för att bege sig iväg tillsammans med sina vänner Baz (Jason Simmons) och Nova (Cassandra Scerbo) för att rädda hans ex-fru April (Tara Reid), hans dotter Claudia (Aubrey Peeples) och hans son Matt (Charles Hittinger) efter att hans strandpub och strandpromenaden blivit totalförstörda. Det hela är emellertid lättare sagt än gjort då cyklonen inte bara översvämmat stora delar av Los Angeles utan den har även slungat in stora mängder hungriga hajar in i staden också.

När det kommer till SyFy och The Asylum filmer är det inte många som står ut ur mängden. Jag menar, majoriteten av de filmer som produceras av dessa bolag är ren dynga. Sharknado är knappast något undantag men står ändå ut från resten av deras skit då den på något mycket underligt sätt blivit en sorts hit och fått fyra uppföljare, en mockumentär (Sharknado: Heart Of Sharkness) och en dokumentär (Sharknado: Feeding Frenzy) som kom i samma veva som film nummer tre.

Produktionsvärdet ligger på ungefär samma nivå som en kopp kaffe och en påse muffins som vanligt när det kommer till SyFy och The Asylum. Vissa sekvenser används flera gånger i flera oliker scener och en handfull av dem används upprepade gånger i samma scen. Den replik som används mest i hela filmen är ”Are you okay?”, som används ett tiotal gånger under hela filmens speltid. Idéen bakom filmen är skitlöjlig men står samtidigt ut från alla andra sharksploitation filmer som strömmat ut de senaste tjugo åren – vilket kanske förklarar dess framgång. Men bara för att något står ut betyder det inte att det är bra och Sharknado är verkligen inte bra.

Skådespelarna gör förvisso ett hyfsat jobb överlag och jag gillar att karaktärerna ändå är seriöst skrivna och att filmen inte försöker göra parodi på sig själv, vilket det väldigt lätt kan bli när en film har en så urbotat jävla dum idé som Sharknado har. Men bra skådespel räcker inte långt när precis allt annat är bottenskrap. Förvisso garvade jag till några gånger här och där men jag kände mig aldrig direkt underhållen. Det blev mest en kamp med mig själv över att inte stänga av filmen.

Det finns betydligt ”bättre” dåliga filmer där ute än Sharknado. Dessvärre är Sharknado en sån där film som folk kommer komma ihåg tack vare att de inte är vana vid att titta på kultfilm och filmer som egentligen inte är bra, men som har ett högt underhållningsvärde just tack vare det.

No Comments

Zoombies av J

juli 16th, 2017 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

ZoombiesVälkommen till Eden Wildlife Zoo, ett zoo med exotiska och utrotningshotade djur som byggts för att bevara arterna! Inför öppnandet av parken har en grupp praktikanter tagits in för att lära sig de olika sysslorna där, vilket inte kunde ha gjorts mer olägligt då ett mystiskt virus börjat sprida sig bland djuren som förvandlar dem till blodtörstiga monster som hungrar efter kött…

Jag måste erkänna att filmens titel, Zoombies, fångade min uppmärksamhet direkt jag såg den och idéen om zombifierade zoo djur som löper amok var väldigt lockande. Synd bara att det är produktionsbolaget The Asylum som ligger bakom filmen.

Skådespelarna i filmen var överlag förvånansvärt bra, så när som på någon enstaka usel prestation – speciellt Kim Nielsen, som har en av huvudrollerna (hur hon lyckades få den rollen är för mig ett mysterium). CGI-effekterna var givetvis urusla och fruktansvärt uppenbara som i alla andra Asylum filmer. Skillnaden här dock var att flera scener som faktiskt hade kunnat bli ganska spännande sket sig fullständigt tack vare att de inte använt praktiska effekter mixat med CGI, vilket gjorde att man såg på flera mils avstånd att någonting ”spännande” skulle hända. Filmens manus är dock helt okej även om många karaktärer beter sig som totala idioter under de ”spännande” scenerna, vilket oftast resulterar i att de dör. Duh.

Idéen bakom Zoombies är faktiskt inte så dum, tycker jag. Problemet med filmen är dess utförande och att Asylum ligger bakom den. Hade en större studio legat bakom den med ett x antal miljoner i budget hade nog filmen kunnat bli väldigt, väldigt bra (det är trots allt en effekt-tung film). Zoombies är hur som helst bättre än mycket annat skit Asylum har gjort, men är samtidigt inte en bra film. Jag fick ut några rejäla gapskratt åt dess usla effekter och idiotiska manus men känner samtidigt att det inte är en film jag kan rekommendera – inte ens som en så-dålig-att-den-blir-bra-film.

No Comments

The Bell Witch Haunting av J

januari 6th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

the-bell-witch-hauntingFamiljen Sawyer har nyligen flyttat in i sitt nya hem i Tennessee. Det dröjer dock inte länge förrän underligheter börjar inträffa i och kring deras nya hem. Sonen i familjen får snart veta av en bekant till honom att det kan handla om att de är hemsökta av ‘The Bell Witch’, ett beryktat väsen som sägs ha hemsökt marken intill där familjen Sawyer’s villa står på. Han bestämmer sig således för att sätta upp kameror i huset för att se om han kan fånga något på film. Det här är deras berättelse…

The Bell Witch Haunting är en found footage film från 2013 och är en produktion av skräpbolaget The Asylum, vilket i sig borde säga precis vad det här är för dynga.

Hela filmen är ett enda stort clusterfuck. Dels har de försökt göra en spin på den amerikanska folksägnen om The Bell Witch samtidigt som de gjort en film som i stort sett är en ripoff på Paranormal Activity filmerna. Inte nog med det har de även försökt få in element av både The Amityville Horror och The Exorcist här också. En salig röra med andra ord – och inte fan är det bra. Inte alls. Inte på något som helst sätt.

Filmen har så många hål i sitt händelseförlopp att det är fantastiskt. Det bästa exemplet är att sonen i familjen som sagt väljer att sätta upp kameror runt om i huset för att han ska spela in och titta på materialet dagen efter om det har hänt något, vilket aldrig följs upp igen. Det är ungefär som att han har glömt att han har satt upp kamerorna. Varför samma polisman skickas ut för att undersöka samtliga oroligheter som rapporteras ska hända kring huset förstår jag inte heller. Dessutom, vem fan är det som ringer in dem? Ingen av karaktärerna verkar speciellt bekymrade om att kroppar börjar dyka upp lite varstans kring huset heller för den delen. Inte ens när familjemedlemmarna börjar bete sig underligt verkar de begripa att de borde ta sig ifrån huset utan lallar på ungefär som att ingenting hänt.

En av de mest meningslösa sakerna som inträffar i hela filmen måste nog vara när morsan i familjen ringer larmnumret tre gånger och slänger på luren varenda gång, utan någon som helst anledning överhuvudtaget. Jag menar.. va? Och varje gång det ska till och hända något hör man ett dovt mullrande sekunderna innan, vilket fick mig att undra om det skulle störta in ett godståg framför kameran vilken sekund som helst.

Skådespelarinsatserna är bedrövliga och de flesta i filmen ser ut som att de undrar vad fan de gör där. Effekterna består till stor del av usla kameraeffekter där bilden flimrar, uppenbara CGI-grejer och bilder som sticks in för att emulera jumpscares (som givetvis faller platt på sitt ansikte varje gång). Produktionsvärdet ligger, i sedvanlig ordning när det kommer till Asylum filmer, i samma priskategori som en kopp kaffe och bulle vid valfri bensinstation.

Jag vet inte om jag gick in i den här filmen med fel förväntningar, kanske hade jag uppskattat den mer som en pilsnerfilm än som en seriös skräckfilm? Kanske hade jag kunnat få ut några sköna gapflabb ur den om jag sett den i gott sällskap? Vem vet, jag hade kanske kunnat acceptera den för vad den är; en sunkig skitfilm som försöker vara mer seriös än vad den egentligen är. Svaren på alla dessa frågor lär jag emellertid aldrig få svar på då jag aldrig kommer återvända till det här skräpet. Skippa.

No Comments

Battledogs av J

augusti 8th, 2015 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

BattledogsDet är en vanlig morgon på JFK flygplatsen i New York.. fram tills det att resenären Donna Voorhees (Ariana Richards) anländer till flygplatsen. Donna har under sitt arbete som naturfotograf blivit biten av en varg och har blivit smittad av ett högst sällsynt virus som förvandlar bäraren till en bestialisk best vid hög stress. Det dröjer inte länge efter hennes ankomst till terminalen innan hon förvandlas och går till angrepp mot allt och alla, vilket snabbt resulterar i fler smittade.

Militären skickas in och lyckas sätta flygplatsen och de smittade i karantän. Major Brian Hoffman (Craig Sheffer) skickas in av president Sheridan (Bill Duke) för att försöka hitta indexpatienten och ett botemedel till epidemin, samtidigt som general Manning (Dennis Haysbert) vill dra nytta av tillfället att utveckla ett nytt vapen för armén…

Jag inhandlade Battledogs efter att ha snabbt skummat igenom baksidan och tyckte att storyn i den verkade spännande. När jag väl kom hem och kollade upp den på IMDB upptäckte jag till min fasa att filmens produktionsbolag var The Asylum. Nåja.. tio kronor för en The Asylum film var förvisso inte hela världen, men hade jag vetat i förhand vilket produktionsbolag som låg bakom hade jag nog sparat på den där tian.

Battledogs är dock inte en av deras sämre filmer, snarare tvärtom. Det är faktiskt en ganska bra film i The Asylum’s mått mätta. Visst, den har hur många logiska luckor och gräslig CGI i sig som helst men den underhåller gott. Den har till och med flera bra skådespelare i sig och idéen bakom filmen är inte heller dum, synd är bara att de envisas med att snåla på välgjorda effekter. Det får mig att fundera över hur filmen hade blivit om det hade varit ett annat produktionsbolag som låg bakom den.

Battledogs är inget mästerverk, men den är klart sevärd om man vill ha lite ologisk varulvsaction.

No Comments

The Amityville Haunting av J

december 1st, 2012 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Familjen Benson verkar ha hittat sin drömkåk, i den lilla staden Amityville, Long Island. Det finns emellertid ett problem med huset; 32 år tidigare blev en hel familj mördade i huset och det sägs att stället är hemsökt av någonting ondskefullt. Familjen ignorerar de vidskepliga historierna och flyttar in – vilket visar sig ganska snabbt vara ett stort misstag.

Jag blev något förvånad när jag upptäckte att det gjorts ytterligare en Amityville Horror film, den här gången med titeln The Amityville Haunting. När jag sedan upptäckte att The Asylum stod för produktionen insåg jag snabbt vilket misstag det var att ens införskaffa filmen…

Till skillnad från de tidigare filmerna i Amityville serien får vi här en found footage rysare, med en rejäl avsmak av The Asylum. Under större delen av filmen får vi se ”inspelningar” av pojken i familjen, som en bit in börjar varvas med ”inspelningar” ifrån ett övervakningssystem (likt de i Paranormal Activity filmerna). Filmningen är det inget större fel på och shaky cams är relativt uteslutna filmen igenom. Men å andra sidan händer det knappt nåt och när det väl gör det är det off-screen.

Karaktärerna är en bunt idioter som verkar ha gödsel i huvudet; speciellt föräldrarna. När de paranormala händelserna börjar inträffa skyller de allt på ungarna och det hela blir bara en stor jävla klyscha.. ja, fram till slutet av filmen alltså. Snorisen som springer runt och filmar större delen av filmen är en dryg skitunge som irriterar, storasystern är en bitchig fjortis och lillasystern känns så malplacerad att man räknar ut ungefär 5 minuter in i filmen vad hon har för del i det hela.

Händelseförloppet är ruskigt tråkigt och osammanhängande också. Filmen lägger ut en hel del trådar som aldrig knyts ihop i slutet av filmen och jag som tittare sitter mest och kliar mig i huvudet och undrar vad fan det var jag såg egentligen när slutte.. nej, just det ja, det finns inga sluttexter. Grabbarna på Asylum har gjort en Paranormal Entity (recenserad här) igen. Istället för att ge någon titel eller sluttexter får vi en text i början på filmen som säger att det inspelade materialet som man ska se är verkliga inspelningar. I slutet står det att inspelningarna blivit sammanställda av filmens regissör, Geoff Meed, och editerade av Cody Peck. Vilken person, som är vid sina sinnes fulla bruk, skulle tro på att det här skräpet är verkliga inspelningar?

Filmens effekter är bedrövliga och billiga, som i typ alla andra Asylum filmer och kostade troligtvis lika mycket som en kopp kaffe och bulle på närmsta café.

The Amityville Haunting är kort sagt en usel film som man absolut inte behöver se, som med mer eller mindre alla andra The Asylum filmer som gjorts. Vi får se om den kommande found footage uppföljaren (vilket blir nummer 10 i serien, om vi räknar bort remaken från 2005) The Amityville Horror: The Lost Tapes kanske blir bättre. Kanske.

Sugen på mer läsning? Kolla in mina gamla recensioner av de 8 första filmerna och remaken av originalfilmen; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 2005 remaken.

No Comments

2-Headed Shark Attack av H

augusti 22nd, 2012 | Postad i Film, Skräck/Rysare

En annan film jag såg inför vår möjligtvis stundande podcast är den tydligt episka ”2-Headed Shark Attack”. Asylum har här återigen lyckats med konststycket att ta ett förbluffande dumt manus, totalt talanglösa skådespelare, mentalt handikappade specialeffektstillverkare och sätta ihop ett under av koncentrerade facepalms.

Ett gäng skolelever, eller nåt, befinner sig på en båt nånstans. En två-hövdad haj anfaller och folk börjar omedelbart att uppföra sig som idioter, och bli uppätna.

Vill du veta hur dum den här filmen är? Läs detta noga: En karaktär, sittandes i en motorbåt jagad av hajen, bestämmer sig för att det enda sättet att komma undan är att hoppa i vattnet. Läs det en gång till: Han försöker undkomma hajen genom att hoppa i vattnet.

Specialeffekterna varierar mellan datoranimerade klipp i kvalité med cutscenes från ett Playstation 1-spel, och ett fysiskt hajhuvud i gummi vars tänder tydligt böjs mot det de biter i. Givetvis varierar hajen i storlek beroende på vad situationen kräver, och simmar lätt fram i knähögt vatten samt använder sin kroppsstorlek till att sänka en hel ö.

Det här är en såndär film som är så jävla usel att man blir arg. Arg på att någon tyckt att manuset är bra nog att filmas, arg på att någon tyckt att filmen är bra nog att visas, arg på att många tycker att det här är kul underhållning och därmed bara uppmuntrar idioterna att göra fler såna här filmer, och framför allt arg på att jag bara hjälper till genom att själv se skiten och skriva om den.

Jag hatar skiten, och det som gör mig helt stissig är att det finns folk som seriöst tycker att det här är bra film. Inte på ett ironiskt ”så dåligt att det är bra”-sätt, utan på ett ”det här är välgjord och genomtänkt film med stora filmiska kvaliteter”-sätt. Här kommer ett antal citat ur bloggar och intervjuer med fans och skapare av ”2-Headed Shark Attack”:

”The group of actors that played the students in this film did a great job playing their roles. […] The story was well written […] and all the shark attacks were well done. The dialogue matched up with the actors and actresses, the only problem I had was sometimes the cleavage was distracting to what they were saying or I was jealous of the guys six pack abs. […] There was some powerful drama that had me pause the movie and go get a drink to calm down. […] I watched the movie twice in one day, it was that entertaining to me.” Recension av ”Asylumfan”

Manusförfattaren H. Perry Horton säger: ”The Asylum came to me with the concept, a sort of Hunger Games for the shark set. I thought it was a brilliant idea, and instantly wanted to get my hands on it. As far as the process went, it was quick – very, veryquick – and as such sort of a blur in my memory. I just remember throwing myself into it, wanting to satisfy what I think of as the two sides of being a shark fan – wanting to marvel at the sheer evolutionary superiority of the creatures, the genetic adaptations and instincts that make them such exceptional predators, and wanting to see them rip shit up. There are a lot of different species in the film, and I wanted to highlight each’s nefarious advantages, give each a different perilous personality.”

Regissören Chris Douglas-Olen Ray är faktiskt lite på min sida. Till frågan ”vad söker du i ett manus?” ger han svaret: ”Usually at this point in my career I am just hoping it makes sense. There a lot of time I am just trying to make sense of what I am reading.” Tyvärr så har Horton inte riktigt samma åsikt, utan fortsätter att säga helt sjuka saker som ”This also changed the structure of the leads from a pair to a trio, which was something I really liked, because it gave me a chance to define the leads based on their specific group dynamic, Kate as the muscle, Paul as the brains and Dana as the heart. I think in the film these attributes and actions have been spread out among other cast members to give things a more ensemble feel”.

Det säger ju sig självt vilken total dynga det här är. Du är fullt tillåten att se den om du är ett fan av den här typen av film, men jag tror ändå inte att du kommer ge filmen ett särskilt högt betyg relativt mot andra liknande filmer.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud