| Subcribe via RSS

Lake Mungo av J

juni 18th, 2017 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

Lake MungoJulen 2005. Den sextonåriga Alice Palmer (Talia Zucker) drunknar i den lokala dammen medan hon är där med sin familj och badar. Efter att hennes kropp hämtats upp och ett utlåtande har kommit om att hennes död berodde på en tragisk olycka begraver hennes sörjande familj henne. Det dröjer dock inte länge innan familjen börjar uppleva en rad märkliga och oförklarliga händelser i och runt deras hem. Djupt oroade bestämmer sig familjen Palmer för att be mediumet och parapsykologen Ray Kemeny (Steve Jodrell) om hjälp. I deras sökande efter svar upptäcker de att Alice levde ett rubbat dubbelliv och gömde mörka hemligheter inom sig. Någonting hemsökte deras dotter och den hemska sanningen väntar vid Lake Mungo…

Lake Mungo är en australensisk mockumentär från 2008. Filmen är otroligt välspelad och ger en väldigt autentisk känsla av att man sitter och tittar på en riktig dokumentär. Hade jag sett filmen på en TV-kanal (istället för DVD-skiva som jag gjorde) utan att ha någon som helst vetskap om filmen sedan innan hade jag troligtvis trott att det var just en dokumentär – åtminstone fram till sluttexterna. Filmen i sig är inte speciellt skrämmande men dess upplösning är värd speltiden som det tar för filmen att komma dit, utan tvekan. Men det filmen inte levererar i läskigheter levererar den istället på det känslomässiga planet. Filmen är på sätt och vis väldigt sorglig, utan att för den delen vara en snyft-historia.

Gillar man, som mig, den här typen av filmer (mockumentärer) så tycker jag att man kan ge den en chans. Det är en riktig slowburn, men den är värd varenda minut den rullar på under. Rekommenderas.

No Comments

Alien: Covenant av J

maj 20th, 2017 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Alien - CovenantÅret är 2104. Koloniseringsskeppet Covenant, med två tusen kolonisatörer och tusentals embryon ombord, är på väg till den avlägsna planeten Origae-6 på den andra sidan galaxen när de plötsligt blir träffade av en neutrinostråle som orsakar kraftiga skador på skeppet. Under reparationerna av skeppet mottar besättningen en mystisk radiosignal som verkar vara av mänsklig härkomst från en intilliggande planet som verkar vara bättre för en kolonisering än deras målplanet. De inser dock snart att den tillsynes vackra planeten besitter ett hot bortom deras fantasier…

Ridley Scott återvänder efter fem år till Alien universumet med den nya Alien: Covenant, som verkar vara en engelsk-australiensisk-nyzeeländsk-amerikansk samproduktion. Hur som helst var det här den första Alien filmen jag fick beskåda på stora duken och, well, jag tänker inte sticka under stolen med det; filmen har en hel del problem och hål i sin plot. Karaktärerna är inte speciellt intressanta egentligen och gör det ena korkade beslutet efter det andra, vilket i stort sett är nödvändigt för att filmens berättelse ska röra sig framåt. Actionscenerna är hyfsade i mitt tycke. Det är dock lite mycket snabba klipp på sina ställen och det är ärligt talat ganska långt mellan dessa scener med bland annat en del onödiga utfyllnadsscener.

Att jämföra Alien: Covenant med 1979’s Alien vore ett rent skämt, likt att jämföra Terminator: Genisys med The Terminator. Tyvärr verkar många göra just den jämförelsen. Bara för att Ridley Scott stått för regin av bägge filmerna innebär det inte att allt karln tar i blir guld. Alien: Covenant är en stendum popcornfilm, ingenting annat. Av den anledningen gillade jag den. Den är långt ifrån felfri och kan säkerligen ses som ett rent hån mot Scott’s mästerverk från 1979, men den hade tillräckligt med idiotunderhållande scener för att jag skulle ryckas med i den.

Det största problemet jag personligen hade med filmen var dess slut. De hade lätt kunnat gjort slutet så mycket mer spännande än vad de gjort här. Några enkla modifieringar av manuset hade kunnat skapa ett riktigt nagelbitande slut likt det i Alien, men istället blev det ett väldigt generiskt och sjukt förutsägbart sådant.

Alien: Covenant må vara en idiotisk film (troligtvis på gränsen till kalkon), men jag var åtminstone inte uttråkad när jag såg den och i mitt tycke är väl det ett godkänt betyg – trots att filmen har en hel del problem.

Om du är sugen på mer läsning kan du alltid klicka dig vidare och läsa följande recensioner:
Mina 9 (!) år gamla recensioner av de fyra första Alien filmerna, där jag recenserar både bioversionen och director’s cut/assembly cut av filmerna. Ni finner dem här, här, här och här.
H’s recension av special edition versionen av Alien: Resurrection.
H’s recension och min recension av Prometheus.
H’s recension och min recension av AVPR: Aliens vs Predator – Requiem.
Min recension av Alien rip-offen Alien 2 sulla Terra (aka Alien 2: On Earth).
Min recension av Alien rip-offen Contamination.

No Comments

Beckoning The Butcher av J

januari 5th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

beckoning-the-butcherChris Shaw (Damien E. Lipp) var en blivande internetsensation då han spelade in videos där han provade ritualer han kom över på webben för att pröva deras legitimitet i att kalla på andar. Hans sista video laddades hur som helst aldrig upp – fram till nu…

Chris, hans flickvän Tara (Stephanie Mauro), deras vänner Brent (Tristan Barr), Lorraine (Tilly Legge) och Nicole (Sophie Wright) begav sig iväg till Brent’s semesterhus som är belagt ute på vischan för att prova den senaste ritualen Chris hade kommit över; Beckoning The Butcher, en ritual som ska locka in ett paranormalt väsen till vår värld. Dagen efter var alla som medverkade i ritualen spårlöst försvunna och det enda som fanns kvar var Chris’ inspelningar.

Beckoning The Butcher är en australiensisk mockumentär/found footage skräckis som blev släppt 2014 och hade en budget på cirka tretusen australiensiska dollar (cirka tjugotusen svenska kronor i skrivande stund). Filmen lånar uppenbart en hel del ifrån The Blair Witch Project och det märks ganska väl att de fått stor inspiration därifrån, men det gör samtidigt inte filmen dålig. Visst hade väl kameraarbetet kunnat varit lite bättre (kameran blir ganska skakig till och från) och visst hade den kunnat varit lite läskigare än vad den är, men överlag är det en ganska bra found footage film. Den har några genuint kusliga scener och ett par jumpscares som överraskar samtidigt som den inte stannar längre än vad den behöver. Med knappt sjuttio minuter i speltid är filmen över innan man ens vet ordet av det och även om inledningen är hyfsat långsam så börjar det hända saker så pass snabbt att det inte är något som egentligen stör.

Det enda manusmässigt jag kan tänka mig att gnälla över är att manusförfattaren av någon konstig anledning tyckte det var en bra idé att lägga in korta ”intervjuer” mitt i händelsernas centrum för att förklara vad som pågår i filmen. Jag fick känslan av att bli skriven på näsan och idiotförklarad, speciellt då de upprepar att informera tittaren om vad som händer fem minuter senare. Att de förklarar de här sakerna för tittaren är dessutom totalt onödiga då man måste vara en total idiot för att inte begripa dem själv – speciellt med tanke på att det har använts i flertalet andra filmer innan den här.

Slutligen vill jag säga att min storybeskrivning av filmen inte är helt sann. Hade jag å andra sidan skrivit den mer sanningsenlig hade jag spoilat slutet helt och hållet, vilket jag inte tänker göra då jag tänker ge Beckoning The Butcher en svag rekommendation. Den är grov runt kanterna, men den får jobbet hyfsat gjort – en sevärd found footage film i mitt tycke.

No Comments

Rogue av J

juli 24th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

RoguePeter McKell (Michael Vartan) är en amerikansk resejournalist som anländer till Kakadu nationalpark, Australien, för att åka med på en flodtur för turister. När båten är på väg tillbaka ser gruppen en nödraket som skjuts upp. Guiden, Kate (Radha Mitchell), bestämmer att de ska undersöka saken och det dröjer inte länge förrän den idylliska flodturen förvandlas till en mardröm då båten blir attackerad av en gigantisk saltvattenskrokodil. I paniken som uppstår åker de till en liten ö i den undangömda sjön de befinner sig på och upptäcker nästa problem; tidvattnet håller på att stiga och kommer dränka hela ön inom ett par timmar…

Jag gick in i den australisk-amerikansk-engelska samproduktionen Rogue (som hette Territory i Sverige när den kom, men släpptes sedan under titeln Dark Waters på dvd – även om de inte ändrade titeln i filmens förtexter) med inga större förväntningar och blev måttligt förvånad då den visade sig vara en riktig nagelbitare – i alla fall fram till de sista tjugo minuterna då det känns som att filmen fiser ur sig. Skådespelarna är bra, spänningen är bra under den andra tredjedelen av filmen och även om filmen gör ett mindre magplask mot slutet så håller den sig ganska stadigt igenom. Den får definitivt en tumme upp och en rekommendation.

No Comments

The Rover av J

juli 16th, 2016 | Postad i Drama, Film

The RoverTio år har gått sedan den globala ekonomin kollapsade en gång för alla. I ett postapokalyptiskt Australien reser den kallblodige Eric (Guy Pearce) runt med sin sista återstående ägodel – hans bil. Men när han plötsligt blir bestulen på bilen efter ett kort stopp beger han sig efter tjuvarna. På sin väg stöter han av en ren slump på en av tjuvarnas bror, Rey (Robert Pattinson), som han tar med sig varpå duon formar en orolig förbindelse sinsemellan under den farliga resan.

När jag satt och spelade Mad Max spelet som kom förra året satt jag och pratade med en god vän som jag har känt sedan barnsben. Han hade nyligen sett en postapokalyptisk film som han absolut tyckte att jag skulle ge en chans och den filmen var den australisk-amerikanska samproduktionen The Rover. Han berättade inte så mycket om vad den handlade om men att det var en av de bästa filmerna han hade sett på ett tag. Då jag och han alltid har haft hyfsat lika filmsmak tvivlade jag inte på hans omdöme och införskaffade således filmen.

The Rover är, som min barndomsvän sa, bra men jag hade samtidigt lite svårt för den. Det är ett ganska våldsamt drama satt i en postapokalyptisk värld lik Mad Max fast utan alla överdrivna karaktärer som har stora benpipor genom näsan eller som är sminkade vita i ansiktet och som skriker om att komma till Valhall. Filmen är väldigt välspelad, Pearce och Pattinson gör väldigt bra prestationer och kemin mellan dem är suverän – även om jag blev smått förvånad över att se Pattinson framför kameran (ärligt talat förväntade jag mig nästan att han plötsligt skulle börja glittra).

Problemet jag har med filmen är väl att den blir lite långdragen på sina ställen. Hade de klippt bort ett par av miljöbilderna som användes tror jag att filmen hade kunnat bli lite mer tight och spännande. Den funkar som den är, men när de visade den tjugonde miljöbilden blev det ganska tröttsamt.

The Rover är en bra film utan tvekan, men den lider samtidigt av en del totalt onödiga saker som gott hade kunnat klippts bort och gjort filmen mer flytande – eller vad man ska säga. Jag gillar den hur som helst, men jag har svårt att tro att jag kommer se om den inom någon närmare framtid. Gillar du postapokalyptiska filmer bör du ge den en chans, räkna inte med en Mad Max-isch film dock. Rekommenderas.

No Comments

Primal av J

maj 22nd, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Primal12 000 år tillbaka i tiden målade en urinvånare en varnande väggmålning vid ingången till en grotta. Antropologiststudenten Dace (Wil Traval) och hans fem vänner ger sig ut i den australiensiska vildmarken för att leta upp det mångtusenåriga mästerverket. Vad de inte vet är att den sedan länge döda konstnären själv blev offer för det vidunder han varnade för och till skillnad från honom lever det än idag, vilket gruppen ganska snart blir varse om…

Hur kommer det sig att i varenda jävla film där karaktärerna riskerar att förvandlas till groteska monster så ska det alltid vara en karaktär som ska bete sig som en komplett idiot? Primal är verkligen inget undantag när det kommer till den punkten och även om jag har börjat irritera mig på den klyschan så fungerar filmen utöver det ganska bra. Skådisarna är bra och det snålas inte nämnvärt på gore och effekter, vilka ser förbannat bra ut – åtminstone fram mot slutet då fruktansvärd CGI används som sticker i ögonen å det grövsta.

Primal är väl egentligen ingenting speciellt men den underhåller ganska gott under de cirka åttio minuter den rullar på under och jag tycker den är ganska bra. Dessutom gillar jag den australiensiska engelskan som talas i filmen, vilket i sig är ett plus i mina ögon. Filmen får en rekommendation hur som helst.

No Comments

Mad Max: Fury Road av J

maj 6th, 2016 | Postad i Action, Film

Mad Max - Fury RoadÅr har gått sedan kärnvapenkriget som slutligen förvandlade Jorden till ett gigantiskt ökenlandskap och kollapsade civilisationen inträffade. Den före detta polisen Max Rockatansky (Tom Hardy) är fortfarande i livet och strövar fortfarande omkring ute i ödemarken, ensam, förföljd och plågad av minnena av sin döda familj. När han blir överrumplad av en grupp War Boys, den tyranniska Immortan Joe’s (Hugh Keays-Byrne) armé, och fraktad till Joe’s citadell blir han designerad som en universell blodgivare, fängslad och används som en ”blodpåse” åt en sjuk War Boy kallad Nux (Nicholas Hoult).

Samtidigt skickas Imperator Furiosa (Charlize Theron), en av Joe’s löjtnanter, iväg i hennes bepansrade tankbil till Gas Town för att hämta bränsle. Men när hon plötsligt väjer av från den utsatta rutten inser Joe att hans fem fruar – kvinnor som blivit utvalda att användas till fortplantning – är borta och beger sig efter henne med hela sin armé, däribland Nux som knyter fast Max på sin bil. Efter ett misslyckat anfall mot Furiosa’s tankbil korsas hennes och Max’s vägar och även om de till en början inte litar på varandra inser de snart att de måste samarbeta för att komma undan Immortan Joe och hans armé av War Boys.

Mad Max: Fury Road var i utvecklingshelvetet i många år. Förproduktionen av filmen började så tidigt som 1997 och flera försök till att spela in filmen genomfördes 2001 och 2003, men sköts upp tack vare 11 September attackerna och Irak Kriget. 2007, efter att ha fokuserat på Happy Feet året innan, bestämde sig George Miller för att ta upp produktionen av filmen igen. Han funderade ett tag på att göra filmen datoranimerad men övergav det konceptet i förmån för en live-action film. 2009 meddelade Miller att inspelningarna skulle börja tidigt år 2011. Tom Hardy fick rollen som Max i Juni 2010, med tanken att produktionen skulle påbörjas i November samma år. Inspelningsstarten blev uppskjuten ännu ett par gånger innan den påbörjades i Juli 2012 och var klara i December samma år, men ytterligare material spelades in i November 2013. Filmen hade slutligen världspremiär den 7 Maj 2015 på TCL Chinese Theatre biografen i Hollywood och släpptes den 14 Maj 2015 till resterande världen.

Med allt det sagt; Mad Max: Fury Road är en suverän actionfilm även om jag hade fått intrycket av att filmen skulle ha balls to the wall action från första till sista bildruta utan några som helst lugna stunder, vilket är helt fel. Filmen har rejält med ruskigt bra action men har även några lugnare stunder där tempot vrids ner lite i ett par minuter inför nästa actionscen. Det är inget fel med det egentligen men jag blev lite förvånad över hur filmen dippade i tempot emellanåt även om den aldrig blir speciellt tråkig.

Det finns inte så mycket mer att skriva egentligen. Jag antar att de flesta redan sett filmen och att jag som vanligt är en eftersläntrare men jag ger den hur som helst en stor tumme upp och en rekommendation. Nästa Mad Max uppföljare är under produktion redan också, när den kommer får vi nog se ganska snart.

No Comments

Mad Max Beyond Thunderdome av J

maj 6th, 2016 | Postad i Action, Film, Äventyr/Fantasy

Mad Max Beyond ThunderdomeEfter att hans fordon och alla hans ägodelar blir stulna av den excentriske piloten Jerediah (Bruce Spence) och hans son Jerediah Jr. (Adam Cockburn) anländer Max Rockatansky (Mel Gibson) till ökenstaden ”Bartertown”, som är till synes styrd av Aunty Entity (Tina Turner), där folk som lever i det postapokalyptiska Australien kan byteshandla mat, vatten, vapen och utrustning. Men bakom kulisserna pågår en maktkamp mellan Aunty Entity och duon Master Blaster (Angelo Rossitto och Paul Larsson), som bestämmer över ett underjordiskt metanraffinaderi beläget under ”Bartertown” som drivs av avföring från grisar som i sin tur ger ström till staden.

Max blir hyrd av Aunty Entity till att provocera fram en strid med Blaster i den så kallade ”Thunderdome”; en gladiatorarena där två män går in, men bara en går ut. Men efter att ha brutit deras kontrakt blir Max utvisad ut i öknen för att dö, men får hjälp från ett oväntat håll i form av en grupp barn som överlevt i en flygplanskrasch under kärnvapenkriget som inträffade för många år sedan.

Mad Max Beyond Thunderdome (eller Mad Max bortom Thunderdome, som den hette i Sverige) är den tredje och var menad att bli den sista Mad Max filmen (vilket det också var fram till 2015 när Fury Road släpptes). Ärligt talat tycker jag att det här är den svagaste av dem av en enkel anledning; den känns mer riktad mot yngre publik (12, 13 år) än en vuxen, som de två tidigare filmerna var helt riktad mot. Filmen var emellertid från början inte ens meningen att bli en ny Mad Max film heller, utan den skulle vara en postapokalyptisk variant av Lord Of The Flies där en stam med barn och ungdomar blir hittade av en vuxen. Den blev den tredje Mad Max filmen då filmseriens regissör och en av dess skapare, George Miller, fick förslaget att Max kunde vara den vuxna personen som fann barnen. Med det sagt så tycker jag inte att filmen är dålig, nej, men den hade kunnat varit så mycket bättre än vad den är. Barnelementet i filmen känns väldigt forcerat och rent av onödigt helt enkelt.

Filmen är hur som helst välspelad och de actionscener som förekommer är fortfarande imponerande (åtminstone fram mot slutet av filmen), även om det är längre mellan dem mot hur det var i Mad Max 2. Filmens största behållning för mig är dock att jag känner igen många repliker som har blivit samplade i gamla hardcore techno låtar så som ”Welcome, to another edition of Thunderdome!” och ”We want Thunderdome!”.

Nåja. Mad Max Beyond Thunderdome är en bra film överlag, men tack vare det forcerade konceptet att inkludera en massa ungar och det halvsömniga tempot filmen har gör knappast filmen gott. Jag gillar den dock, men inte alls lika mycket som dess föregångare.

No Comments

Mad Max 2 av J

maj 6th, 2016 | Postad i Action, Film

Mad Max 2Omkringströvande på motorvägarna i ett postapokalyptiskt Australien, 5 år efter att han tog ner motorcykelgängledaren Toecutter, söker den före detta MFC polisen Max Rockatansky (Mel Gibson), nu mer känd som ”The Road Warrior”, efter bränsle till sin bil. När han av en händelse snavar över ett bränsleraffinaderi ute i ödemarken där en liten samling överlevande har byggt sitt hem finner han dem under attack från en grupp banditer ledda av den hänsynslöse Humangus (Kjell Nilsson) och hans bäste krigare, Wez (Vernon Wells), och de har för avsikt att ta bränslet i raffinaderiet. De överlevande hyr Max att hjälpa dem att transportera bränslet över motorvägen och slåss för frihet allt eftersom de blir jagade av Humangus och hans krigare.

Mad Max 2 hette inte Mad Max 2 i Sverige när den kom då den första Mad Max blev förbjuden att visas på biografer i Sverige (vilket jag tycker är lite underligt då den här filmen är betydligt mycket våldsammare än sin föregångare). Filmen fick istället titeln The Road Warrior. Sverige var inte det enda landet där filmen gick under den titeln heller. I USA till exempel ändrades titeln till The Road Warrior tack vare att distributörerna var oroliga att filmen skulle floppa tack vare att den första filmen inte fick någon större premiär och gick mer eller mindre obemärkt under radarn för de flesta i USA. Så istället för att släppa filmen som en uppföljare släpptes den som en helt ”fristående” och ”egen” film under just titeln The Road Warrior.

Med allt det sagt; Mad Max 2 är en svinbra film. Det rör nästintill hela tiden på sig och filmen blir aldrig någonsin tråkig. De lugnare partierna vägs upp perfekt av all kaos och action som följer och med tanke på att de inte hade teknologin att använda CGI fick de lov att genomföra allt med praktiska effekter och det är en ren fröjd för mina ögon att beskåda. Om man bortser från några komiska uppspeedningar (likt de de använde i den första filmen) så är alla actionsekvenser ruskigt välgjorda och imponerande med tanke på att filmen har 35 år (i skrivande stund) på nacken. Miljöerna är dessutom så som jag föreställer mig hur en postapokalyptisk värld ser ut (till skillnad från hur den första filmen såg ut); en stor ödemark med sand och bråte utefter vägarna så långt ögat kan nå.

Det var över 15 år sedan jag såg den här filmen och jag begriper inte hur jag inte kan ha sett om den tidigare än nu. Mad Max 2 får en stor tumme upp från mig. Rekommenderas.

No Comments

Mad Max av J

maj 6th, 2016 | Postad i Action, Film

Mad MaxI en nära framtid har motorvägarna runt om i Australien blivit en grogrund för kriminella, som letar efter bränsle och delar. Det enda som står mellan de kriminella gängen och hederligt folk är Main Force Patrol (MFC), vars uppgift är att städa upp motorvägarna från allt slödder med vilka medel som än krävs. Efter att Nightrider (Vincent Gil), en våldsam motorcykelgängmedlem, haft ihjäl en nykomling i MFC och snott hans patrullbil tar de andra enheterna upp jakten, utan någon större lycka – fram tills det att MFC’s skickligaste förare, Max Rockatansky (Mel Gibson), ger sig in i leken. Jakten slutar i en krasch och Nightrider dör. Kort efter dyker The Acolytes, Nightrider’s motorcykelgäng, ledda av den hänsynslöse Toecutter (Hugh Keays-Byrne) och hans högra hand Bubba (Geoff Parry), upp med ett enda syfte; att ha ihjäl de MFC förare som bär ansvaret för Nightrider’s död.

Det var över femton år sedan jag såg originaltrilogin av Mad Max filmerna och när Mad Max: Fury Road släpptes förra året med ett spel utvecklat av svenska Avalanche Studios (grabbarna bakom Just Cause spelen) som kom snett efter med titeln Mad Max var det väl egentligen dags att se om filmerna och Fury Road. Som med allt annat har jag skjutit på att se om filmerna och valde istället att köra igenom spelet.

Spelet var ett i raden av free roam spel. Det vill säga att man springer (eller åker, som man oftast gör i det här spelet) runt i en öppen värld och gör olika uppdrag och sidoaktiviteter så som racing och sidouppdrag som inte har något med huvudstoryn att göra, som i sin tur inte är speciellt mycket att hänga i granen egentligen. Men att åka runt i ett ödelandskap, en gigantisk öken, där man nästan hela tiden är under beskjutning av fientliga fordon var ändå kul. Det kändes verkligen som att man befann sig i en postapokalyptisk värld där enbart den starkaste överlever.

Med spelet bakom mig bestämde jag mig således att äntligen se om originaltrilogin och Fury Road. Den första Mad Max är en klassiker utan tvekan och även om jag tycker att det är en bra film i 70-talets mått mätta så tycker jag att den bitvis blev ganska seg. Jag menar, upplösningen var väldigt snabbt överstökad och det kändes som att en stor del av filmen drogs ut trots att den har några hyfsat spännande actionscener. Hade de dragit ut upplösningen och gjort det till halva filmen (alternativt gjort slutet längre) hade jag troligen varit mer engagerad än vad jag var.

En sak jag tyckte var lite lustig med filmen är att miljöerna ska föreställa postapokalyptiska och att världen är i ett förfall där människan sakta men säkert hålla på att utrota sig själv. Jag tyckte miljöerna mest såg ut som att de var ute och åkte på bondvischan istället för i ett postapokalyptiskt landskap. Ja, jag vet att det är en väldigt tidig film i den postapokalyptiska genren, men jag tyckte det var lite smålustigt att se. En annan grej jag fnissade ganska ordentligt åt var att de hade speedat upp filmen lite grann under vissa jaktscener (vilket var ganska typiskt för film med ”snabba” bilar under 70- och 80-talet) för att få det att se ut som att det gick fortare än vad det egentligen gjorde.

Det är hur som helst en klassiker och överlag en bra film som har både bra skådespelare och en och annan hyfsat spektakulär actionscen (för att vara inspelad i slutet på 70-talet alltså), men tempot hade kunnat varit så betydligt mycket högre än vad det är. Jag gillar den i alla fall, om än mindre än vad jag hade kunnat göra.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud