Helt Perfekt Glob

The Mechanic av J

Arthur Bishop (Jason Statham) är en ’mekaniker’; en elitlönnmördare med en strikt kod och en unik talang för att eliminera sina mål på ett renligt sätt. Det är ett jobb som kräver professionell perfektion och en total likgiltighet och Bishop är den bäste i branschen. När hans mentor och vän Harry McKenna (Donald Sutherland) blir utpekad av byrån Bishop jobbar för för att ha sålt ut dem – vilket har resulterat i flera agenters död – blir han Bishop’s nästa måltavla. Bishop genomför uppdraget och får det hela att se ut som en bilkapning som gått snett.

I sin förtvivlan över sin fars bortgång beger sig Harry’s son, Steve (Ben Foster), ut för att ge sig på varenda bilkapare han kan få tag på. Det dröjer inte länge innan han tar sig vatten över huvudet, varpå Bishop räddar honom och bestämmer sig för att ta honom under sin vinge som sin lärling. Det går dessutom snart upp för Bishop att informationen kring det beställda mordet på Harry inte var helt sanningsenlig…

The Mechanic från 2011 med Jason Statham i huvudrollen är en remake av 1972 års Charles Bronson film med samma titel. Jag har inte sett originalet och har inga planer på att göra det heller. Ska sanningen fram hade jag inga planer på att se den här filmen heller men då några polare skulle se den kunde jag lika gärna göra det också.

Filmen är allt annat än oförutsägbar och har man sett valfri actionfilm från senaste trettio åren kan man lätt räkna ut vart allting kommer barka iväg, men det är inte heller något större problem för den här typen av film heller. Det är i runda slängar nittio minuter God Underhållning, även om jag kan tycka att den sackar ner lite här och där i tempot (vilket gjorde att den påminde mig om The Transporter filmerna). Mer än så behöver man väl egentligen inte veta om The Mechanic. Jag ger den en tumme upp och en rekommendation. Gå och se den nu. Nuuu.

30 Days Of Night av J

I norra Alaska går solen ned för sista gången innan vintermörkret sänker sig över den lilla staden Barrow i hela trettio dagar. Men denna vinter för inte bara med sig mörker till Barrow – vid stadsgränsen väntar en grupp främlingar som har för avsikt att använda lokalbefolkningen som föda. Främlingarna är vampyrer och till dess att solen går upp igen om trettio dygn kan de härja fritt i den isolerade staden…

30 Days Of Night är en amerikansk-nyzeeländsk samproduktion baserad på en miniserie i tre utgåvor med samma namn (som har fått flertalet uppföljare). Jag såg aldrig den här filmen när det begav sig och vad jag minns så hörde jag aldrig något om den heller. Den kom och gick. När jag för ett tag sedan hittade den för en spottstyver hos Ginza beställde jag så klart hem den tillsammans med en lunta andra filmer och har nu således sett den.

Jag har överlag aldrig varit ett större fan av vampyrfilmer och oftast tyckt att de är tråkiga att titta på. 30 Days Of Night är dock ett av få undantag i den genren för mig; den är blodig, underhållande och fläckvis spännande, den har bra skådespelare och till större delen bra effekter (så när som på några CGI-effekter här och där) i kombination med ett enkelt men effektivt manus. Sen om filmen är bra tack vare källmaterialet eller inte har jag ingen aning om då jag aldrig läst serierna, men vem bryr sig? Filmen är bra, enough said. Jag ger den en stor tumme upp och en rekommendation.

Pandorum av H

Trailern för Pandorum lämnade mig ganska oberörd. Några vaknar ur djupsömn på ett rymdskepp och upptäcker att där finns nåt monster. Whatever, snark. Recensionerna som kom sågade mest och talade om en Alien-kopia. Som den jag är kunde jag ändå inte motstå frestelsen att se filmen.

Som sagt utspelar filmen sig på ett rymdskepp där Dennis Quaid och en annan snubbe vaknar ur djupsömn utan att minnas exakt var de är och varför. Skeppet visar sig vara på väg mot en jordliknande planet långt, långt borta med hundratusentals människor i lasten för att starta en ny befolkning. Dock verkar större delen av besättningen gått åt tack vare monster som springer runt och käkar på dom. Några människor har dock klarat sig och så tjabbas det lite allt medan man försöker starta om skeppets reaktor för att undvika att allting exploderar.

Det börjar bra, men faller snabbt bara i bitar. Jämförelserna med Alien är ganska dåliga. Så långt att man är i rymden och har monster i lasten, men monstren saknar egentligen betydelse i historien. Det titulära galenskapstillståndet Pandorum, som filmen försöker stödja sig mot, är oerhört vagt förklarat och saknar helt den tyngd man låtsas att det har.

Filmen är rätt snygg, men varje gång ett monster dyker upp så filmas det med snabb slutartid så att alla rörelser ser ut att vara en snabb rad fotografier snarare än en mjuk rörelse. Det gör att de ser ut att vara stopmotion-animerade eller nånting, och lägger man sen därtill snabba klipp och rörliga kameror så får man i slutändan bara en stor skopa bajs.

Storyn är inte dum, men framförs ändå så den känns dum på nåt sätt. Det blir aldrig nämnvärt spännande, och ibland har man ingen aning om varför folk gör det de gör. Den allra sista vändningen i slutet var dock helt okej, och genremässigt otypisk, vilket får räknas till pluskontot. Som vanligt får jag säga att i slutändan är det inget att ha.