| Subcribe via RSS

San Andreas av J

december 31st, 2016 | Postad i Action, Film, Äventyr/Fantasy

san-andreasRaymond Gaines (Dwayne Johnson) är en sök- och räddningshelikopterpilot i Los Angeles som ligger i toppen av sitt yrke och som aldrig har misslyckats med några räddningsförsök i jobbet. Detta har emellertid förstört hans familjeliv och försatt honom i en skilsmässa med hans ex-fru Emma (Carla Gugino). Raymond har hur som helst lovat sin dotter Blake (Alexandra Daddario) att köra henne till San Francisco då hon blivit antagen till en skola där, men när San Andreas-förkastningen i Kalifornien utlöser en massiv jordbävning som tillintetgör Hooverdammen blir Raymond tvungen att bege sig dit för att hjälpa till i räddningsarbetet. Blake får emellertid åka med Emma’s nya man, billjardären Daniel Riddick (Ioan Gruffudd), till San Francisco då han har affärer att uträtta där.

Samtidigt har forskaren Dr. Lawrence Hayes (Paul Giamatti) upptäckt att den första jordbävningen bara var början och att fler jordbävningar kan väntas. Jordbävningar som kommer tillintetgöra San Francisco…

Jag hade hört att San Andreas skulle vara en ganska usel film. En stor, dum blockbuster med få överraskningar och lite underhållningsvärde. Att det är en stor och dum blockbuster med få överraskningar kan jag förstås hålla med om, men att den skulle vara utan underhållningsvärde är en ren lögn. När det väl är action är det pedalen i botten och fullt ös som gäller – det blir jävligt intensivt, överdrivet och underhållande.

Letar man efter en sofistikerad film med bägge fötterna i verkligheten kan jag förstå att man tycker San Andreas är en skitfilm. Är man däremot ute efter en katastroffilm med stort K där realism till större delen slängs ut genom fönstret och där den ena actionscenen byter av den andra är den här filmen ett riktigt bra val att titta på. Personligen älskar jag den här typen av galna och överdrivna katastroffilmer och inte blev det sämre av att Dwayne Johnson och Alexandra Daddario stod framför kameran.

En klar rekommendation från mig hur som helst för den actionsugne. En uppföljare verkar vara under produktion också, vilken jag ser fram emot.

No Comments

Le pacte des loups av J

oktober 31st, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare, Äventyr/Fantasy

Le pacte des loups (Vargarnas Pakt)Året är 1764. Efter att hundratals människor har fått sätta livet till vid attacker från en mystisk best bestämmer sig Kung Ludvig XV av Frankrike för att skicka sin naturforskare Grégoire de Fronsac (Samuel Le Bihan) och hans bästa vän, indianen Mani (Mark Dacascos), till Gévaudan-provinsen i den södra delen av Frankrike för att undersöka fallet. Skeptisk till historierna han får berättade för sig sätter Fronsac igång med sin undersökning och börjar sakta men säkert att inse att det är mer i görningen än vad som till synes var.

Jag minns att jag såg Le pacte des loups (Vargarnas Pakt i Sverige och Brotherhood Of The Wolf internationellt) snett efter att den hade kommit ut på video och filmen lämnade aldrig något större intryck på mig mer än att jag tyckte att den var bra. Nu, cirka femton år efter att jag såg den för första (och enda) gången har jag sett om den och den håller sig ganska bra än idag. Skådespelarna är suveräna, storyn är fängslande och överlag intressant (och fläckvis spännande) och bitarna där det förekommer action (i det här fallet mestadels martial arts) är underhållande. Men även om filmen överlag är bra så märks det att den har femton år på nacken tack vare dess föråldrade och rent av fula CGI-effekter som porträtterar besten i filmen. Just CGI-delarna står ut som en sårig tumme i ögonen, men kan man ha överseende med dem har man en väldigt bra fransk film att kika på här. Jag ger den definitivt en rekommendation, med reservation för förlegade effekter.

Det sista jag har att säga om filmen är att den tydligen ska vara löst baserad (eller inspirerad) av verkliga händelser som inträffade i Gévaudan-provinsen år 1764 till och med 1767, då en vargliknande best ska ha attackerat och dödat mer än hundra personer. Vill du veta mer om ämnet kan du fortsätta läsa här.

No Comments

The Green Inferno av J

juni 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Äventyr/Fantasy

The Green InfernoCollegestudenten Justine (Lorenza Izzo) åker med en aktivistgrupp till Amazonas för att protestera mot regnskogsskövlingen som pågår där. De har stora planer om att kunna rädda de folkslag som riskerar att förlora sina hem. Men efter en lyckad aktion kraschar deras plan mitt i djungeln, där de snabbt får stifta bekantskap med urbefolkningen – vilket snabbt grusar deras fredliga föreställningar. De hälsas inte som frälsare utan tas om hand som jakttroféer… som byten… som stammens nästa festmåltid…

Som vanligt är jag sen till festen. Den amerikansk-chilensk-kanadensiska samproduktionen The Green Inferno var på tapeten förra året och jag såg att många skrev om den bland annat på Facebook. En del hyllade den, en del avskydde den. Filmen (som blev inspelad redan 2013 men fick ingen release förrän 2015) är ett kärleksbrev till 70- och 80-talets våg av kannibalfilmer (som även nämns i filmens sluttexter) och det märks väldigt väl att regissören Eli Roth har en viss kärlek till den subgenren av filmer. Själv tycker jag att The Green Inferno är bra, men att den samtidigt har vissa brister.

För det första tar det lång tid innan det faktiskt börjar hända något och för det andra är många av karaktärerna så stendumma (eller rövhåliga) att det är svårt att hålla på dem. Men filmen bjuder samtidigt på blod och gore med en del snygga praktiska effekter (även om några av dem slängs ut genom fönstret tack vare skakig kamera), vilket lyfter filmen – i alla fall för mig. Jag satte mig för att se en blodig kannibalfilm och jag fick en blodig kannibalfilm. Förväntar man sig att få någonting annat lär filmen sjunka ganska snabbt i värde för den tittaren.

Skådespelarinsatserna är bra och flera av de som står framför kameran var även med i Eli Roth-samproduktionen Aftershock (recenserad här). Dessa var Ariel Levy, Nicolás Martínez, Matías López, Ramón Llao, Lorenza Izzo och Ignacia Allamand (varav de två sistnämnda även var med i Eli Roth’s Knock Knock – recenserad här).

Hur som helst gillade jag The Green Inferno. Det är inget mästerverk men den gjorde det den hade utlovat och jag är nöjd över min titt. Gillar man kannibalfilmerna från 70- och 80-talet tycker jag att man absolut ska ta sig en titt. Annars inte. Rekommenderas hur som helst.

No Comments

Warcraft av J

maj 28th, 2016 | Postad i Action, Film, Äventyr/Fantasy

WarcraftDet fredliga kungadömet Azeroth är på kanten till ett krig då dess civilisation står inför en fruktansvärd ras av inkräktare: orcher, krigare som flyr från sin döende värld för att kolonisera en annan. Medan en portal öppnas mellan de två världarna med en mörk magi som hotar att förinta allting den vidrör står de två armérna inför total tillintetgörelse. Från bägge sidor är två hjältar inställda på en kollisionskurs som kommer att bestämma ödet för deras familjer, deras folk och deras hem.

Jag har alltid varit ett fan av Warcraft spelen (fram till World Of Warcraft som aldrig har intresserat mig överhuvudtaget) och är än idag det. Det är gamla men ack så underhållande och bra real time strategy spel som står sig än idag. Rykten om att en film baserad på det universumet flöt runt redan kring 2005, 2006 vill jag minnas och nu har den alltså släppts. Uppenbarligen.

Jag har sett en del arga recensioner på den där folk tvärsågar den och påpekar bland annat att den har på tok för mycket platt CGI och att de mänskliga karaktärerna känns betydligt mindre levande än CGI-karaktärerna och så vidare. Själv hade jag inga direkta problem med CGI-delen. Jag menar, det är trots allt en CGI-blockbuster där CGIn står mycket i fokus. Rent av otroligt mycket. Men med det sagt vill jag också säga att jag kan tycka att de gott hade kunnat gjort filmen till en 100% datoranimerad långfilm istället, speciellt med tanke på vilka fläskiga cutscenes och videos Blizzard Entertainment (skaparna av Warcraft universumet, för dig som inte är insatt) har skapat i sina spel så tidigt som 90-talet.

Det jag personligen hade problem med var att storyn kändes som att den var skriven över en kafferast. Klyschorna haglar under hela filmen och kan man inte förutse huvudpunkter i filmen tusen år innan de händer kan jag börja undra under vilken sten den tittaren har legat de senaste tjugo åren. Det blev hur som helst helt enkelt att jag satt och väntade på att allting skulle hända i filmen och spänningen som ska finnas där fes ur sig ganska snabbt. Jag är inte imponerad.

Men trots att jag tycker att den var otroligt klyschig så vill jag inte kalla den för dålig heller. Filmen har sina ljusa stunder och är man bekant med spelen känner man igen många namn och platser där filmen utspelar sig, vilket är ett rätt gott tecken på att filmen är gjord för fansen och har man inte spelat spelen eller är ett fan av dem så har jag väldigt svårt att tro att man skulle gilla den här filmen överhuvudtaget.

Warcraft är inget mästerverk i mina ögon, men kan man se förbi alla klyschor och om man är ett die hard fan av spelen så bör man absolut se filmen.

Ingen uppföljare är annonserad i skrivande stund, men jag skulle tro att det nästan är skrivet i sten att en eller flera sådana kommer dyka upp med tanke på hur den här filmen utspelade sig…

No Comments

Mad Max Beyond Thunderdome av J

maj 6th, 2016 | Postad i Action, Film, Äventyr/Fantasy

Mad Max Beyond ThunderdomeEfter att hans fordon och alla hans ägodelar blir stulna av den excentriske piloten Jerediah (Bruce Spence) och hans son Jerediah Jr. (Adam Cockburn) anländer Max Rockatansky (Mel Gibson) till ökenstaden ”Bartertown”, som är till synes styrd av Aunty Entity (Tina Turner), där folk som lever i det postapokalyptiska Australien kan byteshandla mat, vatten, vapen och utrustning. Men bakom kulisserna pågår en maktkamp mellan Aunty Entity och duon Master Blaster (Angelo Rossitto och Paul Larsson), som bestämmer över ett underjordiskt metanraffinaderi beläget under ”Bartertown” som drivs av avföring från grisar som i sin tur ger ström till staden.

Max blir hyrd av Aunty Entity till att provocera fram en strid med Blaster i den så kallade ”Thunderdome”; en gladiatorarena där två män går in, men bara en går ut. Men efter att ha brutit deras kontrakt blir Max utvisad ut i öknen för att dö, men får hjälp från ett oväntat håll i form av en grupp barn som överlevt i en flygplanskrasch under kärnvapenkriget som inträffade för många år sedan.

Mad Max Beyond Thunderdome (eller Mad Max bortom Thunderdome, som den hette i Sverige) är den tredje och var menad att bli den sista Mad Max filmen (vilket det också var fram till 2015 när Fury Road släpptes). Ärligt talat tycker jag att det här är den svagaste av dem av en enkel anledning; den känns mer riktad mot yngre publik (12, 13 år) än en vuxen, som de två tidigare filmerna var helt riktad mot. Filmen var emellertid från början inte ens meningen att bli en ny Mad Max film heller, utan den skulle vara en postapokalyptisk variant av Lord Of The Flies där en stam med barn och ungdomar blir hittade av en vuxen. Den blev den tredje Mad Max filmen då filmseriens regissör och en av dess skapare, George Miller, fick förslaget att Max kunde vara den vuxna personen som fann barnen. Med det sagt så tycker jag inte att filmen är dålig, nej, men den hade kunnat varit så mycket bättre än vad den är. Barnelementet i filmen känns väldigt forcerat och rent av onödigt helt enkelt.

Filmen är hur som helst välspelad och de actionscener som förekommer är fortfarande imponerande (åtminstone fram mot slutet av filmen), även om det är längre mellan dem mot hur det var i Mad Max 2. Filmens största behållning för mig är dock att jag känner igen många repliker som har blivit samplade i gamla hardcore techno låtar så som ”Welcome, to another edition of Thunderdome!” och ”We want Thunderdome!”.

Nåja. Mad Max Beyond Thunderdome är en bra film överlag, men tack vare det forcerade konceptet att inkludera en massa ungar och det halvsömniga tempot filmen har gör knappast filmen gott. Jag gillar den dock, men inte alls lika mycket som dess föregångare.

No Comments

Aftershock av J

december 2nd, 2015 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare, Äventyr/Fantasy

AftershockDe tre vännerna Gringo (Eli Roth), Ariel (Ariel Levy) och Pollo (Nicolás Martínez) är i Chile på semester för att festa och ha kul tillsammans och då Pollo’s far råkar vara en välkänd miljardär kan de göra precis vad de vill och de kommer in överallt. De bestämmer sig för att bege sig iväg till Valparaiso, där en exklusiv fest på en underground klubb ska äga rum, i sällskap av halvsystrarna Monica (Andrea Osvárt) och Kylie (Lorenza Izzo) och deras vän Irina (Natasha Yarovenko). Festandet tar emellertid ett abrupt slut när en plötslig jordbävning inträffar. När de väl tagit sig ut ur klubben inser de att deras problem bara har börjat; ett närliggande fängelse har kollapsat tack vare jordbävningen och fångarna som överlevde skalvet har lyckats rymma, samtidigt som en tsunami är på väg rakt mot Valparaiso…

Jag undrar om inte manusförfattarna till den amerikansk-chilenska filmen Aftershock (däribland Eli Roth) ville göra varsin film, men istället för att göra det gjorde de alla filmerna till en enda film. Aftershock är en av de rörigaste filmerna jag har sett på bra länge. Samtidigt som den försöker vara en katastroffilm försöker den att vara en skräckfilm med en nypa action inslängt i mixen. Filmen i sig är inte dålig, men det hela blir bara jävligt rörigt när filmen drar igång ordentligt (vilket är kring 34½ minuter in) och jag sitter nu och undrar hur de egentligen tänkte när de skrev manuset. Filmen försöker lite för mycket och hade de istället koncentrerat sig på en sak istället för tjugo och gjort den längre än strax under 90 minuter hade filmen troligtvis blivit bättre än vad den blev.

1 Comment

The Abyss (Special Edition) av J

november 11th, 2015 | Postad i Drama, Film, Sci-Fi, Äventyr/Fantasy

The AbyssUnder Kalla Kriget sjunker den amerikanska atomubåten USS Montana, som är bestyckad med atombomber, under mystiska omständigheter ner i en svåråtkomlig havsavgrund. I tron om att ryssarna ligger bakom det hela skickas en grupp Navy SEALS soldater in för att med hjälp av en grupp undervattens oljeborrare leta reda på vraket och undersöka orsaken till att ubåten gick under. Men efter flera oförutsedda händelser blir gruppen strandade långt under ytan utan att kunna kontakta omvärlden och de inser snart att de inte är ensamma där nere i mörkret…

Jag har alltid varit ett stort fan av James Cameron ända sedan jag såg The Terminator för första gången. Filmer som den, Aliens, Terminator 2: Judgment Day och True Lies har alltid legat mig varmt om hjärtat och är filmer jag har sett oräkneliga gånger och är filmer jag ser om titt som tätt. The Abyss var en av de filmer han gjort som hade undsluppit mina ögon trots att jag hade sett fodralet hos den (nu mer nedlagda) lokala videobutiken. Jag visste inte så mycket om filmen egentligen mer än att det var någon form av sci-fi film och jag hade väl i början vissa förhoppningar att få se en film i ungefär samma anda som Leviathan (som kom samma år) fast större och mer påkostad, vilket jag givetvis inte alls fick.

Istället för en actionfylld sci-fi skräckfilm fick jag istället ett nära tre timmar (som special edition versionen av filmen är, bioversionen av filmen är kring tjugofem minuter kortare än den versionen och då jag i regel tycker att Cameron’s filmer är bättre i de förlängda versionerna valde jag således den versionen över bioversionen) långt halvsegt drama-äventyr med influenser av sci-fi. Jag tycker att filmen i sin helhet var helt okej, men sci-fi delen (som var den största anledningen till att jag ville se filmen från första början) känns otroligt tunn och nästan bortglömd under stora delar av filmens speltid. Inte förrän i sista akten av filmen började det kännas som en sci-fi film, men då var det ungefär 20 minuter kvar av filmen och det kändes helt enkelt för lite med tanke på att Cameron hade gjort Aliens tre år tidigare…

Jag fick aldrig någon direkt wow-känsla heller när jag såg på filmen. De delar som skulle vara spännande kändes ganska förutsägbara och höll inte min puls uppe nämnvärt. Det kändes bara väldigt platt. Utöver det tycker jag att filmen tog lite för många vändningar också, vilket gjorde att det kändes som att filmen inte riktigt visste vad den skulle vara. Jag förstår tanken bakom filmen och dess samhällskritiska meddelande, men även om det är ganska klart och tydligt så lämnade det mig oberörd och faktiskt ganska uttråkad – vilket får mig att undra om jag inte valde fel version att se?

Skådespelarna är dock förbannat bra och de effekter som förekommer i filmen är imponerande för sin årgång och lär ha varit ganska mäktiga vid dess biopremiär 1989. Men det gör inte filmen per automatik till ett mästerverk som tydligen många ser den som. Jag själv tycker (som jag skrev här ovanför) att den är okej, men den är underlägsen Cameron’s Aliens och T2 utan några som helst tvivel och är ingenting man behöver springa benen av sig för att få tag i och se, även om man är ett Cameron fan.

1 Comment

Jurassic World av J

juni 11th, 2015 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Äventyr/Fantasy

Jurassic World22 år har gått sedan John Hammond’s dröm om att öppna en park på ön Isla Nublar med dinosaurier, kallad Jurassic Park, gick i stöpet efter en katastrofal testhelg där flera personer omkom. Under tio år har en ny och fullt fungerande dinosauriepark, Jurassic World, blivit driven på samma ö och har blivit det John Hammond föreställde sig.

Besökssiffrorna har emellertid börjat sjunka i parken och för att göra finansiärerna nöjda skapar parkens forskare, med hjälp av år av forskning kring genetik, en helt ny dinosaurie för att få upp besökssiffrorna igen. Saker och ting går emellertid snabbt åt skogen och kaos bryter ut på ön.

För några år sedan fick jag nys om att Jurassic Park 4 var på gång och då jag, som så många andra, är ett stort fan av Jurassic Park filmerna jublade jag högt. När Stan Winston (som var involverad i de tre första filmerna) tragiskt gick bort i benmärgscancer den 15 Juni, 2008, trodde jag att Jurassic Park 4 var dödsdömd. Vi skulle helt enkelt aldrig få se en fjärde film i serien. Efter Winston’s död försvann alla nyheter om en fjärde film och hoppet verkade ute….

…tills det att nyheten om att Jurassic World skulle släppas. Jag har väntat ivrigt på den här filmen och nu har jag äntligen kommit hem från bion som visade den och.. wow.. det är nog det enda jag har att säga egentligen. Filmen påminner mycket om Jurassic Park; den börjar väldigt lugnt, men när kaoset bryter ut så blir det ett riktigt spännande (trots några förutsägbara grejer) action/äventyr som underhåller fruktansvärt väl under de två timmar den rullar på under. Effekterna ser mycket bra ut och actionsekvenserna är suveräna (speciellt slutstriden). Skådespelarna är också riktigt bra, även om jag bara kände igen Chris Pratt (Guardians Of The Galaxy) och Vincent D’Onofrio (Full Metal Jacket).

Jurassic World gjorde det jag hade hoppats på; de tog steget vi aldrig fick se i Jurassic Park. Vi får se en fullt fungerande park, med besökare, där dinosaurier löper amok och skapar kaos och det är så jävla underhållande. Jag är fantastiskt nöjd över mitt biobesök och det här blir definitivt en film i min hylla när den anländer till dvd och bluray. En värdig uppföljare till Jurassic Park och en solklar rekommendation från mig. Utan tvekan en av de bästa filmerna som hittills har släppts i år, 2015.

1 Comment

Inferno in diretta (aka Cut And Run) av J

maj 16th, 2015 | Postad i Action, Film, Äventyr/Fantasy

Inferno in diretta (aka Cut And Run)Efter att deras TV producents son har försvunnit spårlöst börjar kameramannen Mark (Leonard Mann) och reportern Fran (Lisa Blount) att rota i det hela och spåren pekar mot de sydamerikanska djunglerna. De bestämmer sig för att bege sig dit i hopp om att hitta en stor story, men finner istället att de hamnat mitt i ett knarkkrig som hotar att ta deras egna liv.

Inferno in diretta (eller Cut And Run som den är känd som utanför Italien) är den tredje och sista filmen i Ruggero Deadato‘s kannibaltrilogi… men den har inga kannibaler i sig. Det närmsta filmen kommer kannibaler är att den har infödingar i sig, men that’s it. Men filmen är inte så värst dålig för det, nej nej. Deodato har här istället valt att göra en regelrätt actionfilm med en hel del gore och pang pang som förnöjer ganska bra. Enda problemet jag har med filmen är att den hade lite mycket utfyllnad här och där. Ett par scener var rent av onödiga faktiskt. Filmen hade säkert kunnat varit tio minuter kortare och fått ett lite tightare händelseförlopp än vad det i slutändan blev.

Nåja. Inferno in diretta är en okej actionrulle hur som helst och är troligtvis en av de våldsammaste jag har sett som blivit filmad under 80-talet.

1 Comment

Cannibal Holocaust av J

maj 16th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Äventyr/Fantasy

Cannibal HolocaustFyra dokumentärfilmare beger sig iväg till Colombias djungel för att dokumentera och filma de lokala kannibalstammarna som bor där. Två månader senare har de fortfarande inte kommit tillbaka. Professor Harold Monroe (Robert Kerman) blir ombedd att åka ner till Colombia för att försöka ta reda på vad som hänt dem. Med hjälp av två lokala guider träffar Monroe två av stammar, Yacumo och Yanomamo. Under besöket hos den senare stammen finner han kvarlevorna av dokumentärfilmarna och några rullar film. Väl tillbaka i New York börjar han att titta på det oredigerade materialet och får snart klart för sig vad som hände med gruppen…

Cannibal Holocaust. Behöver den verkligen någon närmare presentation? Det här är en av tidernas mest omtalade filmer (och nummer två i Ruggero Deodato‘s kannibaltrilogi) och den har god anledning till att vara det också. Det är inte bara en milstolpe inom skräckgenren, utan också en betydande film för hela kannibal-subgenren samtidigt som det är en film alla skräck-fans borde se eller ha sett även om filmen i sig är bitvis anstötande och grotesk (jag tänker på scenerna där riktiga djur blir slaktade).

Det finns ganska mycket trivia om Cannibal Holocaust. Bland annat blev filmen beslagtagen av italienska myndigheter tio dagar efter att den visats i Milan för första gången och Deodato blev arresterad, för att senare bli åtalad för att ha mördat flera av skådespelarna på film. Skådespelarna hade emellertid skrivit kontrakt att hålla sig undan i ett år för att förstärka illusionen om att de faktiskt var döda och att materialet som visas i filmen faktiskt hände på riktigt, vilket på sätt och vis gör den här filmen till den första found footage filmen. För mer trivia, klicka här.

Mer än så tänker jag inte skriva. Cannibal Holocaust är en film man ska ha sett, hur motbjudande den än må vara. Rekommenderas.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud