| Subcribe via RSS
Såg den här klassikern på blu-ray och jag måste säga att jag inte är nöjd med kvalitén. Bilden är liksom lite murrig, och färgerna känns fel. Det kunde sett mycket bättre ut. Filmen i sig håller ganska bra. Jaa… det var väl det jag ville säga.
2009 års bästa film köpte jag förstås på blårej, och här är en liten recension av den: Ljud och bild är toppenbra. Vad trodde du, liksom? Jag tänkte recensera extramaterialet, men sånt blir jag ju aldrig klar med. Kommentarsspåret kommer jag nog aldrig att lyssna på så här kommer en liten genomgång av resten:
Extramaterialet (som av nån underlig anledning bara är textat på danska och finska) består av 22 minuter deleted scenes (en del är lite intressant, det mesta överflödigt) och över 80 minuter dokumentärer uppdelade i ett antal featurettes på 10-20 minuter vardera. Det talas mest om förproduktionen och skådespeleriet och inte fullt så mycket om specialeffekterna som jag skulle önskat. Ändå är det mycket intressant så det är helt okej.
Oavsett vilket så är ”District 9” fortfarande en otroligt bra film som du ska ha sett, eller ska se NU. Den finns dessutom för under hundringen nuförtiden så du har ingen anledning att vänta. Liten sidonotering: Omslaget hävdar att filmen är i 2.35:1, men den är i 1.85:1 precis som den ska vara.
No Comments
För folk i min ålder är Larry Drake mest känd som muppen i ”Lagens Änglar”, men äldre skräckfilmsentusiaster har kanske haft ögonen på honom ända sen han spelade muppen Bubba i ”Dark Night of the Scarecrow” 1981. Här hittar vi också folk som Lane Smith (chefredaktör Perry i ”Lois & Clark”) och Charles Durning (du har sett honom i tusen roller) i vad som faktiskt är en tv-film från början.
Bubba är byns mupp. Vissa i trakten har ett ont öga till honom och tycker att han spenderar på tok för mycket tid med den unga flickan Marylee. När hon smyger in på en bakgård och blir attackerad av en hund så räddar Bubba henne, men allt missförstås såklart och brevbäraren Otis med sina polare tror att Bubba mördat henne. De jagar ut honom på ett fält där han gömmer sig i en fågelskrämma, men de finner och skjuter ihjäl honom. Inte långt därefter börjar någon okänd mörda de skyldiga en efter en.
Det här är en bra rysare, speciellt om man ser till att det är en tv-film. Det finns svackor, men det blir bra spännande ibland och den här typen av film var verkligen inte lika vardagsmat som det är idag. Tydligen följdes filmen av flera kopior med mordiska fågelskrämmor, men den här filmen anses ha startat trenden. Dagens publik finner nog inte filmen lika bra, men sett ur historiskt perspektiv tycker jag att den är sevärd.
Blu-rayen som släppts av filmen är toppen. Vi får filmen i OAR, alltså 1.33:1 som den gjordes för tv, och både bild och ljud är toppen. Extramaterialet är så digert att jag inte ens såg alltihop, men det är omfattande och avslöjande om filmens tillkomst och kvardröjande popularitet. Ett måste för fansen.
1 CommentMin megarecension av megautgåvan av megafilmen ”Ben-Hur” finns nu att läsa på DVDKritik.se. Jag tycker att det är ”en riktig klassiker i en mäktig utgåva”. Så det så.
No Comments
Om du inte har hört talas om ”Twilight Zone”, då har du förmodligen inte hört talas om nånting i hela ditt liv. Den klassiska tv-serien från 1959-1964 har blivit ett begrepp, titellåten världskänd (fast den kom först i säsong två) och ett flertal remakes (bland annat 80-talsversionen recenserad här) har utförts.
I slutet av 2010 började man ge ut originalserien på blu-ray, och vilken uppenbarelse! Inte trodde man att en tv-serie från denna tid filmades så väl! Kolla in den här detaljjämförelsen mellan den gamla DVD-utgåvan och blurayen (klicka för förstoring):
Denna säsong ett består av 36 halvtimmesavsnitt och det är förstås av varierad kvalité. En del odödliga klassiker blandas med en del lite mer fantasilösa historier. Allt som oftast kan det kännas lite förlegat och teatraliskt, men ibland bidrar det bara till känslan.
Avsnitt som ”The monsters are due on Maple Street” är tidlösa idéer som alltid funkar, och har ett meningsfullt budskap. Andra historier som ”I shot an arrow into the air” kör med stela moralkakor framförda med urvattnade scenarios. Det är som sagt lite hit-and-miss, men det är mest hittar utom när man försöker sig på komedi, då funkar det nästan aldrig.
Att det är klassisk tv, det är det ju ingen diskussion om. Vad du än tycker om själva programmet kan man inte hävda något annat än att det hade något som inget annat episoddrama tidigare haft. En stor del av framgången kan attribueras till Rod Serling, skaparen och presentatören.
Flera av historierna från originalet blev nyinspelade i senare upplagor av serien. Den jag mest lade märke till här var ”The After Hours” om kvinnan som efter stängningsdags i ett varuhus får det lite spännande. Denna version funkar hyfsat, men 80-talsversionen är ett av avsnitten jag minns allra bäst med en bra stämning som kryper mot ett skräckfyllt slut.
Blu-rayen är inte bara remastrad, den är fylld med extramaterial. Man får pilotavsnittet, såväl som två av historierna i inspelningar gjorda i andra tv-program från samma tid. Ljudet är mycket fint remastrat, men man får även det orörda originalljudet, såväl som spår med isolerad musik. Massor av kommentarsspår, intervjuer och radioteater-versioner finns det också. Dessutom har man sparat på alla trailers för andra program som följt på avsnitten, en skön detalj.
Jag kan inte annat än rekommendera detta till fans av serien, och nu är det bara att börja plöja säsong två…
No Comments
Känner man till Peter Jackson så vet man förmodligen att han gör ganska extensivt extramaterial. Till exempel har dokumentärerna till Sagan Om Ringen-filmerna en speltid på ungefär två och ett halvt år. Extraskivan som följde med ”The Lovely Bones” (eller ”Flickan från ovan”, recension här) innehåller en dokumentär om filmningen som klockar in på någon minut under tre timmar.
Det är väldigt intressant – bra mycket bättre än själva filmen. Man har valt att bara dokumentera själva filmandet, och tar inte upp varken för- eller efterarbetet. Det är helt okej för mig, då efterarbetet förmodligen till stor del handlat om specialeffekterna som faktiskt är filmens svaghet. De scenerna är de tråkigaste, och intressant nog är den sista halvtimmen av dokumentären – då man filmar de specialeffektstunga scenerna – också den enda bit som är tråkig. Men de andra 2½ timmarna sitter jag som klistrad.
No Comments
Halloween. Ja, den känner ni ju till. Känns bara dumt att säga nåt om filmen.
Jag vet inte om ni haft oturen att bli pålurade den svenska DVD:n från Atlantic, men det är en horribel historia. Blu-rayen från Anchor Bay är dock finfin, och en liten men ack så talande jämförelse ser ni här:
Nåväl. Bild och ljud på filmen är toppen, och det är svårt att förstå hur en över 30 år gammal lågbudgetfilm kan se så bra ut. Vissa har fått spel över att originalets blåfärgade nattscener och orangefärgade dagscener har fått ett mer naturligt utseende, men fuck you, det här ser bättre ut.
Den medföljande dokumentären ”A cut above the rest” är riktigt bra och berättar väldigt utförligt det mesta man kan tänkas vilja veta om filmens uppkomst och historia. Kort sagt, en skiva att rekommenderas till alla!
1 Comment
En gammal recension av ”Night of the Living Dead”-remaken från 1990 börjar med meningen: ”Better by far than it has any right to be”, och nog stämmer det utmärkt även på remaken av ”Dawn of the Dead”. Regissören Zack Snyders debutfilm kickstartade den moderna zombiefilmen med i princip en väsentlig ändring – som delade zombiefansen mitt itu – nämligen den att dessa zombies springer.
Filmen gör vad en remake ska, och bibehåller i princip bara originalets grundpremiss. En zombieepidemi bryter ut och ett antal människor barrikaderar sig i ett köpcentrum. I övrigt finns det inte mycket som är detsamma, och det är en bra sak.
Vad som gör filmen bra är att den undviker flera klyschor som de flesta andra filmmakare skulle fjantat runt med. Säkerhetsvakten CJ verkar först vara den maktgalna muppen som kommer att offra andra för att rädda sig själv, men lyckligtvis sker detta aldrig och det finns egentligen inga karaktärer som uppför sig som idioter. Det är ju annars standard i skräckfilmer, och där en konstant källa till irritation.
Dessutom rör filmen på sig hela tiden och sällan stagnerar den till scener som inte för handlingen vidare. När jag såg den igår kväll var jag egentligen trött och ville gå och sova, men jag ville bara se lite till… och lite till..
Ving Rhames kör med en fin Marcellus Wallace-röst, Matt Frewer gör en kort men mycket stabil insats i den klassiska ”han som blivit biten och kommer att dö men ska säga adjö till sin dotter innan han skjuts”-rollen, manusförfattaren James Gunn gick vidare att skriva höjdaren ”Slither” och regissören själv har ju fortsatt med ”Watchmen” som var toppen.
Blu-rayen som givits ut av Nordisk Film är befriad från extramaterial (nej, trailers för andra filmer räknas fortfarande inte) men filmen presenteras i den helt ocensurerade förlängda versionen, och ljudet är toppen men bilden får bara betyget ”bra” då det finns en lätt grynighet och vissa mer skitiga sekvenser, och den hårt kontrast- och färgprocessade bilden inte kan ge något riktigt imponerande djup. Men så betalade jag bara 44 kr för den på El-Giganten, så jag tänker inte klaga.
Läs gärna också J:s recension av filmen här.
1 Comment
En klassiker med Brad Pitt i mycket fin psykopat/white trashstil, och David Duchovny som David Duchovny och Juliette Lewis som Juliette Lewis. Jösses, hon är verkligen Juliette Lewis. Jag har frågat det förr, men jag undrar fortfarande om det är nån som vet om hon verkligen är helt jävla störd eller bara en jävligt bra skådis som väljer väldigt enahanda roller? Brad Pitt har iaf utvecklats sen dess, även om de båda i princip spelade samma karaktärer tre år tidigare i ”Too young to die?” (recenserad här).
Oh, well. Den här har ni ju sett. Eller hur? Duchovny och hans tjej ska köra till Kalifornien och tar med sig psykot Pitt och hans knepiga flickvän Lewis som resesällskap. Det hela går snabbt utför eftersom Pitt är ett psyko. Det kanske jag nämnde?
Blu-rayen har okej bildkvalité men inget som imponerar, och ljudet är väl dugligt det också. Extramaterialet består av EN HEL TRAILER! Ja. Moving on.
No CommentsSåg den här klassikern på julafton förstås, och den håller ju fortfarande. Inte mycket att säga om den här rullen, mer än att blurayen har okej ljud och bild. Extramaterialet består av en kul liten ”making of” från 80-talet samt ett tiotal deleted scenes som mestadels inte behövs.
No Comments