| Subcribe via RSS

Charlie’s Farm av J

juli 27th, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Vännerna Jason (Dean Kirkright) och Mick aka Donkey (Sam Coward) har bestämt sig för att åka ut på en road trip till den australiensiska bonnvischan för att besöka den beryktade platsen ”Charlie’s Farm”, som tros vara hemsökt. De lyckas övertala Jason’s flickvän Natasha (Tara Reid) att ringa hennes bästa vän Melanie (Allira Jaques) så att de bägge kan följa med på resan. De talar emellertid aldrig om för tjejerna om platsens blodiga förflutna; under 1980-talet ägnade sig farmarparet John Wilson (Bill Moseley) och hans fru Merideth (Trudi Ross) sig åt att tortera, mörda och äta otaliga offer på platsen tills det att de blev lynchade av en mobb – men inte innan Merideth hann gömma deras förståndshandikappade son Charlie, som aldrig återfanns.

Väl på plats bestämmer sig gruppen för att övernatta och utforska området närmare dagen därpå, ovetandes att Charlie (Nathan Jones) fortfarande bor på farmen – och att han har vuxit upp till ett över två meter högt och hundrasjuttiofem kilo tungt vidunder av psykotiska muskler!

Charlie’s Farm är en australiensisk slasherfilm från 2014 som går i ungefär samma fotspår som Wrong Turn och Hatchet filmerna. Skillnaden på den här filmen och de filmerna är att det är väldigt lång build-up här, nästan onödigt lång faktiskt. Förvisso är det två flashback-sekvenser där det händer saker, men det är först när det är i runda slängar kring trettio minuter kvar av filmen det börjar röra på sig i nutid.

Trots den långsamma build-upen gillade jag filmen. Skådespelarna är bra, karaktärerna är (överlag) underhållande att titta på och gore-effekterna är både praktiska och slafsiga – score! Även om Bill Moseley och Kane Hodder har små roller här så är filmen som bäst när dessa två herrar står framför kameran. Nathan Jones var dessutom helt rätt person att sätta i rollen som Charlie – karln är för fan gigantisk!

Charlie’s Farm var för mig ett blindköp när jag handlade hem en hel bunt med slasherfilmer från brittiska Amazon och den visade sig vara en av de bästa av den högen. Rekommenderas.

No Comments

The Devil’s Tomb av J

juli 24th, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

The Devil's TombMystisk seismisk aktivitet drabbar plötsligt en hemlig forskningsstation i öknen någonstans i mellanöstern. En grupp topptränade legosoldater, ledda av krigsveteranen Mack (Cuba Gooding Jr.) blir anlitade av den mystiska CIA agenten Dr. Elissa Cardell (Valerie Cruz) för att ta sig in i bunkern och rädda en av de stationerade forskarna där, Lee Wesley (Ron Perlman). Det dröjer inte länge förrän de inser vad som egentligen hänt där nere och att de måste ut – nu.

Jag köpte hem The Devil’s Tomb från Ginza för en guldpeng för ett tag sedan och nu var det således dags att se den. Jag skulle säga att det är en okej film. Filmen påminner starkt om den första Resident Evil filmadoptionen, fast med en religiös vinkel på det hela. Skådespelarna varierar lite grann. Flera stora namn står framför kameran så som Cuba Gooding Jr., Ron Perlman och Bill Moseley (vars roll jag aldrig lyckades klura ut vilken det var). Vi ser även Zack Ward (som medverkat i en hel del Uwe Boll filmer) i en liten roll. Effektmässigt är filmen rätt hyfsad. Gore-effekterna ser till större delen bra ut och filmen bjussar på en rätt lagom dos med action rakt igenom.

The Devil’s Tomb passerar utan några större bekymmer hur som helst. Det är en okej action-skräckis från B-filmsarkivet med några större namn fäst vid den och är en hyfsat sevärd film. Det är ingenting man behöver springa benen av sig för att se, men skulle den gå på TV duger den gott som en dötitt.

No Comments

Old 37 av J

maj 28th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Old 37De två bröderna Darryl (Bill Moseley) och Jon Roy (Kane Hodder) driver ett skrotupplag i utkanten av en liten stad som de har tagit över efter sin far. Det är emellertid inte allt de har tagit över efter honom. Deras far var nämligen ett fullblodigt psykfall som klädde ut sig till ambulansförare och gav sig på offer vid trafikolyckor när han fick chansen och de två bröderna verkar gå i hans fotspår. De har nu satt siktet på en grupp ungdomar som har tagit det käraste de hade ifrån dem och de är ute efter hämnd.

Om en regissör väljer att utge sig själv som pseudonymen Alan Smithee är det aldrig ett bra tecken. Anledningen till det här valet kan bero på en variation av saker, men det bottnar oftast i att regissören inte är nöjd med slutprodukten. Christian Winters regisserade Old 37 men om du tittar på IMDB så ser du att Smithee står som regissör. Det är inte ett lovande tecken.

Jag kan ärligt talat förstå att Christian Winters, vem han nu än är, valde att använda sig av pseudonymen Alan Smithee. Old 37 är en gräslig film. Manuset är uselt och dialogen är horribel. Karaktärerna beter sig som lobotomerade idioter och jag kunde under filmens gång svära på att min IQ sakta men säkert började sjunka. Tonåringarna som är porträtterade i den här filmen är troligtvis de mest dumma, korkade och hjärndöda karaktärerna jag någonsin har sett i en film – och inte på ett underhållande sätt. Att vi som tittare ska sitta och hålla på de här totala idioterna är bara absurt. Men samtidigt som tonårskaraktärerna är totala spån har manusförfattarna Joe Landes och Paul Travers att försöka ge dem ett visst djup och utveckla dem så gott de har kunnat – vilket på sätt och vis är bra, men när det inte finns någon karaktär överhuvudtaget att hålla på så känns det bara som bortkastad tid.

Men allting är faktiskt inte skit med Old 37. Kane Hodder gör en Jason Voorhees-esk gestaltning av sin karaktär, som bär en mask av läder tack vare resultatet av en ”operation” många år tidigare och yttrar inte ett ord under hela filmen. Kane’s agerande påminner en del om hans gestaltning av Jason Voorhees då han hela tiden uttrycker sig genom sitt kroppsspråk istället för att dialog. Medan Kane är duons muskler så agerar Bill Moseley’s karaktär mer som duons hjärna och även han gör ett riktigt bra jobb, trots det lilla de två herrarna har att arbeta med. Faktum är att filmens höjdpunkter är de scener där Kane och Bill syns i bild, vilket gav ett visst uppsving åt filmen så den landar på ett marginellt ’okej’. Vi skymtar även förbi en okrediterad (han står alltså inte med i rollistan) Lloyd Kaufman i en väldigt kort cameo.

Idéen bakom Old 37 är inte heller så dum. Jag menar, tänk dig själv att du är med om en bilolycka och du ringer 112 (911 i filmen givetvis) för att få hjälp. Kort därpå dyker en ambulans upp med främlingar du inte har en aning om vilka de är, som du litar på just för att de är klädda som ambulanspersonal. Hur skrämmande hade det inte varit om det plötsligt visar sig att de som dykt upp är två fullblodsgalningar som är inte alls är ute efter att hjälpa dig utan är där för att se till att avsluta det bilolyckan inte lyckades med? Som sagt, idéen bakom filmen är inte dum, men utförandet (manusmässigt) är horribelt.

Old 37 har några ljuspunkter men är överlag smärtsamt dålig. Jag tycker det är synd att två så pass talangfulla skådespelare som Bill Moseley och Kane Hodder tar sig ann roller i såna här skitfilmer. Old 37 är en av de sämsta filmerna jag har sett på mycket länge och enda behållningen i filmen är de scener där dessa två herrar medverkar i, resten är skit. Hade filmen koncentrerat sig betydligt mer på deras karaktärer hade den troligen blivit mycket bättre då jag inte kunde brytt mig mindre i de korkade ungdomarna. Skippa.

No Comments

The Tortured av J

maj 28th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

The TorturedDet välbärgade paret Craig (Jesse Metcalfe) och Elise Landry (Erika Christensen) får sina liv förstörda när deras enda barn kidnappas och mördas av den sjuka enstöringen John Kozlowski (Bill Moseley). När Kozlowski får ett betydligt lindrigare straff än vad han förtjänar bestämmer sig Craig och Elise för att kidnappa honom och själva skipa rättvisa…

The Tortured är en amerikansk-kanadensisk samproduktion som blev producerad av flera personer som var involverad i Saw-serien på olika sätt; Oren Koules, Chad Cole, Mark Burg, Troy Begnaud och Jessie Rusu. Med det i vetskap kombinerat med titeln är det ganska enkelt att räkna ut vad för typ av film The Tortured är. Just det, torture porn. En seg sådan.

Det tar närmare fyrtio minuter innan filmen faktiskt kommer igång och med tanke på dess speltid på ganska precis sjuttiofem minuter (utan sluttexter inräknade) så är det lite för lite, ganska försent. Givetvis begriper jag att de försöker bygga upp storyn i filmen och parets motiv till deras handlingar, men gör då filmen längre för guds skull. Filmen hinner knappt komma igång ordentligt innan den är slut, vilket gör att den egentligen aldrig blir nämnvärt spännande trots att de har försökt lägga upp det hela på ungefär samma vis som en Saw-film – fast utan fällor då.

Metcalfe och Christensen gör hyfsade insatser i sina roller, men deras karaktärer är två av de mest besynnerliga karaktärer jag har sett på väldigt länge. De beter sig som två idioter under större delen av filmen och känns otroligt känslolösa under majoriteten av dess speltid. Om det beror på ett dåligt manus eller bara oengagerade rollprestationer vet jag inte riktigt.

Även om filmen har en hel del problem så tycker jag inte att den är jättedålig. Tortyrscenerna är som förväntat väldigt grafiska och smått smärtsamma att beskåda samtidigt som filmens slut lyfter filmen ganska ordentligt, vilket räddar filmen ganska mycket från ett fullständigt haveri. Jag skulle kalla The Tortured för okej och att den duger absolut att se åtminstone en gång om man är fan av torture porn genren – i alla fall om man kan se förbi alla problem den har och stänga av hjärnan i sjuttiofem minuter. Jag har dock svårt att tro att jag kommer återgå till den här filmen inom någon närmare framtid i alla fall.

No Comments

Babysitter Wanted av J

augusti 30th, 2014 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

Babysitter WantedDen religiösa tjejen Angie (Sarah Thompson) flyttar till en liten stad för att studera konsthistoria på college och upptäcker till sitt förtret att hon inte har någon säng på rummet. Hon bestämmer sig för att ta ett barnvaktsjobb ute på Stanton farmen som ligger en bit utanför staden för att tjäna ihop en slant så att hon kan köpa sig en säng. Hon åker ut till farmen och blir välkomnad av Jim Stanton (Bruce Thomas) och hans fru Violet (Kristen Dalton) och de bestämmer att Angie ska sitta barnvakt den kommande fredagen.

Fredag kommer och Angie beger sig ut till farmen med hjälp av sin nyfunne vän Rick (Matt Dallas), då hennes egen bil vägrar starta. Angie vinkar av paret Stanton och sätter sig för att plugga, men börjar snart att bli telefonterroriserad och upptäcker att en någon smyger runt utanför huset. Hennes problem har emellertid bara börjat….

Jag hade inga förhoppningar överhuvudtaget när jag satte mig för att se Babysitter Wanted, utan var en av de filmer jag fick syn på sist jag handlade film och bestämde mig för att ge den en chans efter att ha läst lite grann om den…

Det här är inget mästerverk på något som helst sätt, men den fungerar samtidigt ganska hyfsat. Första halvan av filmen är väldigt långsam och det händer inte så värst mycket nämnvärt intressant. Klyschorna haglar över filmen och har man sett en skräckfilm med ett tema på barnvakter så överraskar filmen föga. Det hela är väldigt förutsägbart och inte nämnvärt läskigt. Ungefär i mitten tvärvänder emellertid filmen helt och blir någonting helt annat tack vare en stor twist, som gjorde mig riktigt förvånad. Det blir inte speciellt mycket mer spännande eller läskigt trots twisten, men det börjar dock röra på sig betydligt mer och storyn i filmen blir betydligt mycket mer intressant.

Jag tänker inte rekommendera Babysitter Wanted, men vill samtidigt säga att det är en okej rulle. En sån där film man ser en gång och glömmer bort efter ett par dagar helt enkelt.

No Comments

Texas Chainsaw 3D av J

augusti 3rd, 2013 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Texas Chainsaw 3DNär jag först hörde talas om Texas Chainsaw 3D trodde jag att det återigen handlade om en reboot av serien, IGEN. Men nej, det är det faktiskt inte. Istället för att reboota serien en gång till skippar de helt enkelt alla filmerna efter originalet från 70-talet och börjar där originalet slutade. Familjen Sawyer’s hus blir omringat av poliser och män från trakten efter att de hört över polisradion om de brutala morden som ägt rum i huset. Belägringen är emellertid snabbt över då saker och ting går överstyr och kåken brinner ner till grunden. En av familjemedlemmarna överlever, en liten flicka, som tas om hand av ett par som medverkade i bränningen av familjen Sawyer.

20 någonting år senare har flickan vuxit upp och blivit en ung kvinna, Heather (Alexandra Daddario), som en dag får ett brev om att hennes riktiga mormor har dött – vilket kommer som en chock då hennes adoptivföräldrar ljugit för henne hela livet. Heather beger sig tillsammans med sin pojkvän och två vänner ner till den lilla hålan Newt, Texas, för att ta över sin mormors gamla kåk som hon nu har ärvt. Det dröjer emellertid inte länge efter deras ankomst förrän en mörk hemlighet från hennes förflutna tillkännager sig.

Helt ärligt hade jag inga som helst förhoppningar på den här filmen när jag satte mig för att se den. Konceptet tyckte jag lät ganska konstigt och varför de ens gör en ”uppföljare” till en film som har närmare 40 år på nacken nu lät bara jäkligt dumt i mina öron. Hur som helst tyckte jag faktiskt inte filmen var så jäkla usel som alla säger (eller skriver ute på internet, åtminstone). Visst, den hade några meh-grejer (så som en dödsscen mot slutet) och vissa effekter var rent av skrattretande. Skådespelarna gjorde ett ganska hyfsat jobb och det hela mynnade mer eller mindre ut i en dussinslasher; en sån där film man ser och glömmer bort en kvart efteråt.

I stora drag är Texas Chainsaw 3D en helt okej film om man kan komma över det faktum att den försöker vara en uppföljare till en så pass gammal och klassisk skräckfilm som The Texas Chainsaw Massacre och att den kanske inte är perfekt i precis alla avseenden.

Läs gärna mina recensioner av de andra titlarna i Texas Chainsaw Massacre serien: 1, 2, 3, 4, 2003 remaken och dess prequel.

1 Comment

Exit Humanity av J

oktober 6th, 2012 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

1865, Tennessee. Det amerikanska inbördeskriget är i sitt slutskede och en ny fasa har uppstått; de döda vaknar återigen till liv för att äta köttet av de levande. En av de nordstatliga soldaterna, Edward Young (Mark Gibson), överlever både kriget och den nya farsoten som sprider sig över den amerikanska kontinenten. Sex år efter inbördeskrigets slut är Edward ute och jagar, enbart för att komma hem till ett hem i kaos där han tvingas skjuta sin egen fru då hon blivit infekterad av smittan. Efteråt beger han sig ut för att leta reda på sin son, enbart för att finna ännu mer ond bråd död. Med stor sorg i hjärtat fortsätter han sin planlösa resa tills det att han stöter på Isaac (Adam Seybold), en man vars syster blivit bortrövad – och som han har för avsikt att rädda…

Exit Humanity är inte en regelrätt zombiefilm. Exit Humanity koncentrerar sig inte på våld, gore, blod och zombies som sliter folk i stycken, utan lägger mer vikt på att utveckla karaktärerna och berättelsen i filmen. Manuset är välskrivet och det blir emellanåt ganska spännande, men samtidigt väldigt segt under ett par partier. Skådespelarna är suveräna, samtidigt som både effekter och makeup ser riktigt bra ut (ett plus med effekterna är att det inte var något CGI-tjafs med i filmen).

Exit Humanity har ganska få brister i mina ögon och även om det inte var den typen av film jag trodde det var så tycker jag ändå den var bra. Enda riktigt stora problemet jag hade med den var att speltiden ligger på strax under 2 timmar, vilket gör att vissa partier känns som ren utfyllnad. Är du ute efter en blodig och våldsam zombierulle får du ursäkta Exit Humanity och se någonting annat, i annat fall kan jag rekommendera den.

No Comments

2001 Maniacs: Field Of Screams av J

november 21st, 2011 | Postad i Film, Komedi, Splatter

Ibland ser man en film man verkligen tycker om. Den kanske inte är perfekt i alla avseenden, men man gillar den verkligen. År 2005 kom remaken av 60-talsrullen Two Thousand Maniacs! (recenserad här), 2001 Maniacs (recenserad här), med Robert Englund i en av huvudrollerna. Det är just en sån där film för mig – den är inte perfekt i alla avseenden, men den är fan så jävla bra. Inte långt efter dess release fick jag nys, igenom IMDB så klart, att en uppföljare skulle komma med titeln 2001 Maniacs: The Beverly Hellbillys och jag kunde så klart absolut inte vänta på den. För tusan, en uppföljare till en så jävla bra film kan ju inte slå fel… eller?

Åren gick och uppföljaren släpptes slutligen 5 år efter sin föregångare, fast under titeln 2001 Maniacs: Field Of Screams, som fick en titeländring strax innan dess release. 2001 Maniacs: Field Of Screams tar vid ett år efter 2001 Maniacs och det är återigen dags för den årliga ”Guts N’ Glory”-festivalen i den lilla staden Pleasant Valley. Det här året uteblir emellertid utomstående besökare och borgmästaren Buckman (den här gången spelad av Bill Moseley istället för Robert Englund) och invånarna i Pleasant Valley bestämmer sig för att bege sig iväg för att försöka hitta lämpliga offer för deras festival. När de når Iowa stöter de på de blåsta systrarna Sheraton som tillsammans med ett TV-team håller på att spela in reality showen ”Road Rascals” – vilket så klart blir lämpliga deltagare i deras ”Guts N’ Glory”-festival…

Innan jag fortsätter skriva om den här filmen vill jag bara säga en sak. Jag skulle bra gärna vilja ge Tim Sullivan (regissören till båda 2001 Maniacs filmerna) en rejäl high-five. I ansiktet. Med en stol. Hur i helvete kan man ta ett så enkelt, klockrent och roligt koncept som 2001 Maniacs (som så klart är baserad på Two Thousand Maniacs!, fast som är desto mer skruvad) och göra en sån här jävla SKITFILM?

Till att börja med påminner 2001 Maniacs: Field Of Screams mer om en porrfilm än någonting annat. ”Skådespelarna” läser direkt ur manus, agerar träigt och spelar över något fruktansvärt samtidigt som deras karaktärer är några av de mest blåsta karaktärerna jag någonsin har sett i en film (nej, jag överdriver inte). Deras agerande får mig mest att vilja faceplanta de jävlarna med en kaktus.. eller ett bowlingklot. Den ende jag faktiskt tyckte var hyfsad (med ett ganska litet h) var Bill Moseley (Texas Chainsaw Massacre 2, Army Of Darkness), även om hans medverkan får mig mest att undra om han var pank när han fick erbjudandet att vara med i den här smörjan.

”Skämten” och ”humorn” i filmen är värdelös. När jag såg 2001 Maniacs för första gången skrattade jag högt bra många gånger, när jag såg den här dyngan garvade jag exakt tre gånger (vilket var mot slutet), i övrigt satt jag mest och lyfte på ögonbrynet och undrade om de bakom filmen själva tyckte att ”skämten” och ”humorn” i filmen var rolig.

Till skillnad från den första filmen ser effekterna i den här filmen ut som skit, stundtals. De scener då de faktiskt ser bra ut väger verkligen inte upp det plastiga och usla som följer därefter. Nivån på våldet är lite lägre än den första filmen om jag inte misstar mig, även om det dyker upp ett par stycken uppfinningsrika dödsscener i den här filmen också.

Händelseförloppet är dessutom en jävla pain. Även om det händer saker under filmens gång och det hela faktiskt rör på sig blir det aldrig intressant, hur mycket blod än Sullivan spolar ut över skärmen. Förutsägbar, trist, ointressant och uselt framförd skulle jag kalla 2001 Maniacs: Field Of Screams. Ja, alltså, om vi bortser ifrån scenerna med lättklädda damer och några av dödsscenerna, så klart.

2001 Maniacs: Field Of Screams är ett bra exempel på en uppföljare som aldrig behövde göras. Sullivan har (dessvärre) även planer på att göra en tredje installation i serien (2001 Maniacs: The Hellbillys Have Eyes) om dvd-försäljningen går bra på den här filmen. Hm..

Gillade du 2001 Maniacs? Skippa isåfall 2001 Maniacs: Field Of Screams.

No Comments

Silent Night, Deadly Night III: Better Watch Out! av J

augusti 17th, 2008 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Tredje gången gillt.

Richard (psykot från tvåan) ligger i koma. Efter att ha blivit sönderskjuten av polisen har läkarna lyckats ”bygga” en ny hjärna åt honom.

Laura, en ung, snygg, blind tjej med en telekinetisk förmåga har ställt upp på flera experiment där man försöker att få en patient som ligger i koma att vakna till liv igen. Patienten dom gör försöket på är.. just det.. Richard.

Laura, hennes bror Chris och hans flickvän ska fara iväg till farmor/mormor (vet inte vilket av dom) över julafton och ska spendera julaftonskvällen där. Samtidigt vaknar Richard ur sitt koma, och på någon underlig vänster har han fått en telekinetisk kontakt med Laura.

Gissa vem som tänkt göra ett besök hos farmor/mormor…

Den här tredje filmen är en rejäl förbättring sen den totalt urusla andra filmen. Skådespelarna är mer trovärdiga och storyn är inte lika tråkig och seg som i andra filmen. Och tack gode gud att dom har bytt ut nollan som spelade Richard i tvåan till en annan kille..

Effekterna är typiska slasher, så dom behöver jag inte gå in på speciellt mycket mer.

Men samtidigt som trean är en relativt bra film, och en klar förbättring, så är det också en sån där slasher med en del ”huh?”-ögonblick i sig. T ex, hur kunde dom väcka Richard till liv igen om hans skalle blivit bortskjuten? Var det inte lite väl lägligt att Richard vaknade upp kort efter Lauras besök? Ja.. frågorna kan bli många, men det här är ju också en sån där film man absolut inte ska se om man ställer frågan ”Varför?”.

Den här filmen är helt klart godkänd, och det kändes bra att se att dom inte klantat till det helt och hållet med serien.

http://www.imdb.com/title/tt0098331/

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud